What a day. Den började ganska bra, fick till en snygg outfit, hade en skön tyskalektion då vi åt frukost i skolan (internationella språkdagen, vet ni) och gick en tipspromenad, och sen åkte jag till Åhléns och köpte en väska (fullkomligt älskar den). Sen blev det lite sämre, inställda lektioner, den fina gåvan tre och en halv timmes håltimme på fredag och annat otrevligt, men det funkar väl.
En sak som varit bra idag är alla människor, först på morgonen mötte jag tre person från min högstadieklass när jag gick till bussen: en hälsade på mig lite, en ignorerade mig, och den sista - en av de jag tyckte om men ofrånkomligt gled ifrån när Jojje gjorde slut - fick syn på mig, lös upp och sen vinkade han frenetiskt. Det blev man ju rätt positiv av, och när jag sen tog tåget till Täby Centrum (ingen orkar gå, även om det bara tar tio minuter) så gick jag förbi en tjej i min klass, hon som inte riktigt fattat att jag går där, och hon tog ut sina hörlurar så jag insåg att "oj, hon ska visste prata med mig!" och blev chockad. "Har inte du lektion?" blev frågan, och jag förklarade att jag inte har matte: "jaha, okej. Vi ses sen". Det är lite ovant fortfarande, hon är inte den typen som jag någonsin trott skulle prata med mig.
Förutom det då, så kan vi återkomma till det som jag tänkte skriva om igår: jag och dela säng med folk. Nu har jag inte delat med säng med att jättestort antal personer (pojkar, för att vara specifik), fyra stycken, tror jag, varav en knappt kan räknas eftersom vi var tio personer i ett tält, och jag sov på hans mage. Men det var rätt mysigt ändå, för jag fick sno hans vadmalsmantel som täcke, och de är rätt varma. ^^
Bortsett från honom så var den första killen jag delade säng med Fredrik, även det här i ett tält på ett lajv, men vi sov bredvid varandra, med en sovsäck över oss, på ett smalt liggunderlag som dessutom sluttade så att vi hade huvuden neråt i en backe. Som om inte det vore nog var det blött, trångt (på ena sidan fanns en tältsäng och på andra sidan en hög med blöta sopor), kallt, och jag hade mensvärken från helvetet. Jag kunde inte ligga ner hela natten, jag satte mig upp nästan hela tiden, och flera gånger gick jag ut och gick för att bli av med den: de få gånger jag faktiskt låg ner tog jag dessutom upp så mycket plats att Fredrik fick ligga med ryggen emot ett tältsängsben hela tiden. Och så lärde jag mig att sovsäckar inte funkar om man bara har dem över sig, uppenbarligen måste man krypa ner i dem för att de ska ha effekt: så jag låg och frös nästan hela natten tills Fredrik la armen om mig. Då blev det bättre.
Just den natten var jag nog inte jättekul att ha att göra med, ärligt talat tror jag inte att jag är så kul att sova med egentligen: jag blir så egoistisk. Jag menar, när jag vill sova vill jag sova, folk ska inte störa mig. Och med störa menar jag kräva saker av mig, det är självklart helt okej att hålla om mig sånt. Det har jag inget emot!
Någon som hade något emot det i längden var Orchen. Jag vet inte hur många nätter vi kan ha spenderat tillsammans, kanske femton eller nånting allt som allt, men han ville ha jämlikt på den punkten (vilket var fruktansvärt ironiskt, för i övrigt var han nog den största sexist jag haft oturen att möta). Om han skedade (spooned, ni vet?) mig en natt, då blev han bara sur om jag inte gjorde samma mot honom natten därpå. Det var inte jag lika inne på, jag menar jag försökte nog (jag försökte en hel del med honom som jag inte borde gjort, kan vi säga), men det funkar inte: har jag bestämt mig för att jag ska ligga på ett visst sätt måste jag göra det, och av någon anledning var det aldrig så att det passade. Sen hände saker som gör att jag nog aldrig skulle vilja ligga sked med honom igen, och sen tog det slut.
J sov aldrig med mig. Han hade alltid någon bra ursäkt, för det mesta "jag får inte för mina föräldrar", men det blev ganska uppenbart efter ett tag att det betydde "jag vill inte, och jag tänker göra slut med dig om en månad". Därför kan vi bara för att vara såna anta att han säkert skulle vara värdelös att sova med.
Och så har vi Martin. Första natten vi sov tillsammans konstaterade jag att det var precis så det skulle vara. Det var under de nätterna då det var sådär olidligt varmt, och jag vred mig hela tiden för att inte förgås av värme: men det spelade ingen roll, så fort jag låg någorlunda still så hade jag liksom hans armar runt mig. Och det har fortfarande inte förändrats särskilt mycket, för det mesta får jag somna med hans armar om mig, vilket är fullkomligt underbart. Och de gånger han inte gör det så har jag faktiskt inget emot att göra samma sak tillbaka - det är så mycket bättre när det inte är ett krav (det där gäller nästan allt, har jag märkt, och för det mesta så verkar det som att Orchen är urtypen för Världens Sämsta Pojkvän).
Lång och intressant blogg, eller nåt. Nu tänkte jag bara avsluta med en efterlysning: jag behöver ett nytt halsband i den här stilen. Som ni kanske ser på bilden är det där trasigt, och alternativ-butikerna i Stockholm kunde inte ge mig något att ersätta det med, så om någon har minsta aning om hur jag ska fixa ett nytt - säg till! Det spelar ingen roll om ni köper ett på Shock i Malmö och skickar det till mig, jag betalar alla kostnader, för jag måste ha ett!
That's enough of that shit.
Dagens <3
Min väska. Jag älskar den!
Dagens >_<
Jag har hamnat i fängelse på Popomundo!!! Jag kommer dö!
Dagens ^^
Jag har fått ner typ 15% av Collison Course - heja mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar