Typ det bästa klippet på hela YouTube.
That's enough of that shit.
torsdag 30 augusti 2007
"That's like third base for a nerd."
Med väskan full av MacGyver multitools och den sedvanliga vattenflaskan i handen vandrade jag mot busshållplatsen för att möta ytterligare en dag i skolan. Väl framme ignorerade jag såklart det faktum att nycklarna låg i väskan och dyrkade upp mitt hänglås med hjälp av mina nyinförskaffade hjälpmedel och kände mig ytterst nöjd med mig själv.
Vad lär vi oss av det här? Att nördigheter kan överkomma allt? Att gemet är mäktigare än låset? Eller bara att vissa bloggare har alldeles för mycket fritid och borde försöka lösa växthuseffekten istället? Take your pick.
That's enough of that shit.
Vad lär vi oss av det här? Att nördigheter kan överkomma allt? Att gemet är mäktigare än låset? Eller bara att vissa bloggare har alldeles för mycket fritid och borde försöka lösa växthuseffekten istället? Take your pick.
That's enough of that shit.
onsdag 29 augusti 2007
"Just 'cause you ain't paranoid, doesn't mean they ain't out to get you."
Alltså, jaa, jag kände mig förföljd av en viss person och var tvungen att skriva om det. Mitt första SGA-fic, so don't be to hard on me!
”You’ve got to help me!” Rodney McKay was literally running around in circles as he entered the room, and kept looking behind his shoulder every third second or so.
“Rodney…” John Sheppard said, with just the right annoyed tone. “I’m kind of in the middle of something here…”
“I can see that!” Rodney snapped. “And I would very much appreciate it if you could just leave for a moment, Teyla.”
“That won’t be necessary” John said.
“In fact, it will.”
Teyla let out a sigh and shook her head. “It’s fine, major. We can continue later, I was going to talk to Ronon anyway” she said, and before anyone could stop her, she left the room.
John looked after her for a second, and then turned to Rodney again.
“What is it?” he wondered angrily.
“Well, I sort of have this problem and, well, I’m not sure what to do, really…”
“We’ve been over this before!” John interrupted him. “I’m not gonna try and talk Carson into dating you.”
“Well, you see, now it will take me even longer to get to the point, ‘cause I will have to defend myself against those very inappropriate accusations!” It didn’t take Rodney more than a word or so to see that he was babbling about all kind of random stuff that didn’t make sense even to him, but it wasn’t his fault, really, that Sheppard just had to be so mean to him. If he would just listen, he would, too, realize just in how deep shit Rodney actually was.
“Okay, so tell me then.”
Rodney took a deep breath.
“I’m being followed” he said. “And I know, it could be just a feeling, and we’re all paranoid at some point in life, but this is different! I… I see him. And sometimes, I wake up at night and when I open my eyes – he’s there, looking at me!”
“Wow” John said, thoughtful. “Having a girl in your head really messed you up, didn’t it?”
“I’m serious!” Rodney almost shouted. “Here, look at this picture. It’s me, in my room, tidying.”
“Soo…?” John asked, and wondered why anyone would ever want to have a photo of yourself tidying your room. If you weren’t really good-looking of course, like Brad Pitt, then it might be okay.
“Don’t you see him? He’s right there, behind that bookshelf!”
John took a closer look, and – however crazy it might be – suddenly understood what Rodney was talking about. Behind the shelf you could clearly see a man’s head, and ever though it was half-covered by a camera John noticed that it was both bald and still had this distinct manliness over it. Bruce Willis? No, it couldn’t be.
“Who is it?” he asked.
“Hans Fahlén” Rodney answered quietly, as though he was afraid to speak out the name loud.
“Who?”
“A Swedish TV-star. He has this travelling program on Channel 4 and I’m guessing they’re not investigating whether or not Atlantis is a good place to spend your vacation on.”
“Well, what else would he do here?” John grinned, this was actually funny, in a very bizarre way.
“I don’t know, but this is not funny!” Rodney cried out. “I-I-I-, I don’t even know what to do with myself, it’s all like ‘is he watching?’, ‘is he not watching?’, ‘will I wake up dead tomorrow’, it’s driving me crazy.”
“Rodney, Hans Fahlén is not stalking you!”
“Yes he is!”
“No, he’s not.”
“Oh yeah? Then how come all Carson and Zelenka could take about the other day was how much they missed the travelling shows they used to watch on National Geographic, hmm? And, and how do you explain the fact that Weir were explaining the awesomeness of Bruce Willis for Teyla yesterday after the briefing? I don’t know about you, but Hans Fahlén and Willis are the only bald, yet manly men I know about!”
“Are you even listening to yourself? This is madness!”
“Is it? Then how do you explain that when I was reading a few minutes ago, in a book that was printed 1905, a certain Hans Fahlén was mentioned in it? Coincident? I think not!”
“Don’t you think you’re overreacting a bit?” John asked, this was actually not that amusing anymore. Rodney couldn’t be serious, could he?
“A guy is watching me in my sleep!” Rodney screamed. “How in the world could I be overreacting!? If anything I think I’m underreacting!”
“That’s not even a word.” John dared him to disagree with him.
“That is not important. What’s important is that I want security to be doubled, no, tripled outside my quarter from now on!”
“Is that really gonna help? I mean this Hans-guy is obviously smart enough to get through the stargate without us noticing, don’t you think it would be better to detonate an atomic bomb next time you see him to make sure he doesn’t survive? Or call Superman for help?”
“That’s just silly” Rodney said. “You know as well as I do that Superman can’t get here, there’s too much kryptonite in the ground.”
“Am I dreaming again?” John asked, suddenly realizing what this was all about. “Rodney, I’ve told you a million times to stay out of my dreams!”
“I can’t help it” Rodney smiled. “You fall for it every time.”
That's enough of that shit.
”You’ve got to help me!” Rodney McKay was literally running around in circles as he entered the room, and kept looking behind his shoulder every third second or so.
“Rodney…” John Sheppard said, with just the right annoyed tone. “I’m kind of in the middle of something here…”
“I can see that!” Rodney snapped. “And I would very much appreciate it if you could just leave for a moment, Teyla.”
“That won’t be necessary” John said.
“In fact, it will.”
Teyla let out a sigh and shook her head. “It’s fine, major. We can continue later, I was going to talk to Ronon anyway” she said, and before anyone could stop her, she left the room.
John looked after her for a second, and then turned to Rodney again.
“What is it?” he wondered angrily.
“Well, I sort of have this problem and, well, I’m not sure what to do, really…”
“We’ve been over this before!” John interrupted him. “I’m not gonna try and talk Carson into dating you.”
“Well, you see, now it will take me even longer to get to the point, ‘cause I will have to defend myself against those very inappropriate accusations!” It didn’t take Rodney more than a word or so to see that he was babbling about all kind of random stuff that didn’t make sense even to him, but it wasn’t his fault, really, that Sheppard just had to be so mean to him. If he would just listen, he would, too, realize just in how deep shit Rodney actually was.
“Okay, so tell me then.”
Rodney took a deep breath.
“I’m being followed” he said. “And I know, it could be just a feeling, and we’re all paranoid at some point in life, but this is different! I… I see him. And sometimes, I wake up at night and when I open my eyes – he’s there, looking at me!”
“Wow” John said, thoughtful. “Having a girl in your head really messed you up, didn’t it?”
“I’m serious!” Rodney almost shouted. “Here, look at this picture. It’s me, in my room, tidying.”
