I det här inlägget hade jag tänkt propagera för knark, porr, alkohol samt Ebba von Sydow. Nej, jag skojar bara, jag tänkte inte propagera för något alls. Inte för att jag är emot alkohol. Eller knark. Eller alltså, knark har ju fördelar ibland. Porr är jag bara emot när det är förnedrande. Fast den dagen jag börjar propagera för Ebba von Sydow måste ni lova att skjuta skallen av mig!
Just nu ligger jag ihopkrupen under mitt skrivbord med fyra kuddar och min bärbara dator. Det är rätt mysigt. Om ni undrar varför så är det för att elementet bor här, och tyckte det behövde sällskap. Eller egentligen fryser jag, och jag ska ut snart, så jag vill inte sätta på mig en tröja.
I tisdags på teaterkunskapen fick vi agera lite. Jag och Sandra fick spela mot varandra. Vi läste En midsommarnattsdröm, och jag fick vara Hermia. Hon var Lysander, och vår lärare - Hjalmar - hade jättekul. Han envisades med att lägga in massa förbättringar hela tiden, t ex fick jag stortjuta ett tag, och sen var vi tvungna att pussa varandra också. Så vi ha dragit massa skämt om mitt och Sandras förhållande hela veckan. :P
Idag på dramat fick vi lära oss att teaterslåss. Det var jättekul! I slutet av lektionen skulle vi sätta ihop en liten pjäs och visa vad vi hade lärt oss, och jag och Zackrid gjorde något helt stört där han spelade Göran Persson och han Fredrik Reinfeldt. Politiken i praktiken hette stycket, och det handlade om hur Persson spöade Reinfeldt och drog dåliga skämt (hallå, det är Zackrid!). Fett kul med citat som "hur gör man med en moderat? Man tar dem i höger öra", och liknande skitdåligt. Slutet var bäst, när Zackrid konstaterade att "hur ska du kunna vinna valet, om du inte kan slå mig nu".
Dessutom hade vi ljudeffekter. Persson fick Snuten i Hollywood, och Reinfeldt Pirates of the Caribbean. När de började slåss spelades Freestyler. Alltihop gjort med min mobil. Teknikens under. Så jäkla bra.
Om tio minuter måste jag gå till tåget, för jag ska se Kalle & Chokladfabriken med Musikski. Okej, det har blivit en hel del bio på senaste tiden, och jag har sett filmen förut, men den tål att ses om, och dessutom har jag knappast något bättre för mig. Förutom att vara sjuk.
Faktum är att det är min tur nu. Hela den övriga familjen har varit sjuk hittills, så det är bara jag kvar. Och jag börjar känna mig lite dålig. Fast jag har inte tid att vara sjuk nu, det får vänta tills på... onsdag. Typ.
Jag kommer säkert bli sjuk lagom till På Färde i år också. Det skulle inte förvåna mig ett dugg, faktiskt. Min kropp har insett hur mycket stryk den skulle få på ett lajv, så den ser till att jag blir sjuk och inte kan gå. Fett taskigt! Jag vill ju dit och ragga på trixare! Men näe, det får jag inte, för min kropp tycker inte det. Schysst, liksom.
(Det som står ovan skrev jag för flera timmar sen, men glömde visst att publicera. Så jag gör det nu istället, 00.55 dagen efter. Fast det står inte det i tiden, men det skiter jag i.)
Over and out.
fredag 30 september 2005
tisdag 27 september 2005
Mopeder
Igår blev jag nästan påkörd av en moppe. Faktiskt. Den kom körande runt en kurva precis samtidigt som jag kom från andra hållet (läs den meningen igen och kom ihåg att kurva är finska för hora så blir det nog kul...), och helt plötsligt har jag en moped två meter framför mig, på vägen MOT mig.
Lyckligtvis hade den stackars moppepojken överskattat sin egen förmåga att svänga, och trillade omkull. Han tog emot sig med händerna, och jag funderade på om jag skulle fråga hur det gick, fast det gjorde jag inte. Jag bara tittade på honom och gick vidare. Och han verkade ha överlevt.
Och i söndags när jag var på väg hem från att ha lämnat Malin vid tåget så blev jag omcyklad av en gråtande kille. Det var en ganska oväntad syn. Jag är i och för sig inte säker på att han grät, men jag tror att han gjorde det. Jag hörde iaf att han snyftade till, och då tittade jag på honom, och sen cyklade han vidare och upprepade "fan, fan, fan, fan" hela tiden.
Jag stannade till lite och såg efter honom. Han var för långt bort för att man skulle kunna säga något, typ "hur är det?", men jag täkte att jag kunde iaf se vart han tog vägen. Fast sen vände han sig om, och då kände jag mig dum som stod där och glodde, så jag gick vidare. Intressant, eller hur?
Jag har börjat leka med min hemmagjorda pois lite smått, och det är skitkul. Brukar ha min MP3 och lyssna på Kalle & Chokladfabriken-låtarna samtidigt, det lir jättebra. Dessutom har jag lyckats lära mig ett par trick också, så jag känner mig ganska så duktig. Jag och Willy Byr på Hoggy snackar lite halvseriöst om att starta en gyklcargrupp. Vem vet?
Over and out.
Lyckligtvis hade den stackars moppepojken överskattat sin egen förmåga att svänga, och trillade omkull. Han tog emot sig med händerna, och jag funderade på om jag skulle fråga hur det gick, fast det gjorde jag inte. Jag bara tittade på honom och gick vidare. Och han verkade ha överlevt.
Och i söndags när jag var på väg hem från att ha lämnat Malin vid tåget så blev jag omcyklad av en gråtande kille. Det var en ganska oväntad syn. Jag är i och för sig inte säker på att han grät, men jag tror att han gjorde det. Jag hörde iaf att han snyftade till, och då tittade jag på honom, och sen cyklade han vidare och upprepade "fan, fan, fan, fan" hela tiden.
Jag stannade till lite och såg efter honom. Han var för långt bort för att man skulle kunna säga något, typ "hur är det?", men jag täkte att jag kunde iaf se vart han tog vägen. Fast sen vände han sig om, och då kände jag mig dum som stod där och glodde, så jag gick vidare. Intressant, eller hur?
Jag har börjat leka med min hemmagjorda pois lite smått, och det är skitkul. Brukar ha min MP3 och lyssna på Kalle & Chokladfabriken-låtarna samtidigt, det lir jättebra. Dessutom har jag lyckats lära mig ett par trick också, så jag känner mig ganska så duktig. Jag och Willy Byr på Hoggy snackar lite halvseriöst om att starta en gyklcargrupp. Vem vet?
Over and out.
söndag 25 september 2005
Gycklardrömmar
Bara för att jag pratat lite med gallios_ninja på Helgon så har de helt plötsligt dykt upp. Gycklardrömmarna. Varför skulle inte jag kunna? Eller... Nä, det är klart det inte går, jag är nog inte så bra på sånt. Dessutom är det nog inte så roligt som man tror. Och måste man typ inte lajva för att det ska bli bra? Nej, det där är nog inget för mig...
Eller jo, kanske, tänker man sedan. Som hon sa, man behöver ju faktiskt inte lajva när man håller på med det. Dessutom behöver det inte bli någon seriös grej av det, jag kan ju bara lära mig lite poi och grejer på skoj och hålla på med på fritiden. Varför inte, liksom?
Så man går ut i garaget och improviserar ihop ett par pois med hjälp av ett snöre, en sax, två tennisbollar och två skruvar, och så testar man lite. Det är säkert skittråkigt i alla fall, det ser nog bara kul ut. Så klart att det visar sig att det är kul, då. Att det faktiskt är roligt att hålla på så, bara stå där och snurra.
Vilket ju gör att man kan tänka sig att fortsätta imorgon. Lillasyster kommer in och tittar, hon försöker lite, men misslyckas jättemycket, och då känner man sig till och med lite duktig. Lillasyster pratar och letar runt i garaget, medan man själv står och snurrar lite med ett par tennisbollar och har kul.
Happ. Det var ju inte så det var tänkt. Jag ska ju inte hålla på med sånt där, jag kommer ju aldrig lära mig i alla fall. Fast det skadar ju inte att kolla upp lite mer trix, tänker man, och hittar en sida med poitricks som man försöker lägga på hjärnan. Någon av dem kan jag alltid testa imorgon om jag har tråkigt.
Så sitter man här och undrar hur lång tid man behöver på sig för att erkänna det. Jag har gycklardrömmar. Jag vill bli gycklare. Om inte annat bara hobbyidiot som står i mitt hörn och leker lite för att det är kul. Det är lika illa det, nu när jag faktiskt stått i garaget och hållit på med det. Vad ska man göra?
Och så råkar man nämna för Spanskman att man lekt lite, så vill han genast att man ska visa det för honom. Varför inte typ nästa vecka? Så kan man passa på att skejta samtidigt. Eller snarare tvärtom, skejta, och så kan jag visa vad poi är för honom. Men hallå! Jag skulle väl inte hålla på med sånt här inför folk?
Jahapp. Då får vi se hur den här besattheten slutar. Jag måste verkligen ta och skärpa mig någon gång...
Over and out.
Eller jo, kanske, tänker man sedan. Som hon sa, man behöver ju faktiskt inte lajva när man håller på med det. Dessutom behöver det inte bli någon seriös grej av det, jag kan ju bara lära mig lite poi och grejer på skoj och hålla på med på fritiden. Varför inte, liksom?
Så man går ut i garaget och improviserar ihop ett par pois med hjälp av ett snöre, en sax, två tennisbollar och två skruvar, och så testar man lite. Det är säkert skittråkigt i alla fall, det ser nog bara kul ut. Så klart att det visar sig att det är kul, då. Att det faktiskt är roligt att hålla på så, bara stå där och snurra.
Vilket ju gör att man kan tänka sig att fortsätta imorgon. Lillasyster kommer in och tittar, hon försöker lite, men misslyckas jättemycket, och då känner man sig till och med lite duktig. Lillasyster pratar och letar runt i garaget, medan man själv står och snurrar lite med ett par tennisbollar och har kul.
Happ. Det var ju inte så det var tänkt. Jag ska ju inte hålla på med sånt där, jag kommer ju aldrig lära mig i alla fall. Fast det skadar ju inte att kolla upp lite mer trix, tänker man, och hittar en sida med poitricks som man försöker lägga på hjärnan. Någon av dem kan jag alltid testa imorgon om jag har tråkigt.
Så sitter man här och undrar hur lång tid man behöver på sig för att erkänna det. Jag har gycklardrömmar. Jag vill bli gycklare. Om inte annat bara hobbyidiot som står i mitt hörn och leker lite för att det är kul. Det är lika illa det, nu när jag faktiskt stått i garaget och hållit på med det. Vad ska man göra?
Och så råkar man nämna för Spanskman att man lekt lite, så vill han genast att man ska visa det för honom. Varför inte typ nästa vecka? Så kan man passa på att skejta samtidigt. Eller snarare tvärtom, skejta, och så kan jag visa vad poi är för honom. Men hallå! Jag skulle väl inte hålla på med sånt här inför folk?
Jahapp. Då får vi se hur den här besattheten slutar. Jag måste verkligen ta och skärpa mig någon gång...
Over and out.
tisdag 20 september 2005
Att vara eller att inte vara - en expojkvän
Jag pratade med Jojje igår, precis som jag sa att jag skulle göra. Det var inte alls planerat, men det var sent, och han var typ den enda som var inne, så jag testade med att "blinka" honom (för er som inte har MSN kan jag berätta att när man skickar en blinkning dyker det upp en står animation på skärmen som inte går att få bort. Skitstörande!). Blinkningen jag skickade var på en söt gubbe som räcker ut tungan.
Men han svarade med att säga hej, och allt verkade gå jättebra! Jag bad honom skicka lite smileys till mig, så då gjorde han det. Den sista han skickade var en som föreställde ett hånglande par (animerat, så man såg hur munnarna rörde sig). Jag svarade med en :P-smiley och kommentaren "Mycket sånt nu, eller?". Jojje kontrade med en :P och sa att det är tre tjejer som är kära i honom just nu. Två av dem går i nian på vår gamla skola, och en av dem går i en av hans paralellklasser.
Noterade ni också att jag inte var med där? Jag gjorde det i alla fall, så samtidigt som jag frågade om han var kär i någon (svar: "vet inte"), la jag till, inom parentes, att det blev fyra med mig. Han fattade inte vad jag menade med det, så jag förtydligade och sa att jag också var kär i honom ("men skit samma, för du är ändå inte kär i mig, så det är inte viktigt", för jag ville inte typ skuldbelägga honom. Det var bara fakta).
