"Jag tror ingen i den här familjen är riktigt klok" konstaterade min mamma förut, och jag tror faktiskt hon hade rätt.
Allt började med att min brorsa skulle iväg på fotbollsträning, och hade lämnat huset. Plötsligt kom han springande tillbaka igen och skrek något om att han glömt sina shorts.
- Inte konstigt jag glömt dem när de inte är här! kom han upprört fram till efter att ha letat runt lite i grovköket.
Samtidigt började Mamma kommunciera med de som satt i en bil ute på gatan och väntade på min brorsa:
- Det ligger något i brevlådan, sa hon av någon anledning.
- Dina shorts ligger i brevlådan! förklarade jag för Acksäll, och tyckte att jag var skitrolig.
Mamma insåg att shortsgrejen kanske var ett problem, och plötsligt började hon också leta runt. Efter ett tag hittade de dem:
- Här är de ju! utbrast Acksäll. Du kan ju inte ha värsta täckbyxorna över dem, hur ska jag då hitta dem?
- Nej, så kan vi inte ha det, sa Mamma, och så kom de tillbaka ut i hallen.
Av någon anledning frågar någon vad som ligger i brevlådan, jag minns inte vem, men Acksäll svarar:
- Det ligger en tjuga i brevlådan!
- Gör det? undrar Mamma.
- Jaa, säger Acksäll ironiskt, och får sedan en skitkul idé: det var brevbärare som la den där, han hade vunnit på hästar!
Mamma och jag bröt ihop av skratt, och hon konstaterade att vi inte är kloka någonstans. Sen försvann Acksäll iväg på träning och jag och Mamma åkte och handlade - en alltid lika kul upplevelse.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Min väska, Collision Course och Animal Planet. Alltid bäst.
Dagens >_<
Jag har missat halva Animal Police-"maratonet"... igen!
torsdag 28 september 2006
tisdag 26 september 2006
För ska det va så svårt att dela säng med nån inatt?
What a day. Den började ganska bra, fick till en snygg outfit, hade en skön tyskalektion då vi åt frukost i skolan (internationella språkdagen, vet ni) och gick en tipspromenad, och sen åkte jag till Åhléns och köpte en väska (fullkomligt älskar den). Sen blev det lite sämre, inställda lektioner, den fina gåvan tre och en halv timmes håltimme på fredag och annat otrevligt, men det funkar väl.
En sak som varit bra idag är alla människor, först på morgonen mötte jag tre person från min högstadieklass när jag gick till bussen: en hälsade på mig lite, en ignorerade mig, och den sista - en av de jag tyckte om men ofrånkomligt gled ifrån när Jojje gjorde slut - fick syn på mig, lös upp och sen vinkade han frenetiskt. Det blev man ju rätt positiv av, och när jag sen tog tåget till Täby Centrum (ingen orkar gå, även om det bara tar tio minuter) så gick jag förbi en tjej i min klass, hon som inte riktigt fattat att jag går där, och hon tog ut sina hörlurar så jag insåg att "oj, hon ska visste prata med mig!" och blev chockad. "Har inte du lektion?" blev frågan, och jag förklarade att jag inte har matte: "jaha, okej. Vi ses sen". Det är lite ovant fortfarande, hon är inte den typen som jag någonsin trott skulle prata med mig.
Förutom det då, så kan vi återkomma till det som jag tänkte skriva om igår: jag och dela säng med folk. Nu har jag inte delat med säng med att jättestort antal personer (pojkar, för att vara specifik), fyra stycken, tror jag, varav en knappt kan räknas eftersom vi var tio personer i ett tält, och jag sov på hans mage. Men det var rätt mysigt ändå, för jag fick sno hans vadmalsmantel som täcke, och de är rätt varma. ^^
Bortsett från honom så var den första killen jag delade säng med Fredrik, även det här i ett tält på ett lajv, men vi sov bredvid varandra, med en sovsäck över oss, på ett smalt liggunderlag som dessutom sluttade så att vi hade huvuden neråt i en backe. Som om inte det vore nog var det blött, trångt (på ena sidan fanns en tältsäng och på andra sidan en hög med blöta sopor), kallt, och jag hade mensvärken från helvetet. Jag kunde inte ligga ner hela natten, jag satte mig upp nästan hela tiden, och flera gånger gick jag ut och gick för att bli av med den: de få gånger jag faktiskt låg ner tog jag dessutom upp så mycket plats att Fredrik fick ligga med ryggen emot ett tältsängsben hela tiden. Och så lärde jag mig att sovsäckar inte funkar om man bara har dem över sig, uppenbarligen måste man krypa ner i dem för att de ska ha effekt: så jag låg och frös nästan hela natten tills Fredrik la armen om mig. Då blev det bättre.
Just den natten var jag nog inte jättekul att ha att göra med, ärligt talat tror jag inte att jag är så kul att sova med egentligen: jag blir så egoistisk. Jag menar, när jag vill sova vill jag sova, folk ska inte störa mig. Och med störa menar jag kräva saker av mig, det är självklart helt okej att hålla om mig sånt. Det har jag inget emot!
Någon som hade något emot det i längden var Orchen. Jag vet inte hur många nätter vi kan ha spenderat tillsammans, kanske femton eller nånting allt som allt, men han ville ha jämlikt på den punkten (vilket var fruktansvärt ironiskt, för i övrigt var han nog den största sexist jag haft oturen att möta). Om han skedade (spooned, ni vet?) mig en natt, då blev han bara sur om jag inte gjorde samma mot honom natten därpå. Det var inte jag lika inne på, jag menar jag försökte nog (jag försökte en hel del med honom som jag inte borde gjort, kan vi säga), men det funkar inte: har jag bestämt mig för att jag ska ligga på ett visst sätt måste jag göra det, och av någon anledning var det aldrig så att det passade. Sen hände saker som gör att jag nog aldrig skulle vilja ligga sked med honom igen, och sen tog det slut.
J sov aldrig med mig. Han hade alltid någon bra ursäkt, för det mesta "jag får inte för mina föräldrar", men det blev ganska uppenbart efter ett tag att det betydde "jag vill inte, och jag tänker göra slut med dig om en månad". Därför kan vi bara för att vara såna anta att han säkert skulle vara värdelös att sova med.
Och så har vi Martin. Första natten vi sov tillsammans konstaterade jag att det var precis så det skulle vara. Det var under de nätterna då det var sådär olidligt varmt, och jag vred mig hela tiden för att inte förgås av värme: men det spelade ingen roll, så fort jag låg någorlunda still så hade jag liksom hans armar runt mig. Och det har fortfarande inte förändrats särskilt mycket, för det mesta får jag somna med hans armar om mig, vilket är fullkomligt underbart. Och de gånger han inte gör det så har jag faktiskt inget emot att göra samma sak tillbaka - det är så mycket bättre när det inte är ett krav (det där gäller nästan allt, har jag märkt, och för det mesta så verkar det som att Orchen är urtypen för Världens Sämsta Pojkvän).
Lång och intressant blogg, eller nåt. Nu tänkte jag bara avsluta med en efterlysning: jag behöver ett nytt halsband i den här stilen. Som ni kanske ser på bilden är det där trasigt, och alternativ-butikerna i Stockholm kunde inte ge mig något att ersätta det med, så om någon har minsta aning om hur jag ska fixa ett nytt - säg till! Det spelar ingen roll om ni köper ett på Shock i Malmö och skickar det till mig, jag betalar alla kostnader, för jag måste ha ett!
That's enough of that shit.
Dagens <3
Min väska. Jag älskar den!
Dagens >_<
Jag har hamnat i fängelse på Popomundo!!! Jag kommer dö!
Dagens ^^
Jag har fått ner typ 15% av Collison Course - heja mig!
En sak som varit bra idag är alla människor, först på morgonen mötte jag tre person från min högstadieklass när jag gick till bussen: en hälsade på mig lite, en ignorerade mig, och den sista - en av de jag tyckte om men ofrånkomligt gled ifrån när Jojje gjorde slut - fick syn på mig, lös upp och sen vinkade han frenetiskt. Det blev man ju rätt positiv av, och när jag sen tog tåget till Täby Centrum (ingen orkar gå, även om det bara tar tio minuter) så gick jag förbi en tjej i min klass, hon som inte riktigt fattat att jag går där, och hon tog ut sina hörlurar så jag insåg att "oj, hon ska visste prata med mig!" och blev chockad. "Har inte du lektion?" blev frågan, och jag förklarade att jag inte har matte: "jaha, okej. Vi ses sen". Det är lite ovant fortfarande, hon är inte den typen som jag någonsin trott skulle prata med mig.
Förutom det då, så kan vi återkomma till det som jag tänkte skriva om igår: jag och dela säng med folk. Nu har jag inte delat med säng med att jättestort antal personer (pojkar, för att vara specifik), fyra stycken, tror jag, varav en knappt kan räknas eftersom vi var tio personer i ett tält, och jag sov på hans mage. Men det var rätt mysigt ändå, för jag fick sno hans vadmalsmantel som täcke, och de är rätt varma. ^^
Bortsett från honom så var den första killen jag delade säng med Fredrik, även det här i ett tält på ett lajv, men vi sov bredvid varandra, med en sovsäck över oss, på ett smalt liggunderlag som dessutom sluttade så att vi hade huvuden neråt i en backe. Som om inte det vore nog var det blött, trångt (på ena sidan fanns en tältsäng och på andra sidan en hög med blöta sopor), kallt, och jag hade mensvärken från helvetet. Jag kunde inte ligga ner hela natten, jag satte mig upp nästan hela tiden, och flera gånger gick jag ut och gick för att bli av med den: de få gånger jag faktiskt låg ner tog jag dessutom upp så mycket plats att Fredrik fick ligga med ryggen emot ett tältsängsben hela tiden. Och så lärde jag mig att sovsäckar inte funkar om man bara har dem över sig, uppenbarligen måste man krypa ner i dem för att de ska ha effekt: så jag låg och frös nästan hela natten tills Fredrik la armen om mig. Då blev det bättre.
Just den natten var jag nog inte jättekul att ha att göra med, ärligt talat tror jag inte att jag är så kul att sova med egentligen: jag blir så egoistisk. Jag menar, när jag vill sova vill jag sova, folk ska inte störa mig. Och med störa menar jag kräva saker av mig, det är självklart helt okej att hålla om mig sånt. Det har jag inget emot!
Någon som hade något emot det i längden var Orchen. Jag vet inte hur många nätter vi kan ha spenderat tillsammans, kanske femton eller nånting allt som allt, men han ville ha jämlikt på den punkten (vilket var fruktansvärt ironiskt, för i övrigt var han nog den största sexist jag haft oturen att möta). Om han skedade (spooned, ni vet?) mig en natt, då blev han bara sur om jag inte gjorde samma mot honom natten därpå. Det var inte jag lika inne på, jag menar jag försökte nog (jag försökte en hel del med honom som jag inte borde gjort, kan vi säga), men det funkar inte: har jag bestämt mig för att jag ska ligga på ett visst sätt måste jag göra det, och av någon anledning var det aldrig så att det passade. Sen hände saker som gör att jag nog aldrig skulle vilja ligga sked med honom igen, och sen tog det slut.
J sov aldrig med mig. Han hade alltid någon bra ursäkt, för det mesta "jag får inte för mina föräldrar", men det blev ganska uppenbart efter ett tag att det betydde "jag vill inte, och jag tänker göra slut med dig om en månad". Därför kan vi bara för att vara såna anta att han säkert skulle vara värdelös att sova med.
Och så har vi Martin. Första natten vi sov tillsammans konstaterade jag att det var precis så det skulle vara. Det var under de nätterna då det var sådär olidligt varmt, och jag vred mig hela tiden för att inte förgås av värme: men det spelade ingen roll, så fort jag låg någorlunda still så hade jag liksom hans armar runt mig. Och det har fortfarande inte förändrats särskilt mycket, för det mesta får jag somna med hans armar om mig, vilket är fullkomligt underbart. Och de gånger han inte gör det så har jag faktiskt inget emot att göra samma sak tillbaka - det är så mycket bättre när det inte är ett krav (det där gäller nästan allt, har jag märkt, och för det mesta så verkar det som att Orchen är urtypen för Världens Sämsta Pojkvän).
Lång och intressant blogg, eller nåt. Nu tänkte jag bara avsluta med en efterlysning: jag behöver ett nytt halsband i den här stilen. Som ni kanske ser på bilden är det där trasigt, och alternativ-butikerna i Stockholm kunde inte ge mig något att ersätta det med, så om någon har minsta aning om hur jag ska fixa ett nytt - säg till! Det spelar ingen roll om ni köper ett på Shock i Malmö och skickar det till mig, jag betalar alla kostnader, för jag måste ha ett!
That's enough of that shit.
Dagens <3
Min väska. Jag älskar den!
Dagens >_<
Jag har hamnat i fängelse på Popomundo!!! Jag kommer dö!
Dagens ^^
Jag har fått ner typ 15% av Collison Course - heja mig!
måndag 25 september 2006
You had a bad day
Det måste finnas någon gräns mellan dagar då allt går åt helvete, och dagar då inget går som det ska, men frågan är var den gränsen är? Jag misstänker att allt handlar om inre styrka: de dagar då allt skiter sig utan att man bryter ihop är dagar då inget går som det ska, men när man inte klarar pressen, då har dagen officiellt gått åt helvete.
I så fall gick allt åt helvete igår, och inget som det skulle idag, och dessutom blev min teori om att Martin förstör mitt liv så gott som bevisad. Det skulle man ju kunna se om en riktigt lyckad sak, om man är på det humöret.
Allt började igår, när vi skulle sätta våra planer för dagen i verket: efter några timmar med Kingdom Hearts (förlåt, Chriss) skulle vi åka till Uppsala, käka pizza, och titta på TV. Hur kan egentligen gå fel i den planen? tänkte jag och kollade bussarna tjugo över fem: det visade sig att bussen vi borde tagit gick för tjugo minuter sen då, så det var bara att planera om. Men vi hade ändå tid.
Tyvärr missade vi tåget vi skulle ta istället, och när vi begav oss av mot bussen som jag haft som reservplan kom Martin på att han glömt sin plånbok. Så det var bara att gå tillbaka, i alla fall jag, Martin orkade inte längre än till tågstationen, med hår som kände feeeetäckligt pga lite för mycket mousse, och allmänt dåligt humör för att inget gick som det skulle. Om jag vetat vad som skulle komma då...
När jag lämnade hemmet var det sista jag hörde pappa som började klaga på mitt och Lisas språkburk, guacemole-incidenten dagen innan hade resulterat i ett par ordväxlingar som kanske inte var alltför trevliga och politiskt inkorrekta, och uppenbarligen var det nog för att pappa skulle skämmas för oss - som vanligt (att det bara var Martin och typ Lisas kompisar som hört det hela var uppenbarligen en oväsentlig detalj). Det gjorde mig inte precis gladare, så när jag väl kom tillbaka till tåget var jag ganska sur...
...vilket kanske är förklaringen till nästa misstag: vi glömde att gå av i Mörby. Hur jag - Tidtabellen - kan begå ett sånt misstag är fortfarande ett mysterium för mig, i vilket fall som helst höll jag på att lacka ur när jag insåg det, ingenting gick som det skulle, och nu var vi dessutom så sena att antagligen skulle pizzerian vi skulle till vara stängd och med största sannolikhet skulle vi inte hinna i tid till Steve Irwins Memorial Service som jag ville se på TV. Oh, the pain!
Efter att ha ringt mamma och bett henne spela in Steve Irwin började jag planera om (jag vidhåller vid en sak: WAP is the shit!), och sen var det bara att ta tunnelbanan till Danderyds sjukhus och sen ta bussen. Då skulle vi vara i Uppsala runt tjugo i nio, kanske inte optimalt, men med lite tur kunde det finnas någon pizzeria öppen (har man väl siktat in sig på något ska man tamigfan aldrig nöja sig med mindre, bara så ni vet).
Tyvärr var det ju inte som att det här skulle funka heller, tiden mellan att pendeltåget anlände till Upplands Väsby och att Upptåget lämnade samma station skulle vara två minuter. När så pendeln är tre minuter sen blir det här ett problem: men vi hoppades att det kanske skulle vänta in pendeln, eller nåt. När vi kom fram visade det sig att det inte spela någon roll, Upptåget var inställt (och att ta sig dit var inte särskilt enkelt, först en buss som för det första var svår att hitta och sen tog tid på sig att komma, och sen ett smockfullt pendeltåg, usch).
Här började saker och ting gå bra i alla fall, vilket var skönt eftersom jag varit väldigt nära att bryta ihop när vi missade att gå av i Mörby, jag menar, för det mesta klarar jag av när saker och ting och inte går som de ska, de senaste veckorna när hela universum var emot mig klarade jag mig utan att bryta ihop, men ju då var det ganska nära. Jag vet inte varför, men de dagar då jag vaknar och måste ligga lite på badrumsgolvet för att bli av med... ångesten? Ångest är fel ord, så illa är det inte, men jag känner mig helt fel och varm och obekväm och måste bara ligga där ett tag tills det känns bra: dagar som börjar så brukar jag vara lite lättare att knäcka än andra, helt enkelt.
Men, med en halvtimme att slå ihjäl i Väsby så letade vi upp en pizzeria, och det fanns en inte alls långt ifrån stationen, vilket inte precis minskade Harold and Kumar goes to White Castle-känslan som Väsby har en tendens att inge. Vi hann beställa och få våra pizzor samt springa in på Coop och köpa läsk på den halvtimmen, och när Upptåget inte var instället hade jag god lust att säga "there will be noone to stop us this time", men jag visste bättre: innan vi var säkert framme hos Martin skulle jag inte ropa hej (eller som vi uttryckte det: man ska inte äta pizza förrän man är på Upptåget).
Det blev inga fler problem mer. Visserligen var vi tvungna att skruva på och av ett cykellyse och såg lite allmänt suspekta ut där vi stod böjda över en cykel med en ficklampa (en kille var på väg att gå förbi oss, men vände och gick runt när han såg den scenen), som Martin dessutom tappade skruven till hela tiden och skruvade på fel en gång. Män! Hem kom vi i alla fall, och jag körde på varianten med att använda fötterna som stödhjul för att inte riskera att fastna i hjulen igen - man ska inte utmana ödet.
Resten av kvällen spenderade vi framför TVn och Animal Planet (hittat ett nytt program att följa där nu, alltså...), men vi somnade rätt snabbt. Då trodde man ju att dagen därpå - idag alltså - inte skulle kunna göra något jävligt mot en, men när Upptåget ställde in sig två gånger på raken började jag fundera. Det slutade med att jag kom hem, men så sent att jag inte orkade åka till varesig gymmet eller Åhléns: gymkortet får alltså förnyas och onsdag, och ny väska får inhandlas imorgon (om jag hinner, jag har inte hunnit se Croc Hutner Diaries på alldeles för lång tid nu!). Fast i teorin var jag inne lite på Åhléns i Uppsala och kollade på väskor (vi var därinne i åtta minuter, och Martin tyckte det kändes som en evighet: återigen, MÄN!), och sen så sprang jag faktiskt en kilometer när jag kom hem så helt wasted var inte dagen ändå... ;)
Ja, ja, nu ska jag sluta skriva skit här, och titta på TV, det är ju massa bra program på Kanal5 idag, och så ska jag ju banda Sleeper Cell som vanligt. Imorgon ska jag försöka skriva en TV-blogg också, om Arnold Schwarzenegger, faktiskt, eftersom jag sett mer film av honom på senaste tiden än någon flicka borde göra. Eller hur ni nu vill se det.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Tja, Martin, då. Jag hade faktiskt tänkt skriva en grej om mig själv och att dela säng med folk, men jag orkar inte, så jag tar den imorgon.
Dagens XD
"Jag tror inte tjejer tjänar mindre än killar - jag tror de köper mer."
- Martin har fått en insikt.
Dagens X'D
HAHAHAHAHAH, jag är gravid på Popomundo! Jag vet inte hur jag ska reagera, men Martin kommer inte bli glad... X'D
I så fall gick allt åt helvete igår, och inget som det skulle idag, och dessutom blev min teori om att Martin förstör mitt liv så gott som bevisad. Det skulle man ju kunna se om en riktigt lyckad sak, om man är på det humöret.
Allt började igår, när vi skulle sätta våra planer för dagen i verket: efter några timmar med Kingdom Hearts (förlåt, Chriss) skulle vi åka till Uppsala, käka pizza, och titta på TV. Hur kan egentligen gå fel i den planen? tänkte jag och kollade bussarna tjugo över fem: det visade sig att bussen vi borde tagit gick för tjugo minuter sen då, så det var bara att planera om. Men vi hade ändå tid.
Tyvärr missade vi tåget vi skulle ta istället, och när vi begav oss av mot bussen som jag haft som reservplan kom Martin på att han glömt sin plånbok. Så det var bara att gå tillbaka, i alla fall jag, Martin orkade inte längre än till tågstationen, med hår som kände feeeetäckligt pga lite för mycket mousse, och allmänt dåligt humör för att inget gick som det skulle. Om jag vetat vad som skulle komma då...
När jag lämnade hemmet var det sista jag hörde pappa som började klaga på mitt och Lisas språkburk, guacemole-incidenten dagen innan hade resulterat i ett par ordväxlingar som kanske inte var alltför trevliga och politiskt inkorrekta, och uppenbarligen var det nog för att pappa skulle skämmas för oss - som vanligt (att det bara var Martin och typ Lisas kompisar som hört det hela var uppenbarligen en oväsentlig detalj). Det gjorde mig inte precis gladare, så när jag väl kom tillbaka till tåget var jag ganska sur...
...vilket kanske är förklaringen till nästa misstag: vi glömde att gå av i Mörby. Hur jag - Tidtabellen - kan begå ett sånt misstag är fortfarande ett mysterium för mig, i vilket fall som helst höll jag på att lacka ur när jag insåg det, ingenting gick som det skulle, och nu var vi dessutom så sena att antagligen skulle pizzerian vi skulle till vara stängd och med största sannolikhet skulle vi inte hinna i tid till Steve Irwins Memorial Service som jag ville se på TV. Oh, the pain!
Efter att ha ringt mamma och bett henne spela in Steve Irwin började jag planera om (jag vidhåller vid en sak: WAP is the shit!), och sen var det bara att ta tunnelbanan till Danderyds sjukhus och sen ta bussen. Då skulle vi vara i Uppsala runt tjugo i nio, kanske inte optimalt, men med lite tur kunde det finnas någon pizzeria öppen (har man väl siktat in sig på något ska man tamigfan aldrig nöja sig med mindre, bara så ni vet).
Tyvärr var det ju inte som att det här skulle funka heller, tiden mellan att pendeltåget anlände till Upplands Väsby och att Upptåget lämnade samma station skulle vara två minuter. När så pendeln är tre minuter sen blir det här ett problem: men vi hoppades att det kanske skulle vänta in pendeln, eller nåt. När vi kom fram visade det sig att det inte spela någon roll, Upptåget var inställt (och att ta sig dit var inte särskilt enkelt, först en buss som för det första var svår att hitta och sen tog tid på sig att komma, och sen ett smockfullt pendeltåg, usch).
Här började saker och ting gå bra i alla fall, vilket var skönt eftersom jag varit väldigt nära att bryta ihop när vi missade att gå av i Mörby, jag menar, för det mesta klarar jag av när saker och ting och inte går som de ska, de senaste veckorna när hela universum var emot mig klarade jag mig utan att bryta ihop, men ju då var det ganska nära. Jag vet inte varför, men de dagar då jag vaknar och måste ligga lite på badrumsgolvet för att bli av med... ångesten? Ångest är fel ord, så illa är det inte, men jag känner mig helt fel och varm och obekväm och måste bara ligga där ett tag tills det känns bra: dagar som börjar så brukar jag vara lite lättare att knäcka än andra, helt enkelt.
Men, med en halvtimme att slå ihjäl i Väsby så letade vi upp en pizzeria, och det fanns en inte alls långt ifrån stationen, vilket inte precis minskade Harold and Kumar goes to White Castle-känslan som Väsby har en tendens att inge. Vi hann beställa och få våra pizzor samt springa in på Coop och köpa läsk på den halvtimmen, och när Upptåget inte var instället hade jag god lust att säga "there will be noone to stop us this time", men jag visste bättre: innan vi var säkert framme hos Martin skulle jag inte ropa hej (eller som vi uttryckte det: man ska inte äta pizza förrän man är på Upptåget).
Det blev inga fler problem mer. Visserligen var vi tvungna att skruva på och av ett cykellyse och såg lite allmänt suspekta ut där vi stod böjda över en cykel med en ficklampa (en kille var på väg att gå förbi oss, men vände och gick runt när han såg den scenen), som Martin dessutom tappade skruven till hela tiden och skruvade på fel en gång. Män! Hem kom vi i alla fall, och jag körde på varianten med att använda fötterna som stödhjul för att inte riskera att fastna i hjulen igen - man ska inte utmana ödet.
Resten av kvällen spenderade vi framför TVn och Animal Planet (hittat ett nytt program att följa där nu, alltså...), men vi somnade rätt snabbt. Då trodde man ju att dagen därpå - idag alltså - inte skulle kunna göra något jävligt mot en, men när Upptåget ställde in sig två gånger på raken började jag fundera. Det slutade med att jag kom hem, men så sent att jag inte orkade åka till varesig gymmet eller Åhléns: gymkortet får alltså förnyas och onsdag, och ny väska får inhandlas imorgon (om jag hinner, jag har inte hunnit se Croc Hutner Diaries på alldeles för lång tid nu!). Fast i teorin var jag inne lite på Åhléns i Uppsala och kollade på väskor (vi var därinne i åtta minuter, och Martin tyckte det kändes som en evighet: återigen, MÄN!), och sen så sprang jag faktiskt en kilometer när jag kom hem så helt wasted var inte dagen ändå... ;)
Ja, ja, nu ska jag sluta skriva skit här, och titta på TV, det är ju massa bra program på Kanal5 idag, och så ska jag ju banda Sleeper Cell som vanligt. Imorgon ska jag försöka skriva en TV-blogg också, om Arnold Schwarzenegger, faktiskt, eftersom jag sett mer film av honom på senaste tiden än någon flicka borde göra. Eller hur ni nu vill se det.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Tja, Martin, då. Jag hade faktiskt tänkt skriva en grej om mig själv och att dela säng med folk, men jag orkar inte, så jag tar den imorgon.
Dagens XD
"Jag tror inte tjejer tjänar mindre än killar - jag tror de köper mer."
- Martin har fått en insikt.
Dagens X'D
HAHAHAHAHAH, jag är gravid på Popomundo! Jag vet inte hur jag ska reagera, men Martin kommer inte bli glad... X'D
onsdag 20 september 2006
I'll stay with you
Idag under matten inträffade en katastrof: min grisgraf försvann! Och då menar jag försvann i ordets rätta bemärkelse, den gick inte att hitta! Jag menar, en graf kan ju inte bara försvinna sådär, eller?
För er som inte förstår är historien enkel: Martin ritade en jättegullig gris åt mig på min miniräknare, som kommer fram om man väljer program "gris". Problemet var bara att när vi lekte med miniräknarna under lektionen så var det helt plötsligt ett streck rätt igenom grisen! Vilket var så upprörande att jag försökte göra något åt det, men när jag ändrat lite grejer så... försvann den! Poff, bara!
Den hände katastrofen kunde jag såklart inte bara låta passera, utan jag var tvungen att klaga lite inför Zackrid och en annan kille i vår klass (Totte. Han hälsade på mig igår: "jag tror inte vi har hälsat på varandra, men jag heter Totte"). De förstod inte riktigt situationen först, så jag fick förklara lite ("min pojkvän har ritat en gris på min miniräknare, men nu hittade jag den inte!" - "hur kunde han göra det!?" - "han hade tråkigt på sina mattelektioner så han lärde sig alla skumma funktioner som finns"), och sen klagade jag vidare. När jag klar med det - eller så klar som jag nu kan bli med en klagoramsa - frågade Totte "vad har du för pojkvän, då?".
Och nu är det inte så att jag tycker att utfrågandet om folks eventuella pojk/flickvänner är något konstigt i sig, men just formuleringen - "vad har du för pojkvän, då?" - var så mysko! Men istället för att skratta åt honom svarade jag helt enkelt att jag hade "en naturnörd från Uppsala", fast sen ändrade jag det till "biolog" - för att vara snäll mot Martin. Vidare blev ju frågan "hur gammal är han", och sen slängde Zackrid ur sig ett "jag har aldrig träffat honom, men han verkar vara helt galen!". "Trivs du med din galna pojkvän, då?" undrade Totte, och jag behöver väl inte skriva ner mitt svar, va? :P
Hursomhelst passade Zackrid på att dra något skämt om att tjejer bara gillar galna killar - antagligen från Chappelle's Show - och Totte höll, ganska upprört, med honom: "ja, jag fattar inte, alla tjejer vill bara ha galna killar!". Jag skrattade lite åt dem, framför allt som han verkade så besviken över att jag var singel - egokick till mig, in-your-face till honom. :P När jag nämnde det för Martin senare var hans kommentar bara "det är väl alla killar? Utom jag, då". Mer egokick till mig, alltså.
Vilket förresten kunde behöva, för schampoot jag använt ett par gånger fuckade upp mitt hår helt! Det blev fett, hårbotten kliade, och det såg ut som att jag varit och lajvat i typ en vecka och börjat med att tupera håret: iuck. Var tvungen att ta en dusch mitt på dagen, trots att jag tänkte vänta till imorgon, för mitt hår gav mig sån ångest. Det gjorde inte precis saken bättre att jag hade en halvtaskig outfit och hur mycket finnar som helst - vissa dagar är man bara ful helt enkelt.
Det som var bra med det var att jag inte bröt ihop eller nåt som jag gör ibland när allt går emot mig, jag brydde mig knappt. "Ok, jag ser för jävlig ut, that sucks, nu går vi till skolan och har matte". Om det har att göra med att jag vet att folk nog tycker om mig ändå eller om jag helt enkelt bara hade en bra självförtroende-dag och kunde se pbjektivt på saken vet jag inte, men när jag fått på mig min jacka så var outfiten inte heller lika trist längre - läderjacka is the shit, helt enkelt.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Förlåt att jag tjatar, men I luuuuv Animal Planet! Jag menar, jag visste att jag älskade djur, men att det var såhär illa, och att det fanns så mycket söta djur, det hade jag inte en aning om! Tasmanian devils (och deras ungar...! Imorgon blir det typ ett helt program med dem! :D), bilbies (som heter kaninpunggrävlingar på svenska o_O), koalor (Steve Irwin älskar dem, det går inte ett avsnitt av Crocodile Hunter Diaries utan att de är med), rutpytonorm (världens vackraste orm, no doubt, de heter carpet python på engelska eftersom deras mönster inspirerat orientaliska mattor), och grävlingar (om ni aldrig sett en grävlingsunge så tycker jag så synd om er!) är bara några av de djur som jag helt plötsligt fått upp ögonen för, de är underbara! Och sen har vi alla vanliga djur, katter, hundar och sånt, och I surrender! <3
Dagens -_-
Att Blogspot tog bort mitt inlägg så jag fick skriva om det. DÖ!
Dagens XD
Min mamma försökte förklara hur man dresserar hundar, hon hade sett det på TV:
"Och sen ska man slänga kopplet bredvid dem, för då fattar de att nu är husse förbannad, och då är det bäst att jag gör som han säger, för han slänger koppel på mig. Hjälp, hundombudsmannen, hjälp, han slänger koppel!"
För er som inte förstår är historien enkel: Martin ritade en jättegullig gris åt mig på min miniräknare, som kommer fram om man väljer program "gris". Problemet var bara att när vi lekte med miniräknarna under lektionen så var det helt plötsligt ett streck rätt igenom grisen! Vilket var så upprörande att jag försökte göra något åt det, men när jag ändrat lite grejer så... försvann den! Poff, bara!
Den hände katastrofen kunde jag såklart inte bara låta passera, utan jag var tvungen att klaga lite inför Zackrid och en annan kille i vår klass (Totte. Han hälsade på mig igår: "jag tror inte vi har hälsat på varandra, men jag heter Totte"). De förstod inte riktigt situationen först, så jag fick förklara lite ("min pojkvän har ritat en gris på min miniräknare, men nu hittade jag den inte!" - "hur kunde han göra det!?" - "han hade tråkigt på sina mattelektioner så han lärde sig alla skumma funktioner som finns"), och sen klagade jag vidare. När jag klar med det - eller så klar som jag nu kan bli med en klagoramsa - frågade Totte "vad har du för pojkvän, då?".
Och nu är det inte så att jag tycker att utfrågandet om folks eventuella pojk/flickvänner är något konstigt i sig, men just formuleringen - "vad har du för pojkvän, då?" - var så mysko! Men istället för att skratta åt honom svarade jag helt enkelt att jag hade "en naturnörd från Uppsala", fast sen ändrade jag det till "biolog" - för att vara snäll mot Martin. Vidare blev ju frågan "hur gammal är han", och sen slängde Zackrid ur sig ett "jag har aldrig träffat honom, men han verkar vara helt galen!". "Trivs du med din galna pojkvän, då?" undrade Totte, och jag behöver väl inte skriva ner mitt svar, va? :P
Hursomhelst passade Zackrid på att dra något skämt om att tjejer bara gillar galna killar - antagligen från Chappelle's Show - och Totte höll, ganska upprört, med honom: "ja, jag fattar inte, alla tjejer vill bara ha galna killar!". Jag skrattade lite åt dem, framför allt som han verkade så besviken över att jag var singel - egokick till mig, in-your-face till honom. :P När jag nämnde det för Martin senare var hans kommentar bara "det är väl alla killar? Utom jag, då". Mer egokick till mig, alltså.
Vilket förresten kunde behöva, för schampoot jag använt ett par gånger fuckade upp mitt hår helt! Det blev fett, hårbotten kliade, och det såg ut som att jag varit och lajvat i typ en vecka och börjat med att tupera håret: iuck. Var tvungen att ta en dusch mitt på dagen, trots att jag tänkte vänta till imorgon, för mitt hår gav mig sån ångest. Det gjorde inte precis saken bättre att jag hade en halvtaskig outfit och hur mycket finnar som helst - vissa dagar är man bara ful helt enkelt.
Det som var bra med det var att jag inte bröt ihop eller nåt som jag gör ibland när allt går emot mig, jag brydde mig knappt. "Ok, jag ser för jävlig ut, that sucks, nu går vi till skolan och har matte". Om det har att göra med att jag vet att folk nog tycker om mig ändå eller om jag helt enkelt bara hade en bra självförtroende-dag och kunde se pbjektivt på saken vet jag inte, men när jag fått på mig min jacka så var outfiten inte heller lika trist längre - läderjacka is the shit, helt enkelt.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Förlåt att jag tjatar, men I luuuuv Animal Planet! Jag menar, jag visste att jag älskade djur, men att det var såhär illa, och att det fanns så mycket söta djur, det hade jag inte en aning om! Tasmanian devils (och deras ungar...! Imorgon blir det typ ett helt program med dem! :D), bilbies (som heter kaninpunggrävlingar på svenska o_O), koalor (Steve Irwin älskar dem, det går inte ett avsnitt av Crocodile Hunter Diaries utan att de är med), rutpytonorm (världens vackraste orm, no doubt, de heter carpet python på engelska eftersom deras mönster inspirerat orientaliska mattor), och grävlingar (om ni aldrig sett en grävlingsunge så tycker jag så synd om er!) är bara några av de djur som jag helt plötsligt fått upp ögonen för, de är underbara! Och sen har vi alla vanliga djur, katter, hundar och sånt, och I surrender! <3
Dagens -_-
Att Blogspot tog bort mitt inlägg så jag fick skriva om det. DÖ!
Dagens XD
Min mamma försökte förklara hur man dresserar hundar, hon hade sett det på TV:
"Och sen ska man slänga kopplet bredvid dem, för då fattar de att nu är husse förbannad, och då är det bäst att jag gör som han säger, för han slänger koppel på mig. Hjälp, hundombudsmannen, hjälp, han slänger koppel!"
tisdag 19 september 2006
I think we're going somewhere, we're on to something good here...
Martin ringde mig förut. Förutom att det i sig är en sensation, eftersom han aldrig ringer, så var det han sa nästan ännu bättre:
- Hej, alltså, Felix ringde förut, och han ville att vi skulle hänga med ut och äta med honom och Magnus på fredag, så jag tänkte höra vad du tyckte om det. Och jag tänkte att jag skulle ringa istället för att SMSa, för det är så opersonligt.
Ni hör ju själva, det är ju ett jäkla mirakel som har skett här! Det här motbevisar ju alla gamla fördomar om att killar aldrig lär sig något, och det ifrågasätter ju alla gamla könsstereotyper och... okej, jag börjar kanske överdriva, men jag blev sjukt förvånad över att han insett att man kanske ska ringa om vissa saker, och därför kan han ha fått för sig att jag dissade honom. Äh, det kan han ha, han får inte börja ta mig för givet nu igen.
Det där citatet måste väl påstås stämma ganska bra just nu. Men nu ska jag sluta dissa Martin, tror jag, ärligt talat har jag rätt dåligt samvete för en grej som hände i lördags: han låg och sov i min säng, och jag passade på att fota honom (han vägrar liksom låta mig fota honom annars, så det var ända sättet!), och senare bestämde jag mig för att visa bilderna. "Men uusch, ta bort dem!" klagar Martin, så jag gjorde det... bara att nästa bild råkade vara en, om än otydlig, bild på mig där jag kysser mitt ex. Vilket jag inte märkte först heller, utan Martin kommenterade bilden (det syns inte att det är jag, för jag är vänd bort från kamera, men eftersom vi stod i min dörr, så...), något om att det var typ Vanda eller vad det var... men det var uppenbart att han visste att det inte var hon på bilden. "Det är inte Vanda" var min enda kommentar, och sen klickade jag bort bilden.
Ooops.
Vi kan väl säga att det där är en av de grejer som gör att jag nog ska försöka vara snäll mot honom ett tag framför, för jag vet att han hatar när jag pratar om mina ex, och det där... well, jag är glad att han inte typ dumpade mig rakt av, jag hade blivit skitsur om jag varit han.
Och det här som skulle bli en kort blogg om min nya insikt. Aja, behövde få det där ur mig, och nu kan ni ju typ hata mig eller nåt.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Popomundo är så sjukt kul! ^^
Dagens -_-
Det går för lite Animal Police på Animal Planet tycker jag. Och så måste jag läsa Dvärgen och det är inte skitkul det heller...
- Hej, alltså, Felix ringde förut, och han ville att vi skulle hänga med ut och äta med honom och Magnus på fredag, så jag tänkte höra vad du tyckte om det. Och jag tänkte att jag skulle ringa istället för att SMSa, för det är så opersonligt.
Ni hör ju själva, det är ju ett jäkla mirakel som har skett här! Det här motbevisar ju alla gamla fördomar om att killar aldrig lär sig något, och det ifrågasätter ju alla gamla könsstereotyper och... okej, jag börjar kanske överdriva, men jag blev sjukt förvånad över att han insett att man kanske ska ringa om vissa saker, och därför kan han ha fått för sig att jag dissade honom. Äh, det kan han ha, han får inte börja ta mig för givet nu igen.
”Inte vet jag! Det verkar som om ni har samma griller allihop om att få en Indiana Jones i huset som ändå sätter in allting i diskmaskinen. Man får uppfostra dem!”
- Ur På spaning med Bridget Jones
Det där citatet måste väl påstås stämma ganska bra just nu. Men nu ska jag sluta dissa Martin, tror jag, ärligt talat har jag rätt dåligt samvete för en grej som hände i lördags: han låg och sov i min säng, och jag passade på att fota honom (han vägrar liksom låta mig fota honom annars, så det var ända sättet!), och senare bestämde jag mig för att visa bilderna. "Men uusch, ta bort dem!" klagar Martin, så jag gjorde det... bara att nästa bild råkade vara en, om än otydlig, bild på mig där jag kysser mitt ex. Vilket jag inte märkte först heller, utan Martin kommenterade bilden (det syns inte att det är jag, för jag är vänd bort från kamera, men eftersom vi stod i min dörr, så...), något om att det var typ Vanda eller vad det var... men det var uppenbart att han visste att det inte var hon på bilden. "Det är inte Vanda" var min enda kommentar, och sen klickade jag bort bilden.
Ooops.
Vi kan väl säga att det där är en av de grejer som gör att jag nog ska försöka vara snäll mot honom ett tag framför, för jag vet att han hatar när jag pratar om mina ex, och det där... well, jag är glad att han inte typ dumpade mig rakt av, jag hade blivit skitsur om jag varit han.
Och det här som skulle bli en kort blogg om min nya insikt. Aja, behövde få det där ur mig, och nu kan ni ju typ hata mig eller nåt.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Popomundo är så sjukt kul! ^^
Dagens -_-
Det går för lite Animal Police på Animal Planet tycker jag. Och så måste jag läsa Dvärgen och det är inte skitkul det heller...
måndag 18 september 2006
"So this is how democracy dies - to thunderous applause."
Martin hävdar att det finns ett Star Wars-citat för varje tillfälle, och sist han sa det passade han även på att lägga till "så om moderaterna vinner valet så måste jag få citera Padmé". "Jaha", sa jag, som trots allt är rätt dålig på de nyare filmerna (mest för att de suuuger), "vadårå?". "So this is how democracy dies", citerade Martin. "To thunderous applause".
Well, I have to agree with him. För tillfället, nu när jag fortfarande är förbannad och förkrossad, är jag övertygad om att Reinfeldt när som helst kommer utropa sig själv till den första galaktiska kejsaren och sakta, men säkert ta över planeten. Men ni kan ta det lugnt: jag och Martin har redan planerat att starta en rebellstyrka (för övrigt stör det mig att Alliansen är de onda i Sverige, alla äkta Star Wars-fans vet ju att The Alliance är de goda!) med bas i Norrlands skogar, och sen ska vi sitta där och spranga riksdagshuset. Sverige är Star Wars for the win, typ.
Faktum är att det finns ett annat Star Wars-citat som funkar i nästan varje situation som Zackrid påminde mig om imorse: I have a bad feeling about this. Det stämmer ju nästan ännu bättre just nu, I have a bad feeling about this, och jag är övertygad om att sossarna kommer återfå makten om fyra år "och då måste vi städa upp efter borgarna - igen!" för att citera en anonym person i min klass (minns inte vem, alltså).
Den här helgen har inte gått bra för mig någonstans. I fredags hade videobutiken inte Firewall, vilket var vad jag och mamma planerat att hyra. I lördags flyttade vi runt datorer i huset (här är min baby, Bindi heter hon, och hon står på mitt skrivbord! ^^), men såklart fick vi inte igång internet på dem, och sen kom inte Martin som han skulle heller, och till sist så gick Alliansen och vann valet. Vad det här säger om universums inställning till mig vill jag helst inte prata om.
Vi kan återgå till det där med Martins försening, för ärligt talat är jag fortfarande lite sur på honom. Det började i torsdags när han åkt hem härifrån, vi sa att vi nog kunde ses hela helgen och allt vad bra, ända tills han hörde av sig och sa att han nog inte kunde komma hit förrän på söndag. SÖNDAG. Vem vill gå en hel helg och längta efter söndagen? Det är som att längta till sista sommarlovsdagen ungefär, helt uppfuckat.
Så efter diverse diskussioner via MMS bestämde vi att han kanske kunde komma tidigare, men att vi i vilket fall som helst inte kunde tillbringa mer än en natt tillsammans. På fredagen SMSade han och sa att om han kom på lördag kväll så skulle vi få mest tid tillsammans - för då kunde han åka hem på måndag morgon, och det är ju perfekt. Jag blev glad, alla blev glada.
Problemen dök upp när det blev lördag. Jag trodde att "fredag eftermiddag/kväll" innebar senast åtta på kvällen, men när inte hört av honom på fyra timmar och gått hem till Z för att se Chappelle's Show började jag bli lite fundersam. Så strax innan nio bestämde jag mig för att ringa, och då visar det sig att mina SMS inte kommit fram: hur som helst är han fortfarande hemma, men lovar att ringa inom en halvtimme och säga när han kommer.
En timme senare får jag ett SMS där han upplyser mig om att de har börjat titta på Spiderman 2, och att han inte kan komma förrän de sett klart på den. Jag börjar undra om jag är ihop med en idiot, på det sättet så kommer han utan tvekan ha missat sista bussen och kan knappast vara här tidigare än halv ett. Vilket jag såklart har rätt i.
Tio över elva SMSar han och säger att han åker hemifrån, och lovar att han ska ta sig till mig även om han måste gå från Upplands Väsby. Jag ser Chappelle Show i en halvtimme till, och sen går jag hem, förbannad eftersom jag känner mig dissad och dessutom skittrött. Plus att det var kallt, och jag hade på mig ett mkt tight linne istället för typ en långärmad tröja eller nåt... ni kan ju gissa varför.
Väl hemma kollar jag upp när sista tåget från Uppsala går, 00.04, och börjar ringa till Martin för att ta reda på om han hunnit med det eller inte. Tyvärr går han inte att få tag på, utan istället får jag lyssna på hans telefonsvarare hundra gånger (typ). Tjugo i ett hör han äntligen av sig, och då är han hemma igen: batteriet på mobilen har dött, och han kommer inte komma alls. Han började någon sorts SMS-kampanj av självömkan och snälla-förlåt-mig-meddelanden, medan jag gjorde det enda rätta och ringde Trams (hon har alltid mobilen på, och är alltid up for lite manshat). Halv två gick jag och la mig, med löfte från Martin att han ska ta första tåget hit på morgonen, ett som går typ tjugo i sex eller nåt.
Så frågan är, ska jag vara sur eller inte? Han påstår att han fått sitt straff eftersom han var vaken hela natten (och jag lät honom inte sova mycket när han kom hit kan jag säga) och hade världens sämsta samvete, men jag tycker att han åtminstone borde försökt muta mig med rosor eller nåt (mest för att det aldrig händer mig, folk har helt underskattat min materealistiska sida). Han har dessutom lovat att vara med mig hela nästan helg, och det är ju ganska bra, men jag är ändå lite, lite sur. Tycker ni jag är långsint eller raionell här?
Nu ska jag nog se på Star Wars eller nåt, för då vet man i alla fall att de goda vinner. Faktum är att (och läs noga nu, för det här är något jag aldrig säger) jag nästan har lust att se de nya filmerna, de suger ganska hårt, men då finns ju det där citatet med. Men det kommer nog bli Return of the Jedi ändå, för den är så vacker.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Det finns chokladbullar på mitt rum! ^^
Dagens -_-
Det finns en tjej i min nya klass som fortfarande inte fattar att jag går där. -_- XD
Dagens <3
Bindi. I love heeer!
Dagens XD
"But there's still one more problem... the sex."
"Not now, just grab the emu!"
- Steve Irwin (1) blir ägd. XD
Well, I have to agree with him. För tillfället, nu när jag fortfarande är förbannad och förkrossad, är jag övertygad om att Reinfeldt när som helst kommer utropa sig själv till den första galaktiska kejsaren och sakta, men säkert ta över planeten. Men ni kan ta det lugnt: jag och Martin har redan planerat att starta en rebellstyrka (för övrigt stör det mig att Alliansen är de onda i Sverige, alla äkta Star Wars-fans vet ju att The Alliance är de goda!) med bas i Norrlands skogar, och sen ska vi sitta där och spranga riksdagshuset. Sverige är Star Wars for the win, typ.
Faktum är att det finns ett annat Star Wars-citat som funkar i nästan varje situation som Zackrid påminde mig om imorse: I have a bad feeling about this. Det stämmer ju nästan ännu bättre just nu, I have a bad feeling about this, och jag är övertygad om att sossarna kommer återfå makten om fyra år "och då måste vi städa upp efter borgarna - igen!" för att citera en anonym person i min klass (minns inte vem, alltså).
Den här helgen har inte gått bra för mig någonstans. I fredags hade videobutiken inte Firewall, vilket var vad jag och mamma planerat att hyra. I lördags flyttade vi runt datorer i huset (här är min baby, Bindi heter hon, och hon står på mitt skrivbord! ^^), men såklart fick vi inte igång internet på dem, och sen kom inte Martin som han skulle heller, och till sist så gick Alliansen och vann valet. Vad det här säger om universums inställning till mig vill jag helst inte prata om.
Vi kan återgå till det där med Martins försening, för ärligt talat är jag fortfarande lite sur på honom. Det började i torsdags när han åkt hem härifrån, vi sa att vi nog kunde ses hela helgen och allt vad bra, ända tills han hörde av sig och sa att han nog inte kunde komma hit förrän på söndag. SÖNDAG. Vem vill gå en hel helg och längta efter söndagen? Det är som att längta till sista sommarlovsdagen ungefär, helt uppfuckat.
Så efter diverse diskussioner via MMS bestämde vi att han kanske kunde komma tidigare, men att vi i vilket fall som helst inte kunde tillbringa mer än en natt tillsammans. På fredagen SMSade han och sa att om han kom på lördag kväll så skulle vi få mest tid tillsammans - för då kunde han åka hem på måndag morgon, och det är ju perfekt. Jag blev glad, alla blev glada.
Problemen dök upp när det blev lördag. Jag trodde att "fredag eftermiddag/kväll" innebar senast åtta på kvällen, men när inte hört av honom på fyra timmar och gått hem till Z för att se Chappelle's Show började jag bli lite fundersam. Så strax innan nio bestämde jag mig för att ringa, och då visar det sig att mina SMS inte kommit fram: hur som helst är han fortfarande hemma, men lovar att ringa inom en halvtimme och säga när han kommer.
En timme senare får jag ett SMS där han upplyser mig om att de har börjat titta på Spiderman 2, och att han inte kan komma förrän de sett klart på den. Jag börjar undra om jag är ihop med en idiot, på det sättet så kommer han utan tvekan ha missat sista bussen och kan knappast vara här tidigare än halv ett. Vilket jag såklart har rätt i.
Tio över elva SMSar han och säger att han åker hemifrån, och lovar att han ska ta sig till mig även om han måste gå från Upplands Väsby. Jag ser Chappelle Show i en halvtimme till, och sen går jag hem, förbannad eftersom jag känner mig dissad och dessutom skittrött. Plus att det var kallt, och jag hade på mig ett mkt tight linne istället för typ en långärmad tröja eller nåt... ni kan ju gissa varför.
Väl hemma kollar jag upp när sista tåget från Uppsala går, 00.04, och börjar ringa till Martin för att ta reda på om han hunnit med det eller inte. Tyvärr går han inte att få tag på, utan istället får jag lyssna på hans telefonsvarare hundra gånger (typ). Tjugo i ett hör han äntligen av sig, och då är han hemma igen: batteriet på mobilen har dött, och han kommer inte komma alls. Han började någon sorts SMS-kampanj av självömkan och snälla-förlåt-mig-meddelanden, medan jag gjorde det enda rätta och ringde Trams (hon har alltid mobilen på, och är alltid up for lite manshat). Halv två gick jag och la mig, med löfte från Martin att han ska ta första tåget hit på morgonen, ett som går typ tjugo i sex eller nåt.
Så frågan är, ska jag vara sur eller inte? Han påstår att han fått sitt straff eftersom han var vaken hela natten (och jag lät honom inte sova mycket när han kom hit kan jag säga) och hade världens sämsta samvete, men jag tycker att han åtminstone borde försökt muta mig med rosor eller nåt (mest för att det aldrig händer mig, folk har helt underskattat min materealistiska sida). Han har dessutom lovat att vara med mig hela nästan helg, och det är ju ganska bra, men jag är ändå lite, lite sur. Tycker ni jag är långsint eller raionell här?
Nu ska jag nog se på Star Wars eller nåt, för då vet man i alla fall att de goda vinner. Faktum är att (och läs noga nu, för det här är något jag aldrig säger) jag nästan har lust att se de nya filmerna, de suger ganska hårt, men då finns ju det där citatet med. Men det kommer nog bli Return of the Jedi ändå, för den är så vacker.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Det finns chokladbullar på mitt rum! ^^
Dagens -_-
Det finns en tjej i min nya klass som fortfarande inte fattar att jag går där. -_- XD
Dagens <3
Bindi. I love heeer!
Dagens XD
"But there's still one more problem... the sex."
"Not now, just grab the emu!"
- Steve Irwin (1) blir ägd. XD
fredag 15 september 2006
Persson vs Reinfeldt. Who ever wins - we lose.
Ja, men visst känns valet lite som Alien vs. Predator? Det spelar ingen roll vad man röstar på (om man inte röstar på Piratpartiet förstås, då slösar man bort en röst), det blir liksom Persson eller Reinfeldt - om inte Vänstern eller Miljöpartiet vinner, men tyvärr lär ju det inte hända. Här kommer iaf en partisk recension av dagens partiledardebatt (som jag såg sista kvarten på) som borde varit på TV-bloggen men jag vill inte att den ska vara politisk så skit i det (och ingen har commentat på Steve Irwin än, så orka skriva mer, funderar på att lägga ner hela skiten). Vad sägs om att vi går från höger till vänster?
Kristdemokraterna - Ja, jag vet inte om KD eller M är längst ut på högerskalan, men vi säger KD för enkelhetens skull. Well, ärligt talat så hade nog Göran Hägglund lätt kvällens fulaste slips, och dessutom tycker jag inte han verkar vara en trovärdig kristdemokrat - han sa inte KÄRNFAMILJEN en enda gång! Näst intill upprörande.
Kul fakta om KD: Som jag sa gick KD på TEG ut fett hårt med att vi var för kemisk kastrering av återfallsvåldtäktsmän, för det hade någon KD-kvinna sagt. Hur som helst drev de kampanjen alldeles för långt, så på något vis fick "en högt uppsatt kristdemokrat" nys om det hela och skickade ett mail till de ansvariga lärarna och sa att KD drog tillbaka det lagförslaget för flera år sen. Vi på TEG sket högaktningsfullt i det och skaffade fram de underskrifter som behövdes för att kunna ta upp det i TEG-riksdagen.
Moderaterna - Jag har svårt att bestämma mig vem som är osexigast - den fula versionen av Clark Kent, dvs Göran Hägglund, eller Alfons Åbergs pappa Fredrik Reinfeldt. Det lutar åt Reinfeldt faktiskt, inte nog med att han har världens högsta panna och är flintskallig på köpet - han tiltar alltid huvudet lite framåt så att det ser ut som att halva huvudet består av panna och resten av ansikte. Skitläskigt! (Ännu läskigare är att Martin hävdar att han "är ganska söt. Som en mysig farbror, typ". JAG VILL INTE VETA VAD HAN HAR FÖR SLÄKTINGAR)
Kul fakta om M: Det går rykten på Hoggy om att en viss prefekt med förkärlek för nämnda parti har omkommit. Självklart är vi alla förkrossade över den här nyheten, och framför allt hans partikamrater i MUF: hur ska Moderaterna kunna vinna valet utan allas vår arbetarbroder?
Folkpartiet - Lars Leijonborg, mera känd som Lejon-Lasse (eller är det bara jag som säger det?), är ju kanske inte lika ful som de två tidigare, men jag får ändå rysningar när jag ser honom. Vore jag honom skulle jag nog dragit några sköna skämt om den här spionskandalen, typ, "Lejon-Lasse - snart i din Hotmail-inkorg!" eller så, men nää, så blev det ju inte. Vi får väl nöja oss med... ja, jag vet inte riktigt. Vad får vi nöja oss med? o_O
Kul fakta om FP: Jag vet inte. Folkpartiet är verkligen skittråkiga. Men de vann pris för bästa valkampanj på min skola, antagligen för att de hade satt upp affischer med dem själva på, och så delade de ut bullar till folk. Och icke att förglömma, världens sämsta skämt: Vad är det för likhet mellan Folkpartiet och sömn? (Svaret kommer längst ner)
Centerpartiet - Well, jag kan i alla fall säga - utan att känna mig det minsta lesbisk - att Centern nog har alliansens sexigaste partiledare. Å andra sidan så har Maud Olofsson störst konkurrens av typ Alfons pappa, så av någon anledning är jag inte särskilt förvånad. Hävdar att det begås 45% mer våldtäkter och skyller det på Gurra P - han måste legat i som fan i så fall. De får pluspoäng för "Mauderna tider"-reklamen, eftersom det finns ett GT-album som heter så (fast utan au-ordvitsen, såklart). Dock misstänker jag att de har lite mindervärdeskomplex emot MP, de vill nog ha miljöfrågorna ifred.
Kul fakta om C: De hette Bondepartiet en gång i tiden. Det är liksom lika roligt varje gång.
Miljöpartiet - Enligt Knappnytt så har MP lyckat med konststycket att ha både den snyggaste och fulaste partiledaren samtidigt. Jag håller med om hälften av det här, Maria Wetterstrand är nog den snyggaste, all right, men fick jag välja bland de manliga skulle jag nog välja Peter Eriksson ändå, och inte bara för åsikterna. Fast det är lite skumt att Peter är den som syns mest i media, borde man inte göra ett taktiskt urval och ta den som faktiskt är snyggast? Det borde väl kunna lura över åtminstone en del väljare... MP är typ som min gamla rollkaraktär Ztraj från en rollspelssida, de är skitsmå men lyckas ändå armbåga alla andra partier i sidan och bara "vill ni få igenom det här? Ge oss lite trängselskatter/mindre kärnkraftverk/mer bönor så hjälper vi er". Och deras valreklam måste vara roligast hittills. Eller?
Kul fakta om MP: Under en av partiledarutfrågningarna så var Peter Eriksson med, och det var för övrigt det enda avsnitt jag såg. Men han ägde en kille som var anti-vindkraft ganska hårt. Peter förklarade att vi kunde ha vindkraftverk längs med hela kusten, och killen sa "ursäkta, men jag har lite svårt att se det framför mig". "Jo, det förstår jag", sa Peter. "Sverige är ett ganska stort land."
Vänsterpartiet - Vänsterns ledare Lars Ohly är av någon anledning hett eftertraktad av Hoggys bögar, jag förstår fortfarande inte varför. Jag har försökt att från olika infallsvinklar, belysningar och perspektiv se hur han skulle kunna vara söt (har honom instängd i min garderob, så jag har utforskat honom grundligt), men det går inte. Visst, han är väl rena Brad Pitt i jämförelse med Reinfeldt, men alltså...?
Kul fakta om V: Ehm... De hette Vänsterpartiet Kommunisterna en gång i tiden. Det tycker jag är skitkul, eftersom jag två personer i min skola såg det som sitt kall i livet (eller snarare i terminen) att citera Det kommunistiska manifestet för mig så fort de kunde. En annan kul grej är att när det var representanter för ungdomspartierna på TEG förra terminen blev de anklagade för att vilja införa planekonomi också.
Socialdemokraterna - Viktig sak här: Göran Persson är inte snygg. Inte för att någon sagt det, men jag tänkte att det kunde behöva påpekas. Annars tycker jag att han kunde ersättas av en kille i min högstadieklass, som kunde imitera två personer helt klockrent: den ena var Bosse Bildoktorn, den andra Göran Persson. I vår soaré fick han roll som båda. En annan kul grej, från ungdomspartidebatten då, var att Folkpartisten där en gång inte orkade bemöta ett argument seriöst inför publiken, utan bara resten sig upp och skrek "och det är ert fel ALLTIHOP". Jag dog av skratt.
Kul fakta om S: Well, inte direkt V, snarare Göran själv. Ni vet den där herrgården han köpt? Det är ingen herrgård. Det är knappt en bondgård faktiskt, och hur vet jag det? Jo, därför att nämnda hus finns rätt över sjön på mitt landställe, så vi är ju typ grannar numera. Och ärligt talat är jag såå trött på tjatet om hans herrgård, det är ju typ Anitra (som för övrigt tjänar mer än honom XD) som betalt hälften, och Göran har alltid velat ha en bondgård när han pensionerar sig. Ju snabbare vi blir av med honom desto bättre, eller?
That's enough of that shit.
(Och just det, svaret på gåtan? "Båda skapar drömmar", vitsigt va? F! kontrade med att sätta lappar under där det stod "och hur många av dina drömmar har gått i uppfyllelse?" vilket jag hade ganska roligt åt, faktiskt...)
Kristdemokraterna - Ja, jag vet inte om KD eller M är längst ut på högerskalan, men vi säger KD för enkelhetens skull. Well, ärligt talat så hade nog Göran Hägglund lätt kvällens fulaste slips, och dessutom tycker jag inte han verkar vara en trovärdig kristdemokrat - han sa inte KÄRNFAMILJEN en enda gång! Näst intill upprörande.
Kul fakta om KD: Som jag sa gick KD på TEG ut fett hårt med att vi var för kemisk kastrering av återfallsvåldtäktsmän, för det hade någon KD-kvinna sagt. Hur som helst drev de kampanjen alldeles för långt, så på något vis fick "en högt uppsatt kristdemokrat" nys om det hela och skickade ett mail till de ansvariga lärarna och sa att KD drog tillbaka det lagförslaget för flera år sen. Vi på TEG sket högaktningsfullt i det och skaffade fram de underskrifter som behövdes för att kunna ta upp det i TEG-riksdagen.
Moderaterna - Jag har svårt att bestämma mig vem som är osexigast - den fula versionen av Clark Kent, dvs Göran Hägglund, eller Alfons Åbergs pappa Fredrik Reinfeldt. Det lutar åt Reinfeldt faktiskt, inte nog med att han har världens högsta panna och är flintskallig på köpet - han tiltar alltid huvudet lite framåt så att det ser ut som att halva huvudet består av panna och resten av ansikte. Skitläskigt! (Ännu läskigare är att Martin hävdar att han "är ganska söt. Som en mysig farbror, typ". JAG VILL INTE VETA VAD HAN HAR FÖR SLÄKTINGAR)
Kul fakta om M: Det går rykten på Hoggy om att en viss prefekt med förkärlek för nämnda parti har omkommit. Självklart är vi alla förkrossade över den här nyheten, och framför allt hans partikamrater i MUF: hur ska Moderaterna kunna vinna valet utan allas vår arbetarbroder?
Folkpartiet - Lars Leijonborg, mera känd som Lejon-Lasse (eller är det bara jag som säger det?), är ju kanske inte lika ful som de två tidigare, men jag får ändå rysningar när jag ser honom. Vore jag honom skulle jag nog dragit några sköna skämt om den här spionskandalen, typ, "Lejon-Lasse - snart i din Hotmail-inkorg!" eller så, men nää, så blev det ju inte. Vi får väl nöja oss med... ja, jag vet inte riktigt. Vad får vi nöja oss med? o_O
Kul fakta om FP: Jag vet inte. Folkpartiet är verkligen skittråkiga. Men de vann pris för bästa valkampanj på min skola, antagligen för att de hade satt upp affischer med dem själva på, och så delade de ut bullar till folk. Och icke att förglömma, världens sämsta skämt: Vad är det för likhet mellan Folkpartiet och sömn? (Svaret kommer längst ner)
Centerpartiet - Well, jag kan i alla fall säga - utan att känna mig det minsta lesbisk - att Centern nog har alliansens sexigaste partiledare. Å andra sidan så har Maud Olofsson störst konkurrens av typ Alfons pappa, så av någon anledning är jag inte särskilt förvånad. Hävdar att det begås 45% mer våldtäkter och skyller det på Gurra P - han måste legat i som fan i så fall. De får pluspoäng för "Mauderna tider"-reklamen, eftersom det finns ett GT-album som heter så (fast utan au-ordvitsen, såklart). Dock misstänker jag att de har lite mindervärdeskomplex emot MP, de vill nog ha miljöfrågorna ifred.
Kul fakta om C: De hette Bondepartiet en gång i tiden. Det är liksom lika roligt varje gång.
Miljöpartiet - Enligt Knappnytt så har MP lyckat med konststycket att ha både den snyggaste och fulaste partiledaren samtidigt. Jag håller med om hälften av det här, Maria Wetterstrand är nog den snyggaste, all right, men fick jag välja bland de manliga skulle jag nog välja Peter Eriksson ändå, och inte bara för åsikterna. Fast det är lite skumt att Peter är den som syns mest i media, borde man inte göra ett taktiskt urval och ta den som faktiskt är snyggast? Det borde väl kunna lura över åtminstone en del väljare... MP är typ som min gamla rollkaraktär Ztraj från en rollspelssida, de är skitsmå men lyckas ändå armbåga alla andra partier i sidan och bara "vill ni få igenom det här? Ge oss lite trängselskatter/mindre kärnkraftverk/mer bönor så hjälper vi er". Och deras valreklam måste vara roligast hittills. Eller?
Kul fakta om MP: Under en av partiledarutfrågningarna så var Peter Eriksson med, och det var för övrigt det enda avsnitt jag såg. Men han ägde en kille som var anti-vindkraft ganska hårt. Peter förklarade att vi kunde ha vindkraftverk längs med hela kusten, och killen sa "ursäkta, men jag har lite svårt att se det framför mig". "Jo, det förstår jag", sa Peter. "Sverige är ett ganska stort land."
Vänsterpartiet - Vänsterns ledare Lars Ohly är av någon anledning hett eftertraktad av Hoggys bögar, jag förstår fortfarande inte varför. Jag har försökt att från olika infallsvinklar, belysningar och perspektiv se hur han skulle kunna vara söt (har honom instängd i min garderob, så jag har utforskat honom grundligt), men det går inte. Visst, han är väl rena Brad Pitt i jämförelse med Reinfeldt, men alltså...?
Kul fakta om V: Ehm... De hette Vänsterpartiet Kommunisterna en gång i tiden. Det tycker jag är skitkul, eftersom jag två personer i min skola såg det som sitt kall i livet (eller snarare i terminen) att citera Det kommunistiska manifestet för mig så fort de kunde. En annan kul grej är att när det var representanter för ungdomspartierna på TEG förra terminen blev de anklagade för att vilja införa planekonomi också.
Socialdemokraterna - Viktig sak här: Göran Persson är inte snygg. Inte för att någon sagt det, men jag tänkte att det kunde behöva påpekas. Annars tycker jag att han kunde ersättas av en kille i min högstadieklass, som kunde imitera två personer helt klockrent: den ena var Bosse Bildoktorn, den andra Göran Persson. I vår soaré fick han roll som båda. En annan kul grej, från ungdomspartidebatten då, var att Folkpartisten där en gång inte orkade bemöta ett argument seriöst inför publiken, utan bara resten sig upp och skrek "och det är ert fel ALLTIHOP". Jag dog av skratt.
Kul fakta om S: Well, inte direkt V, snarare Göran själv. Ni vet den där herrgården han köpt? Det är ingen herrgård. Det är knappt en bondgård faktiskt, och hur vet jag det? Jo, därför att nämnda hus finns rätt över sjön på mitt landställe, så vi är ju typ grannar numera. Och ärligt talat är jag såå trött på tjatet om hans herrgård, det är ju typ Anitra (som för övrigt tjänar mer än honom XD) som betalt hälften, och Göran har alltid velat ha en bondgård när han pensionerar sig. Ju snabbare vi blir av med honom desto bättre, eller?
That's enough of that shit.
(Och just det, svaret på gåtan? "Båda skapar drömmar", vitsigt va? F! kontrade med att sätta lappar under där det stod "och hur många av dina drömmar har gått i uppfyllelse?" vilket jag hade ganska roligt åt, faktiskt...)
Kristdemokraterna - ett seriösare val
Notera! Jag står inte för åsikterna som presenteras i detta inlägg, jag gör det bara för betygen. Jag har absolut ingenting emot homosexuella, och jag värnar inte om kärnfamiljen. Men jag gillar faktiskt kaffe.
Inga djur kom till skada under inspelningarna heller. Så ni vet.
Så, det var alltså skolval idag. Jag hade, efter lite omständigheter, hamnat i Kristdemokraterna, vilket ju såklart kunde bli intressant. Eller ja, intressant går väl att definera i det här fallet, men mer eller mindre...
Våra främsta argument, iaf mina och Hemorrojdkillens, och det var vi som hängde ihop, var 1) kärnfamiljen, 2) kemisk kastrering och 3) man ska vara seriös. Den sista grejen kom från våra valaffischer (iaf några av dem), som hade serios.istheshit.net-bilden på sig, samt texten under: "Kristdemokraterna - ett seriösare val". Väldigt vitsigt.
I början, när vi lekte riksdag och beslutade saker om olika lagar och grejer var vi ganska seriösa, och hela partiet engagerade sig, även om det mest var Hemorrojdkillen som sa saker. Vi funderade ett tag på att använda "gud ser ändå allt, så vi kan lika gärna låta polisen göra det också" som ett argument för buggning, men lät bli - folk hade nog inte riktigt lyssnat då (ja, H och mig emellan så sa vi "enligt de gamla kristna värderingarna" mest hela tiden, och hävdade att "1537 var ett fint år för Sverige!", men det sa vi aldrig högt).
Sen var det dags för den almänna debatten då resten av skolan skulle vara med och inte bara sam-klasserna, och då hade vi av någon anledning tappat all "trovärdighet" som vi haft innan. Kan ha att göra med att vi tryckt upp ett tiotal valaffischer till som vi sprang runt och garvade åt, och att vi fått en knäpp och sa "KÄRNFAMILJEN" om precis allt. Då hade dessutom resten av partimedlemmar lagt ner sin argumentativa (är det ens ett ord?) sida, och det var därför Hemorrojdkillen som var den som fick ordet mest... och han sa "seriös" A LOT.
Tyvärr fick inte vi uttrycka våra åsikter i två frågor, en som jag hade kommit på ett fantastiskt bra argument till om kärnfamiljen och så, så när vi skulle ta ställning till den sista frågan - ska vi avskaffa KomVux för att motivera folk att gå gymnasiet? - räckte jag upp handen och begärde ordet med en enda sak i tankarna: att säga "KÄRNFAMILJEN" så många gånger som möjligt, och helst av allt smyga in lite homofobi också (vi ville nämligen reta upp Den militanta falafeln som fuckade upp vår valkampanj genom att skriva "bli homofob - rösta på kristdemokraterna" överallt fast hon inte hade något med skolvalet att göra):
- Vi i Kristdemokraterna är för det här förslaget, för vi anser att om man får tillräckligt med stöd hemifrån klarar man av att studera på gymnasiet, och man kan skaffa sig en framtid. Och det är här kärnfamiljen, som vi i KD står för, kommer in, för det är med den man kan klara det här. Jag vill dessutom påpeka att ingen av er skulle vara här inne om det inte vore för det fina förhållandet, man och kvinna, som kärnfamiljen innebär. Så jag vill bara påpeka än en gång: kärnfamiljen.
Okej, kanske inte ordagrannt, men i stort sett vad jag menade, och sen fick jag applåder från resten av salen eftersom de flesta nog räknade ut att jag inte riiiktigt tyckte sådär (antar att man får humorpoäng ibland), och det var rätt humor. Sjönk ihop i min stol och började asgarva, samtidigt som Hemorrojdkillen försökte säga några sista ord om seriositet, vilket han också fick senare. Sen tog vi varje tillfälle vi kunde till att skrika "KÄRNFAMILJEN" för att störa alla andra, men det är en annan historia.
En annan grej som vi påverkade var elevrådsordförandevalet. Man fick nämligen ställa frågor till de olika kandidaterna, och eftersom kandidat nr 2 (som vi hejade på, det var nämligen KDs partiledare) inte verkade ha så mycket som hon stod fär (att höja mysfaktorn, typ), så ställde H "en fråga som ligger mig varmt om hjärtat: kan man inte få gratis kaffe till lunchen?" (at least så höll han käft om tequilabaren han vill ha). Det fick igång resten av skolan som genast frågade ut henne om hennes kaffepolitik (yep, precis så kallade vi det), och hon sa att om folk ville det skulle hon försöka göra så mycket hon kunde för skolans koffeinberoende - ett klart smart drag.
Den militanta falafeln hade också ställt upp, men kunde av vissa orsaker inte vara där själv, så hon sände in Den övermogna papayan som sin representant. Jag tänkte att jag lika gärna kunde ge henne lite mindre röster och frågade om hon ansåg att koffein var en drog - hon är nämligen extrem drogmotståndare. Papayan trodde inte det, men efter en viss utfrågning om "kaffepolitiken" tyckte jag ändå att mitt mission var completed, och samma process skedde med den sista kandidaten - som hade en självutnämnd representant där...
Så på måndag får vi höra hur det gick, och antagligen blev det väldigt spännande. Men något säger mig att KD tyvärr inte tar hem det här, för av någon anledning är det ingen som tar det här med KÄRNFAMILJEN på allvar.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Pizza med keso är typ feeett gott. Me luuuv pizza! <3
Dagens XD
"Hade det bara funnits män här hade vi våldtagit varandra, det kan ni vara säkra på!"
- Folk höll inte alltid med F! om deras åsikter...
Dagens :(
Dumma videobutiken hade inte Firewall! :O
torsdag 14 september 2006
Let's do it like they do on the Discovery channel
Jag har tänkt blogga varenda kväll sen i tisdags, och ändå har jag inte gjort det. Är det för att jag är lat? Nej, för en gångs skull är det för att jag har ägnat mig åt att - i alla fall låtsas - ha ett socialt liv. Wow.
I tisdags var jag och fikade med Nellie... eller okej, vi fikade aldrig, eftersom vi först gick runt i Gamla stan jättelänge (SF-bokhandeln var ett måste, och Nellsie slösade bort 550 eller nåt där, medan jag skrattade åt henne. Så går det när man är kär i Harry Potter, antar jag), och sen blev vi sugna på glass ("det här kanske är en av de sista glassdagarna!"). Så istället hittade vi en glassbar där vi köpte onödigt mycket glass och för onödigt mycket pengar. Men gott var det.
Nellie är hur som helst trevlig, vi känner ju varandra genom Hoggy (såklart), och sen är vi dessutom med i samma band på Popomundo numera (och hon kände Martin och mig innan han och jag kände varandra, fyi). Det roliga var att hon är ganska sådär alternativ av sig, men hon tyckte ändå att rosa var en fantastisk fin färg, fast ingen av hennes kompisar förstod henne. Jag sa att jag förstod vad hon menade, inte många IRL som förstår den här grejen med mode helt plötsligt, men hon "tycker om att kolla på modekläder, men orkar inte följa det", och höll helt med om att det var en konstform (surprise, surprise när hon gått estetisk linje med inriktning textil i tre år).
Lite synd att hon bor så långt bort så att man inte kan träffas mer.
Igår var Martin här, och jag antar att jag inte ens behöver skriva om att det var trevligt? Dock infann sig lite humor, eftersom vi bestämde oss för att baka chokladbollar, och jag vet inte vad det är, förr kunde jag göra det ofta och bra, men på senaste tiden har det liksom inte velat för mig. Allt går skitbra, och det smakar gott, men for some reason så vill de inte bli till bollar. De faller isär, helt enkelt.
Sist resulterade det i att jag satt och käkade direkt ur bunken och såg på Lost, men eftersom Martin är kille misstänkte jag att han inte skulle förstå sig på det där med smet, så vi var tvungen att komma på en bättre lösning. Mamma föreslog att vi skulle lägga dem i bullformar, och det var ju inte en helt dum idé, det var bara det att utrymmet på fatet tog slut innan "degen" var det...
Resultatet finns här. Mamma såg grejen i mitten, och undrade lite sarkastiskt "var det en fallossymbol där i mitten?", och jag tyckte att det var så kul att jag var tvungen att referera till den som det resten av dess levnadstid (den dog för övrigt i för några timmar sen, men den var grymt god). Så kan det gå.
En annan grej jag insåg var att... tja, jag älskar nog djur. Martin skulle duscha och jag tänkte att "aha, då kan jag kolla på TV", och så råkade Animal Planet (min nya favoritkanal!) stå på, och det var Pet Rescue eller nåt sånt då. Just då var det ett inslag om en liten grävlingsunge, och jag har egentligen aldrig tyckte att grävlingar är något speciellt, men när jag såg den så var det liksom - för att säga som Hanna - cute me OUT, och någon del av mig bara "vill haaaaa". Och det slog mig att jag nog känner så för alla djur, mer eller mindre, och det är inte en slump att jag beundrar Harrison Ford så mycket för hans miljöarbete, och än mindre att jag inte tröttnar av att se på Steve Irwin i sex timmar.
Sen fick jag ytterligare bevis tidigare idag när jag såg Crocodile Hunter Diaries och de filmade en orm (rutpytonorm), och Steve Irwin säger "it's one of the most beautiful snakes in the world", och jag inser att jag sitter och håller med - it's beautiful. Och det finns väl skäl till att jag är vegetarian, och de är inte politiska.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Att vakna med Martin, såklart. Och att ha en oplanerad morgon, det är något med det där som tilltalar mig. Vakna, ehhhhh, okej, vi äter frukost. Shit, bussen? Okej, vi går dit, nu ska jag hem och sminka mig och fixa håret lite. Jaså, ska jag ta min buss nu? Okej, låter nice...
Det enda som saknas är en 7-Eleven-frukost.
Dagens ...
Min familj. Det är på väg neråt, I swear.
Dagens <3
Animal Planet! :D
I tisdags var jag och fikade med Nellie... eller okej, vi fikade aldrig, eftersom vi först gick runt i Gamla stan jättelänge (SF-bokhandeln var ett måste, och Nellsie slösade bort 550 eller nåt där, medan jag skrattade åt henne. Så går det när man är kär i Harry Potter, antar jag), och sen blev vi sugna på glass ("det här kanske är en av de sista glassdagarna!"). Så istället hittade vi en glassbar där vi köpte onödigt mycket glass och för onödigt mycket pengar. Men gott var det.
Nellie är hur som helst trevlig, vi känner ju varandra genom Hoggy (såklart), och sen är vi dessutom med i samma band på Popomundo numera (och hon kände Martin och mig innan han och jag kände varandra, fyi). Det roliga var att hon är ganska sådär alternativ av sig, men hon tyckte ändå att rosa var en fantastisk fin färg, fast ingen av hennes kompisar förstod henne. Jag sa att jag förstod vad hon menade, inte många IRL som förstår den här grejen med mode helt plötsligt, men hon "tycker om att kolla på modekläder, men orkar inte följa det", och höll helt med om att det var en konstform (surprise, surprise när hon gått estetisk linje med inriktning textil i tre år).
Lite synd att hon bor så långt bort så att man inte kan träffas mer.
Igår var Martin här, och jag antar att jag inte ens behöver skriva om att det var trevligt? Dock infann sig lite humor, eftersom vi bestämde oss för att baka chokladbollar, och jag vet inte vad det är, förr kunde jag göra det ofta och bra, men på senaste tiden har det liksom inte velat för mig. Allt går skitbra, och det smakar gott, men for some reason så vill de inte bli till bollar. De faller isär, helt enkelt.
Sist resulterade det i att jag satt och käkade direkt ur bunken och såg på Lost, men eftersom Martin är kille misstänkte jag att han inte skulle förstå sig på det där med smet, så vi var tvungen att komma på en bättre lösning. Mamma föreslog att vi skulle lägga dem i bullformar, och det var ju inte en helt dum idé, det var bara det att utrymmet på fatet tog slut innan "degen" var det...
Resultatet finns här. Mamma såg grejen i mitten, och undrade lite sarkastiskt "var det en fallossymbol där i mitten?", och jag tyckte att det var så kul att jag var tvungen att referera till den som det resten av dess levnadstid (den dog för övrigt i för några timmar sen, men den var grymt god). Så kan det gå.
En annan grej jag insåg var att... tja, jag älskar nog djur. Martin skulle duscha och jag tänkte att "aha, då kan jag kolla på TV", och så råkade Animal Planet (min nya favoritkanal!) stå på, och det var Pet Rescue eller nåt sånt då. Just då var det ett inslag om en liten grävlingsunge, och jag har egentligen aldrig tyckte att grävlingar är något speciellt, men när jag såg den så var det liksom - för att säga som Hanna - cute me OUT, och någon del av mig bara "vill haaaaa". Och det slog mig att jag nog känner så för alla djur, mer eller mindre, och det är inte en slump att jag beundrar Harrison Ford så mycket för hans miljöarbete, och än mindre att jag inte tröttnar av att se på Steve Irwin i sex timmar.
Sen fick jag ytterligare bevis tidigare idag när jag såg Crocodile Hunter Diaries och de filmade en orm (rutpytonorm), och Steve Irwin säger "it's one of the most beautiful snakes in the world", och jag inser att jag sitter och håller med - it's beautiful. Och det finns väl skäl till att jag är vegetarian, och de är inte politiska.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Att vakna med Martin, såklart. Och att ha en oplanerad morgon, det är något med det där som tilltalar mig. Vakna, ehhhhh, okej, vi äter frukost. Shit, bussen? Okej, vi går dit, nu ska jag hem och sminka mig och fixa håret lite. Jaså, ska jag ta min buss nu? Okej, låter nice...
Det enda som saknas är en 7-Eleven-frukost.
Dagens ...
Min familj. Det är på väg neråt, I swear.
Dagens <3
Animal Planet! :D
måndag 11 september 2006
A monkey need to dance and so do you
Jag har inga photoshopskills, egentligen, men jag tycker ändå att det är jättekul att hålla på med bilder - i alla fall att göra kollage och bakgrunder med dem. Till det använder jag mitt eviga vapendragar- och sidekickprogram MS Paint (tillsammans har vi haft ett bra liv, kan jag upplysa er om), och nu tänkte jag i brist på annat dela med mig av några av mina alster. ^^
Först har vi utmärkta bevis på hur fantastiskt jag faktiskt kan rita i Paint, i och me ddetta konststycke som jag producerade av ilskan över att George Bush lyckades vinna valet - igen. Jag har flertalet såna här bilder, men eftersom jag inte vill bli stämd för personpåhopp så låter jag bli att lägga upp dem.
Sen kan vi vara lite seriösare och visa en av mina första bakgrunder/kollage som jag gjort, det här är ett av de som jag gillar bäst som i stort sett går ut på att jag klistrar ihop alla bilder jag hittar (så gör jag inte längre, vilket ni kommer märka), och föreställer såklart Svindlarna, tillsammans med deras viktigaste regel: Never cheat an honest man.
Den här gjorde jag med lite bilder på mig själv som jag gillade tillsammans med att Goo Goo Dolls-citat som jag tycker stämmer in rätt bra på mig själv, i alla fall om jag får vara lite självgod (vilket jag kommer vara i vilket fall som helst, så). Hade inte den så länge, men jag gillar den ändå.
Next out: Harrison Ford, såklart. Gillar den här, faktiskt, och det är då jag som har kommit på den jättecoola one-linern "A good actor is never out of style", som en motreaktion på alla som dissar honom för att han är gammal. Den här med Clintan och Harrison är i samma stil.
Sen har vi den här med Clintan och katten som jag tycker är sååå gullig att jag var tvungen att pausa TVn och fota det som var på för att jag ville ha bilden. Och sen var det bara att göra bilden med en aaaaningen Good, Bad and Ugly-inspirerad text till.
Nästa som jag gjort fick namnet Bad Day eftersom jag lyssnade på den låten nästan hela tiden när jag gjorde den. Idén kom från en bild som en på Hoggy tog med massa röda saker, och jag har faktiskt gjort allt själv här, fotat, ställt upp grejer, och fixat ihop dem. Gillar den blå bilden mest, tror jag.
Senaste, som jag gjorde igår faktiskt, är med... Steve Irwin på, eftersom jag blev lite hjärntvättad efter att ha sex timmar TV-program med honom. Texten är från Man must dance med Johnossi, grym låt btw, och jag tyckte den passade honom rätt bra (han var faktiskt sjukt häftig) . Förutom den kassa bildkvalitén på vissa bilder är jag faktiskt jäkligt nöjd med den. ^^
Och ja, tinypic jävlades och krympte alla mina bilder, så de ser inte jättebra ut, jag lovar att de större varianterna är mycket bättre! Men jag orkar inte hålla på och jäklas och logga in och ladda upp på massa andra ställen, så ni får nöja er med det här. :P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Gick fett bra med klassbyte, folk kom till och med och hälsade och presenterade sig själva och saker, det var mkt trevligt! ^^
Dagens :S
Alltså, Outsiders är ju så kul att titta på, men nudister är verkligen skumma ibland. I alla fall de mest extrema. :S
Dagens :D
Köpte en ram till New York-bild som jag köpte på Gallerix, så nu har jag puttat bort en Jack Sparrow-affisch och fått upp en ciiiip-snygg bild på Brooklyn Bridge. Hurra! :D
Dagens o_O
Jag har sökt jobb! o_O
Först har vi utmärkta bevis på hur fantastiskt jag faktiskt kan rita i Paint, i och me ddetta konststycke som jag producerade av ilskan över att George Bush lyckades vinna valet - igen. Jag har flertalet såna här bilder, men eftersom jag inte vill bli stämd för personpåhopp så låter jag bli att lägga upp dem.
Sen kan vi vara lite seriösare och visa en av mina första bakgrunder/kollage som jag gjort, det här är ett av de som jag gillar bäst som i stort sett går ut på att jag klistrar ihop alla bilder jag hittar (så gör jag inte längre, vilket ni kommer märka), och föreställer såklart Svindlarna, tillsammans med deras viktigaste regel: Never cheat an honest man.
Den här gjorde jag med lite bilder på mig själv som jag gillade tillsammans med att Goo Goo Dolls-citat som jag tycker stämmer in rätt bra på mig själv, i alla fall om jag får vara lite självgod (vilket jag kommer vara i vilket fall som helst, så). Hade inte den så länge, men jag gillar den ändå.
Next out: Harrison Ford, såklart. Gillar den här, faktiskt, och det är då jag som har kommit på den jättecoola one-linern "A good actor is never out of style", som en motreaktion på alla som dissar honom för att han är gammal. Den här med Clintan och Harrison är i samma stil.
