Och det var allt, folk.

Det som ser ut som två soppåsar och en död en, är egentligen fyra soppåsar fulla med mitt rum. Eller det som brukade vara mitt rum. Eller, om man ska vara helt ärlig, det som borde vara en stor del av mitt rum, men in fact, is not.

Såhär är det alltså, jag tillbringade fem timmar med att slänga all möjlig skit från mitt rum. Det jag behöll var dataspel (fem stycken), mediciner, datorer, mobila bredbandet, böcker, filmer, lite prydnadsgrejer, smink, och tavlor. Resten... gone! FYRA SOPPÅSAR. Det är mitt liv fram till nu som ligger i garaget och väntar på att skickas till tippen, och jag måste verkligen säga åt mig själv att inte springa och hämta vissa saker jag nästan ångrar att jag slängt.

Och vet ni vad det värsta är? Det märks inte att jag slängt någonting. Några hyllor är lite tommare, men det är allt. JAG ser knappt skillnaden, och då har jag ändå slängt oändliga mängder grejer. Det gör mig så deprimerad det här! Mitt liv är borta, och det märks inte!

Jag ska tamigfan bli nomad och inte äga någonting jag inte kan packa ihop på tre minuter. Då slipper man sånt här.

Idag har jag för övrigt läst en halvtimme och är väldigt inne i Arn, så jag fortsätter nog efter Mythbusters. När man väl kommer igång är det faktiskt svårt att sluta läsa har jag just kommit ihåg.

That's enough of that shit.