Kan någon gissa vad hans svar på det var? Det kunde inte jag göra i alla fall, för han svarade "eru seriös?". Jag undrade varför jag inte skulle vara det, och då svarade han bara "undrade bara". Grattis, sa jag då, och han sa "jätte grattis" (med särskrivning!) och att han måste gå och fixa med sina gympakläder. Sen kom han tillbaka en kvart senare, och låtsades som ingenting, typ.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Antingen så är jag förbannad för att han är så okänslig, eller så är jag kanske ledsen och upprörd för att han inte förstår, eller så är jag smickrad för att han tror att jag är så stark att jag bara kan gå vidare. Jag vet inte riktigt vad det är, mest är jag nog förvånad. Förvånad över att jag är så likgiltig och inte bryr mig. Jag tror inte det kommer bli så svårt att komma över honom, bara jag kommer förbi ett visst stadie.
Det känns ju ganska skönt att veta. Eller så är jag bara på sånt humör för tillfället, som gör att man tycker att saker och ting kunde ju vara sämre. Jag har kul med folk i min klass, jag har börjat träna regelbundet (jag börjar få kondition!), och massa såna saker. Man kan ju leva med det, om man säger så (men kan man dö med det?).
Idag lyckades jag för första gången göra bort mig i tunnelbanan. Jag glömde byta när jag, Nova och Lina (som blev utnämnade till rymdblomma och snetänd banan när de ville veta vilken frukt de var) skulle ta oss hem från Gullmarsplan (vi hade varit och fikat på Fryshuset). Vid T-centralen kommer de på i sista sekunden att de ska av, medans jag inte kopplar och får för mig att jag ska åka vidare. Sen när dörrarna stängs inser jag att det är fel. Så jag åkte till Hötorget och bytte, och asgarvade typ hel tiden.
Faktum är att jag hade jävligt roligt med dem hela kvällen. Nova berättade en historia som slår att hon råkade springa Tjejmilen av misstag (den här gången hade hon råkat gå på en minnesgudstjänst på fel dag), och jag började gråta av skratt. Dessutom satt hon och Lina och berättade om deras gamla musiklärare, och det var ungefär lika underhållande. Så mycket skratt har det blivit!
Börjat komma in i The Lord Of The Rings, min plan är att läsa minst ett kapitel per dag. Då lär det bara dröja någon månad innan hela trilogin är utläst, och det är ju klart bra. Men som det ser ut nu kan jag nog klara det ännu snabbare, bara jag lyckas koncentrera mig på läsandet. Blir ofta avbruten, även om jag vill läsa.
Ska nog läsa lite nu, och fixa iordning inför morgondagen. Typ packa min idrottskläder så att jag kan vara duktig och gymma efter skolan, och kanske läsa veckans problem i matte. De är så enkla så det lär ju gå rätt snabbt. Dessutom behöver jag nog inte gå upp så tidigt imorgon heller, heja, heja. ^^
Jo, förresten, innan jag slutar måste jag slå ett slag för Shakespeare in love - jag är kär i den filmen. Den toppar min lista över romantiska filmer (och de filmerna som ligger på de tre första platserna är såna som jag kan se hur många gånger som helst: Moulin Rouge och Notting Hill, och nu Shakespeare in love, då...), jag älskar den! Älskar, älskar, älskar! Har ni inte sett det: se den, den är skitbra!
Over and out.
P.S. Jag har i stort sett bara med citatet eftersom Fille öppnade med att säga det till mig på MSN. Jag trodde inte han visste vem Shakespeare var.D.S.
Men han svarade med att säga hej, och allt verkade gå jättebra! Jag bad honom skicka lite smileys till mig, så då gjorde han det. Den sista han skickade var en som föreställde ett hånglande par (animerat, så man såg hur munnarna rörde sig). Jag svarade med en :P-smiley och kommentaren "Mycket sånt nu, eller?". Jojje kontrade med en :P och sa att det är tre tjejer som är kära i honom just nu. Två av dem går i nian på vår gamla skola, och en av dem går i en av hans paralellklasser.
Noterade ni också att jag inte var med där? Jag gjorde det i alla fall, så samtidigt som jag frågade om han var kär i någon (svar: "vet inte"), la jag till, inom parentes, att det blev fyra med mig. Han fattade inte vad jag menade med det, så jag förtydligade och sa att jag också var kär i honom ("men skit samma, för du är ändå inte kär i mig, så det är inte viktigt", för jag ville inte typ skuldbelägga honom. Det var bara fakta).
Kan någon gissa vad hans svar på det var? Det kunde inte jag göra i alla fall, för han svarade "eru seriös?". Jag undrade varför jag inte skulle vara det, och då svarade han bara "undrade bara". Grattis, sa jag då, och han sa "jätte grattis" (med särskrivning!) och att han måste gå och fixa med sina gympakläder. Sen kom han tillbaka en kvart senare, och låtsades som ingenting, typ.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Antingen så är jag förbannad för att han är så okänslig, eller så är jag kanske ledsen och upprörd för att han inte förstår, eller så är jag smickrad för att han tror att jag är så stark att jag bara kan gå vidare. Jag vet inte riktigt vad det är, mest är jag nog förvånad. Förvånad över att jag är så likgiltig och inte bryr mig. Jag tror inte det kommer bli så svårt att komma över honom, bara jag kommer förbi ett visst stadie.
Det känns ju ganska skönt att veta. Eller så är jag bara på sånt humör för tillfället, som gör att man tycker att saker och ting kunde ju vara sämre. Jag har kul med folk i min klass, jag har börjat träna regelbundet (jag börjar få kondition!), och massa såna saker. Man kan ju leva med det, om man säger så (men kan man dö med det?).
Idag lyckades jag för första gången göra bort mig i tunnelbanan. Jag glömde byta när jag, Nova och Lina (som blev utnämnade till rymdblomma och snetänd banan när de ville veta vilken frukt de var) skulle ta oss hem från Gullmarsplan (vi hade varit och fikat på Fryshuset). Vid T-centralen kommer de på i sista sekunden att de ska av, medans jag inte kopplar och får för mig att jag ska åka vidare. Sen när dörrarna stängs inser jag att det är fel. Så jag åkte till Hötorget och bytte, och asgarvade typ hel tiden.
Faktum är att jag hade jävligt roligt med dem hela kvällen. Nova berättade en historia som slår att hon råkade springa Tjejmilen av misstag (den här gången hade hon råkat gå på en minnesgudstjänst på fel dag), och jag började gråta av skratt. Dessutom satt hon och Lina och berättade om deras gamla musiklärare, och det var ungefär lika underhållande. Så mycket skratt har det blivit!
Börjat komma in i The Lord Of The Rings, min plan är att läsa minst ett kapitel per dag. Då lär det bara dröja någon månad innan hela trilogin är utläst, och det är ju klart bra. Men som det ser ut nu kan jag nog klara det ännu snabbare, bara jag lyckas koncentrera mig på läsandet. Blir ofta avbruten, även om jag vill läsa.
Ska nog läsa lite nu, och fixa iordning inför morgondagen. Typ packa min idrottskläder så att jag kan vara duktig och gymma efter skolan, och kanske läsa veckans problem i matte. De är så enkla så det lär ju gå rätt snabbt. Dessutom behöver jag nog inte gå upp så tidigt imorgon heller, heja, heja. ^^
Jo, förresten, innan jag slutar måste jag slå ett slag för Shakespeare in love - jag är kär i den filmen. Den toppar min lista över romantiska filmer (och de filmerna som ligger på de tre första platserna är såna som jag kan se hur många gånger som helst: Moulin Rouge och Notting Hill, och nu Shakespeare in love, då...), jag älskar den! Älskar, älskar, älskar! Har ni inte sett det: se den, den är skitbra!
"If you're tru to yourself, you can't be false to another."
- Ur Hamlet
- Ur Hamlet
Over and out.
P.S. Jag har i stort sett bara med citatet eftersom Fille öppnade med att säga det till mig på MSN. Jag trodde inte han visste vem Shakespeare var.D.S.
måndag 19 september 2005
Rösträtt och datorkraschar
Igår var jag och röstade också, det glömde jag att skriva om. Så mycket man nu kan skriva om det, egentligen. Man kom dit, plockade på sig tre lappar från de som man känner att man vill rösta på, går bakom en fånig liten skärm, stoppar ner varje lapp i ett kuvert och sen är det inget mer med det, liksom.
Det är intressantare varför jag röstar. Det är trots allt kyrkovalet, och jag är inte ett dugg intresserad. Inte insatt heller. Dessutom planerar jag att gå ur Svenska kyrkan den dagen jag fyller arton (min pappa har gjort det, så i min familj fick bara jag och min mamma rösta), så det här är inte bara mitt första, utan även mitt sista, kyrkoval.
Först när jag fick röstlappen så tänkte jag direkt att "det här skiter jag högaktningsfullt i" och funderade på att slänga den. Fast det gjorde jag inte, istället tog min mamma och la undan den någonstans. Och jag brydde mig inte så mycket mer.
Sen pratade jag med Zackrid någon gång om det här, och han sa att han hade tänkt rösta bara för att se till att Sverigedemokraterna skulle få så få röster som möjligt. De tyckte jag var ganska smart tänkt, men tänkte i alla fall att jag ska nog skita i det ändå.
När jag, mamma och Annika var på Mosebacke förra veckan kom vi också in på det, och jag berättade för dem om Zackrids filosofi. De tyckte att det var ganska smart tänkt, och mamma föreslog att hon och jag skulle gå och rösta trots allt, bara för det. Jag tyckte att om jag inte hade något bättre för mig då skulle det väl funka.
Så igår när jag satt på bussen på väg hem så ringde hon och frågade var jag var, och om vi skulle gå och rösta. Då hade jag totalt glömt bort allt var kyrkoval och Sverigedemokrater heter, men eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig på kvällen så sa jag att det kunde vi väl. Så vi bestämde att vi skulle äta först.
Det var alltså en av anledningarna: att se till att Sverigedemokraterna inte vann.
Jag och mamma diskuterade det hela på väg till vallokalen också, och hon sa att det finns ju faktiskt de som dör för att man ska kunna ha såna här val, så då kan väl jag gå iväg och rösta. Och det, måste jag säga, är också ett jäkligt bra skäl till att ge bort trettio minuter av sitt liv och rösta lite grann. Bara för att man kan göra det, utan att bli dödad. Eller slängd i fängelse. Eller vad som helst.
Det var gårdagens goda gärning, den dåliga var att jag antagligen pajat en av våra datorer (den som jag brukade tillbringa nätterna vid). Den hade nämligen lagt av helt. Hade den gjort det om tre veckor hade garantin gått ut, och då hade vi skrotat den. Det gör vi inte nu, istället skickar vi iväg den ett par dagar och sen får vi tillbaka den med en ny hårddisk.
Hade det hänt för tre veckor sen hade alla mina filer försvunnit. Nu har jag lyckats rädda över de viktigaste till den här datorn, turligt nog. En del är tyvärr förstört, t ex alla filer som folk har skickat till mig genom åren (den datorn är tre år gammal), och alla gamla MSN-konversationer. Det värsta är att mina nedladdade avsnitt av Svindlarna har försvunnit också, och det är jävligt drygt. Får ladda ner dem igen.
Nej, nu har jag massa saker som jag måste få gjorda innan jag kan gå och lägga mig ikväll. Imorgon ska vi se slutet på Shakespeare in love på teaterkunskapen, och jag håller på att dö lite diskret för mig själv. Den är så bra, den filmen!
Over and out.
Det är intressantare varför jag röstar. Det är trots allt kyrkovalet, och jag är inte ett dugg intresserad. Inte insatt heller. Dessutom planerar jag att gå ur Svenska kyrkan den dagen jag fyller arton (min pappa har gjort det, så i min familj fick bara jag och min mamma rösta), så det här är inte bara mitt första, utan även mitt sista, kyrkoval.
Först när jag fick röstlappen så tänkte jag direkt att "det här skiter jag högaktningsfullt i" och funderade på att slänga den. Fast det gjorde jag inte, istället tog min mamma och la undan den någonstans. Och jag brydde mig inte så mycket mer.
Sen pratade jag med Zackrid någon gång om det här, och han sa att han hade tänkt rösta bara för att se till att Sverigedemokraterna skulle få så få röster som möjligt. De tyckte jag var ganska smart tänkt, men tänkte i alla fall att jag ska nog skita i det ändå.