Sen har vi den här med Clintan och katten som jag tycker är sååå gullig att jag var tvungen att pausa TVn och fota det som var på för att jag ville ha bilden. Och sen var det bara att göra bilden med en aaaaningen Good, Bad and Ugly-inspirerad text till.
Nästa som jag gjort fick namnet Bad Day eftersom jag lyssnade på den låten nästan hela tiden när jag gjorde den. Idén kom från en bild som en på Hoggy tog med massa röda saker, och jag har faktiskt gjort allt själv här, fotat, ställt upp grejer, och fixat ihop dem. Gillar den blå bilden mest, tror jag.
Senaste, som jag gjorde igår faktiskt, är med... Steve Irwin på, eftersom jag blev lite hjärntvättad efter att ha sex timmar TV-program med honom. Texten är från Man must dance med Johnossi, grym låt btw, och jag tyckte den passade honom rätt bra (han var faktiskt sjukt häftig) . Förutom den kassa bildkvalitén på vissa bilder är jag faktiskt jäkligt nöjd med den. ^^
Och ja, tinypic jävlades och krympte alla mina bilder, så de ser inte jättebra ut, jag lovar att de större varianterna är mycket bättre! Men jag orkar inte hålla på och jäklas och logga in och ladda upp på massa andra ställen, så ni får nöja er med det här. :P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Gick fett bra med klassbyte, folk kom till och med och hälsade och presenterade sig själva och saker, det var mkt trevligt! ^^
Dagens :S
Alltså, Outsiders är ju så kul att titta på, men nudister är verkligen skumma ibland. I alla fall de mest extrema. :S
Dagens :D
Köpte en ram till New York-bild som jag köpte på Gallerix, så nu har jag puttat bort en Jack Sparrow-affisch och fått upp en ciiiip-snygg bild på Brooklyn Bridge. Hurra! :D
Dagens o_O
Jag har sökt jobb! o_O
söndag 10 september 2006
But I need a break and I want to be a paperback writer
Jag fick byta klass.
Jag fick veta det i torsdags, men har inte orkat blogga sen dess, och då hade jag dessutom mest en massa ångest och det hade nog inte varit så kul att läsa om. Jag vet inte om det var för att jag skulle sluta, men de sista veckorna var klassen faktiskt helt okej, och ämnen var inte alls så tråkiga som jag trodde att de skulle vara. Resultat: jag började tvivla.
Så innerst inne hoppades jag, lite grann, att jag inte skulle få byta. Jag sa inte det till någon, för jag hade inte orkat ha några samtal om det, utan kämpade på så gott jag kunde för att få igenom bytet (jag kan vara jäkligt envis när jag vill, men det kanske ni visste?): mamma ringde rektorn, jag mailade, SYVen tjatade, jag engagerade lärare, och så vidare. Mig säger man inte nej till ostraffat, skulle man kunna säga (eftersom det var rektorns första reaktion: fet-nej!).
I vilket fall som helst, jag fick veta att jag skulle byta och visste inte riktigt om det var bra eller dåligt. Visserligen var det mer ämnen jag vill läsa, det är Zackrid, mer humor, och allmänt roligare, men ändå. Min megasovmorgon på tisdagar försvann helt för att ge rum åt en tyskalektion, och detsamma gällde min inte-lika-långa sovmorgon på fredagar. Kanske inte sådär jätteroligt, och just då visste jag inte alls om jag ville det: det var trots allt inte ens säkert att jag och Zackrid skulle hamna i samma klass.
Sen kom jag till skolan dagen därpå och Zackrid ville såklart veta vilken klass jag hamnat i. Hade ingen aning eftersom jag inte hittat kuvertet från SYV vid det laget, och Z får då för sig att springa till sin handledare och be henne smöra för rektorn så att jag hamnar rätt. Tyvärr kunde inte jag följa med, eftersom jag hade lektion, så han skuttade iväg för sig själv. Senare fick jag veta att läraren inte hunnit till rektorn, men att han faktiskt sagt det till henne. :P
Efter lektionen fick jag i alla fall kuvertet och öppnade det: bara för att upptäcka att jag hamnat i Zackrids klass! Då försvann typ alla tvivel, och jag insåg direkt att det var precis såhär jag ville ha det. Sprang såklart iväg till matsalen för att hitta Z och delge honom den glada nyheten, och sen blev jag presenterad för en av killarna i hans klass... och det slog mig att det finns killar där! Jag kan umgås med killar igen, och bara det gör det ju värt det!
Och nu är den här bloggen fruktansvärt dåligt skriven för jag har noll inspiration och planerar seriöst att lägga mig och glo på 6 timmar med Steve Irving-dokumentärer. Allt för att få känslan av att jag har ett liv utanför datorn (dvs, TV, hurra!). Och dessutom kan jag äta choklad om jag inte har något bättre för mig, och vara glad att jag inte dött av en rocka (rest in pieces).
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Nellie är i Stockholm! Så vi ska träffas någon dag, och det tycker jag verkar trevligt! ^^
Dagens >_<
Jag är antingen sjuk eller så har jag bara huvudvärk hela tiden. Sådär liten, irriterande huvudvärk. Dö.
Dagens (8)
Det är antingen Europa brinner med Anders F Rönnblom för den äger, eller Paperback writer med The Beatles, så därför säger jag väl Johnossis Man must dance!
Jag fick veta det i torsdags, men har inte orkat blogga sen dess, och då hade jag dessutom mest en massa ångest och det hade nog inte varit så kul att läsa om. Jag vet inte om det var för att jag skulle sluta, men de sista veckorna var klassen faktiskt helt okej, och ämnen var inte alls så tråkiga som jag trodde att de skulle vara. Resultat: jag började tvivla.
Så innerst inne hoppades jag, lite grann, att jag inte skulle få byta. Jag sa inte det till någon, för jag hade inte orkat ha några samtal om det, utan kämpade på så gott jag kunde för att få igenom bytet (jag kan vara jäkligt envis när jag vill, men det kanske ni visste?): mamma ringde rektorn, jag mailade, SYVen tjatade, jag engagerade lärare, och så vidare. Mig säger man inte nej till ostraffat, skulle man kunna säga (eftersom det var rektorns första reaktion: fet-nej!).
I vilket fall som helst, jag fick veta att jag skulle byta och visste inte riktigt om det var bra eller dåligt. Visserligen var det mer ämnen jag vill läsa, det är Zackrid, mer humor, och allmänt roligare, men ändå. Min megasovmorgon på tisdagar försvann helt för att ge rum åt en tyskalektion, och detsamma gällde min inte-lika-långa sovmorgon på fredagar. Kanske inte sådär jätteroligt, och just då visste jag inte alls om jag ville det: det var trots allt inte ens säkert att jag och Zackrid skulle hamna i samma klass.
Sen kom jag till skolan dagen därpå och Zackrid ville såklart veta vilken klass jag hamnat i. Hade ingen aning eftersom jag inte hittat kuvertet från SYV vid det laget, och Z får då för sig att springa till sin handledare och be henne smöra för rektorn så att jag hamnar rätt. Tyvärr kunde inte jag följa med, eftersom jag hade lektion, så han skuttade iväg för sig själv. Senare fick jag veta att läraren inte hunnit till rektorn, men att han faktiskt sagt det till henne. :P
Efter lektionen fick jag i alla fall kuvertet och öppnade det: bara för att upptäcka att jag hamnat i Zackrids klass! Då försvann typ alla tvivel, och jag insåg direkt att det var precis såhär jag ville ha det. Sprang såklart iväg till matsalen för att hitta Z och delge honom den glada nyheten, och sen blev jag presenterad för en av killarna i hans klass... och det slog mig att det finns killar där! Jag kan umgås med killar igen, och bara det gör det ju värt det!
Och nu är den här bloggen fruktansvärt dåligt skriven för jag har noll inspiration och planerar seriöst att lägga mig och glo på 6 timmar med Steve Irving-dokumentärer. Allt för att få känslan av att jag har ett liv utanför datorn (dvs, TV, hurra!). Och dessutom kan jag äta choklad om jag inte har något bättre för mig, och vara glad att jag inte dött av en rocka (rest in pieces).
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Nellie är i Stockholm! Så vi ska träffas någon dag, och det tycker jag verkar trevligt! ^^
Dagens >_<
Jag är antingen sjuk eller så har jag bara huvudvärk hela tiden. Sådär liten, irriterande huvudvärk. Dö.
Dagens (8)
Det är antingen Europa brinner med Anders F Rönnblom för den äger, eller Paperback writer med The Beatles, så därför säger jag väl Johnossis Man must dance!
måndag 4 september 2006
För min tjej och jag har eget språk
Linnea och jag var på väg hem från skolan idag, pratandes om mat såklart, när vi kom in på ämnet keso. Det började som en diskussion om huruvida man kunde ha både keso och grekisk yoghurt i couscous eller om man var tvungen att välja, men ganska snart utbrast Linnea "keso är så gott!" och jag var ju tvungen att hålla med: att bara äta keso äger.
Vidare fortsatte hon med ett "jag fattar inte hur man inte kan gilla keso", och självklart var jag tvungen att påpeka att jag varit ihop med en kille som inte tyckt om keso (ni kan ju gissa vem det var). Linnea blev självklart sjukt upprörd över det här, jag tror hennes exakta ord var "va!? Hur kunde du vara ihop med någon som inte gillar keso! Alltså, jag har tre krav på en kille: han ska vara snäll, ha fina händer, och han ska tycka om keso!". Jag påpekade att när det gällde den här killen var nog hans ogillande mot keso faktiskt hans bästa egenskap, och då kom vi såklart in på ex.
Linnea, som då är bästa kompis med Linda i min klass, berättade om en kille som hon varit ihop med en gång som varit raggare ("jag har också varit tillsammans med en orch"), och som uppenbarligen varit helt skum. Han hade börjat kalla henne massa konstiga namn - Hjärtegull t ex - och när hon bad honom sluta sa han att "det är så här jag är, om du inte kan acceptera det är det ditt problem". Sen blev han förvånad när det tog slut, och självklart jätteledsen. Men tja, jag förstår henne, uppenbarligen köpte han allt som hon ville ha, gick hon i en affär och såg en skiva och sa "den ska jag köpa när jag har pengar" kunde hon vara säker på att han hade köpt den till henne nästa vecka... varje gång! Inte ens jag skulle orkat med honom (dessutom hette han Ronny och var kompis med en som hette Ragge, hur tydligt kan budskapet bli?).
Hur som helst konstaterade vi att hon nog helst av allt skulle vilja ha en kk, och sen skulle det vara lugnt för hennes del. Det intressanta är att jag snackade med Linda imorse - då var det om hon någonsin varit ihop med en kille som kommit ihåg när de blev ihop och kommit ihåg det x antal månader senare och huruvida det var viktigt eller inte (nej, det hade hon inte, hon kom inte ihåg det själv, men första månaden, första halvåret, och varje år var typ viktigt) - och hon sa att hon lätt tröttnade på förhållanden, för helt plötsligt hade man lärt känna en person och vad fanns det kvar? Ingenting.
Och sen sa Linnea samma sak och jag undrade om de är kompisar för att de tycker samma sak eller tycker samma sak för att de är kompisar. I vilket fall som helst så är jag absolut inte sån, framför allt inte just nu, men jag blir alltid kär i folk som jag egentligen borde vara one-night-stand med. Vilket ju inte alltid är en helt optimal grej, kanske.
Martin bevisade förrsten återigen varför han är bättre än alla andra mina ex när han SMSade mig sent igår och bad om förlåtelse för att han dissat mig eftersom han suttit och jobbat med en rapport i flera timmar. Och sen la han till "även om det är en dålig förklaring", och jag trodde jag läste fel eller nåt, sen när erkänner killar sånt!? Det har nog aldrig hänt innan.
Ja, och så läste jag Jojjes flickväns blogg lite snabbt förresten, och han verkar inte ha ändrat sig sen vi var ihop. Eller ja, det stod väl inte rakt ut, men jag läste lite mellan raderna, och det är samma grej: kommer inte alltid när han säger det, verkar inte så intresserad som han ska, och sånt där som gör tjejer paranoida.
På något vis känns det som en seger.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi hade fotografisk bild idag och fixade negativ. Det var fett kul, och trots smått paranoida teorier från min sida blev varken filmen eller mina kläder förstörda! Istället var det Mickes film som sket sig och blev helt svart, attans också.
Dagens -_-
Idrott suger, och ett tag trodde jag att tappat min bh på bussen. Det hade jag inte, thank God for that, utan den låg i trädgården. Aja.
Dagens XD
"Vet ni vad jag har upptäckt?!
Det är proppfullt med hp-fans här xD"
- Linnea Riddle fick plötsligt en insikt
Vidare fortsatte hon med ett "jag fattar inte hur man inte kan gilla keso", och självklart var jag tvungen att påpeka att jag varit ihop med en kille som inte tyckt om keso (ni kan ju gissa vem det var). Linnea blev självklart sjukt upprörd över det här, jag tror hennes exakta ord var "va!? Hur kunde du vara ihop med någon som inte gillar keso! Alltså, jag har tre krav på en kille: han ska vara snäll, ha fina händer, och han ska tycka om keso!". Jag påpekade att när det gällde den här killen var nog hans ogillande mot keso faktiskt hans bästa egenskap, och då kom vi såklart in på ex.
Linnea, som då är bästa kompis med Linda i min klass, berättade om en kille som hon varit ihop med en gång som varit raggare ("jag har också varit tillsammans med en orch"), och som uppenbarligen varit helt skum. Han hade börjat kalla henne massa konstiga namn - Hjärtegull t ex - och när hon bad honom sluta sa han att "det är så här jag är, om du inte kan acceptera det är det ditt problem". Sen blev han förvånad när det tog slut, och självklart jätteledsen. Men tja, jag förstår henne, uppenbarligen köpte han allt som hon ville ha, gick hon i en affär och såg en skiva och sa "den ska jag köpa när jag har pengar" kunde hon vara säker på att han hade köpt den till henne nästa vecka... varje gång! Inte ens jag skulle orkat med honom (dessutom hette han Ronny och var kompis med en som hette Ragge, hur tydligt kan budskapet bli?).
Hur som helst konstaterade vi att hon nog helst av allt skulle vilja ha en kk, och sen skulle det vara lugnt för hennes del. Det intressanta är att jag snackade med Linda imorse - då var det om hon någonsin varit ihop med en kille som kommit ihåg när de blev ihop och kommit ihåg det x antal månader senare och huruvida det var viktigt eller inte (nej, det hade hon inte, hon kom inte ihåg det själv, men första månaden, första halvåret, och varje år var typ viktigt) - och hon sa att hon lätt tröttnade på förhållanden, för helt plötsligt hade man lärt känna en person och vad fanns det kvar? Ingenting.
Och sen sa Linnea samma sak och jag undrade om de är kompisar för att de tycker samma sak eller tycker samma sak för att de är kompisar. I vilket fall som helst så är jag absolut inte sån, framför allt inte just nu, men jag blir alltid kär i folk som jag egentligen borde vara one-night-stand med. Vilket ju inte alltid är en helt optimal grej, kanske.
Martin bevisade förrsten återigen varför han är bättre än alla andra mina ex när han SMSade mig sent igår och bad om förlåtelse för att han dissat mig eftersom han suttit och jobbat med en rapport i flera timmar. Och sen la han till "även om det är en dålig förklaring", och jag trodde jag läste fel eller nåt, sen när erkänner killar sånt!? Det har nog aldrig hänt innan.
Ja, och så läste jag Jojjes flickväns blogg lite snabbt förresten, och han verkar inte ha ändrat sig sen vi var ihop. Eller ja, det stod väl inte rakt ut, men jag läste lite mellan raderna, och det är samma grej: kommer inte alltid när han säger det, verkar inte så intresserad som han ska, och sånt där som gör tjejer paranoida.
På något vis känns det som en seger.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi hade fotografisk bild idag och fixade negativ. Det var fett kul, och trots smått paranoida teorier från min sida blev varken filmen eller mina kläder förstörda! Istället var det Mickes film som sket sig och blev helt svart, attans också.
Dagens -_-
Idrott suger, och ett tag trodde jag att tappat min bh på bussen. Det hade jag inte, thank God for that, utan den låg i trädgården. Aja.
Dagens XD
"Vet ni vad jag har upptäckt?!
Det är proppfullt med hp-fans här xD"
- Linnea Riddle fick plötsligt en insikt
Stars are blind
De säger: Du äter ingenting
Hon tänker: Jag äter aldrig när jag är nykär
Hon säger: Man slutar äta när man blir kär
De säger: Du måste äta, du kommer bli för smal annars
Hon tänker: Det är ingen bi-effekt
Hon säger: Jag äter visst
Hon tänker: Så här kär har jag aldrig varit innan
That's enough of that shit.
Hon tänker: Jag äter aldrig när jag är nykär
Hon säger: Man slutar äta när man blir kär
De säger: Du måste äta, du kommer bli för smal annars
Hon tänker: Det är ingen bi-effekt
Hon säger: Jag äter visst
Hon tänker: Så här kär har jag aldrig varit innan
That's enough of that shit.
söndag 3 september 2006
They're still fighting over everything you left
You know, while we're a it, så tror jag att jag ska fortsätta jämföra pojkvänner med mig själv ett tag. Ur ett mer eller mindre vetenskapligt perspektiv, och dagens intressanta ämne blir en grej som jag läste om i Marie Claire (som jag köpte enbart pga intervjun med Paris, men det verkade vara en rätt bra tidning ändå): bråk.
