You had a bad day

Det måste finnas någon gräns mellan dagar då allt går åt helvete, och dagar då inget går som det ska, men frågan är var den gränsen är? Jag misstänker att allt handlar om inre styrka: de dagar då allt skiter sig utan att man bryter ihop är dagar då inget går som det ska, men när man inte klarar pressen, då har dagen officiellt gått åt helvete.

I så fall gick allt åt helvete igår, och inget som det skulle idag, och dessutom blev min teori om att Martin förstör mitt liv så gott som bevisad. Det skulle man ju kunna se om en riktigt lyckad sak, om man är på det humöret.

Allt började igår, när vi skulle sätta våra planer för dagen i verket: efter några timmar med Kingdom Hearts (förlåt, Chriss) skulle vi åka till Uppsala, käka pizza, och titta på TV. Hur kan egentligen gå fel i den planen? tänkte jag och kollade bussarna tjugo över fem: det visade sig att bussen vi borde tagit gick för tjugo minuter sen då, så det var bara att planera om. Men vi hade ändå tid.

Tyvärr missade vi tåget vi skulle ta istället, och när vi begav oss av mot bussen som jag haft som reservplan kom Martin på att han glömt sin plånbok. Så det var bara att gå tillbaka, i alla fall jag, Martin orkade inte längre än till tågstationen, med hår som kände feeeetäckligt pga lite för mycket mousse, och allmänt dåligt humör för att inget gick som det skulle. Om jag vetat vad som skulle komma då...

När jag lämnade hemmet var det sista jag hörde pappa som började klaga på mitt och Lisas språkburk, guacemole-incidenten dagen innan hade resulterat i ett par ordväxlingar som kanske inte var alltför trevliga och politiskt inkorrekta, och uppenbarligen var det nog för att pappa skulle skämmas för oss - som vanligt (att det bara var Martin och typ Lisas kompisar som hört det hela var uppenbarligen en oväsentlig detalj). Det gjorde mig inte precis gladare, så när jag väl kom tillbaka till tåget var jag ganska sur...

...vilket kanske är förklaringen till nästa misstag: vi glömde att gå av i Mörby. Hur jag - Tidtabellen - kan begå ett sånt misstag är fortfarande ett mysterium för mig, i vilket fall som helst höll jag på att lacka ur när jag insåg det, ingenting gick som det skulle, och nu var vi dessutom så sena att antagligen skulle pizzerian vi skulle till vara stängd och med största sannolikhet skulle vi inte hinna i tid till Steve Irwins Memorial Service som jag ville se på TV. Oh, the pain!

Efter att ha ringt mamma och bett henne spela in Steve Irwin började jag planera om (jag vidhåller vid en sak: WAP is the shit!), och sen var det bara att ta tunnelbanan till Danderyds sjukhus och sen ta bussen. Då skulle vi vara i Uppsala runt tjugo i nio, kanske inte optimalt, men med lite tur kunde det finnas någon pizzeria öppen (har man väl siktat in sig på något ska man tamigfan aldrig nöja sig med mindre, bara så ni vet).

Tyvärr var det ju inte som att det här skulle funka heller, tiden mellan att pendeltåget anlände till Upplands Väsby och att Upptåget lämnade samma station skulle vara två minuter. När så pendeln är tre minuter sen blir det här ett problem: men vi hoppades att det kanske skulle vänta in pendeln, eller nåt. När vi kom fram visade det sig att det inte spela någon roll, Upptåget var inställt (och att ta sig dit var inte särskilt enkelt, först en buss som för det första var svår att hitta och sen tog tid på sig att komma, och sen ett smockfullt pendeltåg, usch).

Här började saker och ting gå bra i alla fall, vilket var skönt eftersom jag varit väldigt nära att bryta ihop när vi missade att gå av i Mörby, jag menar, för det mesta klarar jag av när saker och ting och inte går som de ska, de senaste veckorna när hela universum var emot mig klarade jag mig utan att bryta ihop, men ju då var det ganska nära. Jag vet inte varför, men de dagar då jag vaknar och måste ligga lite på badrumsgolvet för att bli av med... ångesten? Ångest är fel ord, så illa är det inte, men jag känner mig helt fel och varm och obekväm och måste bara ligga där ett tag tills det känns bra: dagar som börjar så brukar jag vara lite lättare att knäcka än andra, helt enkelt.

Men, med en halvtimme att slå ihjäl i Väsby så letade vi upp en pizzeria, och det fanns en inte alls långt ifrån stationen, vilket inte precis minskade Harold and Kumar goes to White Castle-känslan som Väsby har en tendens att inge. Vi hann beställa och få våra pizzor samt springa in på Coop och köpa läsk på den halvtimmen, och när Upptåget inte var instället hade jag god lust att säga "there will be noone to stop us this time", men jag visste bättre: innan vi var säkert framme hos Martin skulle jag inte ropa hej (eller som vi uttryckte det: man ska inte äta pizza förrän man är på Upptåget).

Det blev inga fler problem mer. Visserligen var vi tvungna att skruva på och av ett cykellyse och såg lite allmänt suspekta ut där vi stod böjda över en cykel med en ficklampa (en kille var på väg att gå förbi oss, men vände och gick runt när han såg den scenen), som Martin dessutom tappade skruven till hela tiden och skruvade på fel en gång. Män! Hem kom vi i alla fall, och jag körde på varianten med att använda fötterna som stödhjul för att inte riskera att fastna i hjulen igen - man ska inte utmana ödet.

Resten av kvällen spenderade vi framför TVn och Animal Planet (hittat ett nytt program att följa där nu, alltså...), men vi somnade rätt snabbt. Då trodde man ju att dagen därpå - idag alltså - inte skulle kunna göra något jävligt mot en, men när Upptåget ställde in sig två gånger på raken började jag fundera. Det slutade med att jag kom hem, men så sent att jag inte orkade åka till varesig gymmet eller Åhléns: gymkortet får alltså förnyas och onsdag, och ny väska får inhandlas imorgon (om jag hinner, jag har inte hunnit se Croc Hutner Diaries på alldeles för lång tid nu!). Fast i teorin var jag inne lite på Åhléns i Uppsala och kollade på väskor (vi var därinne i åtta minuter, och Martin tyckte det kändes som en evighet: återigen, MÄN!), och sen så sprang jag faktiskt en kilometer när jag kom hem så helt wasted var inte dagen ändå... ;)

Ja, ja, nu ska jag sluta skriva skit här, och titta på TV, det är ju massa bra program på Kanal5 idag, och så ska jag ju banda Sleeper Cell som vanligt. Imorgon ska jag försöka skriva en TV-blogg också, om Arnold Schwarzenegger, faktiskt, eftersom jag sett mer film av honom på senaste tiden än någon flicka borde göra. Eller hur ni nu vill se det.

That's enough of that shit.

Dagens ^^
Tja, Martin, då. Jag hade faktiskt tänkt skriva en grej om mig själv och att dela säng med folk, men jag orkar inte, så jag tar den imorgon.

Dagens XD
"Jag tror inte tjejer tjänar mindre än killar - jag tror de köper mer."
- Martin har fått en insikt.

Dagens X'D
HAHAHAHAHAH, jag är gravid på Popomundo! Jag vet inte hur jag ska reagera, men Martin kommer inte bli glad... X'D