Kaffet kan svika, men orden gör det inte

Dör trötthetsdöden. Har gjort alldeles för mycket idag och gått alldeles för mycket, men vafan ... fick ta en akuttripp till IKEA eftersom min kaffepress begick seppuku igår och det gick inte särskilt bra att brygga kaffe utan bryggare imorse. :(

Meeen, trots det har jag skrivit det sista på årets NaNo och kan officiellt claima titeln som:

Det har inte varit mitt bästa NaNo-år, för efter att jag nådde 50k (efter halva månaden) kändes det mer och mer segt att skriva. Det som skulle bli skräck blev inte särskilt läskigt och jag hade ingen riktig koll på vart ploten var på väg. Jag tycker att jag lyckades lösa allt på ett bra sätt dock, utan att bli överdrivet melodramatisk, vilket annars brukar vara mitt problem när jag måste improvisera ett sätt att störta ondskan.

Ändå har det inte varit mitt sämsta år heller, med 80k ord skrivna och extremt lite dialog som baserats på pop cultural references. Nog för att jag älskar såna, men ibland måste man ju utmana sig själv till att göra någonting nytt, och det tycker jag ändå att gjort i år. Heja mig!

Resten av manuset? Tja, det fixar jag när jag redigerar det.

True story.

Confessions

Bildkälla: https://nerdist.com/

Hanna hade hittat någon rolig grej där man ska erkänna fem saker på bloggen man aldrig erkänt här förut. Lät kul, så why not?

1. Jag har blivit något av en städhitler på senare år och blir verkligen tokig om det är stökigt i min lägenhet, eller om jag av någon anledning inte hinner städa den en gång i veckan. Egentligen är det här väl en bra egenskap men jag känner liksom ingen annan som verkar bry sig om städning så det känns som att jag är ett freak. Dessutom känns det som ett svek mot mitt forna jag: bråkade jag verkligen med pappa genom hela min tonårstid för att bli precis som honom så fort jag blev vuxen?
   
   
2. Jag HATAR verkligen bara fötter with a passion. Det faktum att jag numera kan gå barfota om jag har leggings (som måste vara uppkavlade till åtminstone halva vaden, annars går det inte) är typ ett stort steg för mig. Finns ingenting jag hatar mer än när folk har långa jeans/byxor/leggings och sen bara fötter. Det är det enda jag kan tänka på i den där scenen i Return of the King när Aragorn hallucinerar om Arwen. Jag lovar att du inte ens tänkt på att han är barfota där, men det är han. Och det förstör hela scenen för mig. Det här inkluderar även allt som visar bara tår men typ inget annat. Nej, det var inte kul att ha gips för mig!!!
   
   
3. Letar verkligen hela tiden efter "bevis" på min bisexualitet för känner mig som värsta fakern. Har fan aldrig ens kysst en tjej? Även om jag själv vet vad jag attraheras av känns det ändå som att jag egentligen är straight och bara låtsas, fastän jag egentligen tror att det är mkt vanligare tvärtom (dvs att man ignorerar sina känslor för tjejer pga lättare med känslor för killar, pga samhället). Sjukt drygt. :(
   
   
4. Min favoritmat är veggieburgare. Jag har genom åren försökt påstå att många maträtter är min favorit, men jag äter fan veggiburgare varje fredag och ibland ytterligare en gång i veckan om jag och Trams går på Max innan bion. Det måste vara min favorit.
   
   
5. Jag har stickat två Ravenclawhalsdukar i mitt liv men är ändå inte nöjd. Någon gång ska jag sticka den perfekta Ravenclawhalsduken.

Funderade på om #5 skulle vara att det tagit mig typ tre dagar eller nåt att komma på fem grejer, men ehh, det vore så tråkigt ... det blir en liten bonus!

True story.

Review: Utvald

Utvald by Ally Condie
My rating: 3 of 5 stars

Jag vill inte vara den som är den, men den här boken hade fan kunnat vara tvåhundra sidor kortare om den inte varit så repetativ? Det är såååå mycket repetition i de interna monologerna, och visst passar det eftersom vi följer karaktärer som får ... tänka???? fritt??? för första gången ever. Jag kan väl inte klandra dem för att de leker med ord och är poetiska.