Det var när jag var ihop med en kille som heter Fredrik (som för övrigt är den enda kille som kommit ihåg när vi blev ihop utan påminnelse, men mer om det sen) som jag började använda mitt humör som ett sätt att få uppmärksamhet, även om det var vääldigt skämtsamt då. Det kunde vara att han sa något, jag minns inte vad för det är snart tre år sen, och sen vägrade jag prata med honom ett tag efteråt, rekordet blev fyrtio minuter. Men det hindrade mig såklart inte att göra andra saker (höhö) så jag tror att alla förstod att det inte var särskilt seriöst.
Ett antal månader senare inträffade mitt livs misstag: Orchen. Om det finns något i mitt liv som jag skulle vilja ändra på, så är det vårt förhållande. Nu i efterhand förstår jag inte varför jag ens övervägde det hela, det gav mig problem, depressioner, bråk, och han var inte ens värd det. Skulle du offra din vänskap med världens underbaraste person för någon som är ful som stryk (varför tror ni han kallades Orchen?), crap in bed, bor 65 mil bort, saknar all form av respekt, och dessutom har de kassaste åsikterna man kan tänka sig? Nej, jag trodde väl det.
Till en början var det visserligen bra mellan oss, och man kan egentligen dela in det hela i tre stadier. Efter att vi träffats första gången sen vi blev ihop (julen det året) hade vi ett stort bråk innan vi träffades nästa gång (sportlovet). Egentligen förstår jag inte vad det handlade om, vi hade en diskussion om feminism och jag kommer ihåg att jag var fascinerad över att jag kunde ha ett så intressant samtal om ett ämne som betydde så mycket för mig med någon som tyckte helt olika. Vi bråkade inte eller någonting, ju!
Hah, det trodde jag det, morgonen därpå när jag loggade in på Helgon hade han skrivit ett långt dagboksinlägg som jag inte minns särskilt mycket av, men en sak var säker - han hade tagit diskussionen personligt och tyckte inte alls att den var bra. För honom var feminismen onödig, jag hade fel, blabla, och där fanns helt plötsligt en lååång text som argumenterade emot allt jag sagt. Jag hade fattade ingenting, men det löste sig efter två dagar, och allt verkade bra.
Well, sen kom jag hem efter sportlovet, och det första han gjorde var att berätta att när han varit här, och jag varit i skolan, hade han tagit sig friheten att leta igenom hela min dator och läsa alla mina privata filer. Det gjorde mig inte överlycklig precis, och att han dessutom inte sagt något under hela den tid vi spenderat tillsammans gjorde mig inte gladare. Att han sen hade mage att påstå att det inte blev tillfälle var ren bullshit, jag kunde dra mig till minnes ett tillfälle då vi diskuterat just det här med att läsa privata grejer, men det kanske inte var tillräckligt nära? Vad vet jag.
Vi löste det där också, efter ett tag (minns inte riktigt hur, men jag vet att jag hade någon Personal Internet Grail Quest som han tyvärr var helt ointresserad av), men det var startskottet för en månad av bråk, bråk, bråk. Allt som någon sa analyserades och sen helt plötsligt var jag sur igen, och om inte jag var det så var han det. Allt ifrån "jag tycker inte tuperat hår är snyggt" till allvarligare saker som att sex med folk som sover (hela den grejen är intressant, men lite väl personlig kanske) ledde till bråk, och även om jag inte erkände det för mg själv hade det nog varit bättre att göra slut redan då. Men det dröjde ända tills jag blev kär i en annan - Jojje - och sen tog det mig mindre än en vecka att komma över Orchen.
Med Jojje återgick jag till det oseriösa surandet, men det var inte alls samma grej som med Fredrik. Om jag var trött, eller tyckte att han inte gav mig tillräckligt med uppmärksamhet, så kunde jag låtsas vara mer irriterad än vad jag var bara för att få höra mer komplimanger, få honom att ställa upp mer för mig, eller vad som helst. Dessutom gav han mig anledningar att vara sur ibland också, genom att aldrig komma när han lovat att göra det, plötsligt dissa mig med värdelösa anledningar, och genom att aldrig, aldrig vilja sova hos mig... eller ja, han sa att han ville, men när hans föräldrar sa emot var det bara "jahaja", så det kändes inte så.
Anyway, just det fallet fick mig att tänka på en gammal fjortisvisdom som jag ändå tycker har en poäng: "no boy is worth crying for, and the one who is will never make you cry". Jag trodde liksom att Jojje skulle kunna leva upp till det, men när jag fann mig själv gråtandes framför datorn några sena nätter insåg jag att det kanske inte var så ändå. Att det var just de som var värda att gråta över som skulle få en att gråta när de inte var som man hoppades, och när de inte ville ha en lika mycket som man ville ha dem. Sen tog det slut, och jag glorifierade vårt förhållande mer än lovligt.
Sen hände samma sak mig som killen som skrev krönikan: Martin dök upp och jag insåg att man inte alls behöver låtsas vara sur för att få uppmärksamhet. Med rätt person och rätt passion (höhö, vilket rim!) så blir man tillräckligt uppskattad ändå, och då behöver man itne fejka till sig uppmärksamhet. Visst, vi har haft våra små bråk, men det har sällan varit något seriöst (förutom en gång, kanske, men bara för att jag grät i hemlighet behöver det inte betyda att det var något stort), och vi löser det liksom direkt.
Det känns faktiskt jäkligt bra, jag tror det är såhär det ska vara.
Och well, idag är det en månad sen vi officiellt blev ihop, och tre månader sen vi träffades första gången (vilken symmetri!), och Martin hade inte riktigt koll på det, men jag förlåter honom. Som sagt så är Fredrik den enda kille som faktiskt kommit ihåg det där bättre än mig, resten har jag fått påminna, flera gånger. Och tja, Martin sa att han anade att det var något sånt när jag påminnde honom, så han får väl godkänt ändå.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Det låg spelkort utspridda över Täby med valören uppåt. Hjärter Dam, Ruter Kung och Spader Tio mötte mig när jag gick i regnet, och det kändes poetiskt på något vis.
Dagens >_<
Killen som åkte moped med hjälmen över huvudet... alltså, inte på, utan liksom bara nertryck över håret lite lätt. Ville seriöst dunka ner den på huvuet på honom när han körde förbi, men lät bli.
Dagens :D
Har äntligen fått ner hela första säsongen av SatC! :D
Det var när jag var ihop med en kille som heter Fredrik (som för övrigt är den enda kille som kommit ihåg när vi blev ihop utan påminnelse, men mer om det sen) som jag började använda mitt humör som ett sätt att få uppmärksamhet, även om det var vääldigt skämtsamt då. Det kunde vara att han sa något, jag minns inte vad för det är snart tre år sen, och sen vägrade jag prata med honom ett tag efteråt, rekordet blev fyrtio minuter. Men det hindrade mig såklart inte att göra andra saker (höhö) så jag tror att alla förstod att det inte var särskilt seriöst.
Ett antal månader senare inträffade mitt livs misstag: Orchen. Om det finns något i mitt liv som jag skulle vilja ändra på, så är det vårt förhållande. Nu i efterhand förstår jag inte varför jag ens övervägde det hela, det gav mig problem, depressioner, bråk, och han var inte ens värd det. Skulle du offra din vänskap med världens underbaraste person för någon som är ful som stryk (varför tror ni han kallades Orchen?), crap in bed, bor 65 mil bort, saknar all form av respekt, och dessutom har de kassaste åsikterna man kan tänka sig? Nej, jag trodde väl det.
Till en början var det visserligen bra mellan oss, och man kan egentligen dela in det hela i tre stadier. Efter att vi träffats första gången sen vi blev ihop (julen det året) hade vi ett stort bråk innan vi träffades nästa gång (sportlovet). Egentligen förstår jag inte vad det handlade om, vi hade en diskussion om feminism och jag kommer ihåg att jag var fascinerad över att jag kunde ha ett så intressant samtal om ett ämne som betydde så mycket för mig med någon som tyckte helt olika. Vi bråkade inte eller någonting, ju!
Hah, det trodde jag det, morgonen därpå när jag loggade in på Helgon hade han skrivit ett långt dagboksinlägg som jag inte minns särskilt mycket av, men en sak var säker - han hade tagit diskussionen personligt och tyckte inte alls att den var bra. För honom var feminismen onödig, jag hade fel, blabla, och där fanns helt plötsligt en lååång text som argumenterade emot allt jag sagt. Jag hade fattade ingenting, men det löste sig efter två dagar, och allt verkade bra.
Well, sen kom jag hem efter sportlovet, och det första han gjorde var att berätta att när han varit här, och jag varit i skolan, hade han tagit sig friheten att leta igenom hela min dator och läsa alla mina privata filer. Det gjorde mig inte överlycklig precis, och att han dessutom inte sagt något under hela den tid vi spenderat tillsammans gjorde mig inte gladare. Att han sen hade mage att påstå att det inte blev tillfälle var ren bullshit, jag kunde dra mig till minnes ett tillfälle då vi diskuterat just det här med att läsa privata grejer, men det kanske inte var tillräckligt nära? Vad vet jag.
Vi löste det där också, efter ett tag (minns inte riktigt hur, men jag vet att jag hade någon Personal Internet Grail Quest som han tyvärr var helt ointresserad av), men det var startskottet för en månad av bråk, bråk, bråk. Allt som någon sa analyserades och sen helt plötsligt var jag sur igen, och om inte jag var det så var han det. Allt ifrån "jag tycker inte tuperat hår är snyggt" till allvarligare saker som att sex med folk som sover (hela den grejen är intressant, men lite väl personlig kanske) ledde till bråk, och även om jag inte erkände det för mg själv hade det nog varit bättre att göra slut redan då. Men det dröjde ända tills jag blev kär i en annan - Jojje - och sen tog det mig mindre än en vecka att komma över Orchen.
Med Jojje återgick jag till det oseriösa surandet, men det var inte alls samma grej som med Fredrik. Om jag var trött, eller tyckte att han inte gav mig tillräckligt med uppmärksamhet, så kunde jag låtsas vara mer irriterad än vad jag var bara för att få höra mer komplimanger, få honom att ställa upp mer för mig, eller vad som helst. Dessutom gav han mig anledningar att vara sur ibland också, genom att aldrig komma när han lovat att göra det, plötsligt dissa mig med värdelösa anledningar, och genom att aldrig, aldrig vilja sova hos mig... eller ja, han sa att han ville, men när hans föräldrar sa emot var det bara "jahaja", så det kändes inte så.
Anyway, just det fallet fick mig att tänka på en gammal fjortisvisdom som jag ändå tycker har en poäng: "no boy is worth crying for, and the one who is will never make you cry". Jag trodde liksom att Jojje skulle kunna leva upp till det, men när jag fann mig själv gråtandes framför datorn några sena nätter insåg jag att det kanske inte var så ändå. Att det var just de som var värda att gråta över som skulle få en att gråta när de inte var som man hoppades, och när de inte ville ha en lika mycket som man ville ha dem. Sen tog det slut, och jag glorifierade vårt förhållande mer än lovligt.
Sen hände samma sak mig som killen som skrev krönikan: Martin dök upp och jag insåg att man inte alls behöver låtsas vara sur för att få uppmärksamhet. Med rätt person och rätt passion (höhö, vilket rim!) så blir man tillräckligt uppskattad ändå, och då behöver man itne fejka till sig uppmärksamhet. Visst, vi har haft våra små bråk, men det har sällan varit något seriöst (förutom en gång, kanske, men bara för att jag grät i hemlighet behöver det inte betyda att det var något stort), och vi löser det liksom direkt.
Det känns faktiskt jäkligt bra, jag tror det är såhär det ska vara.
Och well, idag är det en månad sen vi officiellt blev ihop, och tre månader sen vi träffades första gången (vilken symmetri!), och Martin hade inte riktigt koll på det, men jag förlåter honom. Som sagt så är Fredrik den enda kille som faktiskt kommit ihåg det där bättre än mig, resten har jag fått påminna, flera gånger. Och tja, Martin sa att han anade att det var något sånt när jag påminnde honom, så han får väl godkänt ändå.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Det låg spelkort utspridda över Täby med valören uppåt. Hjärter Dam, Ruter Kung och Spader Tio mötte mig när jag gick i regnet, och det kändes poetiskt på något vis.
Dagens >_<
Killen som åkte moped med hjälmen över huvudet... alltså, inte på, utan liksom bara nertryck över håret lite lätt. Ville seriöst dunka ner den på huvuet på honom när han körde förbi, men lät bli.
Dagens :D
Har äntligen fått ner hela första säsongen av SatC! :D
lördag 2 september 2006
Men jag säger fina ord förstås...
Kolla vad jag hittade, en gammal lista! Där har jag i stort sett tagit alla mina gamla pojkvänners egenskaper och gjort en lista av dem, bara för att jag inte ska göra samma misstag igen. Well, då är frågan hur väl jag lyckats, och bara sådär kan jag väl säga att jag Martin inte stämmer in på någon av punkterna... med undantag av sista, möjligen, men det kan jag ha överseende med.
Anyway, det var inte det jag tänkte säga, det jag tänkte prata om var sakerna som inte stod med på listan, det som jag vill ha ut av en kille. Jag menar, jag har kanske inte gått ut med bisarra mängde killar, men jag har gått ut med jäkligt mycket olika killar, och på så sätt har jag hunnit med det mesta, åtminstone en gång. Om inte annat jag kompisar som har det.
Hur som helst, av alla de här killarna - de bra, de dåliga, de romantiska, kräken - så är det en grej som jag faktiskt aldrig varit med om. 'Til now, that is. En sorts komplimang har jag aldrig fått höra innan, och då har jag ändå fått höra alla klassikerna: "du vet väl att du har väldigt fina ögon?", "snygg rumpa", "dina bröst är perfekta som de" - osv... Trusting them, så har jag en karriär som modell vilken sekund som helst, men å andra sidan är det väl sånt man har pojkvänner till - att få känna sig snygg.
Men Martin är den enda killen som faktiskt gett mig komplimanger för mina kläder. Och jag har inte... riktigt tänkt på det innan, kanske lite när jag haft nya kläder, men det är faktiskt något man vill att folk ska göra, speciellt ens pojkvän. Visst, jag kan ha fått höra "ny tröja?" någon gång förut, och då såklart en pliktskyldig komplimang, men det är aldrig någon som bara sagt "jaha, menar du tröjan du hade i fredags? Ja, den var snygg!", "gud, vad sexig du är i det där linnet" eller "du passar i den där frisyren" (vilket för övrigt måste vara den bästa komplimangen som finns när man valt kläder, liksom 1, man ser bra ut i det, och 2, man har bra smak som väljer ut det). Av alla komplimanger jag fått innan, så hör de inte dit.
Vilket ju gör att jag är såå glad som får höra sånt nu, för jag blir glad! Och jag gillar att veta när jag klär mig snyggt, för jag gillar att klä mig snyggt, och jag gillar kläder. Och jag vet att Martin (och killar i allmänhet) inte är dödsintresserad av kläder, men jag tycker ändå att killar borde kunna lägga märke till när man har något nytt eller något snyggt på sig - det är inte så svårt! Plus att det ju gör det betydligt lättare att välja kläder att ha på sig när man vill vara snygg om man vet vad ens pojkvän gillar att man har... (And once again: det är en komplimang som alltid funkar)
Jag kan säkert komma på fler egenskaper som jag vill se och inte se på killar här i världen, men de får vänta till någon annan gång... Som avslutning kan jag ju dra skräckexemplet på vad man inte ska säga till en tjej när hon berättar att hon bytt frisyr, i det här exemplet hade killen i fråga inte sett frisyren utan hörde talas om den via telefon, och det handlade om uppsatt, tuperat hår (som jag ser skitbra ut i, fyi): "jag vet inte. En tjej i min klass har det, och det är skitfult. Så jag tror inte det är så snyggt på dig". Om sista meningen varit "men du är säkert snygg i det" hade han kanske fått godkänt, men det där är ett definitivt IG- i komplimangskunskap!
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Ingenting, för jag har inte gjort ett piss idag! Nellie bestämde sig för att hon ska kallas mig Ellsie (det eller Pellsie, vad väljer man?), och jag köpte en ny hund på Popomundo (en beagle, som heter Devil så nu har Zizou the chihuahua en polare).
Dagens -_-
Martin är på västkusten.
Dagens XD
"Vad lyssnar du på?"
"Jag lyssnar på tangentbordet."
"Jaha, sjunger det fint?"
- BestOfHoggy.info.se
Anyway, det var inte det jag tänkte säga, det jag tänkte prata om var sakerna som inte stod med på listan, det som jag vill ha ut av en kille. Jag menar, jag har kanske inte gått ut med bisarra mängde killar, men jag har gått ut med jäkligt mycket olika killar, och på så sätt har jag hunnit med det mesta, åtminstone en gång. Om inte annat jag kompisar som har det.
Hur som helst, av alla de här killarna - de bra, de dåliga, de romantiska, kräken - så är det en grej som jag faktiskt aldrig varit med om. 'Til now, that is. En sorts komplimang har jag aldrig fått höra innan, och då har jag ändå fått höra alla klassikerna: "du vet väl att du har väldigt fina ögon?", "snygg rumpa", "dina bröst är perfekta som de" - osv... Trusting them, så har jag en karriär som modell vilken sekund som helst, men å andra sidan är det väl sånt man har pojkvänner till - att få känna sig snygg.