När jag, mamma och Annika var på Mosebacke förra veckan kom vi också in på det, och jag berättade för dem om Zackrids filosofi. De tyckte att det var ganska smart tänkt, och mamma föreslog att hon och jag skulle gå och rösta trots allt, bara för det. Jag tyckte att om jag inte hade något bättre för mig då skulle det väl funka.
Så igår när jag satt på bussen på väg hem så ringde hon och frågade var jag var, och om vi skulle gå och rösta. Då hade jag totalt glömt bort allt var kyrkoval och Sverigedemokrater heter, men eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig på kvällen så sa jag att det kunde vi väl. Så vi bestämde att vi skulle äta först.
Det var alltså en av anledningarna: att se till att Sverigedemokraterna inte vann.
Jag och mamma diskuterade det hela på väg till vallokalen också, och hon sa att det finns ju faktiskt de som dör för att man ska kunna ha såna här val, så då kan väl jag gå iväg och rösta. Och det, måste jag säga, är också ett jäkligt bra skäl till att ge bort trettio minuter av sitt liv och rösta lite grann. Bara för att man kan göra det, utan att bli dödad. Eller slängd i fängelse. Eller vad som helst.
Det var gårdagens goda gärning, den dåliga var att jag antagligen pajat en av våra datorer (den som jag brukade tillbringa nätterna vid). Den hade nämligen lagt av helt. Hade den gjort det om tre veckor hade garantin gått ut, och då hade vi skrotat den. Det gör vi inte nu, istället skickar vi iväg den ett par dagar och sen får vi tillbaka den med en ny hårddisk.
Hade det hänt för tre veckor sen hade alla mina filer försvunnit. Nu har jag lyckats rädda över de viktigaste till den här datorn, turligt nog. En del är tyvärr förstört, t ex alla filer som folk har skickat till mig genom åren (den datorn är tre år gammal), och alla gamla MSN-konversationer. Det värsta är att mina nedladdade avsnitt av Svindlarna har försvunnit också, och det är jävligt drygt. Får ladda ner dem igen.
Nej, nu har jag massa saker som jag måste få gjorda innan jag kan gå och lägga mig ikväll. Imorgon ska vi se slutet på Shakespeare in love på teaterkunskapen, och jag håller på att dö lite diskret för mig själv. Den är så bra, den filmen!
Over and out.
söndag 18 september 2005
Eremit-hysteri
Det jag rekommenderar idag är lätt sakerminsamboochjagtyckteolikaom.blogg.se Jag sitter och läser den, lyssnar på bra musik och deppar lite över Jojje. Det funkar, hon har haft det värre än mig, men ibland känner jag verkligen igen mig i det hon skriver. Hon är jättebra, och jag tycker det är helt underbart att man kan vika ut sig så fullständigt på internet.
Känslomässigt vika ut sig, något jag ibland gör jättemycket, och ibland inte alls. Det ytliga djupe viker jag ju ut hela tiden, och kan sitta och skriva djupa grejer om, men vissa saker håller man för sig själv. Visste ni till exempel att jag typ ylade av gråt när Jojje gjorde slut med mig? Jag låg i min säng, grät som fan rätt ner i en av mina kuddar och sket fullständigt i om någon hörde mig eller inte. Det gjorde folk.
Sånt brukade jag inte säga. Jag säger gärna inte att jag gråter, fast det är klart, ibland händer det att man erkänner det. Men då säger man ju inte precis att man ylade så mycket att hela ens familj börjar undra vad fan som är problemet, egentligen. Det blir mer ett "sen började jag gråta, och då...", och så låtsas man som att det är jävligt manligt att gråta.
Det är inte manligt att gråta. Det är patetiskt. Det är skitlöjligt att gråta, men det är just därför man ska gråta ut när man kan. För när man är så påverkad av något att man känner ett starkt behov av att lägga sig ner och bara gråta ett tag (eller sitta på en stol och vattna ur sin spaghetti, vilket som), då ska man fanimig vara patetisk. Men skit i det.
Dagens ord är eremit-hysteri. Jag är osäker på om det ska vara bindestreck eller inte, men jag har snott det från Mats Hedlunds låt Lyckan när jag blundar, och i texten har han stavat det med bindestreck, så därför skriver jag så. Så jag lägger allt ansvar på Mats.
Hela citatet lyder
Och vad ska man säga? Well, you speak my mind, boy! Det är precis så jag känner vissa gånger. Alla springer omkring och hävdar att man klarar sig så himla bra själv, och visst man borde vara två, men är det verkligen nåt att va? Och ja, det är klart de har en poäng i det också. Men inte just nu.
Just nu har man en poäng om man heter Jojje och fortfarande är kär i mig. Det spelar ingen roll att jag vissa gånger lyckas lura mig själv att allt är lugnt, att jag kan gå vidare och hångla upp någon annan. Knulla bort mina sorger, och supa sönder mina sår, om man får säga så. För det brukar ju gå skitbra när man gör så, eller hur?
Fast han ignorerar ju mig. Han säger såklart inte att han gör det, faktum är att sist jag pratade med honom hävdade han till och med att han inte var sur på mig längre. Det gjorde visserligen jag med, så det kan vi antagligen inte lita på. Han hade troligtvis inte vågat tala om att han fortfarande var arg på mig, om så var fallet. Skittönigt.
Sen han var här för två veckor sen, den gången då jag slog honom, har han inte pratat med mig alls. Jag skrev lite till honom en gång, men då hann vi skicka typ tre grejer var innan han var tvungen att gå. Det var då han sa att han inte var sur. Sen dess har jag inte hört av honom. Och nu tycker jag fanimig att det är hans tur.
Fast jag känner ju mig, det kommer jag inte hålla. Säkerligen kommer jag skriva till honom imorgon och hoppas att han svarar, försöka få en förklaring av någon slag. Men då kommer han nog bara blocka mig, han har ju gjort det med Robin. De har kännt varandra sen typ ettan, men nu blir de bara sura när de pratar. Heja.
Blabla. Igår var ja gpå 50-årsfest, det var kul. Mats (alltså, Zed, inte MH) presenterade mig som Döden inför alla som var där, så de fick säkert ett skitbra första intryck. Tragiskt nog så skrattade de allihop när de förstod att det var jag som var Döden, ska jag bli förolämpad nu?
Musikski, Svedski och Johan tävlade om vem som skulle få med mig hem. Svedski och Johan försökte med ganska många mutor, till exempel matade de mig med vindruvor och grejer. Men de lyckades inte, för jag valde Musikski till sist i alla fall. Antagligen för att hon ser ut som en palm med sina dreads, ashäftigt. ^^
Ärligt talat så var den egentligen anledning att sista tåget gick runt ett och jag vill stanna kvar längre. Så då bestämde jag mig för att jag kanske skulla kunna sova hos Musikski, och det funkade skitbra så alla blev nöjda och glada. Jag med, för jag drömde om Jauvet av någon intressant anledning (jupp, den är intressant, men det ska du skita i!)
Ursäktar för att dagens blogg blev så tråkig och känslorik och grejer, i morgon blir det något roligare. Men om ni ändå tyckte att dagens blogg var intressant och vill ha mer känslomässigt dravel från en nydumpad fjortis så får ni gärna skriva en kommentar. Och vill ni inte ha det får ni gärna skriva en kommentar och säga det med. Skriv kommentarer!
Over and out.
Känslomässigt vika ut sig, något jag ibland gör jättemycket, och ibland inte alls. Det ytliga djupe viker jag ju ut hela tiden, och kan sitta och skriva djupa grejer om, men vissa saker håller man för sig själv. Visste ni till exempel att jag typ ylade av gråt när Jojje gjorde slut med mig? Jag låg i min säng, grät som fan rätt ner i en av mina kuddar och sket fullständigt i om någon hörde mig eller inte. Det gjorde folk.
Sånt brukade jag inte säga. Jag säger gärna inte att jag gråter, fast det är klart, ibland händer det att man erkänner det. Men då säger man ju inte precis att man ylade så mycket att hela ens familj börjar undra vad fan som är problemet, egentligen. Det blir mer ett "sen började jag gråta, och då...", och så låtsas man som att det är jävligt manligt att gråta.
Det är inte manligt att gråta. Det är patetiskt. Det är skitlöjligt att gråta, men det är just därför man ska gråta ut när man kan. För när man är så påverkad av något att man känner ett starkt behov av att lägga sig ner och bara gråta ett tag (eller sitta på en stol och vattna ur sin spaghetti, vilket som), då ska man fanimig vara patetisk. Men skit i det.
Dagens ord är eremit-hysteri. Jag är osäker på om det ska vara bindestreck eller inte, men jag har snott det från Mats Hedlunds låt Lyckan när jag blundar, och i texten har han stavat det med bindestreck, så därför skriver jag så. Så jag lägger allt ansvar på Mats.
Hela citatet lyder
Du säger: lycklig är fri! (eremt-hysteri!) Hon kan inte, hon får inte.
[...]
Så du säger: Stå på, ta och ring henne, då! Jag kan inte, det går inte!
Hon har hittat nån ny, man har sett dem på byn, så inte ska väl jag,
jag mår nog bättre någon annan dag...
[...]
Så du säger: Stå på, ta och ring henne, då! Jag kan inte, det går inte!
Hon har hittat nån ny, man har sett dem på byn, så inte ska väl jag,
jag mår nog bättre någon annan dag...
Och vad ska man säga? Well, you speak my mind, boy! Det är precis så jag känner vissa gånger. Alla springer omkring och hävdar att man klarar sig så himla bra själv, och visst man borde vara två, men är det verkligen nåt att va? Och ja, det är klart de har en poäng i det också. Men inte just nu.
Just nu har man en poäng om man heter Jojje och fortfarande är kär i mig. Det spelar ingen roll att jag vissa gånger lyckas lura mig själv att allt är lugnt, att jag kan gå vidare och hångla upp någon annan. Knulla bort mina sorger, och supa sönder mina sår, om man får säga så. För det brukar ju gå skitbra när man gör så, eller hur?
Fast han ignorerar ju mig. Han säger såklart inte att han gör det, faktum är att sist jag pratade med honom hävdade han till och med att han inte var sur på mig längre. Det gjorde visserligen jag med, så det kan vi antagligen inte lita på. Han hade troligtvis inte vågat tala om att han fortfarande var arg på mig, om så var fallet. Skittönigt.
Sen han var här för två veckor sen, den gången då jag slog honom, har han inte pratat med mig alls. Jag skrev lite till honom en gång, men då hann vi skicka typ tre grejer var innan han var tvungen att gå. Det var då han sa att han inte var sur. Sen dess har jag inte hört av honom. Och nu tycker jag fanimig att det är hans tur.
Fast jag känner ju mig, det kommer jag inte hålla. Säkerligen kommer jag skriva till honom imorgon och hoppas att han svarar, försöka få en förklaring av någon slag. Men då kommer han nog bara blocka mig, han har ju gjort det med Robin. De har kännt varandra sen typ ettan, men nu blir de bara sura när de pratar. Heja.
Blabla. Igår var ja gpå 50-årsfest, det var kul. Mats (alltså, Zed, inte MH) presenterade mig som Döden inför alla som var där, så de fick säkert ett skitbra första intryck. Tragiskt nog så skrattade de allihop när de förstod att det var jag som var Döden, ska jag bli förolämpad nu?
Musikski, Svedski och Johan tävlade om vem som skulle få med mig hem. Svedski och Johan försökte med ganska många mutor, till exempel matade de mig med vindruvor och grejer. Men de lyckades inte, för jag valde Musikski till sist i alla fall. Antagligen för att hon ser ut som en palm med sina dreads, ashäftigt. ^^
.jpg){kind=link}
Ärligt talat så var den egentligen anledning att sista tåget gick runt ett och jag vill stanna kvar längre. Så då bestämde jag mig för att jag kanske skulla kunna sova hos Musikski, och det funkade skitbra så alla blev nöjda och glada. Jag med, för jag drömde om Jauvet av någon intressant anledning (jupp, den är intressant, men det ska du skita i!)
Ursäktar för att dagens blogg blev så tråkig och känslorik och grejer, i morgon blir det något roligare. Men om ni ändå tyckte att dagens blogg var intressant och vill ha mer känslomässigt dravel från en nydumpad fjortis så får ni gärna skriva en kommentar. Och vill ni inte ha det får ni gärna skriva en kommentar och säga det med. Skriv kommentarer!
Over and out.
fredag 16 september 2005
Coolt är coolt är coolt?
Jag tror att coolt är ett av de uttryck som jag använt längst, och jag misstänker att jag kommer använda det hur länge som helst. Med uttryck menar jag inte ord som "jag", "och" och grejer, utan ord som egentligen inte är ord, utan uttryck. Coolt är ju ett ganska abstrakt ord, om man säger så.
Till exempel dök min bror upp igår på MSN och bad mig att förklara vad cool var - på engelska. Så jag svarade "I'm cool. You're not." Det tyckte han inte var tillräckligt, så jag vidareutvecklade det hela till "If I say go fuck yourself, and you do, that's not cool". Fast det är såklart ingen bra förklaring på ordet, men jag ville bara få tyst på honom.
Anyway, för er som inte märkt det kommer den här bloggen att handla om ordet cool och saker som är coola. Det finns ganska mycket som jag tycker är coolt som andra inte tycker är det, och det finns ganska mycket som andra tycker är coolt som jag tycker är töntigt. Men vissa saker är - oavsett - töntiga, och inte en fråga om smak. Där handlar det mer om att folk inte förstår att ocoolt/töntigt är synonymt med tråkigt.
Ta lajv till exempel, de tär mitt favoritexempel. Lajv är extremt töntigt, så är det bara. Det tycker många lajvare också, det är helt enkelt inte coolt med lajv. Helst ska man inte tala om att man är det bara sådär. Man kan vara smyglajvare - som typ Gramse. Då är man tönt under cover. Men faktum kvar står: lajv är töntigt.
Däremot kan inte ens jag hävda att lajv inte är kul. För lajv är kul! I alla fall ibland. Kanske inte när man ligger och fryser ihjäl i ett tält någonstans i Norrland (läs: Norrtälje) med blöta och kalla fötter när man försöker sova, och man bara längtar hem till sin säng. Då är inte lajv kul. Men på det hela taget, så kan det vara rätt så nice, faktiskt.
Men allvarligt talat, jag kan inte hävda att jag njuter av mina fantastiskt coola hobby när jag kall, trött och blöt kurar ihop mig framför en eld ut i en jävla skog och blir attackerad av en massa fult sminkade mörkeralver. Jag har sett coolare. Mycket coolare.
Lajv är nördigt, jag tror vi är överens om det. Att klä ut sig i töntiga kläder, sitta i en skog och röka vattenpipa är nördigt, eller hur? Ja, då kan det inte vara coolt, för själv poängen med nördighet är ju att det inte är coolt. Det man försöker bevisa genom att kalla sig nörd är inte att man är "cool" på något vis, utan att man har kul trots att man inte är cool. Att då kalla sig cool gör en bara dubbelmoralisk och misslyckad.
Vad är coolt då? Det är däremot en mer svårbesvarad fråga. Det är lättare att säga vad som inte är coolt, än att säga vad som inte är det. Jag tycker att WE-tröjor är coolt, jeans är coolt, snyggt hår är coolt, och massa annat. Och det finns det folk som inte gör. Däremot, tycker man att lajv är coolt, då är man helt fel ute. Sorry.
Nu orkar jag inte sitta här och diskutera vad som är coolt eller inte, utan jag tänkte läsa vidare på senaste bloggen jag hittat, och sen ska jag nog se på TV med min familj. Mina planer att dra hem till Robin och se på The Island sprack, men jag är så trött, så det vettefan om jag orkat i alla fall. Så, det var väl det. Ska börja lägga upp en ute- och innelista i marginalen också, får se hur ofta den uppdateras.
Over and out.
Till exempel dök min bror upp igår på MSN och bad mig att förklara vad cool var - på engelska. Så jag svarade "I'm cool. You're not." Det tyckte han inte var tillräckligt, så jag vidareutvecklade det hela till "If I say go fuck yourself, and you do, that's not cool". Fast det är såklart ingen bra förklaring på ordet, men jag ville bara få tyst på honom.
Anyway, för er som inte märkt det kommer den här bloggen att handla om ordet cool och saker som är coola. Det finns ganska mycket som jag tycker är coolt som andra inte tycker är det, och det finns ganska mycket som andra tycker är coolt som jag tycker är töntigt. Men vissa saker är - oavsett - töntiga, och inte en fråga om smak. Där handlar det mer om att folk inte förstår att ocoolt/töntigt är synonymt med tråkigt.
Ta lajv till exempel, de tär mitt favoritexempel. Lajv är extremt töntigt, så är det bara. Det tycker många lajvare också, det är helt enkelt inte coolt med lajv. Helst ska man inte tala om att man är det bara sådär. Man kan vara smyglajvare - som typ Gramse. Då är man tönt under cover. Men faktum kvar står: lajv är töntigt.
Däremot kan inte ens jag hävda att lajv inte är kul. För lajv är kul! I alla fall ibland. Kanske inte när man ligger och fryser ihjäl i ett tält någonstans i Norrland (läs: Norrtälje) med blöta och kalla fötter när man försöker sova, och man bara längtar hem till sin säng. Då är inte lajv kul. Men på det hela taget, så kan det vara rätt så nice, faktiskt.
Men allvarligt talat, jag kan inte hävda att jag njuter av mina fantastiskt coola hobby när jag kall, trött och blöt kurar ihop mig framför en eld ut i en jävla skog och blir attackerad av en massa fult sminkade mörkeralver. Jag har sett coolare. Mycket coolare.
Lajv är nördigt, jag tror vi är överens om det. Att klä ut sig i töntiga kläder, sitta i en skog och röka vattenpipa är nördigt, eller hur? Ja, då kan det inte vara coolt, för själv poängen med nördighet är ju att det inte är coolt. Det man försöker bevisa genom att kalla sig nörd är inte att man är "cool" på något vis, utan att man har kul trots att man inte är cool. Att då kalla sig cool gör en bara dubbelmoralisk och misslyckad.
Vad är coolt då? Det är däremot en mer svårbesvarad fråga. Det är lättare att säga vad som inte är coolt, än att säga vad som inte är det. Jag tycker att WE-tröjor är coolt, jeans är coolt, snyggt hår är coolt, och massa annat. Och det finns det folk som inte gör. Däremot, tycker man att lajv är coolt, då är man helt fel ute. Sorry.
Nu orkar jag inte sitta här och diskutera vad som är coolt eller inte, utan jag tänkte läsa vidare på senaste bloggen jag hittat, och sen ska jag nog se på TV med min familj. Mina planer att dra hem till Robin och se på The Island sprack, men jag är så trött, så det vettefan om jag orkat i alla fall. Så, det var väl det. Ska börja lägga upp en ute- och innelista i marginalen också, får se hur ofta den uppdateras.
Over and out.
torsdag 15 september 2005
Skatter och skoluniformer
Så, nu har jag och Svedski varit och letat skatt i ett par timmar. Om vi hittade något? Nej, tyvärr inte. Vi har hittat rätt ställe, knäckt de flesta ledtrådarna - utom en. Vilket är väldigt frustrerande, men jag tror inte att vi är de enda. Alla verkar ha hittat till samma ställe som vi, men ingen hittar skatten.
Jag pratar alltså om skatten på TittaVaJaHitta.se, som är den hetaste sidan just nu. Någon idiot får för sig att det vore kul att lägga ut pengar i stan och se om någon hittar dem, om man lite snabbt ska sammanfatta vad det handlar om. Grymt roligt och engagerande är det iaf!
Och det tycker inte bara jag! Jag träffade på en annan skattsökare där borta där vi var, och hon hade varit där sen klockan tio den morgonen. Dagen innan hade hon letat runt i nio och en halv timma, men ingen har ännu funnit den. Fatta prestigen i att lyckas!
Det roliga är att hon jag träffade var äldre än min kära moder, men hon verkade ha skitkul i alla fall. Hon kände till och med igen mig från forumet, trots att jag abra hängt där sen i förrgår, ungefär. Det var ganska coolt, jag har ju en tendens att göra mig känd på sidorna jag hänger på. Kolla bara på Hoggy. Eller nåt.
Något som inte är lika coolt är den ständiga diskussionen om huruvida vi borde ha skoluniform eller inte. Jag läste en insändare i KP som tyckte att det var jättebra, för det hade man i hennes skola, och då slapp hon bråkade med mamma om vad hon skulle hapå sig, och dessutom blev ingen mobbad.
Ja, men gud vad bra då, tänker man. Klart att jag ger upp förmånen att få klä mig som jag vill bara för att slippa bråka med mamma! Det lär ju inte hända, om man säger så. För det första bråkar man inte med sin mamma om vad man ska ha på sig ur länge som helst, och för det andra finns det tusen fler skäl att bråka i alla fall.
Fast det är ju ett bra argument om man jämför med det andra. "Ingen blir mobbad". Är det inte fantastiskt? Om alla klär sig likadant, då mobbas ingen! Skitbra. Därför borde vi ha skoluniform, för när alla ser likadana ut, då blir ingen mobbad. Hurra vad bra.
Seriöst, tycker man det kan man ju börja förespråka att alla ska tycka likadant också. Då lär ingen bli mobbad heller. Och alla måste göra likadant, tycka om samma saker, sova exakt lika mycket, vilja jobba precis lika mycket, tycka lika mycket om kräftfiske som alla andra. Då kommer ingen bli mobbad. Bra, va?
Det jag tycker är sämst med att säga så är att man lägger skulden på mobboffret. Faktiskt. "Du ser inte ut som alla andra, därför blir du mobbad. Men oroa dig inte, vi ska se till att du inte sticker ut." Det är ju det man säger. Och i dagens pedagogiska samhälle, vad sänder det ur för signaler? Det är okej att mobba folk som ser annorlunda ut, de måste lära sig att så kan man inte göra.
När ska folk fatta att de flesta svenska skolbarn tänder inte på tanken på att se ut som alla sina kompisar? Jag menar, exakt likadant. När folk säger att alla ändå ser likadana ut och därför spelar det ingen roll om vi tvingar dem eller inte, då bevisar de ju bara hur otroligt okunniga de är. Kan de över huvud taget se skillnad på en lång- och en kortärmad t-shirt? För folk ser sällan exakt likadana ut. Spelar ingen roll om man är punkare, mainstream, alternativ, hiphopare, reggeamänniska, eller whatever. Det är alltid nåt som gör att man sticker ut.
Men varför inte? Varför låter vi inte alla ha skitfula skoluniformer? Det är ju skitbra - tänk på alla äckliga gubbar som får något att runka till på bussen, till exempel! Måste ju bärma något otroligt, och då kan vi säkert spara in någon krona och sänka värmen i bussarna. Pengar, pengar, det är skitbra. Synd bara att man lär gå miste om en del när folk slutar köpa JL-tröjor.
Seriöst, när de börjar diskutera saken i riksdagen och folk seriöst börjar tycka att det är en bra idé, då tänker jag börja slå ner folk. Så länge nöjer jag mig med att dissa dem i min blogg, och eventuellt skicka in ett svar på deras insändare. Om jag orkar.
Over and out.
Jag pratar alltså om skatten på TittaVaJaHitta.se, som är den hetaste sidan just nu. Någon idiot får för sig att det vore kul att lägga ut pengar i stan och se om någon hittar dem, om man lite snabbt ska sammanfatta vad det handlar om. Grymt roligt och engagerande är det iaf!
Och det tycker inte bara jag! Jag träffade på en annan skattsökare där borta där vi var, och hon hade varit där sen klockan tio den morgonen. Dagen innan hade hon letat runt i nio och en halv timma, men ingen har ännu funnit den. Fatta prestigen i att lyckas!
Det roliga är att hon jag träffade var äldre än min kära moder, men hon verkade ha skitkul i alla fall. Hon kände till och med igen mig från forumet, trots att jag abra hängt där sen i förrgår, ungefär. Det var ganska coolt, jag har ju en tendens att göra mig känd på sidorna jag hänger på. Kolla bara på Hoggy. Eller nåt.
Något som inte är lika coolt är den ständiga diskussionen om huruvida vi borde ha skoluniform eller inte. Jag läste en insändare i KP som tyckte att det var jättebra, för det hade man i hennes skola, och då slapp hon bråkade med mamma om vad hon skulle hapå sig, och dessutom blev ingen mobbad.
Ja, men gud vad bra då, tänker man. Klart att jag ger upp förmånen att få klä mig som jag vill bara för att slippa bråka med mamma! Det lär ju inte hända, om man säger så. För det första bråkar man inte med sin mamma om vad man ska ha på sig ur länge som helst, och för det andra finns det tusen fler skäl att bråka i alla fall.
Fast det är ju ett bra argument om man jämför med det andra. "Ingen blir mobbad". Är det inte fantastiskt? Om alla klär sig likadant, då mobbas ingen! Skitbra. Därför borde vi ha skoluniform, för när alla ser likadana ut, då blir ingen mobbad. Hurra vad bra.
Seriöst, tycker man det kan man ju börja förespråka att alla ska tycka likadant också. Då lär ingen bli mobbad heller. Och alla måste göra likadant, tycka om samma saker, sova exakt lika mycket, vilja jobba precis lika mycket, tycka lika mycket om kräftfiske som alla andra. Då kommer ingen bli mobbad. Bra, va?
Det jag tycker är sämst med att säga så är att man lägger skulden på mobboffret. Faktiskt. "Du ser inte ut som alla andra, därför blir du mobbad. Men oroa dig inte, vi ska se till att du inte sticker ut." Det är ju det man säger. Och i dagens pedagogiska samhälle, vad sänder det ur för signaler? Det är okej att mobba folk som ser annorlunda ut, de måste lära sig att så kan man inte göra.
När ska folk fatta att de flesta svenska skolbarn tänder inte på tanken på att se ut som alla sina kompisar? Jag menar, exakt likadant. När folk säger att alla ändå ser likadana ut och därför spelar det ingen roll om vi tvingar dem eller inte, då bevisar de ju bara hur otroligt okunniga de är. Kan de över huvud taget se skillnad på en lång- och en kortärmad t-shirt? För folk ser sällan exakt likadana ut. Spelar ingen roll om man är punkare, mainstream, alternativ, hiphopare, reggeamänniska, eller whatever. Det är alltid nåt som gör att man sticker ut.
Men varför inte? Varför låter vi inte alla ha skitfula skoluniformer? Det är ju skitbra - tänk på alla äckliga gubbar som får något att runka till på bussen, till exempel! Måste ju bärma något otroligt, och då kan vi säkert spara in någon krona och sänka värmen i bussarna. Pengar, pengar, det är skitbra. Synd bara att man lär gå miste om en del när folk slutar köpa JL-tröjor.
Seriöst, när de börjar diskutera saken i riksdagen och folk seriöst börjar tycka att det är en bra idé, då tänker jag börja slå ner folk. Så länge nöjer jag mig med att dissa dem i min blogg, och eventuellt skicka in ett svar på deras insändare. Om jag orkar.
Over and out.
onsdag 14 september 2005
TV4s reklampauser
Finns det några i den här världen som är så dåliga på det här med reklampauser som TV4? Okej, nu kollar inte jag särskilt ofta på andra kanaler, så jag har egentligen inget att jämföra med, men jag tror inte att man kan vara sämre än dem.
Nyss såg jag på Lost. Och jag undrar om det inte är så att de som lägger in reklampauserna också är lite presenterade av Hitta.se (som är Zackrids favoritförolämpning eller nåt, betyder helt enkelt att man är Lost). För ibland undrar man hur de har planerat.
Lost börjar klockan nio varenda onsdag. Första reklampausen inträffat ungefär sju minuter över nio. Jävligt meningsfullt, eller hur? Eftersom de insett att folk som inte tittar på Lost går iväg under reklampausen, och att folk som bara råkar zappa över kommer byta kanal efter tio minuter, ser de till att hinna med en reklampaus då. Smart? Ja, kanske, men fett irriterande för oss Lost-fans.
Nästa reklampaus är en halvtimme senare. Då är det tjugo minuter kvar av programmet. Det har varit ett antal korta, mörka ögonblick som är till för att indikera ett reklamavbrott, men det är klart TV4 inte kan ha avbrott där. Helst ska de bryta mitt i en scen, så att man blir riktigt irriterad och måste lugna sina nerver med typ glass eller något.
Och det gynnar TV4, för om alla sitter hemma och äter glass i reklampauserna kommer hela Sveriges befolkning blir tjock som ett troll, och det enda vi kommer göra på dagarna är att sitta hemma och titta på Ordjakten. Och se om vi kan kamma hem några tusen i Sveriges mest meningslösa ordlek.
Men nu var det ju inte Ordjakten det handlade om, utan de dåligt planerade reklampauserna i Lost. Det är nämligen så att det är en reklampaus till, efter den där tjugo i-pausen. Det betyder att mellan kvart i och programmets slut klockan tio lyckas de klämma in ännu en reklampaus. Ibland undrar man ju vad de håller på med? Behövs det tre reklampauser per program?
Jag minns på den gamla goda tiden när det var en reklampaus varje halvtimme. Nu är de inte ens logiskt utsatta, typ en gång var tjugoende minut, utan de är slumpvist utlagda här och där så att tittaren ska drabbas av maximalt antal störningar under sitt mycket koncentrerade TV-tittande. Man kan ju bli trött för mindre.
Nu ska jag göra något kreativt och packa mina gymkläder tills imorgon och göra min matteläxa. Så spännande har man det på en torsdagskväll, liksom.
Over and out.
Nyss såg jag på Lost. Och jag undrar om det inte är så att de som lägger in reklampauserna också är lite presenterade av Hitta.se (som är Zackrids favoritförolämpning eller nåt, betyder helt enkelt att man är Lost). För ibland undrar man hur de har planerat.
Lost börjar klockan nio varenda onsdag. Första reklampausen inträffat ungefär sju minuter över nio. Jävligt meningsfullt, eller hur? Eftersom de insett att folk som inte tittar på Lost går iväg under reklampausen, och att folk som bara råkar zappa över kommer byta kanal efter tio minuter, ser de till att hinna med en reklampaus då. Smart? Ja, kanske, men fett irriterande för oss Lost-fans.
Nästa reklampaus är en halvtimme senare. Då är det tjugo minuter kvar av programmet. Det har varit ett antal korta, mörka ögonblick som är till för att indikera ett reklamavbrott, men det är klart TV4 inte kan ha avbrott där. Helst ska de bryta mitt i en scen, så att man blir riktigt irriterad och måste lugna sina nerver med typ glass eller något.
Och det gynnar TV4, för om alla sitter hemma och äter glass i reklampauserna kommer hela Sveriges befolkning blir tjock som ett troll, och det enda vi kommer göra på dagarna är att sitta hemma och titta på Ordjakten. Och se om vi kan kamma hem några tusen i Sveriges mest meningslösa ordlek.
Men nu var det ju inte Ordjakten det handlade om, utan de dåligt planerade reklampauserna i Lost. Det är nämligen så att det är en reklampaus till, efter den där tjugo i-pausen. Det betyder att mellan kvart i och programmets slut klockan tio lyckas de klämma in ännu en reklampaus. Ibland undrar man ju vad de håller på med? Behövs det tre reklampauser per program?
Jag minns på den gamla goda tiden när det var en reklampaus varje halvtimme. Nu är de inte ens logiskt utsatta, typ en gång var tjugoende minut, utan de är slumpvist utlagda här och där så att tittaren ska drabbas av maximalt antal störningar under sitt mycket koncentrerade TV-tittande. Man kan ju bli trött för mindre.
Nu ska jag göra något kreativt och packa mina gymkläder tills imorgon och göra min matteläxa. Så spännande har man det på en torsdagskväll, liksom.
Over and out.
tisdag 13 september 2005
Mats Hedlund på Mosebacke
En sak som gör att jag känner mig allmänt häftig är att alla gör som jag gör. Nu verkar det som att allas vår Maräka har skaffat sig en blogg också, sm jag tyvärr inte kan namnet på. Hon gjorde det för att Svedski gjorde det, och Svedski gjorde det för att jag gjorde det. Jag är mao allas guru och gud.
Men det var ju inte det jag hade tänkt skriva om nu, min plan var att tala om hur häftig någon annan är. Jo, det är väl en oväntat twist när man försöker vara så ego och självälskande som jag är, men ibland måste man ju acceptera det faktum att det finns andra på den här planeten också. Som är bra.
För Mats Hedlund var bra! Jag, min mamma, och mammas kompis Annika var alltså och såg honom och Fröken Underbar på Mosebacke idag (som sagt: utifall att någon skulle missat det). Mamma förklarade innan att hon träffat Annika och en till tjej (vars namn jag inte minns) när hon jobbade för typ tjugo år sen. Då var mamma tjugo och de fyrtio. Eller nästan i alla fall.
Om Annika kan man säga följande: har man någon gång undrat varför mamma blev som hon blev så finns svaret här. Defintivt. Hon har skön humor, fattar saker, och tar inte illa upp om man drar skämt som är på gränsen. Kom med en del kommenterar i stil med sånt som mamma brukar säga. Fast hon var ganska många år äldre.
Nu var det ju inte henne jag skulle skriva om, utan Mats, så det är väl bara att börja. Han var bra. Väldigt bra. Tyvärr spelade han bara fem låtar, och tyvärr hade jag bara hört första och sista, men eftersom den sista låten var Svart katt som jag bara älskar så gjorde det inte så mycket. Låtarna som jag inte hört var också grymt bra.
Först var det lite av en chock att höra honom prata. Jag har ju hört honom prata massvis med gånger förut, men då har han haft medeltidskläder på sig och sprungit runt som Jauvetare på Medeltidsveckan. Därför kändes det lite skumt nu när han hade vanliga kläder på sig, stod på en scen, och dessutom var ensam.
Det tror jag han också tyckte, för han verkade fett nervös. Ursäktade sig hela tiden, typ "oj, nu pratar jag för mycket" och såna saker, som gör att man bara "nej, du pratar inte för mycket, dra fler skämt!". Hans skämt var... inte dåliga, men det verkade som att han tyckte det, och då blir det svårt att skratta, typ.
Fast när han väl började spela låtarna så var han hur jävla bra som helst. Så bra liveröst, det lät typ precis som på skivan. Skitbra, helt enkelt. Stirrade på olika ställen i publiken hela tiden också, och typ inte på väggen bakom eller något annat dumt. Uppenbarligen så såg man publiken därifrån, det sa iaf Sandra i Fröken Underbar.
Vilket är bra, för jag tror att han såg på mig ett tag. När han spelade sista låten - som sagt: Svart katt - så sjöng jag såklart med hela tiden, och då är jag rätt säker på att han tittade på mig under första versen. Jag kände mig i alla fall väldigt träffad, jag tror att han kan ha blivit chockad över att någon kunde texten. Eller något åt det hållet. Trevligt var det iaf.
Fröken Underbar var inte riktigt lika bra. Jag hörde någon beskriva dem som en kvinnlig Winnerbäck (som Annika gillade!), men det är fanimig en överdrift. Fast låten "Ingen ängel precis" var bra, speciellt refrängen var faktiskt underbar. Men jag, mamma och Annika var överens om att Mats var bättre, och det var ju bra, för det var honom vi ville se. :P
Iofs var det lite tjockt, för han sa att han sålde sin skiva för hundra kronor! När JAG köpte den kostade den hundrafemtio, men nu var den alltså en femtiolapp billigare. Annika sa att isåfall var det rätt åt honom att han fick trettio mail av mig, och tyckte att jag skulle gå och kräva femtio spänn av honom. Plus pengar för SMS jag skickade, för SMS är inte gratis.
Och apropå SMS så skickade jag faktiskt ett SMS till honom och sa att han hade spelat jättebra och grejer. Fast det har han inte svarat på, vilket iofs inte var så oväntat. Jag slängde in någon pik om att det var taskigt att sänka priset på skivan också, men ändå. :P
Nu ska jag nog klottra lite i min riktiga dagbok (som jag skrev lite i förut, på en toalett. Så undebart löjligt!), läsa Kalle Anka, försöka hitta skatten som är gömd i Stockholm just nu (skulle du tacka nej till femhundra spänn? Inte jag heller!), och sen ska jag nog - chockerande nog - gå och lägga mig. Djupt, va?
Over and out.
Men det var ju inte det jag hade tänkt skriva om nu, min plan var att tala om hur häftig någon annan är. Jo, det är väl en oväntat twist när man försöker vara så ego och självälskande som jag är, men ibland måste man ju acceptera det faktum att det finns andra på den här planeten också. Som är bra.
För Mats Hedlund var bra! Jag, min mamma, och mammas kompis Annika var alltså och såg honom och Fröken Underbar på Mosebacke idag (som sagt: utifall att någon skulle missat det). Mamma förklarade innan att hon träffat Annika och en till tjej (vars namn jag inte minns) när hon jobbade för typ tjugo år sen. Då var mamma tjugo och de fyrtio. Eller nästan i alla fall.
Om Annika kan man säga följande: har man någon gång undrat varför mamma blev som hon blev så finns svaret här. Defintivt. Hon har skön humor, fattar saker, och tar inte illa upp om man drar skämt som är på gränsen. Kom med en del kommenterar i stil med sånt som mamma brukar säga. Fast hon var ganska många år äldre.
Nu var det ju inte henne jag skulle skriva om, utan Mats, så det är väl bara att börja. Han var bra. Väldigt bra. Tyvärr spelade han bara fem låtar, och tyvärr hade jag bara hört första och sista, men eftersom den sista låten var Svart katt som jag bara älskar så gjorde det inte så mycket. Låtarna som jag inte hört var också grymt bra.
Först var det lite av en chock att höra honom prata. Jag har ju hört honom prata massvis med gånger förut, men då har han haft medeltidskläder på sig och sprungit runt som Jauvetare på Medeltidsveckan. Därför kändes det lite skumt nu när han hade vanliga kläder på sig, stod på en scen, och dessutom var ensam.
Det tror jag han också tyckte, för han verkade fett nervös. Ursäktade sig hela tiden, typ "oj, nu pratar jag för mycket" och såna saker, som gör att man bara "nej, du pratar inte för mycket, dra fler skämt!". Hans skämt var... inte dåliga, men det verkade som att han tyckte det, och då blir det svårt att skratta, typ.
Fast när han väl började spela låtarna så var han hur jävla bra som helst. Så bra liveröst, det lät typ precis som på skivan. Skitbra, helt enkelt. Stirrade på olika ställen i publiken hela tiden också, och typ inte på väggen bakom eller något annat dumt. Uppenbarligen så såg man publiken därifrån, det sa iaf Sandra i Fröken Underbar.
Vilket är bra, för jag tror att han såg på mig ett tag. När han spelade sista låten - som sagt: Svart katt - så sjöng jag såklart med hela tiden, och då är jag rätt säker på att han tittade på mig under första versen. Jag kände mig i alla fall väldigt träffad, jag tror att han kan ha blivit chockad över att någon kunde texten. Eller något åt det hållet. Trevligt var det iaf.
Fröken Underbar var inte riktigt lika bra. Jag hörde någon beskriva dem som en kvinnlig Winnerbäck (som Annika gillade!), men det är fanimig en överdrift. Fast låten "Ingen ängel precis" var bra, speciellt refrängen var faktiskt underbar. Men jag, mamma och Annika var överens om att Mats var bättre, och det var ju bra, för det var honom vi ville se. :P
Iofs var det lite tjockt, för han sa att han sålde sin skiva för hundra kronor! När JAG köpte den kostade den hundrafemtio, men nu var den alltså en femtiolapp billigare. Annika sa att isåfall var det rätt åt honom att han fick trettio mail av mig, och tyckte att jag skulle gå och kräva femtio spänn av honom. Plus pengar för SMS jag skickade, för SMS är inte gratis.
Och apropå SMS så skickade jag faktiskt ett SMS till honom och sa att han hade spelat jättebra och grejer. Fast det har han inte svarat på, vilket iofs inte var så oväntat. Jag slängde in någon pik om att det var taskigt att sänka priset på skivan också, men ändå. :P
Nu ska jag nog klottra lite i min riktiga dagbok (som jag skrev lite i förut, på en toalett. Så undebart löjligt!), läsa Kalle Anka, försöka hitta skatten som är gömd i Stockholm just nu (skulle du tacka nej till femhundra spänn? Inte jag heller!), och sen ska jag nog - chockerande nog - gå och lägga mig. Djupt, va?
Over and out.
Visste ni att?
Visste ni att igår skrev jag min femtionde blogg? Femtio bloggar sen i april, det är inte så mycket som det skulle kunna vara, om man säger så. Får väl se till att börja uppdatera här lite oftare och inte bara när jag inte har något bättre för mig. Har ju definitivt blivit bättre på senaste tiden, om man säger så.
Visste ni att allas vår Zackrid fyllde år igår? Inte? Nu vet ni det i alla fall, han tog och blev sexton år (ett halvår efter undertecknad :P), och firade det genom att skriva sin andra blogg. Om ni skulle vilja lära er allt om Muskotens vardag, så kan ni göra det här numera. Spännande, va? (Tja, han har i alla fall inte snott min layout...)
Visste ni att jag håller på att uppdaterar min hemsida ganska mycket just nu? Jag har bl a skrivit jättemycket på Citatens värld, även om den är långtifrån färdig. Dessutom har jag fixat lite med menyn också, men det märker man antagligen inte om den fungerat felfritt innan. Men jag ska förhoppningsvis lägga till en ganska cool effekt där snart som jag lärt mig på WebbDesignslektionerna.
Visste ni att ikväll spelar Mats Hedlund och Fröken Underbar på Mosebacke? Ja, om ni aktivt läst det jag skriver är det ganska möjligt att ni kännt till det, annars är det troligare att ni missat mig. Så om ni skulle få för er att undra vart jag befinner mig den vackra septemberkväll så har ni svaret här!
Visste ni att förutom Mats Hedlund och Loke så är det faktiskt Patrask som jag lyssnar mest på just nu? Faktum är att jag är förvånad själv, men på något vis lyckades det bli så. Jag hittade tre låtar på datorn (de tre låtarna på deras demoskiva som jag köpte förra året) och insåg att de här, de är fanimig geniala. Mina syskon anser att musik är gnällig, eller nåt sånt (okej, det är den om man inte spelar så högt att man hör), men jag tycker att den är underbar. Ångrar nästan att jag inte köpte deras skiva under senaste Medelåldersveckan (och om jag säger det, då är det bra, för jag brukar normalt sett tycka att medeltida musik är överskattat).
Visste ni att jag har brun/grön/gula ögon? Det gjorde inte Svedski igår, när hon försökte äga mig med en Harry Potter-sida. Idén med sidan var att någon (i det här fallet Svedski) svarade på frågor om en annan person (i det här fallet mig), typ vad den personen har för ögonfärg, hårfärg, favoritmat och sånt. Sen skickas en sida iväg till person2/mig som då får upp en löjlig kopp med telöv i och ska bli "spådd". När man svarat på några frågor så börjar sidan att "spå" en och säga saker som att "du har den här hårfärgen", "du ser på den här sidan med ögon som har den här färgen". Tyvärr hade Svedski svarat att jag hade blåa ögon, att min favoritfilm var Tru Calling (det är fel, det är min favorit-TV-serie, min favoritfilm är Moulin Rouge, och favoritfilmer är gamla Star Wars-trilogin), och att mitt favoritintresse var musik (jag gillar att lyssna på musik, men inte mer. Det jag gillar mest är att skriva). Så nu vet ni. ;)
Visste ni att mina webbdesignslektioner har en tendens att bli ganska dryga efter ett tag? Jag måste seriöst ha en viss talang med datorer, för jag gör alltid klart det vi ska på typ tio minuter, medans alla andra jobbar med det i tjugo år. Och mitt blir ändå snyggare än deras. I alla fall det jag sett. Men okej, det är ju trevligt att vara bra på datorer och ha lätt för att fatta Dreamweaver och Fireworks och såna grejer, men jag tycker ändå att det isåfall borde finnas saker man kan göra om man är klar. Det gör det inte, vi som var klara fick i uppdrag att göra "snyggare" sidor. Suck?
Visste ni att det är inkicksfest på Täby Galopp på fredag? Folk tycker att jag ska gå dit och få ett ragg, och det låter väl inte helt fel, men tyvärr kostar det ju pengar. Typ 140 kronor, och det är lite mer än jag har råd att lägga ut just nu. Tror jag, jag vet inte riktigt. Mamma skulle iofs betala inträdet på Mosebacke ikväll, men jag måste köpa en present till Zackrid också, och även om jag skulle ha råd med båda så är det jäkligt korkat att bränna alla sina pengar i mitten av månaden. Så jag får nog skita i inkicksfesten, kan nog dra till Scharabben och se på film eller nåt istället (jag ringde honom i Krstad och undrade om han hade The Island på datorn, och sa att jag tänkte komma över och se den nu i veckan).
Visste ni att det bara är två avsnitt kvar av Tru Calling? De gjorde bara sex avsnitt av säsong två, sen lades hela serien ner utan förklaring eller någonting. Och ändå hade serien flera miljoner tittare på varenda avsnitt. Fatta det! Två avsnitt kvar! Det är liksom ingenting, så om två veckor kommer jag inte kunna se min älskade serie något mer! Får ladda ner de avsnitt som jag missade i början och trösta mig med, tror jag.
Visste ni att teaterkunskap är ett sjukt kul ämne? Vi har det med en lärare som är HELT underbar, jag har honom i estetiskt val också, Hjalmar heter han. Han äger, hela ämnet teaterkunskap äger. Det är det som gör det värt att gå till skolan på tisdagar (okej, webbdesign är också kul, även om den är tidig...), för man vet att man kommer att få ha en underbar lektion i teaterkunskap. Förra veckan läste vi Medea, och jag fick seriöst lust att lära mig en monolog därifrån och använda på typ Jojje. Fast det gjorde jag inte.
Visste ni att jag har lyssnat på en och samma låt skitlänge nu? Den heter Golden Brown och är gjord av ett band som heter The Stranglers. Scharabben skickade den, som jag har förstått så är den soundtrack till filmen Snatch. Jag och Chriss såg den i somras hemma hos honom, samma dag som vi kom hem från landet (Scharabben låg och sov i soffan mestadelen av tiden, för han hade kommit hem från USA typ mång timmar tidigare och inte sovit). Den filmen är ganska bra, den påminner lite om Pulp Fiction, fast ändå inte. Och låten är skitbra, den är så lugn på något vis. Får mig att tänka på tåg, men det kan bero på att Scharabben lät mig lyssna på den på Roslagsbanan första gången.
Visste ni att en kille i min klass ville sova hos mig i helgen? Han ringde uppenbarligen mig när han var full eller nåt sånt och tänkte att "Ellen kan man nog sova" hos. Djup kille, eller hur? Det är inte ens någon jag pratat mycket med, men han brukar sätta sig bredvid mig när man ska diskutera och grejer. Antagligen för att mitt är ett av de namn i klassen han kan, han är seriöst dålig på sånt. :P Dessutom känner han Ebba (som gick på Skolhagen) har jag fått veta. :P
Visste ni att jag slutar nu?
Over and out.
Visste ni att allas vår Zackrid fyllde år igår? Inte? Nu vet ni det i alla fall, han tog och blev sexton år (ett halvår efter undertecknad :P), och firade det genom att skriva sin andra blogg. Om ni skulle vilja lära er allt om Muskotens vardag, så kan ni göra det här numera. Spännande, va? (Tja, han har i alla fall inte snott min layout...)
Visste ni att jag håller på att uppdaterar min hemsida ganska mycket just nu? Jag har bl a skrivit jättemycket på Citatens värld, även om den är långtifrån färdig. Dessutom har jag fixat lite med menyn också, men det märker man antagligen inte om den fungerat felfritt innan. Men jag ska förhoppningsvis lägga till en ganska cool effekt där snart som jag lärt mig på WebbDesignslektionerna.
Visste ni att ikväll spelar Mats Hedlund och Fröken Underbar på Mosebacke? Ja, om ni aktivt läst det jag skriver är det ganska möjligt att ni kännt till det, annars är det troligare att ni missat mig. Så om ni skulle få för er att undra vart jag befinner mig den vackra septemberkväll så har ni svaret här!
Visste ni att förutom Mats Hedlund och Loke så är det faktiskt Patrask som jag lyssnar mest på just nu? Faktum är att jag är förvånad själv, men på något vis lyckades det bli så. Jag hittade tre låtar på datorn (de tre låtarna på deras demoskiva som jag köpte förra året) och insåg att de här, de är fanimig geniala. Mina syskon anser att musik är gnällig, eller nåt sånt (okej, det är den om man inte spelar så högt att man hör), men jag tycker att den är underbar. Ångrar nästan att jag inte köpte deras skiva under senaste Medelåldersveckan (och om jag säger det, då är det bra, för jag brukar normalt sett tycka att medeltida musik är överskattat).