“Soo…?” John asked, and wondered why anyone would ever want to have a photo of yourself tidying your room. If you weren’t really good-looking of course, like Brad Pitt, then it might be okay.
“Don’t you see him? He’s right there, behind that bookshelf!”
John took a closer look, and – however crazy it might be – suddenly understood what Rodney was talking about. Behind the shelf you could clearly see a man’s head, and ever though it was half-covered by a camera John noticed that it was both bald and still had this distinct manliness over it. Bruce Willis? No, it couldn’t be.
“Who is it?” he asked.
“Hans Fahlén” Rodney answered quietly, as though he was afraid to speak out the name loud.
“Who?”
“A Swedish TV-star. He has this travelling program on Channel 4 and I’m guessing they’re not investigating whether or not Atlantis is a good place to spend your vacation on.”
“Well, what else would he do here?” John grinned, this was actually funny, in a very bizarre way.
“I don’t know, but this is not funny!” Rodney cried out. “I-I-I-, I don’t even know what to do with myself, it’s all like ‘is he watching?’, ‘is he not watching?’, ‘will I wake up dead tomorrow’, it’s driving me crazy.”
“Rodney, Hans Fahlén is not stalking you!”
“Yes he is!”
“No, he’s not.”
“Oh yeah? Then how come all Carson and Zelenka could take about the other day was how much they missed the travelling shows they used to watch on National Geographic, hmm? And, and how do you explain the fact that Weir were explaining the awesomeness of Bruce Willis for Teyla yesterday after the briefing? I don’t know about you, but Hans Fahlén and Willis are the only bald, yet manly men I know about!”
“Are you even listening to yourself? This is madness!”
“Is it? Then how do you explain that when I was reading a few minutes ago, in a book that was printed 1905, a certain Hans Fahlén was mentioned in it? Coincident? I think not!”
“Don’t you think you’re overreacting a bit?” John asked, this was actually not that amusing anymore. Rodney couldn’t be serious, could he?
“A guy is watching me in my sleep!” Rodney screamed. “How in the world could I be overreacting!? If anything I think I’m underreacting!”
“That’s not even a word.” John dared him to disagree with him.
“That is not important. What’s important is that I want security to be doubled, no, tripled outside my quarter from now on!”
“Is that really gonna help? I mean this Hans-guy is obviously smart enough to get through the stargate without us noticing, don’t you think it would be better to detonate an atomic bomb next time you see him to make sure he doesn’t survive? Or call Superman for help?”
“That’s just silly” Rodney said. “You know as well as I do that Superman can’t get here, there’s too much kryptonite in the ground.”
“Am I dreaming again?” John asked, suddenly realizing what this was all about. “Rodney, I’ve told you a million times to stay out of my dreams!”
“I can’t help it” Rodney smiled. “You fall for it every time.”
That's enough of that shit.
tisdag 28 augusti 2007
"Even though seeking revenge for a man's death wasn't his business...archaeology was."
Jag hoppade runt lite i bdb och hittade två dikter jag skrivit precis när Lilo gjort slut. Varför är man bara kreativ på ett bra sätt när man är deppig? Jag menar, jag tyckte de där var ganska bra, men skulle jag försöka skriva nåt nu skulle det bara bli otroligt pinsamt och dåligt, så jag låter bli helt enkelt...
Jag tror seriöst inte att det är normalt att känna sig otrogen mot någon som inte finns, och av någon anledning tar jag det bättre när Marcus säger "ja, det är jävligt illa" än när folk säger att de förstår mig. Å andra sidan höll Marcus en utläggning om folk som har drakar som sexuell läggning efter att sagt det, och då kände jag mig plötsligt helt normal. Haha.
Vi fick Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (som har skrivit den faktiskt ganska bra novellen Kyssen) idag att läsa i svenskan och jag trodde att den skulle vara ungefär lika bra som typ Dvärgen som vi fick läsa förra året (åh, den boken är SÅ dålig!), men nu har jag läst ganska långt i den och den är faktiskt bra! Trots att doktorn är sjukt cynisk så är hans tankar om kärlek typ precis som jag tänker, och trots att den är skriven typ 1905 finns det ganska många saker i den som jag känner igen mig i. Way to go, Hjalmar!
Sen var det projektarbets-kick off och jag tror mina största problem med det kan sammanfattas i tre punkter: 1) jag behöver hitta någon lika nördig som jag själv att jobba med, 2) jag behöver pengar för att finansiera mina experiment med och 3) jag måste formulera ett syfte så att jag får naturvetenskapliga experiment att låta kulturella. Fixar jag det är jag good to go helt enkelt.
Nu ska jag nog fortsätta läsa på IndianaJones.de innan det är Simpsons. Mitt liv är djupt.
That's enough of that shit.
Haha, btw, så måste ballad-versionen av Måns Zelmerlöws Cara mia vara något av det töntigaste jag hört. Jag skrattar varje gång jag hör refrängen!
Jag tror seriöst inte att det är normalt att känna sig otrogen mot någon som inte finns, och av någon anledning tar jag det bättre när Marcus säger "ja, det är jävligt illa" än när folk säger att de förstår mig. Å andra sidan höll Marcus en utläggning om folk som har drakar som sexuell läggning efter att sagt det, och då kände jag mig plötsligt helt normal. Haha.
Vi fick Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (som har skrivit den faktiskt ganska bra novellen Kyssen) idag att läsa i svenskan och jag trodde att den skulle vara ungefär lika bra som typ Dvärgen som vi fick läsa förra året (åh, den boken är SÅ dålig!), men nu har jag läst ganska långt i den och den är faktiskt bra! Trots att doktorn är sjukt cynisk så är hans tankar om kärlek typ precis som jag tänker, och trots att den är skriven typ 1905 finns det ganska många saker i den som jag känner igen mig i. Way to go, Hjalmar!
Sen var det projektarbets-kick off och jag tror mina största problem med det kan sammanfattas i tre punkter: 1) jag behöver hitta någon lika nördig som jag själv att jobba med, 2) jag behöver pengar för att finansiera mina experiment med och 3) jag måste formulera ett syfte så att jag får naturvetenskapliga experiment att låta kulturella. Fixar jag det är jag good to go helt enkelt.
Nu ska jag nog fortsätta läsa på IndianaJones.de innan det är Simpsons. Mitt liv är djupt.
That's enough of that shit.
Haha, btw, så måste ballad-versionen av Måns Zelmerlöws Cara mia vara något av det töntigaste jag hört. Jag skrattar varje gång jag hör refrängen!
måndag 27 augusti 2007
De tio manligaste kvinnorna of all time
Vad är poängen med Bloggers jävla "spara nu"-funktion om inget nånsin sparas när det behövs? Jag hatar allt som har med datorer att göra nu.
- Chriss - ingen är manligare än Chriss, så enkelt är det. Bland hennes bedrifter kan nämnas myggdödning, lyftande av soffa utan att tappa den, och gå på hårdrockskonsterter. Manligt!
- Leia Organa Solo - det är svårt att vara lika manlig som Leia är, till och med för en man. Statistiken visar dessutom att Leia är den bästa skytten i Star Wars-filmerna: hon missar nästan aldrig! Att hon dessutom lyckas med de två mer eller mindre omöjliga uppgifterna att döda Jabba the Hutt (hett offer när det gäller mordförsök) och att gifta sig med Han Solo gör inte saken bättre.