Men Martin är den enda killen som faktiskt gett mig komplimanger för mina kläder. Och jag har inte... riktigt tänkt på det innan, kanske lite när jag haft nya kläder, men det är faktiskt något man vill att folk ska göra, speciellt ens pojkvän. Visst, jag kan ha fått höra "ny tröja?" någon gång förut, och då såklart en pliktskyldig komplimang, men det är aldrig någon som bara sagt "jaha, menar du tröjan du hade i fredags? Ja, den var snygg!", "gud, vad sexig du är i det där linnet" eller "du passar i den där frisyren" (vilket för övrigt måste vara den bästa komplimangen som finns när man valt kläder, liksom 1, man ser bra ut i det, och 2, man har bra smak som väljer ut det). Av alla komplimanger jag fått innan, så hör de inte dit.
Vilket ju gör att jag är såå glad som får höra sånt nu, för jag blir glad! Och jag gillar att veta när jag klär mig snyggt, för jag gillar att klä mig snyggt, och jag gillar kläder. Och jag vet att Martin (och killar i allmänhet) inte är dödsintresserad av kläder, men jag tycker ändå att killar borde kunna lägga märke till när man har något nytt eller något snyggt på sig - det är inte så svårt! Plus att det ju gör det betydligt lättare att välja kläder att ha på sig när man vill vara snygg om man vet vad ens pojkvän gillar att man har... (And once again: det är en komplimang som alltid funkar)
Jag kan säkert komma på fler egenskaper som jag vill se och inte se på killar här i världen, men de får vänta till någon annan gång... Som avslutning kan jag ju dra skräckexemplet på vad man inte ska säga till en tjej när hon berättar att hon bytt frisyr, i det här exemplet hade killen i fråga inte sett frisyren utan hörde talas om den via telefon, och det handlade om uppsatt, tuperat hår (som jag ser skitbra ut i, fyi): "jag vet inte. En tjej i min klass har det, och det är skitfult. Så jag tror inte det är så snyggt på dig". Om sista meningen varit "men du är säkert snygg i det" hade han kanske fått godkänt, men det där är ett definitivt IG- i komplimangskunskap!
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Ingenting, för jag har inte gjort ett piss idag! Nellie bestämde sig för att hon ska kallas mig Ellsie (det eller Pellsie, vad väljer man?), och jag köpte en ny hund på Popomundo (en beagle, som heter Devil så nu har Zizou the chihuahua en polare).
Dagens -_-
Martin är på västkusten.
Dagens XD
"Vad lyssnar du på?"
"Jag lyssnar på tangentbordet."
"Jaha, sjunger det fint?"
- BestOfHoggy.info.se
So far things are going great
De säger ju att man lär sig något nytt varje dag, eller åtminstone att man ska göra det, och tja, jag kan väl inte annat säga än att jag brukar lyckas. Sen att kunskapen inte alltid är den seriösaste är ganska irrelevant, dagens två lärdomar är att man aldrig ska lita på universum (oh yes, det är inte på min sida än inte), och att det faktiskt kan ta tre timmar att åka från Uppsala till Täby.
Och hur lyckas man med det undrar ni? Well, jag säger som Per Gessle, "det är lika bra att börja ifrån början":
06.00 - Vaknar hos Martin av att hans fjortontusen alarm går igång. Har sovit mindre än fem timmar och är dödstrött, men tvingar mig upp. Äter ingen frukost, men dricker lite juice i alla fall och tillbringar större delen av tiden med att försöka somna om.
07.07 - Martin och jag lämnar huset för en stärkande promenad på åtminstone 50 minuter (antagligen 90 för min del) in till stan.
07.10 - Vi konstaterar att det är kallt (i alla fall jag) och att vi nog hellre tar bussen: Martin bjuder såklart mig.
07.17 - Bussen anländer till busshållplatsen, vi går på.
07.26 - Martin hoppar av vid Uppsala Science Park efter att jag sagt åt honom att ta väl hand om min baby, dvs min CD-spelare som han fick låna (efter mycket tjat, jag älskar verkligen den, och även om jag hade min MP3 med lånar jag inte ut den bara sådär. Sen ville han ha mina hörlurar också (mina enda, vilket skulle inneburit en lååång resa utan musik för min del!), men det sa jag bestämt nej till... fast han fick det, efter vissa förhandlingar, men till sist hittade han ett par egna, så det löste sig. Hur som helst så tyckte han att jag var elak som inte ville låna ut dem: "du skulle fått dem av mig!". Mes).
07.34 - Framme i stan, har 9 minuter på mig att hinna med ett tåg.
07.43 - Hinner med tåg, och känner att "inget stoppar mig nu" eftersom jag hann med tåget en timme tidigare än vad jag trodde.
07.53 - Inser att nåt är fel när tåget stannar och kör sakta hälften av tiden.
07.59 - En röst i högtalarna säger att pga spårproblem så går tåget inte längre än till Arlanda, men att där är det bara att byta till nästa tåg. Nemas problemas, tänker jag, för jag har ju en timme till godo. Minst.
08.27 - Anländer till Arlanda, redan då tjugo minuter sen (hade allt gått som det skulle hade jag varit i Upplands Väsby vid 08.07). Får veta att nästa tåg går 08.32 från spår 2.
08.32 - Inget tåg syns till på spår 2, och på tavlan står det att tåget är på väg till Luleå eller nåt, och ska vara där 08.11 – alltså är även det försenat.
08.47 - Fortfarande inget tåg, och jag börjar bli irriterad. Men mer än en halvtimme emellan kan det väl inte gå? tänker jag och ringer Mamma.
08.57 - Ett tåg – hurra! Går på tåget, men blir orolig när det står Tierp på det. Går av och inser att tåget bara åkt dit för att vända, blir sur.
09.02 - Får tag på Mamma, och ser samtidigt att det står på tavlan att tåget ska gå till Upplands Väsby. Går på och frågar, men de säger Tierp. Mamma irriterad eftersom hon har möte snart.
09.04 - Ringer Pappa istället för att se om han kan skjuta från Upplands Väsby. Han är i Åkersberga så det är uteslutet, man han tar det inte så allvarligt: ”jaha, då missar du skolan idag”. Känns lite bättre (well, tro det eller ej, men min pappa är nog den enda som kan stressa ner mig vid nästan alla tillfällen).
09.05 - Tåg påstår att det ska dyka upp 09.08. Jag tvivlar.
09.10 - Tåg har inte dykt upp, och tavlan säger att det ska komma ett InterCity-tåg. Vill ta livet av mig.
09.11 - Tavlan ändrar sig och nu ska tåget faktiskt komma. Vill fortfarande ta livet av mig: Arlanda är kallt, jag saknar Martin, och jag börjar seriöst tro att jag aldrig ska komma därifrån. Dessutom är det helt kört att komma till skolan ens någorlunda i tid.
09.18 - Tåget kommer äntligen och åker vidare utan problem.
09.23 - Bussen jag borde tagit från Upplands Väsby åker, och jag är kvar på tåget.
09.29 - Anländer till Upplands Väsby, och blir helt överlycklig när solen lyser på mig och är varm. Känner mig frälst och pånyttfödd och går för att köpa mer tamponger på första bästa coop (självklart fick jag mens dagen innan, och självklart hade jag inte tillräckligt med tamponger).
09.34 - Mission Completed, letar efter ett McDonalds och en toalett.
09.43 - Inget McD, men fick låna toalett på ett konditori. Är ännu lyckligare, och frågar ut lokalbefolkningen om närmsta vägen till McD. Får beskrivning, men uppmanas att ta bussen – det är långt att gå.
09.45 - Har såklart inte tänkt ta någon buss utan knallar på och får syn på Väsby Centrum, gissar att man kanske kan hitta nåt att äta där.
09.47 - Väsby Centrum är mkt stängt, och jag börjar bli stressad – bussen lämnar bussstationen 09.53 nämligen.
09.49 - Lämnar Centrum och tror mig ha hittat en väg till en busshållplatsen.
09.50 - Det visade sig vara fel: tre minuter kvar tills bussen går, och jag är vilse i Väsby.
09.51 - Går på intuition och hittar en väg jag känner igen. Sjunger glatt på introt till Vänner och tänker att jag i alla fall är på gott humör.
09.53 - Framme vid busshållplatsen bara för att inse att det är fel: min buss går inte här.
09.54 - Har hittat en busshållplats som min buss går från, men måste korsa en livsfarlig väg först.
09.55 - Korsar den livsfarliga vägen och ser ett Burger King 20 meter ifrån busshållplatsen. 200 meter längre fram glittrar McDonalds märke och jag får onekligen Harold and Kumar goes to White Castle-vibbar.
09.56 - Bussen kommer, och jag hinner med. Lycka!
10.28 - Framme i Täby, men måste byta buss och ta mig till skolan också.
10.33 - Bussen dyker upp och jag går på. Känner oerhörd lättnad, och när jag går längre bak i bussen får jag syn på en tjej med Dirty Harry-motiv på tröjan: inser plötsligt att jag haft morgonen från helvetet, men att den där tröjan gjorde det värt det.
10.45 - Framme! Woho! Blir en snabbis in på Statoil för att köpa kaffe och muffins, eftersom I’m starving!
10.55 - Kommer in i klassrummet, två timmar senare än planerat, en timme för sent till skolan. Men för en gångs skull (och jag menar det) var jag helt jäkla oskyldig och bara ett offer för olyckliga omständigheter. Eller ja, universums vrede, snarare (börjar seriöst misstänka att den bra grejen jag får ut av det här är Martin, för det är alltid extra jäkligt när jag umgåtts med honom).
That’s enough of that shit.
Dagens ^^
Att efter den morgonen kunde dagen knappast bli sämre, och det blev den väl inte heller. Sen var den kanske inte det mest upphetsande jag varit med om heller – kan han inte studera snäckor här istället!?
Dagens -_-
Visste du att gurka är ett bär? Banan också, förresten. Och--- nej, jag orkar inte dra det där igen.
Dagens XD
Jag och Linda satt i matsalen och diskuterade udda uttryck – typ ”hänga i julgranen” och ”vara lite på kanelen”.
Dagens :(
Jag hatar när jag inte får ner låtarna jag vill ha!!!
Och hur lyckas man med det undrar ni? Well, jag säger som Per Gessle, "det är lika bra att börja ifrån början":
06.00 - Vaknar hos Martin av att hans fjortontusen alarm går igång. Har sovit mindre än fem timmar och är dödstrött, men tvingar mig upp. Äter ingen frukost, men dricker lite juice i alla fall och tillbringar större delen av tiden med att försöka somna om.
07.07 - Martin och jag lämnar huset för en stärkande promenad på åtminstone 50 minuter (antagligen 90 för min del) in till stan.
07.10 - Vi konstaterar att det är kallt (i alla fall jag) och att vi nog hellre tar bussen: Martin bjuder såklart mig.
07.17 - Bussen anländer till busshållplatsen, vi går på.
07.26 - Martin hoppar av vid Uppsala Science Park efter att jag sagt åt honom att ta väl hand om min baby, dvs min CD-spelare som han fick låna (efter mycket tjat, jag älskar verkligen den, och även om jag hade min MP3 med lånar jag inte ut den bara sådär. Sen ville han ha mina hörlurar också (mina enda, vilket skulle inneburit en lååång resa utan musik för min del!), men det sa jag bestämt nej till... fast han fick det, efter vissa förhandlingar, men till sist hittade han ett par egna, så det löste sig. Hur som helst så tyckte han att jag var elak som inte ville låna ut dem: "du skulle fått dem av mig!". Mes).
07.34 - Framme i stan, har 9 minuter på mig att hinna med ett tåg.
07.43 - Hinner med tåg, och känner att "inget stoppar mig nu" eftersom jag hann med tåget en timme tidigare än vad jag trodde.
07.53 - Inser att nåt är fel när tåget stannar och kör sakta hälften av tiden.
07.59 - En röst i högtalarna säger att pga spårproblem så går tåget inte längre än till Arlanda, men att där är det bara att byta till nästa tåg. Nemas problemas, tänker jag, för jag har ju en timme till godo. Minst.
08.27 - Anländer till Arlanda, redan då tjugo minuter sen (hade allt gått som det skulle hade jag varit i Upplands Väsby vid 08.07). Får veta att nästa tåg går 08.32 från spår 2.
08.32 - Inget tåg syns till på spår 2, och på tavlan står det att tåget är på väg till Luleå eller nåt, och ska vara där 08.11 – alltså är även det försenat.
08.47 - Fortfarande inget tåg, och jag börjar bli irriterad. Men mer än en halvtimme emellan kan det väl inte gå? tänker jag och ringer Mamma.
08.57 - Ett tåg – hurra! Går på tåget, men blir orolig när det står Tierp på det. Går av och inser att tåget bara åkt dit för att vända, blir sur.
09.02 - Får tag på Mamma, och ser samtidigt att det står på tavlan att tåget ska gå till Upplands Väsby. Går på och frågar, men de säger Tierp. Mamma irriterad eftersom hon har möte snart.
09.04 - Ringer Pappa istället för att se om han kan skjuta från Upplands Väsby. Han är i Åkersberga så det är uteslutet, man han tar det inte så allvarligt: ”jaha, då missar du skolan idag”. Känns lite bättre (well, tro det eller ej, men min pappa är nog den enda som kan stressa ner mig vid nästan alla tillfällen).
09.05 - Tåg påstår att det ska dyka upp 09.08. Jag tvivlar.
09.10 - Tåg har inte dykt upp, och tavlan säger att det ska komma ett InterCity-tåg. Vill ta livet av mig.
09.11 - Tavlan ändrar sig och nu ska tåget faktiskt komma. Vill fortfarande ta livet av mig: Arlanda är kallt, jag saknar Martin, och jag börjar seriöst tro att jag aldrig ska komma därifrån. Dessutom är det helt kört att komma till skolan ens någorlunda i tid.
09.18 - Tåget kommer äntligen och åker vidare utan problem.
09.23 - Bussen jag borde tagit från Upplands Väsby åker, och jag är kvar på tåget.
09.29 - Anländer till Upplands Väsby, och blir helt överlycklig när solen lyser på mig och är varm. Känner mig frälst och pånyttfödd och går för att köpa mer tamponger på första bästa coop (självklart fick jag mens dagen innan, och självklart hade jag inte tillräckligt med tamponger).
09.34 - Mission Completed, letar efter ett McDonalds och en toalett.
09.43 - Inget McD, men fick låna toalett på ett konditori. Är ännu lyckligare, och frågar ut lokalbefolkningen om närmsta vägen till McD. Får beskrivning, men uppmanas att ta bussen – det är långt att gå.
09.45 - Har såklart inte tänkt ta någon buss utan knallar på och får syn på Väsby Centrum, gissar att man kanske kan hitta nåt att äta där.
09.47 - Väsby Centrum är mkt stängt, och jag börjar bli stressad – bussen lämnar bussstationen 09.53 nämligen.
09.49 - Lämnar Centrum och tror mig ha hittat en väg till en busshållplatsen.
09.50 - Det visade sig vara fel: tre minuter kvar tills bussen går, och jag är vilse i Väsby.
09.51 - Går på intuition och hittar en väg jag känner igen. Sjunger glatt på introt till Vänner och tänker att jag i alla fall är på gott humör.
09.53 - Framme vid busshållplatsen bara för att inse att det är fel: min buss går inte här.
09.54 - Har hittat en busshållplats som min buss går från, men måste korsa en livsfarlig väg först.
09.55 - Korsar den livsfarliga vägen och ser ett Burger King 20 meter ifrån busshållplatsen. 200 meter längre fram glittrar McDonalds märke och jag får onekligen Harold and Kumar goes to White Castle-vibbar.
09.56 - Bussen kommer, och jag hinner med. Lycka!
10.28 - Framme i Täby, men måste byta buss och ta mig till skolan också.
10.33 - Bussen dyker upp och jag går på. Känner oerhörd lättnad, och när jag går längre bak i bussen får jag syn på en tjej med Dirty Harry-motiv på tröjan: inser plötsligt att jag haft morgonen från helvetet, men att den där tröjan gjorde det värt det.
10.45 - Framme! Woho! Blir en snabbis in på Statoil för att köpa kaffe och muffins, eftersom I’m starving!
10.55 - Kommer in i klassrummet, två timmar senare än planerat, en timme för sent till skolan. Men för en gångs skull (och jag menar det) var jag helt jäkla oskyldig och bara ett offer för olyckliga omständigheter. Eller ja, universums vrede, snarare (börjar seriöst misstänka att den bra grejen jag får ut av det här är Martin, för det är alltid extra jäkligt när jag umgåtts med honom).
That’s enough of that shit.
Dagens ^^
Att efter den morgonen kunde dagen knappast bli sämre, och det blev den väl inte heller. Sen var den kanske inte det mest upphetsande jag varit med om heller – kan han inte studera snäckor här istället!?
Dagens -_-
Visste du att gurka är ett bär? Banan också, förresten. Och--- nej, jag orkar inte dra det där igen.
Dagens XD
Jag och Linda satt i matsalen och diskuterade udda uttryck – typ ”hänga i julgranen” och ”vara lite på kanelen”.
Dagens :(
Jag hatar när jag inte får ner låtarna jag vill ha!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)