Ploten då? Jag gillade den. Den är lite komplicerad med alla lager av svek och spionage, men jag gillade att vi skippade hela "omg nej den hemliga rebellgruppen var lika ond som regeringen!!!"-grejen, samtidigt som vi fick se att rebellerna inte var helt oproblematiska. Det slutade bra också: med hopp, vilket är hur jag vill att alla böcker ska sluta.

Och ingen jävla kärlekstriangel, hallelujah! Det konstateras tidigt att båda Xander och Ky är kära i Cassia, men att de kommer respektera hennes val vad det än är, att de inte är arga på henne eller varandra, trost det något komplicerade förhållandet. Cassia, förstås, tvivlar ju aldrig på vem hon vill ha, vilket är uppfriskande det med. Om kärlekstrianglar SKA vara med, får de gärna vara såhär. I första boken måste Cassia välja mellan frihet och säkerhet, men efter att hon gjort det valet ifrågasätter eller ångrar hon det inte.

Ändå kändes boken lite väl lång och det hände lite för mycket. Den stora "revevealen" på slutet, det som Cassia inte kunde minnas, det som förklade hur allting började, kändes inte som en stor grej alls. Vid det laget spelade det liksom ingen roll längre, så varför bry sig?

Jaja. Jag har läst sämre böcker och den här levererade åtminstone hela vägen, vilket är ovanligt för trilogier nuförtiden. Sista boken är oftast skitdålig, men det var inte den här. Jag övervägde till och med att ge den fyra stjärnor, men jag tyckte den var lite för lång för det.

View all my reviews

True story.

Master of Vuxenhet ... näe, jag menar Science

Fan, vad mycket vuxenpoäng jag tagit de senaste veckorna! Det är helt sjukt. Synd att man inte kan använda vuxenpoäng till någonting, typ nya liv i Candy Crush, för då hade mitt liv varit så mycket enklare nu. Ärligt talat oklart varför man ska ta massa vuxenpoäng när de inte har någon praktisk användning alls.

Nej, men okej, till att börja med:

GUESS WHO'S OFFICIALLY GOT HER FUCKING MASTER'S DEGREE??? pic.twitter.com/SF2vmJzWIs

— Ell Eastwood (@Ellociraptor) November 12, 2015

Och ni ba WOOW WOOAAAH SÅ SJUKT VUXET SHIIIT. Eller? Det känns som att allt som har med skola att göra är ganska ovuxet, men å andra sidan betyder det här ju att jag är klar med skolan och redo att ge mig ut i arbetslivet, så det BORDE ge fett med vuxenpoäng. Minst typ 300 stycken.

Antar att det här officiellt gör mig till en underbetald, överutbildad museiarbetare. WHOOOOP WHOOOP. Apropå det insåg jag att iom att Naturhistoriska är en myndighet (som sorterar under Kulturdepartementet ...?) så är jag tekniskt sett en statstjänsteman! Här har jag alltså varit statligt anställd i två år och ingen har sagt något!? Rimligt.

Men det var inte allt, nähej, jag fortsatte på min kampanj genom vuxenvärlden och la om mitt bolån. Alltså, det är väl typ bara pensionsspara och amortera som är vuxnare än det, va? Trodde det skulle vara skitsvårt men loggade bara in på internetbanken och valde hur mkt jag ville betala i en scrollista. Skitenkelt.

Eftersom jag tog lån när jag flyttar 2011 och visste att jag skulle plugga i fyra år till så tog jag mitt lån på 5 år och landade på en ränta på 5,09% Det var väl helt ok då men det är helt galet högt nu, så nu la jag om till under 2% och suddenly betalar jag 2000 kronor mindre i månaden för mitt boende!?!?!?!?!? Haha satt fan och skrek högt när jag insåg det. Tar bort så jävla mycket av den pengastress jag haft på senaste tiden också, det är så gött.

Med tanke på vilket flyt jag haft så tog jag mig an min elräkning också. Lärde mig skillnaden på elhandelskostnad och elnätskostnad och bytte sedan elbolag med förhoppningen om att det ska bli iaf lite billigare med elräkningen i framtiden.

OJ OJ OJ TRE VUXNA SAKER I RAD, DET ÄR FANIMIG ETT HATTRICK I VUXENHET. Är verkligen vuxenlivets Zlatan eller något.

Nej, men, nu har jag inte tid att sitta här och blogga. Ska pensionsspara och titta på På Spåret eller nåt.

True story.

Review: Korsad

Korsad by Ally Condie

My rating: 3 of 5 stars

Okej, till att börjar med måste jag säga att jag gillar de här omslagen (inte bara för att det här matchar de blå accentfärgerna på min blogg!), för de är coola och det är skitenkelt att se vilken ordning man ska läsa böckerna i bara man tittar på dem. Med det sagt har jag tittat närmare på den här och stör mig lite. Det flyger mycket mer glas i luften än vad som får plats i hålet hon gör med handen och vart är glaset från det undre hålet? Tsk, tsk, det stämmer inte. Men okej, bonuspoäng för att hennes outfits matchar det hon har på sig i boken.

Jag gillade den här också. Okej, att gå från ett perspektiv till två i nästa bok är jag alltid skeptisk till, men det fungerade. Det var bara några gånger det var svårt att hålla isär dem, och det var mest i slutet av boken när kapitlen var jättekorta.

Fast att se Kys perspektiv var lite irriterande, för det kändes som att mycket vi fick veta om honom var sånt som Cassia redan berättat eller räknat ut i första boken, och nu så bekräftade han det bara eller skrev om historien (jag vet inte, men för mig är inte kärlek bättre eller mer äkta bara för att det var kärlek vid första ögonkastet, så liksom, det behöver inte ändras så att det var det). Det var lite störigt.

Det känns också som att det hintas mot en riktig kärlekstriangel i nsäta bok och snälla snälla snälla nej inte det. Jag förstår att Ky är svartsjuk, det gör jag, och jag förstår att Cassia tänker på det som kunde varit och saknar Xander eftersom han är hennes bästa vän ... MEN SNÄLLA INTE MER ÄN SÅ.

De sista sidorna, typ de sista tio eller så, kändes extremt stressade. Det verkade som att boken var på g med lite drama med hela "bara två personer får plats i boken"-grejen, men det ledde inte till något. All dialog på slutet kändes som att den bara berättade sånt vi måste veta innan boken tog slut, snarare än att vara mer "organisk". Och sen hoppade vi plötsligt flera månader fram i tiden på den sista sidan vilket, eh, var ännu skummare. Med tanke på att bok tre är femhundra sidor lång antar jag att det kommer ta ett tag att styra upp allt, coh jag gissar att lite av det kunde ha hänt i den här boken.

View all my reviews

True story.

I read, I travel, I become

Jag blev taggad av Chriss, och jag är ju inte den som säger nej till att svara på roliga frågor!

1. Favoritvy i böcker?

UPON THE FOREMOST SHIP A GREAT STANDARD BROKE ..... alltså en gång i tiden kunde jag citera hela den här passagen ur LotR när Aragorn dyker upp med sina skepp vid slaget vid Pelennor slätt. Så fint.

2. Favoritvärld i en bok/bokserie?

Oj, ehh... Middle-Earth tror jag? Eller något tokmysigt ställe, typ Fairyland (i The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making t ex). Men Middle-Earth är nog bäst ändå.

3. Var läser du bäst: flygplan, bil, tåg, buss eller annat transportmedel?

Tunnelbana. Älskar att läsa när jag åker någonstans, men tunnelbanan är bäst för där finns ingenting annat att titta på än ens eventuellt fula medmänniskor. Bussar och tåg kan åka förbi fina platser som man vill stirra ut på, vilket förstås distraherar.

4. Vad läser du helst för typ av böcker på resan?

Jag läser allt, hela tiden. Har nog inga jag föredrar när jag reser. Kanske något långt som inte tar slut så fort?

5. Fantasivärld eller verklighet?

Fantasi, ehehehe.

6. Tidsresor: Föredrar du att läsa om dåtiden, nutiden eller framtiden?

Eh, framtiden tror jag? Alltså, en av mina favorit tropes är ju en person ur dåtiden som måste anpassa sig till nutiden (tänk Ichabod i Sleepy Hollow), men om vi bara snackar om vilken tidsålder jag föredrar att läsa om är det nog nutid eller framtiden. Läser typ bara historical fiction om den är skriven av Conn Iggulden.

