"So this is how democracy dies - to thunderous applause."

Martin hävdar att det finns ett Star Wars-citat för varje tillfälle, och sist han sa det passade han även på att lägga till "så om moderaterna vinner valet så måste jag få citera Padmé". "Jaha", sa jag, som trots allt är rätt dålig på de nyare filmerna (mest för att de suuuger), "vadårå?". "So this is how democracy dies", citerade Martin. "To thunderous applause".

Well, I have to agree with him. För tillfället, nu när jag fortfarande är förbannad och förkrossad, är jag övertygad om att Reinfeldt när som helst kommer utropa sig själv till den första galaktiska kejsaren och sakta, men säkert ta över planeten. Men ni kan ta det lugnt: jag och Martin har redan planerat att starta en rebellstyrka (för övrigt stör det mig att Alliansen är de onda i Sverige, alla äkta Star Wars-fans vet ju att The Alliance är de goda!) med bas i Norrlands skogar, och sen ska vi sitta där och spranga riksdagshuset. Sverige är Star Wars for the win, typ.

Faktum är att det finns ett annat Star Wars-citat som funkar i nästan varje situation som Zackrid påminde mig om imorse: I have a bad feeling about this. Det stämmer ju nästan ännu bättre just nu, I have a bad feeling about this, och jag är övertygad om att sossarna kommer återfå makten om fyra år "och då måste vi städa upp efter borgarna - igen!" för att citera en anonym person i min klass (minns inte vem, alltså).

Den här helgen har inte gått bra för mig någonstans. I fredags hade videobutiken inte Firewall, vilket var vad jag och mamma planerat att hyra. I lördags flyttade vi runt datorer i huset (här är min baby, Bindi heter hon, och hon står på mitt skrivbord! ^^), men såklart fick vi inte igång internet på dem, och sen kom inte Martin som han skulle heller, och till sist så gick Alliansen och vann valet. Vad det här säger om universums inställning till mig vill jag helst inte prata om.

Vi kan återgå till det där med Martins försening, för ärligt talat är jag fortfarande lite sur på honom. Det började i torsdags när han åkt hem härifrån, vi sa att vi nog kunde ses hela helgen och allt vad bra, ända tills han hörde av sig och sa att han nog inte kunde komma hit förrän på söndag. SÖNDAG. Vem vill gå en hel helg och längta efter söndagen? Det är som att längta till sista sommarlovsdagen ungefär, helt uppfuckat.

Så efter diverse diskussioner via MMS bestämde vi att han kanske kunde komma tidigare, men att vi i vilket fall som helst inte kunde tillbringa mer än en natt tillsammans. På fredagen SMSade han och sa att om han kom på lördag kväll så skulle vi få mest tid tillsammans - för då kunde han åka hem på måndag morgon, och det är ju perfekt. Jag blev glad, alla blev glada.

Problemen dök upp när det blev lördag. Jag trodde att "fredag eftermiddag/kväll" innebar senast åtta på kvällen, men när inte hört av honom på fyra timmar och gått hem till Z för att se Chappelle's Show började jag bli lite fundersam. Så strax innan nio bestämde jag mig för att ringa, och då visar det sig att mina SMS inte kommit fram: hur som helst är han fortfarande hemma, men lovar att ringa inom en halvtimme och säga när han kommer.

En timme senare får jag ett SMS där han upplyser mig om att de har börjat titta på Spiderman 2, och att han inte kan komma förrän de sett klart på den. Jag börjar undra om jag är ihop med en idiot, på det sättet så kommer han utan tvekan ha missat sista bussen och kan knappast vara här tidigare än halv ett. Vilket jag såklart har rätt i.

Tio över elva SMSar han och säger att han åker hemifrån, och lovar att han ska ta sig till mig även om han måste gå från Upplands Väsby. Jag ser Chappelle Show i en halvtimme till, och sen går jag hem, förbannad eftersom jag känner mig dissad och dessutom skittrött. Plus att det var kallt, och jag hade på mig ett mkt tight linne istället för typ en långärmad tröja eller nåt... ni kan ju gissa varför.

Väl hemma kollar jag upp när sista tåget från Uppsala går, 00.04, och börjar ringa till Martin för att ta reda på om han hunnit med det eller inte. Tyvärr går han inte att få tag på, utan istället får jag lyssna på hans telefonsvarare hundra gånger (typ). Tjugo i ett hör han äntligen av sig, och då är han hemma igen: batteriet på mobilen har dött, och han kommer inte komma alls. Han började någon sorts SMS-kampanj av självömkan och snälla-förlåt-mig-meddelanden, medan jag gjorde det enda rätta och ringde Trams (hon har alltid mobilen på, och är alltid up for lite manshat). Halv två gick jag och la mig, med löfte från Martin att han ska ta första tåget hit på morgonen, ett som går typ tjugo i sex eller nåt.

Så frågan är, ska jag vara sur eller inte? Han påstår att han fått sitt straff eftersom han var vaken hela natten (och jag lät honom inte sova mycket när han kom hit kan jag säga) och hade världens sämsta samvete, men jag tycker att han åtminstone borde försökt muta mig med rosor eller nåt (mest för att det aldrig händer mig, folk har helt underskattat min materealistiska sida). Han har dessutom lovat att vara med mig hela nästan helg, och det är ju ganska bra, men jag är ändå lite, lite sur. Tycker ni jag är långsint eller raionell här?

Nu ska jag nog se på Star Wars eller nåt, för då vet man i alla fall att de goda vinner. Faktum är att (och läs noga nu, för det här är något jag aldrig säger) jag nästan har lust att se de nya filmerna, de suger ganska hårt, men då finns ju det där citatet med. Men det kommer nog bli Return of the Jedi ändå, för den är så vacker.

That's enough of that shit.

Dagens ^^
Det finns chokladbullar på mitt rum! ^^

Dagens -_-
Det finns en tjej i min nya klass som fortfarande inte fattar att jag går där. -_- XD

Dagens <3
Bindi. I love heeer!

Dagens XD
"But there's still one more problem... the sex."
"Not now, just grab the emu!"
- Steve Irwin (1) blir ägd. XD