Visste ni att jag har brun/grön/gula ögon? Det gjorde inte Svedski igår, när hon försökte äga mig med en Harry Potter-sida. Idén med sidan var att någon (i det här fallet Svedski) svarade på frågor om en annan person (i det här fallet mig), typ vad den personen har för ögonfärg, hårfärg, favoritmat och sånt. Sen skickas en sida iväg till person2/mig som då får upp en löjlig kopp med telöv i och ska bli "spådd". När man svarat på några frågor så börjar sidan att "spå" en och säga saker som att "du har den här hårfärgen", "du ser på den här sidan med ögon som har den här färgen". Tyvärr hade Svedski svarat att jag hade blåa ögon, att min favoritfilm var Tru Calling (det är fel, det är min favorit-TV-serie, min favoritfilm är Moulin Rouge, och favoritfilmer är gamla Star Wars-trilogin), och att mitt favoritintresse var musik (jag gillar att lyssna på musik, men inte mer. Det jag gillar mest är att skriva). Så nu vet ni. ;)
Visste ni att mina webbdesignslektioner har en tendens att bli ganska dryga efter ett tag? Jag måste seriöst ha en viss talang med datorer, för jag gör alltid klart det vi ska på typ tio minuter, medans alla andra jobbar med det i tjugo år. Och mitt blir ändå snyggare än deras. I alla fall det jag sett. Men okej, det är ju trevligt att vara bra på datorer och ha lätt för att fatta Dreamweaver och Fireworks och såna grejer, men jag tycker ändå att det isåfall borde finnas saker man kan göra om man är klar. Det gör det inte, vi som var klara fick i uppdrag att göra "snyggare" sidor. Suck?
Visste ni att det är inkicksfest på Täby Galopp på fredag? Folk tycker att jag ska gå dit och få ett ragg, och det låter väl inte helt fel, men tyvärr kostar det ju pengar. Typ 140 kronor, och det är lite mer än jag har råd att lägga ut just nu. Tror jag, jag vet inte riktigt. Mamma skulle iofs betala inträdet på Mosebacke ikväll, men jag måste köpa en present till Zackrid också, och även om jag skulle ha råd med båda så är det jäkligt korkat att bränna alla sina pengar i mitten av månaden. Så jag får nog skita i inkicksfesten, kan nog dra till Scharabben och se på film eller nåt istället (jag ringde honom i Krstad och undrade om han hade The Island på datorn, och sa att jag tänkte komma över och se den nu i veckan).
Visste ni att det bara är två avsnitt kvar av Tru Calling? De gjorde bara sex avsnitt av säsong två, sen lades hela serien ner utan förklaring eller någonting. Och ändå hade serien flera miljoner tittare på varenda avsnitt. Fatta det! Två avsnitt kvar! Det är liksom ingenting, så om två veckor kommer jag inte kunna se min älskade serie något mer! Får ladda ner de avsnitt som jag missade i början och trösta mig med, tror jag.
Visste ni att teaterkunskap är ett sjukt kul ämne? Vi har det med en lärare som är HELT underbar, jag har honom i estetiskt val också, Hjalmar heter han. Han äger, hela ämnet teaterkunskap äger. Det är det som gör det värt att gå till skolan på tisdagar (okej, webbdesign är också kul, även om den är tidig...), för man vet att man kommer att få ha en underbar lektion i teaterkunskap. Förra veckan läste vi Medea, och jag fick seriöst lust att lära mig en monolog därifrån och använda på typ Jojje. Fast det gjorde jag inte.
Visste ni att jag har lyssnat på en och samma låt skitlänge nu? Den heter Golden Brown och är gjord av ett band som heter The Stranglers. Scharabben skickade den, som jag har förstått så är den soundtrack till filmen Snatch. Jag och Chriss såg den i somras hemma hos honom, samma dag som vi kom hem från landet (Scharabben låg och sov i soffan mestadelen av tiden, för han hade kommit hem från USA typ mång timmar tidigare och inte sovit). Den filmen är ganska bra, den påminner lite om Pulp Fiction, fast ändå inte. Och låten är skitbra, den är så lugn på något vis. Får mig att tänka på tåg, men det kan bero på att Scharabben lät mig lyssna på den på Roslagsbanan första gången.
Visste ni att en kille i min klass ville sova hos mig i helgen? Han ringde uppenbarligen mig när han var full eller nåt sånt och tänkte att "Ellen kan man nog sova" hos. Djup kille, eller hur? Det är inte ens någon jag pratat mycket med, men han brukar sätta sig bredvid mig när man ska diskutera och grejer. Antagligen för att mitt är ett av de namn i klassen han kan, han är seriöst dålig på sånt. :P Dessutom känner han Ebba (som gick på Skolhagen) har jag fått veta. :P
Visste ni att jag slutar nu?
Over and out.
måndag 12 september 2005
Hemma från Krstad
Så, nu är man hemma efter en välbehövd helg i Kristianstad. Så här i efterhand kan jag ju konstatera att det var jävligt bra att jag kunde åka så fort, för det behövdes verkligen! Nu mår jag mycket bättre än vad jag gjorde innan, det finns liksom en möjlighet till: att jag skulle kunna gå vidare. Det har inte riktigt varit ett alternativ innan.
Med andra ord var det lätt värt att städa rummet megaseriöst (med tanke på hur snyggt det blev, hade det varit värt det i vilket fall), och att jag kommer få lägga ut trehundra kronor själv. Jag behövde det där. Ibland måste man bara få komma bort från allt annat och bara ligga och dreggla över andra snygga killar tillsammans med Chriss och inse att världen går inte under, det finns faktiskt de som är snyggare än Jojje.
Tågresan hem var ju inte rolig. Jag kunde typ inte somna, för så fort jag gjorde det åkte mitt huvud ner och då vaknade jag. Dessutom åkte jag baklänges, och det brukar inte spela någon roll, men nu gjorde det det av någon anledning så jag mådde piss. Det blev bättre när jag halvsov iofs, men ändå. Var nog första gången jag riktigt ogillade att åka tåg, normalt sett brukar jag tycka att det är ganska trevligt.
I skolan gick det ganska bra, förutom att jag höll på att lacka ur totalt på WebbDesignen. Jag missade nämligen Puttes första instruktion vilket gjorde att jag hamnade efter hela tiden, och ingen ville tala om hur man skulle göra (ingen som kunde iaf, bara en veta bättre-typ som hatar allt vad datorer heter. Jag vill inte att en "jag hatar datorer"-människa ska försöka lära mig någonting som har med teknik att göra, det är emot mina principer). Men till sist förstod jag vad vi sysslade med, och då blev jag såklart bäst på det. Nästan i alla fall. :P
Jag lyckades säga en kul grej också. Saken är den att på vår skola finns det GRYMT goda kakor som säljs i matsalen, alla som äter dem blir beroende. Så goda är de. Och när vi gått till matsalen för att dricka lite vatten var Micke där och hade köpt just en sån kaka. Så jag smörade lite, och fick ganska så mycket av honom. Och då blev jag glad och åt upp den.
Men då blev Nova avundsjuk och började klaga massa på att hon inte hade någon kaka, och Micke sa att om hon hade frågat hade hon också kunnat få, men det var försent, för nu hade jag redan ätit upp den. Varpå jag säger:
- Men Nova, du kan inte ha kakan, om jag äter den.
Jag kände mig ganska klockren just då. :P Det är ju alltid folk som ska säga att man kan inte äta kakan och ha kvar den (joho då! Man behöver bara köpa en ny!), så då tänkte jag att det där stämmer nog lite mer. :P
Förresten, mina nya idé är att jag ska försöka samla alla utgivna Kalle Ankas pocket. Så om någon som läser det här sitter med en trevlig samling som de vill skänka/sälja - säg till! Jag är väldigt intresserad just nu, så skynda, skynda! :P
Over and out.
Med andra ord var det lätt värt att städa rummet megaseriöst (med tanke på hur snyggt det blev, hade det varit värt det i vilket fall), och att jag kommer få lägga ut trehundra kronor själv. Jag behövde det där. Ibland måste man bara få komma bort från allt annat och bara ligga och dreggla över andra snygga killar tillsammans med Chriss och inse att världen går inte under, det finns faktiskt de som är snyggare än Jojje.
Tågresan hem var ju inte rolig. Jag kunde typ inte somna, för så fort jag gjorde det åkte mitt huvud ner och då vaknade jag. Dessutom åkte jag baklänges, och det brukar inte spela någon roll, men nu gjorde det det av någon anledning så jag mådde piss. Det blev bättre när jag halvsov iofs, men ändå. Var nog första gången jag riktigt ogillade att åka tåg, normalt sett brukar jag tycka att det är ganska trevligt.
I skolan gick det ganska bra, förutom att jag höll på att lacka ur totalt på WebbDesignen. Jag missade nämligen Puttes första instruktion vilket gjorde att jag hamnade efter hela tiden, och ingen ville tala om hur man skulle göra (ingen som kunde iaf, bara en veta bättre-typ som hatar allt vad datorer heter. Jag vill inte att en "jag hatar datorer"-människa ska försöka lära mig någonting som har med teknik att göra, det är emot mina principer). Men till sist förstod jag vad vi sysslade med, och då blev jag såklart bäst på det. Nästan i alla fall. :P
Jag lyckades säga en kul grej också. Saken är den att på vår skola finns det GRYMT goda kakor som säljs i matsalen, alla som äter dem blir beroende. Så goda är de. Och när vi gått till matsalen för att dricka lite vatten var Micke där och hade köpt just en sån kaka. Så jag smörade lite, och fick ganska så mycket av honom. Och då blev jag glad och åt upp den.
Men då blev Nova avundsjuk och började klaga massa på att hon inte hade någon kaka, och Micke sa att om hon hade frågat hade hon också kunnat få, men det var försent, för nu hade jag redan ätit upp den. Varpå jag säger:
- Men Nova, du kan inte ha kakan, om jag äter den.
Jag kände mig ganska klockren just då. :P Det är ju alltid folk som ska säga att man kan inte äta kakan och ha kvar den (joho då! Man behöver bara köpa en ny!), så då tänkte jag att det där stämmer nog lite mer. :P
Förresten, mina nya idé är att jag ska försöka samla alla utgivna Kalle Ankas pocket. Så om någon som läser det här sitter med en trevlig samling som de vill skänka/sälja - säg till! Jag är väldigt intresserad just nu, så skynda, skynda! :P
Over and out.
torsdag 8 september 2005
Frukt
Alltså, jag kom på det idag. En tjej i min klass, hon är verkligen en övermogen papaya! Det är inget illa menat, hon är jättesnäll och så, men faktum kvarstår: hon är en övermogen papaya. Det har något med hennes personlighet att göra, fast jag tror inte att jag kan förklara exakt vad jag menar här. Ni får fråga IRL någon gång.
Så nu sitter jag här och undrar vad alla andra är för några frukter. Jojje är för tillfället en sån där riktigt sur citron... eller nej, han är en sån där äcklig clementin, förresten, för de är oranga och orange är en mkt gay färg (Mye sa det idag: "Ellen, jag har en väldigt gay klädsel idag!"). Precis.
Svedski är en melon. ;) Eller kanske en mango/papaya som just blir nermald i en sån där Loka-flaska. Nej, det passar inte riktigt. Hon är någon mjuk frukt. Där har vi det: en persika! Linda är en alldeles mogen persika! ^^
Musikski är en aggressiv och häftig frukt. Typ som physalis, jag tycker de är häftiga och aggressiva. Dessutom är de släkt med potatisar, och Musikski är ju väldigt lat av sig. Musikski är en physalisfrukt.
Tiriq är en vindruva. Eller snarare en klase vindruvor. Såna där lila eller vad man nu säger att de har för färg, inte de gröna! Det känns som en viktig detalj det där, så jag var bara tvungen att påpeka det.
Chriss är en... ja, vad är Chriss? Något grönt, typ... jag vet inte, antagligen något hon inte är allergisk mot. Vilket utesluter typ alla gröna frukter, tack för det hörru! Vad finns det kvar nu? Gröna bananer? Skulle inte tro det.
Nej, Chriss är något sött. Hon är nog en grön vindruva! Och inte en klase, utan en liten söt vindruva (en som kommer att sluta som ett av russinen i marabou Frukt & Mandel-chokladen!). Utan kärnor. Tror jag. Jag måste tänka. Nej, den har nog kärnor när jag tänker på det. Det är lite småfarligt, och det är ju Chriss!
Zackrid är något flummigt. Typ ett granatäpple. Det känns i alla fall inte särskilt seriöst, jag får upp massa bilder av äpplen som självmordsbombar och grejer. Och ni kan ju gissa hur det ser ut. (Ledtråd: inte särskilt seriöst!)
Robin, då? Han är en... hmm, det var lite svårt. Finns det några datornördsfrukter? Nej, tänkte väl det. Men få se... han är en kiwi! Jag kan lätt tänka mig en kiwi-Robin som springer omkring och åker moppe. Lätt.
Wombat? Den här lär ju vara grymt svår. Eller inte, han är en cashewnöt kom jag just på. Eller en ananas. Svårt val det där, cashewnöt eller ananas. Det går ju inte precis att blanda. Jag ska diskutera med Zackrid, återkommer till det snart.