7. Besöker du hellre bokhandelskedjor eller privata lokala bokhandlar när du är utanför din hemort?

Lokala? Alltså går väl inte in på Akademibokhandeln i varje småstad jag hamnar i, men i typ London skulle jag ju inte dissa de stora kedjorna bara för att de är stora. Besöker sånt jag inte har hemma helt enkelt!

8. Land/stad/plats jag vill besöka pga en bok?

Sjukt svår fråga faktiskt. Kanske Maine, USA, bara för att så jävla mkt Stephen King-böcker utspelar sig där? Känns som att det kanske skulle ge någonting att ha sett platsen IRL när man läser alla hans böcker. Lånade en helt random King-bok på biblioteket nyss och läste baksidestexten som ba "han är en före detta författare från Maine" och jag ba NO FUCKING SHIT SHERLOCK!? Älskar King, men ibland är han en parodi på sig själv.

9. Bokkaraktär du skulle vilja ha med dig på resan?

Gandalf. Sjukt bra reseguide. Räknar in alla så att ingen kommer bort, kanske försvinner ibland så man får utforska på egen hand, men kommer alltid tillbaka och styr upp allting när det verkar som att man ska missa tåget pga borttappade biljetter eller så.

10. Nämn en stad/ett land/en plats där du skulle vilja att en bok skulle utspela sig?

Stockholms tunnelbana!! Ge mig typ Neverwhere fast baserat på Stockholms tunnelbanesystem. Okej, det är min stad, jag borde kanske skriva skiten själv, men ändå.

11. Rekommendera en bok där resande/utforskande av plats har stor roll?

Expeditionen: Min kärlekshistoria. Fokuserar dels på en extremt misslyckad forskningsresa, men också författarens egen resa i deras fotspår. Älskar hur besatt Bea Uusma blir av fallet, kunde verkligen relatera till det på något vis.

12. Om du fick välja en bok att resa jorden runt med och rekommendera människor att läsa, vilken skulle du välja?

Ehh, jag vet inte. Zlatans bok kanske? Har nog ingen bok som är jättedjup och läsvärd som alla borde läsa som jag kan komma på. Fy fan vad tråkig jag är.

13. Beskriv din drömresa/favoritresa med en bokomslag eller en boktitel.

....On The Road? Nej, vänta, man fick använda ett omslag, då vet jag:

Bildkälla: http://www.amazon.ca/Wild-Found-Pacific-Crest-Trail/dp/1594136742

Det är jättepassande för jag har rosa skosnören på mina vandringskängor också. Har egentligen bara varit på en ordentlig vandring och då hade vi ändå dusch, wifi och bastu på varenda ställe vi stannade (typ ... iaf på forskningstationen långt upp i bergen), så det var rätt lyxigt jämfört med hur typ Cheryl hade det, men ... det var nice.

14. Tagga tre personer

Hanna! Och ehh, den som vill!

True story.

Review: Matchad

Matchad by Ally Condie
My rating: 3 of 5 stars

Mmmmmm, älskar lite ungdomsdystopier. Av nån anledning? Jag vet inte varför, det är inte som att de flesta av dem är särskilt originella eller välskrivna, för att inte tala om hur få av dem faktiskt lyckas vara bra och spännande genom tre hela böcker, men ändå insisterar alla på att vara trilogier.

Den här är inte särskilt originell. Den har allt: kärlekstriangeln, den konstiga sorteringsceremonin när protagonisten nått en viss ålder som börjar boken, den ondskefulla regerngen som kontrollerar varenda rörelse, det mycket yngre syskoner och så vidare och så vidare. Det finns ingen död pappa, men en farfar fyller den rollen.

Ändå gillade jag den? Kärlekstriangeln är inte sådär "omg vilken av dessa tråkiga pojkar gillar jag mest jag kan inte bstämma mig!?" utan är bokstavligt talat ett val mellan frihet och säkerhet. Vill Cassia vara sig själv eller vill hon vara säker? Det är, bokstavligen, vad hon väljer mellan, och jag gillade det så mycket bättre än att behöva välja mellan två pojkar hon uppenbarligen älskar lika mycket och inte kan välja mellan, bla bla.

Fast det hade förstås varit bättre om den förbjudna kärleken varit mellan Cassia och en tjej, men liksom, när kommer det någonsin hända? Attraction mellan samma kön existerat inte ALLS i den här boken, och, tja, när är det någonsin så i den här typen av böcker? Suck ...

Jag gillade också att Cassia typ ifrågasatte sånt som vanligtvis inte ifrågasätts i såna här böcker, som typ hennes privilegier (kanske för att huvudpersonerna inte alltid har något?). Hon är typ "OMFFFFG JAG VILL HA MIN FRIHET FUCK SYSTEMET", och sen ba "men vänta lite det vore självistk av mig, frihet vore bra för mig men det finns ju många som det skulle bli värre för" ... jag menar, jag antar att det i slutet kommer visa sig att det är bäst att krossa systemet och kommer hjälpa fler personer, men det var nice att hon tänkte på andra.

Och wow, lillebrorsan var inte så jobbig att jag ville skjuta mig själv? Det är ovanligt. Jag är så trött på gulliga småsyskon, men han var liksom inte Cassias enda motivation och verkade ha typ en karaktär förutom "omg så söt", så han var okej.

Kommer läsa resten av serien, men vi får se om även de lyckas överträffa mina förväntningar. Tvivlar på det.

View all my reviews

True story.

Sanningen är ...

Äntligen kan jag sluta droppa massa subtila hintar om mitt super-secret boyband, för nu är det äntligen officiellt ...

DET BLIR ETT MULTICON 2016!!

Och ännu viktigare: JAG är med och arrangerar. Ja, det kanske man inte kunde trott. Själv trodde jag att jag var klar med konventarrande typ 2009, meeen sen var jag hög på morfin på sjukhuset när Li lite sneaky ba "ska du inte arra Multicon nästa år?" och jag ba "JO FÖR FAN". Sjuksköterskan varnade mig faktiskt för att knarket skulle få en att säga snt man inte menade ...

Äsch, det blir kul! Fjärde året i rad gör att Multicon är en väloljad maskin numera och jag behöver inte göra särskilt mycket. Ja, mer än att göra min bästa Tony Stark-imitation i trailern.

True story.

Review: Hål i huvudet

Hål i huvudet by Jenny Jägerfeld
My rating: 3 of 5 stars

Det var väldigt svårt för mig att relatera till huvudpersonen. Jag kan inte tänka mig något värre än att dra till Spanien helt random för att försöka hitta mig själv och om någon av mina vänner försöker hantera sina problem så ... sorry, jag kommer inte följa med. Jag får sån ångest. Hur har hon råd? Hon måste betala hyra! Hon hoppade av skolan! Har du någon plan alls!? Visserligen förklarades hyran, men ändå ... usch, nej.

Med typ 80 sidor kvar var jag hoppfull om vart boken var på väg, men tyvärr slutade det med predatory lesbian-tropen och inget riktigt engagemang från huvudkaraktären, så jag är inte överlycklig över det. Slutet hade kunnat ses som hoppfullt - hade det var en pojkcrush hade jag absolut tolkat det så - men hela 'låt oss hålla det platoniskt'-grejen innan det ... jag vet inte.

Huvudpersonen var så konstig och otrevlig också. Vem tar någons telefon och SMSar "jag älskar dig" till ett random nummer? Altså ... vafan? Jag menar, bara för att du är ledsen och ditt liv suger behöver du ju inte förstöra för alla andra. Nu fick jag visserligen inte intrycket av att boken uppmuntrade till den typen av beteenden, men det gjorde ändå att jag kände mig mer irriterad över huvudpersonen, snarare än att jag sympatiserade med henne.

Jaja. Det bevisar väl bara att en författers första bok inte måste vara deras bästa. Jag tyckte också det va rskumt att den utspelade sig 2000 när den var skriven i 2006, för det tog mig lite för lång tid att fatta det. Men det förklarade iaf teknologin som användes i boken!

View all my reviews

True story.

Senaste ...

Snor hejdlöst listan från Hanna.

Låt du hörde: We Are Young av Fun feat Janelle Monáe. Från min inspirationslista Standing But Not Operating.

Film du såg: Förra veckan såg jag och Trams Maze Runner 2 på bio. Den var sådär. Inte särskilt lik boken och dessutom förstördes hela biobesöket av ett hånglande par framför mig.

Bok du läste: Are you there god? It's me, Margaret.

Mat du åt: En Nacho Deluxe på Taco Bar. Orkade inte ens hela. o_O

Kram: Fredskronk, när vi sa hejdå efter att ha fikat.

Känslan: Sömnighet.

Resa: Var i Skåne för två helger sedan! Det var nice.

Personen du fick sms av: Chriss, som var arg på en bokrecensent.

Gången du var utomhus: När jag gick av bussen för nån timme sen.

Senaste pinnade bild på Pinterest: Min senaste board heter Roller coasters och är nog bara rolig för mig. Där la jag in den här alldeles nyss.

Mitt senaste inkommande sms: "Jaaa, jag hatar fan när recensenter spoilar grener i sina recensioner!" från Chriss. Hon var som sagt arg.

Mitt senaste skickade mail: "Jag kan till och med tänka mig tråkiga pass om det är så" sa jag till min chef.

Min senaste seriebesatthet: Har blivit lite småkär i Leverage igen. Dessutom såg jag och Chriss massa Outlander när jag var i Skåne, vilket var nice. 

Mitt senaste skickade facebookmeddelande: Officiellt har jag inte Facebook och det jag skrev sist hade med mitt super-secret boyband att göra så jag kan tyvärr inte berätta vad det var.

Min senaste nedladdade app: Lol, vem har appar? Tror det var Spotify till surfplattan.

Min senaste spelade låt på Spotify: Eftersom det tog lite tid att svara på det här är det nu I Knew You Were Trouble av We Came As Romans.

True story.

Review: Are You There God? It's Me, Margaret.

Are You There God? It's Me, Margaret. by Judy Blume
My rating: 3 of 5 stars

Okej, så jag kanske inte direkt är rätt åldersgrupp för den här boken, men jag har aldrig läst den innan och den är lite av en klassiker (om inte annat refereras den ÖVERALLT), så när jag såg den på biblioteket förra veckan kunde jag inte låta bli att låna den.

Jag vet inte om jag hade uppskattat den om jag läst den när jag var i rätt ålder. Jag tror inte jag hade panik över att få bröst eller mens, och när jag var runt 11, 12 var jag så like en pojke att jag aldrig kunde relatera till böcker av den här typen. Men jag gillade att läsa dem, för att ta reda hur tjejer "skulle" vara.

Jag tvivlar på att jag hade uppskattat de religiösa bitarna som barn, men jag gillade det nu. Kanske inte Margarets slutsats, att man måste uppfostra sina barn till en viss religion eftersom det är för svårt att välja en själv, men idén om att hon behöver någon sorts gud som bryr sig om henne, men inte på ett organiserat sätt. Hon ville ha en personlig gud.

Omslaget är rätt hysteriskt kul dock. Ska det se ut som Facebookchatten eller ett SMS eller nåt? Jag vet inte, boken känns inte fullkomligt daterad trots att den har 45 år på nacken, men det där omslaget är lite väl om ni frågar mig ...

View all my reviews

True story.

Och på jobbet går det också jättebra

Jag har hamnat i en så konstig bit i mitt liv nu, där det känns som att jag är mellan någonting, men jag inser hela tiden att det är jag inte. Jag väntar på att skolan ska börja igen efter sommaren, men herregud, det är november och någon sommar har det inte varit på länge (tacka fan för det). Klart det är en omställning att gå från att ha pluggat i typ hela sitt liv till att inte behöva göra det mer, men att bryta benet och sjukskrivas i två månader lagom till att det var dags för den insikten hjälpte kanske inte. Men det jag gör just nu är faktiskt det jag gör just nu, mitt jobb är mitt riktiga jobb, mina oregelbundna arbetstider är mina riktiga arbetstider ... det har nog inte riktigt sjunkit in än.

Skönt att vissa saker är som de alltid är då! NaNo är i full gång och jag skriver som vinden. För en person som gillar att skriva kvicka och fyndiga dialoger fulla av popculatural references (vem? Jag? Näääee) är det en utmaning att skriva en huvudperson som fucking hatar att prata med folk och främst kommunicerar via kroppsspråk eller SMS. På 74 sidor har jag använt "sa Cilla" sex gånger, fast jag vet att hon haft några repliker också där jag kanske inte beskrev det just så. Hur som helst, det är en utmaning, men det är kul! Cilla är lite egen, men jag gillar henne och det är riktigt kul att befinna sig i hennes huvud.

Jag jobbade fyra dagar i streck, så då blev det bara minsta möjliga mängd ord skrivna, men idag var jag ledig så då klämde jag ur mig 6k sådär på en höft. Jag såg att mitt rekord för NaNo låg strax över 8k, vilket jag klarade förra året, men jag vettefan om jag orkar slå det alltså ... det är ju jättemånga ord. Hur fan pallade jag det förra året? Då tog jag ju det typ lite chill med 80k, till skillnade från 100k året innan.

Det bästa just nu är dock att min fotled börjat chilla. För två veckor sen, eller när det nu var, började den jäveln göra så ont att jag tror fanimig det var skönare back när jag bröt fotjäveln. Jag låg på riktigt hemma och bara skrek och grät på kvällarna för att det gjorde så ont och ingenting hjälpte. Visst var det till viss del självförvållat: jag gjorde alldeles för mycket grejer, gick alldeles för långt, men samtidigt ... efter tio veckor med gips och kryckor, kan ni verkligen klandra mig?

De senaste dagarna har det dock lugnat ner sig och nu har jag inte tagit smärtstillande sen i lördags morse. Jag är förberedd på att det kanske kan komma tillbaka igen (jag har lärt mig av erfarenhet att inte lita på min fotled), men just nu känns det så jävla gött bara. Det är fortfarande en bit kvar innan jag kan ut och springa eller sitta med benen i kors, men man får glädjas åt de små segrarna ibland.

Hur går NaNo för er? Eller livet för de som inte NaNoar (freaks ...)?

True story.

Review: Horn

Horn by Joe Hill
My rating: 5 of 5 stars

Trots att jag läst baksidestexten och sett titeln var det inte förrän jag började läsa som jag insåg att "AHAAA, den handlar verkligen om en snubbe som vaknar upp med horn på huvudet". Är visst en idiot. Jag vet inte, jag kanske trodde det var en metafor eller nåt.

Jag gillade den här boken väldigt mycket, men jag var inte 100% såld på slutet. Jag ville att alla skulle veta vad det jävla aset Lee gjort. Att dö var inte straff nog!! Men slutet vi fick var i alla fall inte skitdåligt eller något, så jag kände inte att jag behövde ta bort en stjärna eller så.

Som med de flesta böcker hade jag störst problem med de kvinnliga karaktärerna (några fler såna kanske?) och i det här fallet hur den behandlade gaymän (mest som ett skämt ... åtminstone i början) och senare cross-dressing. Huvudpersonen iklär sig en kjol av plotrelaterade anledningar och sättet som andra karaktärer reagerade på det var väldigt mycket "låt oss skratta åt mannen i klänning" ... vilket inte är den bästa plot devicen att inkludera.

Men förutom det tyckte jag den var fantastisk. Kanske inte jätteläskig, men svår att lägga ifrån sig, speciellt mot slutet. Och det var inte ens på grund av det "stora" mysteriet, aka varför han fick horn, för den biten glömde jag helt bort större delen av boken. Resten av handlingen fungerade så bra på egen hand.

View all my reviews

True story.

Oktober i bilder

Halloweenmånaden, eh, jag menar oktober, är över. Det har varit en bra månad som tyvärr varit extremt jävla smärtfylld på slutet. Det är visst sånt man får leva med när man är dum nog att bryta fotleden på en lekplats. Suck.

Okej, så jag gick fortfarande på kryckor i början av månaden, men tror ni det hindrade mig från att sparka på varenda löv på bilden? Nej.

Städade min lilla problematic faves bur. Han var mer intresserad av kameran.

Vanda och Malin firade födelsedag och bjöd på en supergullig tårta!

Hösten var aggressivt vacker och kall och jag älskade det.