- Marion Ravenwood - en gång i tiden när George Lucas kunde göra vettiga kvinnor tänkte han ungefär såhär: "shit, Indy behöver en cool sidekicksflickvän som är lite som Leia och inte bara fjollar runt, what to do?" och sedan skapade han Marion. Hon super vem som helst under bordet och är upphovskvinna till fantastiska citat som "because I said so, that's why!" och "well, whatever you do, do it faster!".
- Ellen Ripley - jag har visserligen inte sett någon av Alien-filmerna ordenligt (men jag vill), men som jag har förstått det är hon jäkligt manlig.
- Ell - ödmjuk som jag är erkänner jag mig slagen på punkterna innan, men här är jag nu och jag kan skriva följande manligheter på mitt CV: bära soffa utan att tappa den, är inte rädd för småkryp och kan koppla in en dator helt själv.
- Min mamma - tävlade en gång i tiden mot två killar och en tjej om vem som hade mest hår på benen - och vann. Min mamma är dessutom bättre på teknik än vad min pappa är.
- Viola Hastings från She's the Man - manlig som tjej, asmesig som kille! Finns det dolda budskap eller är det en slump? Ett är då säkert: man kan dumpa en kille pga fotboll!
- MAT-gänget - okej, de är tre, men de är manliga som fan också. Det kanske inte märks alla gånger eftersom deras pojkvänner har en tendens att störa dem när de försöker rädda världen, men så är det i alla fall.
- Samantha Carter - hon är smart, manlig och tillräckligt snygg för att få alla killar på fall. Avundsjuk? Oh yes! Ändå är hon den enda jag kan tänka mig att Jack O'Neill skulle kunna få, hon är man nog för honom helt klart!
- Holly McClane - det är klart att man är manlig om man är gift med John McClane, men jag tycker hon klarar sig ganska bra på egen hand. Jävliga reportrar får vad de tål!
Jag tycker lite bättre om datorer just nu. Men inte jättemycket.
That's enough of that shit.
söndag 26 augusti 2007
"We named the dog Indiana."
Bråkat klart med datorer nu, och eftersom Musikski har blivit sjuk är planerna för dagen följande: baka kladdkaka och se Indiana Jones-filmerna. Jag tycker det låter utomordentligt skitbra.
För övrigt har jag lyckats styra upp Feeds-grejen nu tror jag. Yay me! *Klappar händer* Ooooch så ska ni kika in på min TV-blogg för bästa nyheten i år. ;P
That's enough of that shit.
För övrigt har jag lyckats styra upp Feeds-grejen nu tror jag. Yay me! *Klappar händer* Ooooch så ska ni kika in på min TV-blogg för bästa nyheten i år. ;P
That's enough of that shit.
"That malfunctioning little twirp, this is all his fault."
Självklart älskar jag min dator, men jag irriterar mig lite på att mina sidpanelsgrejer inte uppdateras som de ska: t ex får jag inte med mina personliga kanaler på TV.nu-grejen, och av någon anledning vägrar Feeds-saken uppdateras alls så jag har liksom haft en lista på samma feeds sen igår: eftersom jag råkar ha min egen blogg med där vet jag att det skett uppdateringar. Typiskt män!
På något vis som jag ännu inte förstått själv lyckades jag vakna så tidigt som tio i tio idag, och jag trodde jag skulle vara helt slut när Fab 5 börjar en timme senare. Men uppenbarligen inte. Så nu är frågan vad man ska göra, hämta frukost som jag kan äta framför TVn eller försöka styra upp datorn i ungefär 25 minuter till?
Jag tror jag gör båda.
That's enough of that shit.
Eller förresten jag förlåter R2 för allt för jag upptäckte just att jag kan byta utseende och namnge klockan som jag har i sidpanelen. Haha, jag är kär tror jag.
På något vis som jag ännu inte förstått själv lyckades jag vakna så tidigt som tio i tio idag, och jag trodde jag skulle vara helt slut när Fab 5 börjar en timme senare. Men uppenbarligen inte. Så nu är frågan vad man ska göra, hämta frukost som jag kan äta framför TVn eller försöka styra upp datorn i ungefär 25 minuter till?
Jag tror jag gör båda.
That's enough of that shit.
Eller förresten jag förlåter R2 för allt för jag upptäckte just att jag kan byta utseende och namnge klockan som jag har i sidpanelen. Haha, jag är kär tror jag.
"Wow..."
Okej, om någon av någon anledning gillar att kolla vad jag har för bloggar (man kan göra det på "Se min profil"-grejen, men nu gav jag er inte alls idéer) så är det senaste tillskottet precis vad det låter som: en fantastisk blogg för det där fina utbytet vi ska göra med danskarna. Det blir nog skitbra för oss, men alla andra kan ju undvika att kika in där och störa...
Idag har jag köpt ny dator och OH MY GOD, vad Windows Vista är bra! Jag brukade ju dissa det när Martin körde beta-versionen och det var ju VÄLDIGT vad jag blev ägd där. Windows Vista är helt sinnessjukt underbart, jag har suttit hela kväll och i stort sett dött av lycka för alla fantastiska funktioner! Sidebar-grejen är bäst, jag har Wikipedia där, SLs reseplanerare, och en jättefin grej som heter RSS som jag har lagt in typ alla bloggar jag läser på (och en Harrison Ford-hemsida). Jag är så lycklig så jag dör.
Okej för att jag fått strula som satan för att få över alla filer - MSN är en dum idé. När jag slutligen insett det och bestämt mig för att det var dags att lägga över allt på DVDer och föra över det manuellt var jag tvungen att bråka asmycket med det med. För typ en kvart sen fick jag äntligen över mina filer, en del musik och alla bilder (bilderna kom faktiskt via MSN), och nu håller jag på med resten av musiken och videoklipp och grejer. Det här kommer bli en lång natt.
Någon dag ska jag förklara varför trappmaskiner är fantastiska saker, men inte idag.
That's enough of that shit.
Idag har jag köpt ny dator och OH MY GOD, vad Windows Vista är bra! Jag brukade ju dissa det när Martin körde beta-versionen och det var ju VÄLDIGT vad jag blev ägd där. Windows Vista är helt sinnessjukt underbart, jag har suttit hela kväll och i stort sett dött av lycka för alla fantastiska funktioner! Sidebar-grejen är bäst, jag har Wikipedia där, SLs reseplanerare, och en jättefin grej som heter RSS som jag har lagt in typ alla bloggar jag läser på (och en Harrison Ford-hemsida). Jag är så lycklig så jag dör.
Okej för att jag fått strula som satan för att få över alla filer - MSN är en dum idé. När jag slutligen insett det och bestämt mig för att det var dags att lägga över allt på DVDer och föra över det manuellt var jag tvungen att bråka asmycket med det med. För typ en kvart sen fick jag äntligen över mina filer, en del musik och alla bilder (bilderna kom faktiskt via MSN), och nu håller jag på med resten av musiken och videoklipp och grejer. Det här kommer bli en lång natt.
Någon dag ska jag förklara varför trappmaskiner är fantastiska saker, men inte idag.
That's enough of that shit.
fredag 24 augusti 2007
Two worlds collide, rival nations...
Dagen började jättebra när jag flashade mina kunskaper om Nutida konst genom att vara den enda i klassen som visste vad ASCII-konst var för något, och den fortsatta genom att vara bra, visserligen förstod ingen av oss i Kultursektorn poängen med Staden och framtiden, men vi fick tillbringa en trevlig tid på en gräsmatta utanför skolan i solan, så jag klagar inte allt för mycket.