Vad jag är vet jag inte. Jag hoppas att jag är en nektarin, då skulle jag bli glad. ^^ Eller ett amerikanskt blåbär, för de verkar vara ganska så manliga. Eller en limefrukt, kanske? Jag har alltid tyckt att lime är en fantastiskt cool frukt.
En kakaoböna, kanske? Lite motsägelsefullt iofs, eftersom jag typ är vit som snö (ful snö, sån där med mycket avgaser och hundpiss på), men jag gillar choklad väldigt mycket.
Aja, Zackrid svarade att jag var en bonde när jag frågade, men det är ingen frukt (det är en grönsak), så honom skiter vi i. Musikski tyckte att jag var en citrusfrukt (inte citron!). Så de tär vad mina vänner tycker. Själv känner jag mig mest som en amerikansk nektarin. Som inte är fet.
Wombat är en skitstor cashewnöt har vi nu bestämt oss för. En tysk cashewnöt, la jag just till. Han känns lite tysk cashew hela han, så det passar nog rätt bra. Fille är en jordgubbe, om någon skulle bry sig, Thomas är ett riktigt blåbär. ^^
Over and out.
Så nu sitter jag här och undrar vad alla andra är för några frukter. Jojje är för tillfället en sån där riktigt sur citron... eller nej, han är en sån där äcklig clementin, förresten, för de är oranga och orange är en mkt gay färg (Mye sa det idag: "Ellen, jag har en väldigt gay klädsel idag!"). Precis.
Svedski är en melon. ;) Eller kanske en mango/papaya som just blir nermald i en sån där Loka-flaska. Nej, det passar inte riktigt. Hon är någon mjuk frukt. Där har vi det: en persika! Linda är en alldeles mogen persika! ^^
Musikski är en aggressiv och häftig frukt. Typ som physalis, jag tycker de är häftiga och aggressiva. Dessutom är de släkt med potatisar, och Musikski är ju väldigt lat av sig. Musikski är en physalisfrukt.
Tiriq är en vindruva. Eller snarare en klase vindruvor. Såna där lila eller vad man nu säger att de har för färg, inte de gröna! Det känns som en viktig detalj det där, så jag var bara tvungen att påpeka det.
Chriss är en... ja, vad är Chriss? Något grönt, typ... jag vet inte, antagligen något hon inte är allergisk mot. Vilket utesluter typ alla gröna frukter, tack för det hörru! Vad finns det kvar nu? Gröna bananer? Skulle inte tro det.
Nej, Chriss är något sött. Hon är nog en grön vindruva! Och inte en klase, utan en liten söt vindruva (en som kommer att sluta som ett av russinen i marabou Frukt & Mandel-chokladen!). Utan kärnor. Tror jag. Jag måste tänka. Nej, den har nog kärnor när jag tänker på det. Det är lite småfarligt, och det är ju Chriss!
Zackrid är något flummigt. Typ ett granatäpple. Det känns i alla fall inte särskilt seriöst, jag får upp massa bilder av äpplen som självmordsbombar och grejer. Och ni kan ju gissa hur det ser ut. (Ledtråd: inte särskilt seriöst!)
Robin, då? Han är en... hmm, det var lite svårt. Finns det några datornördsfrukter? Nej, tänkte väl det. Men få se... han är en kiwi! Jag kan lätt tänka mig en kiwi-Robin som springer omkring och åker moppe. Lätt.
Wombat? Den här lär ju vara grymt svår. Eller inte, han är en cashewnöt kom jag just på. Eller en ananas. Svårt val det där, cashewnöt eller ananas. Det går ju inte precis att blanda. Jag ska diskutera med Zackrid, återkommer till det snart.
Vad jag är vet jag inte. Jag hoppas att jag är en nektarin, då skulle jag bli glad. ^^ Eller ett amerikanskt blåbär, för de verkar vara ganska så manliga. Eller en limefrukt, kanske? Jag har alltid tyckt att lime är en fantastiskt cool frukt.
En kakaoböna, kanske? Lite motsägelsefullt iofs, eftersom jag typ är vit som snö (ful snö, sån där med mycket avgaser och hundpiss på), men jag gillar choklad väldigt mycket.
Aja, Zackrid svarade att jag var en bonde när jag frågade, men det är ingen frukt (det är en grönsak), så honom skiter vi i. Musikski tyckte att jag var en citrusfrukt (inte citron!). Så de tär vad mina vänner tycker. Själv känner jag mig mest som en amerikansk nektarin. Som inte är fet.
Wombat är en skitstor cashewnöt har vi nu bestämt oss för. En tysk cashewnöt, la jag just till. Han känns lite tysk cashew hela han, så det passar nog rätt bra. Fille är en jordgubbe, om någon skulle bry sig, Thomas är ett riktigt blåbär. ^^
Over and out.
onsdag 7 september 2005
Vinglig, men målmedveten
Ja, dålig dag™ följdes upp av ännu sämre dag™ då jag blev dumpad av Jojje via SMS. Visserligen var det för att jag SMSade och frågade om han fortfarande var kär i mig, men då hade vi umgåtts i typ två timmar innan. Dessutom kunde han ju ha ringt om han ville göra det på ett schysst sätt.
Så nu är han sur på mig och jag på honom. Jag tycker faktiskt att jag har mer anledning att vara sur, de tär faktiskt jag som blivit dumpad. Han verkar förespråka någon sorts fackförening för killar som dumpar via SMS och går runt och tycker synd om sig själv. Man undrar ju vad det är för fel på folk.
Nej, seriöst. Vad som hände var alltså att han dumpade mig och att jag blev ledsen. Jag snackade runt lite, ingen kände till att han tänkte göra slut, och dessutom hörde han inte av sig alls. Jag fick i alla fall fram att vi skulle träffas igår och snacka, och det gjorde vi. Fast först hade vi ett bråk via MSN (i söndags), och den konversationen har på något sätt spridits till folk (mest eftersom jag sa "Sluta. Skriva. Punkter." vilket folk tyckte var skitkul.
Fast jag vet inte om man kan kalla det vi gjorde igår för att prata. Han var här i fyra och en halv minut (uppskattningsvis, räkna med en halv minuts felmarginal), och under den tiden hann han förklara att han inte funderat över om han var kär i mig eller inte särskilt länge, bara "några dar". Så bad han om förlåtelse för att han dumpade mig via SMS, men han ville bara svara så fort som möjligt. Han skulle egentligen gjort slut face-to-face dagen därpå, men så blev det inte.
Sen frågade han "Får jag gå nu?" (och jag vet att ni alla nu frågar "Får jag skratta nu?" och ja, det får ni!), och jag kände mig som en x_X. Seriöst, vad svarar man på det? Det där var inget jävla kvartssamtal som han var tvingad till, tanken var att han var där frivilligt, för att han ville prata. Men så var det visste inte alls.
Så jag sa att visst fick han gå om han ville det, och han reste sig och plckade upp sin ryggsäck. Då kom jag på att jag så gott som lovat Nova att slå honom, och dessutom kände jag att det skulle kännas jävligt bra, vilket resulterade i att jag sa "Vänta, det var en sak till!". När han vände sig om gav jag honom en örfil, och kommenterade det med att "det där förtjänade du".
Idag fick jag höra av Svedski att han tyckte det var taskigt av mig att slå honom (helt korrekt, det var taskigt, men jävligt välförtjänt), att han tycker att jag snackat skit om honom och att han inte tror att jag är kär i honom. Det var alltså ett rätt av tre möjliga. Därför tänkte jag förklara de två punkter han hade fel på:
1. Jag har inte snackat skit om honom. Det har jag inte. Jag har bara berättat för folk vad som hänt, och om han tycker att det räknas som skitsnack, då föreslår jag att han tar och ser över vad det är han gör egentligen. Det är alltså inte mitt fel att Fille vrålar GAY så fort han ser honom (han gjorde det på MSN igår), att han fått namnet SMS-Johan, eller att folk anser att han förtjänar en pungspark. Det är helt och hållet deras egna val, jag har bara berättat vad som hänt.
2. Jag är visst kär i honom. Snälla, tror han att jag skulle bli så upprörd annars? Tror han att jag bara slutar vara kär på en vecka för att han gör slut? Jag har varit kär i honom i typ två år eller nåt, det kommer inte gå över bara sådär. Visst, jag kanske uppför mig som en bitch och inte alls verkar särskilt kärleksfull, men varför ödsla kärlek på någon som inte vill ha den? Spelar roll vad jag känner, vill han inte veta av mig så slipper han.
Nu kommer mitt batteri till den bärbara datorn snart dö, så jag tror jag slutar här. Ska återvända till mitt rum och sitta där ett tag (göra matteläxan... fan också!), men där har jag tyvärr inte internet just nu. Kommer att få det imorgon, om jag har tur. Imorgon ska jag träna också, duktig som jag är. Aja.
Over and out.
Så nu är han sur på mig och jag på honom. Jag tycker faktiskt att jag har mer anledning att vara sur, de tär faktiskt jag som blivit dumpad. Han verkar förespråka någon sorts fackförening för killar som dumpar via SMS och går runt och tycker synd om sig själv. Man undrar ju vad det är för fel på folk.
Nej, seriöst. Vad som hände var alltså att han dumpade mig och att jag blev ledsen. Jag snackade runt lite, ingen kände till att han tänkte göra slut, och dessutom hörde han inte av sig alls. Jag fick i alla fall fram att vi skulle träffas igår och snacka, och det gjorde vi. Fast först hade vi ett bråk via MSN (i söndags), och den konversationen har på något sätt spridits till folk (mest eftersom jag sa "Sluta. Skriva. Punkter." vilket folk tyckte var skitkul.
Fast jag vet inte om man kan kalla det vi gjorde igår för att prata. Han var här i fyra och en halv minut (uppskattningsvis, räkna med en halv minuts felmarginal), och under den tiden hann han förklara att han inte funderat över om han var kär i mig eller inte särskilt länge, bara "några dar". Så bad han om förlåtelse för att han dumpade mig via SMS, men han ville bara svara så fort som möjligt. Han skulle egentligen gjort slut face-to-face dagen därpå, men så blev det inte.
Sen frågade han "Får jag gå nu?" (och jag vet att ni alla nu frågar "Får jag skratta nu?" och ja, det får ni!), och jag kände mig som en x_X. Seriöst, vad svarar man på det? Det där var inget jävla kvartssamtal som han var tvingad till, tanken var att han var där frivilligt, för att han ville prata. Men så var det visste inte alls.
Så jag sa att visst fick han gå om han ville det, och han reste sig och plckade upp sin ryggsäck. Då kom jag på att jag så gott som lovat Nova att slå honom, och dessutom kände jag att det skulle kännas jävligt bra, vilket resulterade i att jag sa "Vänta, det var en sak till!". När han vände sig om gav jag honom en örfil, och kommenterade det med att "det där förtjänade du".
Idag fick jag höra av Svedski att han tyckte det var taskigt av mig att slå honom (helt korrekt, det var taskigt, men jävligt välförtjänt), att han tycker att jag snackat skit om honom och att han inte tror att jag är kär i honom. Det var alltså ett rätt av tre möjliga. Därför tänkte jag förklara de två punkter han hade fel på:
1. Jag har inte snackat skit om honom. Det har jag inte. Jag har bara berättat för folk vad som hänt, och om han tycker att det räknas som skitsnack, då föreslår jag att han tar och ser över vad det är han gör egentligen. Det är alltså inte mitt fel att Fille vrålar GAY så fort han ser honom (han gjorde det på MSN igår), att han fått namnet SMS-Johan, eller att folk anser att han förtjänar en pungspark. Det är helt och hållet deras egna val, jag har bara berättat vad som hänt.
2. Jag är visst kär i honom. Snälla, tror han att jag skulle bli så upprörd annars? Tror han att jag bara slutar vara kär på en vecka för att han gör slut? Jag har varit kär i honom i typ två år eller nåt, det kommer inte gå över bara sådär. Visst, jag kanske uppför mig som en bitch och inte alls verkar särskilt kärleksfull, men varför ödsla kärlek på någon som inte vill ha den? Spelar roll vad jag känner, vill han inte veta av mig så slipper han.
Nu kommer mitt batteri till den bärbara datorn snart dö, så jag tror jag slutar här. Ska återvända till mitt rum och sitta där ett tag (göra matteläxan... fan också!), men där har jag tyvärr inte internet just nu. Kommer att få det imorgon, om jag har tur. Imorgon ska jag träna också, duktig som jag är. Aja.
Over and out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)