Jag såg fucking norrsken för första gången och efter det visste jag att allt skulle bli bra igen.

Norrskenet worked its magic och gav mig en pumpalatte, på mitt tredje försök!

Vaknade till den brutalaste dimman på länge.

Gick på en promenad till den lokala djurkyrkogården, som man gör.

Hittade den mest creepy av gravar. Skulle nästan gissat att det var med flit, om man då bortser från att boken Jurtjyrkogården inte kom ut förrän på 80-talet.

Var på sjukhuset och opererades! It was the best of times, it was the worst of times.

HADE PÅ MIG JEANS FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ HUNDRA ÅR. Fucking fantastiskt.

Påbörjade projekt höstbalkong. Det lär vara avslutat lagom till vintern.

Återvände till brottsplatsen med ett viktigt meddelande till allmänheten.

Gjorde hemliga saker med mitt supersecret boyband.

Fortsatte projekt höstbalkong. Gjorde ett fint Gandalf-terrarium.

Började på sjukgymnastik. Umgicks lite med Mr Ben Rangel.

Började jobba igen. På vägen dit så jag en docka som hängde uppochner i buskarna. Helt normalt.

Det var höst och jättefint.

Karvade ut en asfin pumpa inför Halloween!

Tänkte lite på Bergman.

Min novell publicerades i senaste numret av Allas ... under fel namn.

Men med en väldigt fin illustration!

Bildkälla: http://chrisstheninjapirate.blogspot.se/

Var på bokrelease!

Avslutade månaden med ett nice skräckfilmsmaraton och asgod mat lagad av Chriss. :D

True story.

Review: Svenska spöken

Svenska spöken by Anna Vintersvärd

Eftersom jag är en av medförfattarna till boken kändes det lite tacky om jag skulle recensera eller ratea den. Jag vet att jag hade kunnat ge den 5 stjärnor bara för att, men jag har sett författare som gör så på goodreads, och jag tycker det är aslame. Jag har heller ingen lust att diskutera mina medförfattares noveller här, för det skulle bli skitawkward, så det blir ingen recension den här gången.

Så istället säger jag bara åt er att gå och köpa den! Den verkar inte finnas ute på internetbokhandlarna än, men den finns iaf på SF-bokhandlarna runt om i landet så det är bara att bege sig dit och köpa.

View all my reviews

True story.

Releasefest Svenska Spöken

Ingen har väl missat att en novell jag skrivit är med i en antologi? Eller? Vad vet jag, det går så bra för alla mina noveller (eller inte ...) att ni kanske tappar bort er helt. Hur som helst var det releasefest för den antologin i helgen, nere i Skåne, så jag passade på att ta en weekendresa hit och hänga med Chriss!

Det började med lite signering då några av oss tjugo författare var där och skrev på de ex som stackars intet ont anande besökare på SF-bokhandeln i Malmö köpte. Det var kul! Min signatur var nog fulast av alla som var där, men någon ska ju vara sämst också, så jag bjuder på den.

Sen när butiken stängde var det lite releasefest för oss som tagit oss dit. Förutom gänget på Andra Världar träffade jag Charlotte Cederlund, Natalie Sjögren, Martin Wisell och Camilla Linde ... jag hoppas fan inte jag glömde någon nu, men jag är ju sämst på namn såattehh känn er inte kränkta ifall that happened. Det var nice iaf! Jag var den enda som hade med mig en +1 i form av min ständiga vapendragare Chriss, men releasefestn00b som jag är med ca noll lokalkännedom om Malmö var det ju nice att ha någon expert med sig.

Igår var det ju Halloween på riktigt, så Chriss och jag spenderade först dagen med att see Outlander (mer nice än jag förväntat mig), sedan hade vi självklart skräckfilmsmaraton och väntade tills klockan slog midnatt då det äntligen var dags att börja skriva på årets NaNo-berättelse. Mmmm, älskar verkligen 31 oktober, allting bra händer verkligen då.

Hittills har jag skrivit 2k på NaNo, vilket - eftersom jag satsar på 80k i slutändan - är mindre än vad dagens kvot bör vara. Satsar på att köra dagens första 5k day idag och kanske en till imorgon, sen tror jag att jag kommer ha ett bra försprång för resten av månaden.

True story.