Sen var vi tvungna att välja danskar och mitt humör sjönk drastiskt. Inte nog med att jag hela tiden varit kritisk till resan, danskarna bekräftade just mina farhågor genom att ha typ fyra intressen: dans, musik, bollsport och djur. En av dem skiljde sig mot mängden och gillade "svenske piger" - det blev slagsmål om honom och Sina vann.
Såg ni om nåt av de fyra intressena råkade vara sci-fi, Harry Potter eller kanske Star Wars? Nej, och jag har raknat ut att det är för att de inte har det som intresse! Vilket innebär två problem; 1) hur ska jag kunna umgås med dem, och 2) hur sjutton ska jag kunna visa en normal människa mitt rum? Jag är väldigt tveksam till om det kommer gå.
Trams påstår dock att om jag tvingar dansken att se Star Wars och inte går på krogen med resten av klassen kommer den komma hem som en mycket visare person. Må så vara, men vad ska jag göra under tiden? Längta till Chriss? Tja, det låter iofs som en plan.
That's enough of that shit.
torsdag 23 augusti 2007
My future looks like nowhere that I want to be
Yay, sjukdag nummer två! Men imorgon är jag frisk, för just nu mår jag mycket bättre. Och jag tror inte jag ska på föräldramötet inför Danmark ikväll, för som så fort det handlar om något som innebär att mina föräldrar måste gå till skolan kommer det sluta med långa jobbiga diskussioner, ni vet dotter/föräldrar-sorten. Jag kanske börjar bli frisk, men inte så frisk.
Överhuvudtaget tycker jag att mina föräldrar kunde vara aningen mer supportiv med saker, typ det här med Norge. Trams mamma håller redan på att komma på saker hon måste lära sig tills hon ska flytta, och det enda jag får är pappa som säger att det inte kommer gå och jag kan ingenting och hur ska jag få jobb och bla bla. Och det enda sättet att få tyst på honom vore att säga att vad vet han om det - han har inte ens gått gymnasiet, men ärligt talat vore det verkligen, verkligen inte värt det. Jag blir bara så irriterad. Mamma är väl inte direkt pessimistisk som pappa, men det vore ju trevligt med ett "det är klart det kommer gå, ska vi hjälpa dig att hitta lägenhet?".
Å andra sidan är jag inte förvånad, jag tror inte att jag hade kunnat komma med en enda framtidsplan som de skulle godkänna i alla fall. "Jag vill bli författare" - "det är omöjligt att bli, blabla". Har mina föräldrar läst något jag skrivit förutom min julkalender och sporadiskt lite skolarbeten? Nope. Hade jag sagt att jag ville plugga något flumämne på Stockholms Universitet hade det varit "och vad förväntar du dig att få ut av det? Tror du att du kommer få några jobb när du blivit det?". Är det konstigt att jag vill lämna landet?
Okej, visst, Mamma var den som fick mig att välja Författarlinjen och hjälpte mig att byta till Sam-Kultur när det inte var rätt: jag är säker på att när det skiter sig med Norge (för ska man lyssna på pappa kommer det göra det) så kommer hon hjälpa mig också. Men det vore trevligt att höra det innan. Och det vore trevligt om någon som faktiskt vet något om att plugga vidare (min pappa kanske är allmänbildad, men det här vet han inte ett skit om) kunde uttala sig också.
Och en sak till: om jag stannar hemma och inte pluggar vidare kommer de kräva hyra av mig, vilket är fair enough egentligen. Men frågan är, om jag inte kan något och alltså inte får några jobb (varför skulle jag lyckas bättre här än i Norge?), hur fan förväntar de sig att jag ska kunna göra något annat än att bo kvar hemma och aldrig utbilda mig?
Föräldrar!
That's enough of that shit.
Överhuvudtaget tycker jag att mina föräldrar kunde vara aningen mer supportiv med saker, typ det här med Norge. Trams mamma håller redan på att komma på saker hon måste lära sig tills hon ska flytta, och det enda jag får är pappa som säger att det inte kommer gå och jag kan ingenting och hur ska jag få jobb och bla bla. Och det enda sättet att få tyst på honom vore att säga att vad vet han om det - han har inte ens gått gymnasiet, men ärligt talat vore det verkligen, verkligen inte värt det. Jag blir bara så irriterad. Mamma är väl inte direkt pessimistisk som pappa, men det vore ju trevligt med ett "det är klart det kommer gå, ska vi hjälpa dig att hitta lägenhet?".
Å andra sidan är jag inte förvånad, jag tror inte att jag hade kunnat komma med en enda framtidsplan som de skulle godkänna i alla fall. "Jag vill bli författare" - "det är omöjligt att bli, blabla". Har mina föräldrar läst något jag skrivit förutom min julkalender och sporadiskt lite skolarbeten? Nope. Hade jag sagt att jag ville plugga något flumämne på Stockholms Universitet hade det varit "och vad förväntar du dig att få ut av det? Tror du att du kommer få några jobb när du blivit det?". Är det konstigt att jag vill lämna landet?
Okej, visst, Mamma var den som fick mig att välja Författarlinjen och hjälpte mig att byta till Sam-Kultur när det inte var rätt: jag är säker på att när det skiter sig med Norge (för ska man lyssna på pappa kommer det göra det) så kommer hon hjälpa mig också. Men det vore trevligt att höra det innan. Och det vore trevligt om någon som faktiskt vet något om att plugga vidare (min pappa kanske är allmänbildad, men det här vet han inte ett skit om) kunde uttala sig också.
Och en sak till: om jag stannar hemma och inte pluggar vidare kommer de kräva hyra av mig, vilket är fair enough egentligen. Men frågan är, om jag inte kan något och alltså inte får några jobb (varför skulle jag lyckas bättre här än i Norge?), hur fan förväntar de sig att jag ska kunna göra något annat än att bo kvar hemma och aldrig utbilda mig?
Föräldrar!
That's enough of that shit.
onsdag 22 augusti 2007
"They didn't even ask me any questions."
Jag fattar inte att jag lyckats bli sjuk! Det är tredje skoldagen, andra med lektioner, och jag mår så dåligt att jag inte kommer orka iväg! Det här är sämst, varför måste trean inledas så värdelöst!? Nu när jag har en snygg kalender och allt, då måste jag stanna hemma! Och just idag, när fyra nya ämnen introduceras!? Det är ju inte friskt (och nuu märkte jag vilken dålig ordvits det där blev...)!
Fett arg. Det enda jag kan göra är ju att titta på Vänner och Lizzie McGuire liksom, ska nog göra lite frukost och ta med upp på rummet först. Men åh, jag blir så irriterad, jag vill inte vara sjuk nu. Vi har första lektionen i Litteratur och litteraturhistoria idag, och det har vi med en av våra bästa lärare och ååhh, jag vill gå på det. Hur ofta vill man gå på lektionerna!? Dessutom har jag missat både psyklogi och filosofi a:s första lektioner, vilket är drygt för de (iaf psykologin) har jag sett fram emot att få läsa sen jag började gymnasiet! Lyckligtvis har vi de lektionerna igen imorgon, men Litteraturhistoria läser vi bara en gång i veckan. ARG, är vad jag är.
En bra grej är iaf att Allan hoppade på mig i matsalen och berättade att jag klarat g i historia a, men att han inte visste vilket slutbetyg det blev (vilket dock inte är lika viktigt iofs). Jag tvivlar på att mina arbeten (framför allt inte Bruce Willis-arbetet) räcker till mer än VG, men man kan alltid hoppas.
That's enough of that shit.
