Innan jag skriver något mer måste jag citera den fantastiska kommentaren till den här bilden:"What do the Four Musketeers from The Man in The Iron Mask have to do with links? Absolutely nothing. I just liked the image. Four dabonair, righteous, charming, loyal, sexy guys with pointy objects...did I mention sexy?
Get help. Yeah, yeah, I know."
Jag är inte ett ensamt cp! Och det var alldeles för länge sen jag såg samma film två dagar i rad, jag kommer inte ens ihåg när jag gjorde det sist! Och det var alldeles för länge sen jag var kär i en skådis. Typ förra sommaren då jag upptäckte Bruce Willis. Det är inte likt mig. Tur att jag vet hur man råder bot på det.
Och tur att jag känner mig själv så pass bra att jag vet vilka stadier jag går igenom när jag blir såhär. Det har sina bra delar, och sina dåliga, och nu har jag varit med om det så många gånger att jag vet när de bra delar börjar, och de dåliga tar slut, och då är inte ens lite jobbigt längre. Börjar jag bli gammal? I hope not. I guess not, om man jämför.
Den som inte fattat vem jag pratar om måste för övrigt skjuta sig i själv i huvudet. Upprepande gånger. Go ahead. Du gör mänskligheten en tjänst. Fast den som vet hur det gick till får säga till. Det känns som att det bara smög på mig. Annars brukar jag liksom ha ett hum om det, men inte nu. Hmm...
Edit: HEY, jag kom på det! Det var ju mammas fel som vanligt. Vi var sjuka och hon tvingade mig att se Den franske löjtnantens kvinna (jag trodde hon skämtade när jag hörde titeln), och den var bra, och så blev det. Det är alltid hennes fel.
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar