måndag 16 november 2015

Review: Matchad

Matchad Matchad by Ally Condie
My rating: 3 of 5 stars

Mmmmmm, älskar lite ungdomsdystopier. Av nån anledning? Jag vet inte varför, det är inte som att de flesta av dem är särskilt originella eller välskrivna, för att inte tala om hur få av dem faktiskt lyckas vara bra och spännande genom tre hela böcker, men ändå insisterar alla på att vara trilogier.

Den här är inte särskilt originell. Den har allt: kärlekstriangeln, den konstiga sorteringsceremonin när protagonisten nått en viss ålder som börjar boken, den ondskefulla regerngen som kontrollerar varenda rörelse, det mycket yngre syskoner och så vidare och så vidare. Det finns ingen död pappa, men en farfar fyller den rollen.

Ändå gillade jag den? Kärlekstriangeln är inte sådär "omg vilken av dessa tråkiga pojkar gillar jag mest jag kan inte bstämma mig!?" utan är bokstavligt talat ett val mellan frihet och säkerhet. Vill Cassia vara sig själv eller vill hon vara säker? Det är, bokstavligen, vad hon väljer mellan, och jag gillade det så mycket bättre än att behöva välja mellan två pojkar hon uppenbarligen älskar lika mycket och inte kan välja mellan, bla bla.

Fast det hade förstås varit bättre om den förbjudna kärleken varit mellan Cassia och en tjej, men liksom, när kommer det någonsin hända? Attraction mellan samma kön existerat inte ALLS i den här boken, och, tja, när är det någonsin så i den här typen av böcker? Suck ...

Jag gillade också att Cassia typ ifrågasatte sånt som vanligtvis inte ifrågasätts i såna här böcker, som typ hennes privilegier (kanske för att huvudpersonerna inte alltid har något?). Hon är typ "OMFFFFG JAG VILL HA MIN FRIHET FUCK SYSTEMET", och sen ba "men vänta lite det vore självistk av mig, frihet vore bra för mig men det finns ju många som det skulle bli värre för" ... jag menar, jag antar att det i slutet kommer visa sig att det är bäst att krossa systemet och kommer hjälpa fler personer, men det var nice att hon tänkte på andra.

Och wow, lillebrorsan var inte så jobbig att jag ville skjuta mig själv? Det är ovanligt. Jag är så trött på gulliga småsyskon, men han var liksom inte Cassias enda motivation och verkade ha typ en karaktär förutom "omg så söt", så han var okej.

Kommer läsa resten av serien, men vi får se om även de lyckas överträffa mina förväntningar. Tvivlar på det.


True story.

2 kommentarer:

bam sa...

Ja, det är fan för lite homokärlek i denna genren.

Ell sa...

JAA! Eller egentligen i alla genres, men ändå ...