Gårdagens >_<
För första gången ångrade jag att jag inte går typ Författarprogrammet där man läser Filmkunskap för vilken film fick någon lycklig klass titta på igår i matsalen? Star Wars: A New Hope, såklart! Vi skulle dricka vatten när introt plötsligt drar igång och jag får panik, typ. Sen dök den där läraren som ser så nördig ut upp och frågade "lyssnar ni på Star Wars?" och upplyste mig om vilken film det var: jag och Z smet in och tittade på de första fem minutrarna eller nåt.
Det borde vara olagligt att se Star Wars utan mig.
Fett arg. Det enda jag kan göra är ju att titta på Vänner och Lizzie McGuire liksom, ska nog göra lite frukost och ta med upp på rummet först. Men åh, jag blir så irriterad, jag vill inte vara sjuk nu. Vi har första lektionen i Litteratur och litteraturhistoria idag, och det har vi med en av våra bästa lärare och ååhh, jag vill gå på det. Hur ofta vill man gå på lektionerna!? Dessutom har jag missat både psyklogi och filosofi a:s första lektioner, vilket är drygt för de (iaf psykologin) har jag sett fram emot att få läsa sen jag började gymnasiet! Lyckligtvis har vi de lektionerna igen imorgon, men Litteraturhistoria läser vi bara en gång i veckan. ARG, är vad jag är.
En bra grej är iaf att Allan hoppade på mig i matsalen och berättade att jag klarat g i historia a, men att han inte visste vilket slutbetyg det blev (vilket dock inte är lika viktigt iofs). Jag tvivlar på att mina arbeten (framför allt inte Bruce Willis-arbetet) räcker till mer än VG, men man kan alltid hoppas.
That's enough of that shit.
Gårdagens >_<
För första gången ångrade jag att jag inte går typ Författarprogrammet där man läser Filmkunskap för vilken film fick någon lycklig klass titta på igår i matsalen? Star Wars: A New Hope, såklart! Vi skulle dricka vatten när introt plötsligt drar igång och jag får panik, typ. Sen dök den där läraren som ser så nördig ut upp och frågade "lyssnar ni på Star Wars?" och upplyste mig om vilken film det var: jag och Z smet in och tittade på de första fem minutrarna eller nåt.
Det borde vara olagligt att se Star Wars utan mig.
tisdag 21 augusti 2007
Danmark ändå
Det blir visst Danmark ändå. Haha, jag som verkligen inte trodde det, men Åse tycker visst att det inte ska vara något problem att åka tåg till Köpenhamn istället för flyg. Logiskt.
Sen är hon såpass trevlig och bra att hon föreslog att istället för att åka direkt hem skulle jag ju kunna åka och hälsa på "min kompis i Skåne", dvs Chriss eftersom vi åker hem på fredagen. Inte mig emot i alla fall, jag är ju ledig på måndagar så om den helgen funkar för Chriss så gör jag gärna det. Då har jag nåt att se fram emot om Danmark skulle visa sig vara för jävligt med!
Jag måste skaffa en kalender. Jag tror jag ska köpa det billigaste jag hittar och pimpa det själv, sånt är jag bra på. Vänta bara tills jag lägger ut min flashiga väggkalender som jag håller på med - den är heeet!
Tills vidare får jag skriva upp allt i min dagbok och hoppas att det funkar. Det har det gjort hittills.
That's enough of that shit.
Sen är hon såpass trevlig och bra att hon föreslog att istället för att åka direkt hem skulle jag ju kunna åka och hälsa på "min kompis i Skåne", dvs Chriss eftersom vi åker hem på fredagen. Inte mig emot i alla fall, jag är ju ledig på måndagar så om den helgen funkar för Chriss så gör jag gärna det. Då har jag nåt att se fram emot om Danmark skulle visa sig vara för jävligt med!
Jag måste skaffa en kalender. Jag tror jag ska köpa det billigaste jag hittar och pimpa det själv, sånt är jag bra på. Vänta bara tills jag lägger ut min flashiga väggkalender som jag håller på med - den är heeet!
Tills vidare får jag skriva upp allt i min dagbok och hoppas att det funkar. Det har det gjort hittills.
That's enough of that shit.
"I feel terrible..."
Blark. Jag hoppade upp (läs: kravlade) ur sängen imorse och sprang (läs: hasade) Rocky-manligt (läs: Rocky-manligt) ut i garaget för att morgonträna lite. Mina nya vana liksom, tänkte att lite intensivt hopprepshoppande under typ Burning Hearts och Eye of the Tiger (ja, båda är gjorda av Survivor och båda är med på Rocky-soundtracket) borde göra underverk efter ett tag. Tyvärr överskttade jag mig själv och orkade bara hoppa under första låten...
...vilket senare visade sig bero på att jag tror att jag är sjuk. >_< Jag är helt död, har ont i huvet och halsen och sånt där, och då är det ju jääättesmart att träna. Men hur skulle jag veta att jag var sjuk!? Plus att det här är första riktiga skoldagen i trean, och FUCK NO, jag ska inte vara sjuk. Jag ska ha perfekt närvaro i år!
Jag får helt enkelt tänka på att man inte kan spöa Apollo om man ligger hemma och slöar. Och även om jag kanske inte kan vinna mot trean så ska jag åtmintone go the distance och klara femton ronder!
That's enough of that shit.
...vilket senare visade sig bero på att jag tror att jag är sjuk. >_< Jag är helt död, har ont i huvet och halsen och sånt där, och då är det ju jääättesmart att träna. Men hur skulle jag veta att jag var sjuk!? Plus att det här är första riktiga skoldagen i trean, och FUCK NO, jag ska inte vara sjuk. Jag ska ha perfekt närvaro i år!
Jag får helt enkelt tänka på att man inte kan spöa Apollo om man ligger hemma och slöar. Och även om jag kanske inte kan vinna mot trean så ska jag åtmintone go the distance och klara femton ronder!
That's enough of that shit.
måndag 20 augusti 2007
"If you know what I mean?"
Det känns ju bra att jag inte är den enda som är dålig på att ge mig av i tid till bussar: igår kom jag, Trams och hennes pappa inte iväg ner mot busstationen före typ tio minuter innan bussen skulle gå för vi var ju bara tvungna att se klart Torchwood-avsnittet vi tittade på: Jack skulle ju hångla med Jack liksom! Och dessutom hann jag ju i tid, så jag har ju inget att klaga på.
Bussturen var sådär, de första timmarna var skitjobbiga för det var kallt och folk överallt och ingen plats och hur ska man kunna sova? Efter ett tag blir man dock så trött så det är bara att sträcka ut sig och leva med att man kommer vakna var femte minut för att man har vidöppen mun och dregglar (känner jag mig själv rätt så snarkade jag säkert också).
Dock var det så värt det när man åkte den där sista halvtimmen mellan Arlanda och Stockholm och jag fick båda sätena för mig själv igen, för att inte tala om när man väl kom av och kunde köpa en 7-Eleven-kaffe, lyssna på Creedence, Survivor och Three Dog Night (eller vilka det nu är) samtidigt som man åt frukost på plattan och såg hur Stockholm vaknade till liv. Åh, jag älskar Stockholm.
När jag sen kom hem och insåg att det var två timmar kvar tills jag skulle gå till bussen gjorde jag vad varje kvinna gjort i min situation: jag tittade på Rocky. De filmerna är bra har jag nu konstaterat, och sett tre av dem under dagen. Fast jag sov mig igenom delar av tvåan, mkt dåligt för tvåan var fin. Fast i enlighet med mig själv gillade jag trean bäst.
Det påminde mig dock om att jag verkligen tycker om boxning! Alltså, okej, jag bryr mig inte så att jag orkar ha nån koll på det, men det är en av de få sporter som kan gå på TV utan att jag stänger av: jag menar, män som slåss med mycket muskler! Die Hard är en chick flick och boxning är för tjejer, det är allt jag säger. Brottning är jag inte alls lika förtjust i, jag tror det vore bättre om man gjorde sporten exklusiv för bara snygga killar och lät den som blev nerbrottad utföra valfri sexuell tjänst på vinnaren, minst hångel. Då skulle brottning nog bli den bästa sporten i världen tror jag.
Men frågan är, ska jag se Simpsons eller ID? Jag tror det blir Simpsons, mindre krångel, plus att svenska program sällan är någon hit om de inte handlar om tjockisar (fast femman brukar vara bra, så jag kanske kan titta på deras webb-TV eller nån repris eller nåt).
Idag var ju första skoldagen också, och såklart diskuterades utbytet vi ska göra med några danskar om typ tre veckor, och jag blev upplyst om att vi ska åka tåg dit och flyg hem. Grejen är den att jag av principskäl inte flyger till eller från ställen dit jag kan åka tåg, eftersom 1) jag hatar att flyga och 2) det är så omiljövänligt att jag skulle ha konstant ångest på flyget. Så jag har sagt att om Åse inte kan boka en tågbiljett hem till mig så åker jag inte med alls: jag ville inte ens dit från första början (stället som vi ska till beskrivs som en blandning mellan Norrland och Åkersberga, och alla bor på bondgårdar!).
Av någon anledning fick mina föräldrar för sig att det innebar att det ändå skulle komma en dansk hit och bo, och jag fattar seriöst inte hur man kan tro det? Själva poängen med såna här grejer är ju att man ska utföra ett byte, det är ju inte som att de vill hit och turista och bara snyltar. -_- Sen sa pappa att det var korkat att inte åka för det var sista resan jag får gratis, allt annat måste jag betala själv (my ASS förresten, Kreta-resan liksom!), men vafan den är till DANMARK. Till Åkersberga i Danmark. Av någon anledning är jag bara glad att jag har en anledning att slippa åka, för då behöver jag inte vara en sån där tråkig människa som inte vågar testa nåt nytt som alla tycker att Totte är. Herregud...
That's enoough of that shit.
Bussturen var sådär, de första timmarna var skitjobbiga för det var kallt och folk överallt och ingen plats och hur ska man kunna sova? Efter ett tag blir man dock så trött så det är bara att sträcka ut sig och leva med att man kommer vakna var femte minut för att man har vidöppen mun och dregglar (känner jag mig själv rätt så snarkade jag säkert också).
Dock var det så värt det när man åkte den där sista halvtimmen mellan Arlanda och Stockholm och jag fick båda sätena för mig själv igen, för att inte tala om när man väl kom av och kunde köpa en 7-Eleven-kaffe, lyssna på Creedence, Survivor och Three Dog Night (eller vilka det nu är) samtidigt som man åt frukost på plattan och såg hur Stockholm vaknade till liv. Åh, jag älskar Stockholm.
När jag sen kom hem och insåg att det var två timmar kvar tills jag skulle gå till bussen gjorde jag vad varje kvinna gjort i min situation: jag tittade på Rocky. De filmerna är bra har jag nu konstaterat, och sett tre av dem under dagen. Fast jag sov mig igenom delar av tvåan, mkt dåligt för tvåan var fin. Fast i enlighet med mig själv gillade jag trean bäst.
Det påminde mig dock om att jag verkligen tycker om boxning! Alltså, okej, jag bryr mig inte så att jag orkar ha nån koll på det, men det är en av de få sporter som kan gå på TV utan att jag stänger av: jag menar, män som slåss med mycket muskler! Die Hard är en chick flick och boxning är för tjejer, det är allt jag säger. Brottning är jag inte alls lika förtjust i, jag tror det vore bättre om man gjorde sporten exklusiv för bara snygga killar och lät den som blev nerbrottad utföra valfri sexuell tjänst på vinnaren, minst hångel. Då skulle brottning nog bli den bästa sporten i världen tror jag.
Men frågan är, ska jag se Simpsons eller ID? Jag tror det blir Simpsons, mindre krångel, plus att svenska program sällan är någon hit om de inte handlar om tjockisar (fast femman brukar vara bra, så jag kanske kan titta på deras webb-TV eller nån repris eller nåt).
Idag var ju första skoldagen också, och såklart diskuterades utbytet vi ska göra med några danskar om typ tre veckor, och jag blev upplyst om att vi ska åka tåg dit och flyg hem. Grejen är den att jag av principskäl inte flyger till eller från ställen dit jag kan åka tåg, eftersom 1) jag hatar att flyga och 2) det är så omiljövänligt att jag skulle ha konstant ångest på flyget. Så jag har sagt att om Åse inte kan boka en tågbiljett hem till mig så åker jag inte med alls: jag ville inte ens dit från första början (stället som vi ska till beskrivs som en blandning mellan Norrland och Åkersberga, och alla bor på bondgårdar!).
Av någon anledning fick mina föräldrar för sig att det innebar att det ändå skulle komma en dansk hit och bo, och jag fattar seriöst inte hur man kan tro det? Själva poängen med såna här grejer är ju att man ska utföra ett byte, det är ju inte som att de vill hit och turista och bara snyltar. -_- Sen sa pappa att det var korkat att inte åka för det var sista resan jag får gratis, allt annat måste jag betala själv (my ASS förresten, Kreta-resan liksom!), men vafan den är till DANMARK. Till Åkersberga i Danmark. Av någon anledning är jag bara glad att jag har en anledning att slippa åka, för då behöver jag inte vara en sån där tråkig människa som inte vågar testa nåt nytt som alla tycker att Totte är. Herregud...
That's enoough of that shit.
onsdag 15 augusti 2007
Ge mig... en kaka!
Jag måste berätta om kakorna också, fast ni ska läsa och kommentera min dikt, period typ.
Det är såhär att pappa handlar färg och grejer i en yrkesbutik som heter Alcro, och där får man gratis kaffe (ur den beryktade kaffemaskinen!) och kakor, vilket såklart gör en väldigt glad. Dock har det varit så att de gånger vi varit där (fem gånger) nu när jag jobbat för honom har det suttit såna här stora, muskliga målare vid bordet där kakorna står och tittat på tecknad film, typ. Och vem vågar gå fram och ta en kaka då? Inte jag iaf.
Och idag var sista dagen jag skulle jobba för pappa (så nu slipper jag det där gudsförgätna garaget, thank God!), så jag tänkte att nu måste jag ju få min kaka. Men ack, det satt läskiga män vid bordet även denna dag och jag tänkte att nu kommer jag vara ledsen hela dagen. Hur skulle detta sluta?
Jo, det slutade jättelyckligt eftersom de lämnade butiken innan jag och pappa var klara, så jag kunde lätt glida fram och sno åt mig en sån där god chokladkaka med pärlsocker på, medan pappa registrerade varorna vi köpt. Yay, liksom! :D
Nu har jag dessutom köpt två Subs till imorgon när jag åker till Trams och så ska jag bara packa lite ikväll sen blir allt nog bra. Heja heja!
That's enough of that shit.
Det är såhär att pappa handlar färg och grejer i en yrkesbutik som heter Alcro, och där får man gratis kaffe (ur den beryktade kaffemaskinen!) och kakor, vilket såklart gör en väldigt glad. Dock har det varit så att de gånger vi varit där (fem gånger) nu när jag jobbat för honom har det suttit såna här stora, muskliga målare vid bordet där kakorna står och tittat på tecknad film, typ. Och vem vågar gå fram och ta en kaka då? Inte jag iaf.
Och idag var sista dagen jag skulle jobba för pappa (så nu slipper jag det där gudsförgätna garaget, thank God!), så jag tänkte att nu måste jag ju få min kaka. Men ack, det satt läskiga män vid bordet även denna dag och jag tänkte att nu kommer jag vara ledsen hela dagen. Hur skulle detta sluta?
Jo, det slutade jättelyckligt eftersom de lämnade butiken innan jag och pappa var klara, så jag kunde lätt glida fram och sno åt mig en sån där god chokladkaka med pärlsocker på, medan pappa registrerade varorna vi köpt. Yay, liksom! :D
Nu har jag dessutom köpt två Subs till imorgon när jag åker till Trams och så ska jag bara packa lite ikväll sen blir allt nog bra. Heja heja!
That's enough of that shit.
We're the Potter Generation
Did you know there's a secret society
With members all over the world?
You're surrounded and yet you can't see,
We're screaming but we're not being heard
We don't have any secret codes
And no special way of saying "Hi"
We just share the love of the books
About the boy who didn't die
We were all once eleven,
Checking our mail with desperation
The letter never came, but still:
We're the Potter Generation!
Did you always have the feeling
There should be something more
And you spent your whole life waiting
Yet never knew what for?
And it wasn't until later
As Harry Potter was released
It all started to make sense again
Like a cure for your disease
Don't think for a second
Noone else felt the separation
From the rest of the world,'cause
We're the Potter Generation!
Did your "friends" use to tease you
As you rather stayed inside
And did your teachers tell you too
That you were slightly out of your mind?
Were you one of those who knew it all?
And did you write fan fictions?
For whom in the books did you fall,
and what was your addiction?
'Cause we've all been there
We all shared the discrimination
But in the end, we do not care
We're the Potter Generation!
Noone really wants to understand
That this world in all its glory
Will never ever be so grand
As the one that's in our story
And we might even settle down
With something easier to get
Pay our bills and stay in town
But you should know, we'll never forget
Which house we once belonged to
And what bittersweet sensation
We felt when Deathly Hallows came,
We're the Potter Generation!
And if you weren't part of it
It will take years of explanation
And yet you'll never understand
What makes the Potter Generation
That's enough of that shit.
With members all over the world?
You're surrounded and yet you can't see,
We're screaming but we're not being heard
We don't have any secret codes
And no special way of saying "Hi"
We just share the love of the books
About the boy who didn't die
We were all once eleven,
Checking our mail with desperation
The letter never came, but still:
We're the Potter Generation!
Did you always have the feeling
There should be something more
And you spent your whole life waiting
Yet never knew what for?
And it wasn't until later
As Harry Potter was released
It all started to make sense again
Like a cure for your disease
Don't think for a second
Noone else felt the separation
From the rest of the world,'cause
We're the Potter Generation!
Did your "friends" use to tease you
As you rather stayed inside
And did your teachers tell you too
That you were slightly out of your mind?
Were you one of those who knew it all?
And did you write fan fictions?
For whom in the books did you fall,
and what was your addiction?
'Cause we've all been there
We all shared the discrimination
But in the end, we do not care
We're the Potter Generation!
Noone really wants to understand
That this world in all its glory
Will never ever be so grand
As the one that's in our story
And we might even settle down
With something easier to get
Pay our bills and stay in town
But you should know, we'll never forget
Which house we once belonged to
And what bittersweet sensation
We felt when Deathly Hallows came,
We're the Potter Generation!
And if you weren't part of it
It will take years of explanation
And yet you'll never understand
What makes the Potter Generation
That's enough of that shit.
tisdag 14 augusti 2007
Jimmys gitarr har ett ljud som du inte trodde fanns
Överlag skulle jag vilja påstå att jag är i en ganska ful period i mitt liv, jag menar jag måste verkligen klippa mig snart och håret är a och o i min snygghet i stort sett. MEN jag måste säga att färgen på mitt hår är bättre än nånsin, de rosa topparna har exakt den nyans jag vill att de ska ha och tar upp lagom stor del av håret, och tack var den fucking fantastiska uppfinningen blondspray har jag lyckats utplåna min fulfula utväxt till det nästintill icke-existensiella. Det gör mig otroligt lycklig.Att jobba var inte lika jobbigt idag som förra veckan, antagligen för att det inte är lika fuktigt i luften i det där jäkla garaget så nu kunde jag andas och slapp bli helt klaustrofobisk. Och så jobbade jag en timme mindre, och pappa lånade ut ett par asflashiga hörselskydd till mig som man kan lyssna på radio i. Visserligen fick jag bara in P3, men det är ju en av de bättre kanalerna (jag lyssnar på P3 eller Svenska favoriter om jag lyssnar på radio - so sue me!) och nu ska jag vara smart och skriva in till Popnonstop och be om en låt så allt känns bättre.
Flyt med andra ord, och det enda jag måste göra ikväll är att ögna igenom lite skolarbeten och seriöst läsa igenom det där jag skrev om Hollywood. Med tanke på att sexan bara visar tråkiga saker ikväll (förutom tre avsnitt av Simpsons samt ett "Bakom kulisserna" på nya filmen) så ska det inte vara några problem.
Och så lyssnar jag på Mazarin för första gången på aslänge, och det räckte med de första tonerna till Vilket håll du än går för att jag skulle bli helt knäsvag (och jag sitter ändå ner!). Gud, den låten är bra. Och jag har planer för den till resten av kvällen, men det har inte ni med att göra.
Till sist ska jag bara påpeka att min kreativa period igår inte bara ledde till en finfin bakgrund, utan också till att jag pimade en ny dagbok så snyggt att jag inte ens orkade skriva klart den gamla. Se efter själva!
That's enough of that shit.
måndag 13 augusti 2007
You trade your passion for glory
"om du la ner lika mycket tid som du lägger ned på att göra sånt där på att typ forska om växthuseffekten så skulle klimathotet vara long gone"- Hanna
Meh!
That's enough of that shit.
Some days you wouldn't trade your tomorrow for a single yesterday
Här hade man tänkt skriva mer om hur fu##ing wonderful Per Gessle var, men då kom Li och skrev något som var så bra sammanfattat att allt annat är överflödigt: läs allt här. Det säger allt.
Jag är ganska lycklig just nu. Jag har sett Per Gessle, så det är okej att dö nu, vilket alltid känns bra. Jag har köpt en ny dagbok med genomskinliga pärmar så jag kunde klistra in fina bilder själv, och så har jag hittat en superhet bild på Indy som jag aldrig sett innan. Och så har jag tänkt och kommer på att den här sommaren var så jävla bra egentligen.
För jag har lite halvt oroat mig för att det kanske inte var en jättebra sommar, och att den inte kunde mäta sig med förra året och att jag kanske inte är lika lycklig som då. Men så kan man ju inte tänka! Jag är lycklig nu, jag mår bra, jag är snygg (mer eller mindre, jag är i en ful period i mitt liv men överhuvudtaget är jag snygg ändå), och även om jag varit väldigt singel den här sommaren så so what? Jag behöver inte en man för att förverkliga mig själv: en sådan skulle bara stå ivägen för Deathly Hallows och Per Gessle och allt annat som varit bra. Så jag har visst haft en underbar sommar, och sen får jag tro vad jag vill.
Dessutom håller jag på att få ett seriöst återfall på Harrison Ford, och tro mig, jag har aldrig fått återfall på någon förut. Han är så 100% underbar. Som Per Gessles musik.
That's enough of that shit.
Jag är ganska lycklig just nu. Jag har sett Per Gessle, så det är okej att dö nu, vilket alltid känns bra. Jag har köpt en ny dagbok med genomskinliga pärmar så jag kunde klistra in fina bilder själv, och så har jag hittat en superhet bild på Indy som jag aldrig sett innan. Och så har jag tänkt och kommer på att den här sommaren var så jävla bra egentligen.
För jag har lite halvt oroat mig för att det kanske inte var en jättebra sommar, och att den inte kunde mäta sig med förra året och att jag kanske inte är lika lycklig som då. Men så kan man ju inte tänka! Jag är lycklig nu, jag mår bra, jag är snygg (mer eller mindre, jag är i en ful period i mitt liv men överhuvudtaget är jag snygg ändå), och även om jag varit väldigt singel den här sommaren så so what? Jag behöver inte en man för att förverkliga mig själv: en sådan skulle bara stå ivägen för Deathly Hallows och Per Gessle och allt annat som varit bra. Så jag har visst haft en underbar sommar, och sen får jag tro vad jag vill.
Dessutom håller jag på att få ett seriöst återfall på Harrison Ford, och tro mig, jag har aldrig fått återfall på någon förut. Han är så 100% underbar. Som Per Gessles musik.
That's enough of that shit.
Det sägs att tiden står stilla när man blir kär
Jag har aldrig varit med något bättre än att se Per Gessle idag. Jag sitter här och skakar av lycka i stort sett, det var så underbart och bäst och jag ville att det aldrig skulle ta slut.Det här var fanimig bättre än Deathly Hallows, det var så sinnessjukt bra att ingenting kommer kunna mäta sig med det utom Gessle själv.
Och han spelade min låt (Som en spegelboll) och Lis och min låt (Om du kommer ihåg) och i stort sett ALLA låtar som man känner att man vill höra live, och såklart Sommartider i slutet med en fin bakgrund med sol och himmel och gräs och herreminjävlaGud (jag VET han finns inte, men Per gör!) vad bra det var.
Det går inte att förstå om man inte var där.
Och jag kommer ihåg nästan nu, nästan när
Det sägs att tiden står stilla när man blir kär
Och jag kommer ihåg vad jag önska just då
Att tiden stod stilla i månader, år
Jag kan komma ihåg
Det var nästan igår
Jag måste skriva mer imorgon men just nu har jag slut på ord och allting. Per 4-ever, varför man nånsin skulle vilja lyssna på nån annans musik går mig fullständigt förbi. KÄRLEK.
That's enough of that shit.
söndag 12 augusti 2007
lördag 11 augusti 2007
Jag skulle vilja tänka en underbar tanke idag
Om fem minuter ska jag springa till tåget med en macka i ena handen och en väska i den andra, lyssnandes på soundtracket och tänka "FAN I HELVETE, DET ÄR VARMT UTE". Men det är okej. Det skulle vara okej om jag missade tåget, blev bestulen på min manliga Die Hard-flaska och slog i huvudet i en lyktstolpe och svimmade av på trottoaren och fick världens fulast solbränna i ansiktet.
Allt är fan okej idag, för imorgon ska jag se Per Gessle.
Antagligen sitter hälften av alla som läser det här och tänker "men big deal, du", och JA, faktiskt. Jag vet att Per Gessle inte är världens djupaste människa eller skriver den mest avancerade musik, eller vad som helst som ni känner för att klaga på, men en sak ska ni ha klart för er: för mig är han det viktigaste som hänt musiken, en egen revolution inom musikindustrin. Per Gessle i alla former är den artist jag gillar absolut bäst, och jag tycker om honom mer än vad jag brukade tycka om Lars Winnerbäck när jag var yngre. Ta er egen favoritartist, tänk på första gången ni såg den, och lägg till det faktum att ni ska göra det med någon som är minst lika tokig i artisten som du... efter att du väntat i flera år på det.
I min värld är Gessle kung, och imorgon blir det en tur till slottet.
That's enough of that shit.
Allt är fan okej idag, för imorgon ska jag se Per Gessle.
Antagligen sitter hälften av alla som läser det här och tänker "men big deal, du", och JA, faktiskt. Jag vet att Per Gessle inte är världens djupaste människa eller skriver den mest avancerade musik, eller vad som helst som ni känner för att klaga på, men en sak ska ni ha klart för er: för mig är han det viktigaste som hänt musiken, en egen revolution inom musikindustrin. Per Gessle i alla former är den artist jag gillar absolut bäst, och jag tycker om honom mer än vad jag brukade tycka om Lars Winnerbäck när jag var yngre. Ta er egen favoritartist, tänk på första gången ni såg den, och lägg till det faktum att ni ska göra det med någon som är minst lika tokig i artisten som du... efter att du väntat i flera år på det.
I min värld är Gessle kung, och imorgon blir det en tur till slottet.
That's enough of that shit.
torsdag 9 augusti 2007
"I don't even have a pla..." I do now!
Igår SMSade Trams mig och löste våra problem, så idag är hon geniförklarad. För första gången någonsin har vi en fungerande plan på hur vi ska göra efter gymnasiet. För första gången någonsin har vi en plan över huvud taget! Att mina föräldrar verkade ytterst tveksamma till den skiter jag i ("och hur hade ni tänkt bo i Norge?", "Vad ska du i Australien och göra?") - jag har en plan och Trams är... ja, ett geni helt enkelt! Jag har slut på synonymer.
Vet inte om jag nämnde det, men jag är i alla fall äntligen klar med jävla historia a - behöver jag ens försöka förklara hur skönt det är? Jag dör av lycka nästan.
Just nu jobbar jag dessutom på en officiell hemsida åt MAT-gänget, men jag har inte kunnat visa den för Trams än och jag vill inte göra något utan att alla tycker att det är bra, så det står ganska still för tillfället. Men hon kanske dyker upp efter Stargate, om jag har tur. Annars får jag väl skriva eller jobba på min egen hemsida. 0:)
That's enough of that shit.
Vet inte om jag nämnde det, men jag är i alla fall äntligen klar med jävla historia a - behöver jag ens försöka förklara hur skönt det är? Jag dör av lycka nästan.
Just nu jobbar jag dessutom på en officiell hemsida åt MAT-gänget, men jag har inte kunnat visa den för Trams än och jag vill inte göra något utan att alla tycker att det är bra, så det står ganska still för tillfället. Men hon kanske dyker upp efter Stargate, om jag har tur. Annars får jag väl skriva eller jobba på min egen hemsida. 0:)
That's enough of that shit.
måndag 6 augusti 2007
We're gentlemen of fortune and that's what we're proud to be
Jag hade helt glömt bort hur underbart BÄST Muppet Treasure Island är och hur fantastiskt jävla mycket jag älskar Tim Curry som Long John Silver, men lyckligtvis blev jag påmind om det idag när vi såg om filmen. ÄLSKA.Jag hade dessutom helt glömt allt som hände i min julkalender från förra året, så nu läser jag om den för att minnas. Haha. X''D
That's enough of that shit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)