Walk

Idag var jag och opererades igen. Ingen fattar riktigt VARFÖR jag var tvungen att opereras eftersom det bara var ett brutet ben, men som jag sagt förr så var inte bara brutet, det var SUPERBRUTET. Jag gör ingenting halvdant liksom, då det var inte bara att åka till sjukhuset för att gipsas lite, jag opererades ju samma kväll som jag skadade mig och då stoppade de in en jävla massa skrot där som skulle hålla allt ihop.

Tyvärr är sjukhus sämst på att ge information (men bra på andra saker ... vi kommer till det), så det var först idag jag fick se röntgenbilden (från den 20 augusti, två veckor efter att jag bröt mig) och se vad de gjort. Vill ni se? Klart ni vill!

Nu tänker ni såklart "oj jävlar, det var en del, jag förstår att de var tvungna att operera för att få bort allt", men då har ni fel. Det enda de tog bort idag var den där jättelånga skruven, "ställskruven", som hållit fast tibian (det tjocka benet) och fibulan (det med den fastskruvande metallskenan). Uppenbarligen var frakturen ganska högt upp på fibulan, därav mitt väldigt långa operationsärr. Eller ja, EN av frakturerna, det var ju tre stycken. Ska begära ut mina journaler snart så jag får veta mer detaljerat, för allt jag hört hittills är tre frakturer och att jag "krossade båda fotknölarna". Mmmm, mysigt.

Och ja, jag kan totally känna den där metallskenan. Det är jätteobehagligt, men de tar inte bort den om den inte orsakar besvär, och det är väl åtminstone ett halvår innan de kan säga om det kommer göra det, så det är bara att stå ut,. Med ställskruven borta ska jag iaf återfå en del av rörligheten med lite sjukgymnastik. Enligt en jag pratade med på sjukhuset kanske jag kan börja springa igen redan om en månad, vilket är sjukt mycket bättre än vad jag väntade mig!

När jag efter mycket om och men hittade fram till dagoperationsavdelningen (den låg hundra mil bort från huvudentrén på våning 12) fick jag svida om till mkt sexiga sjukhuskläder. Gillade iofs den där rocken, förutom att den knäppts där fram och bara med ett skärp (typ som en badrock), vilket gjorde att ens ben tittade fram när man gick eller satte sig. Kvinnliga ben är så jävla sexualiserade så det kändes lite segt. Fick iaf ha mina egna underkläder, vilket fan är nice!

Därefter satt de in i droppen på handen på mig. DET SÖG. Jag hade dropp i armvecket hela förra vistelsen vilket jag inte hade några problem, men ååhhh vad oskönt det var i handen. Det sved och hade sig och huden liksom stack upp. Fick värktabletter i samma veva och vet inte om det var de eller droppet som gjorde att jag plötsligt blev helt sjuukt illamående. Gick från "det här ska bli kul" till "nej men om man skulle svimma och dö" på typ en minut där.

Nämnde det för en sköterska och flyttades omedelbart från vad som enbart kan beskrivas som universums stelaste väntrum till en egen säng där jag fick ligga och vänta på operation. Var faktiskt mer nice än väntrummet, så illamående är mitt bästa sjukhus-lifehack för att få lite alone time, heheh. Det fanns wifi och jag hade en bok med mig så väntan var inte så farlig, och dessutom tog det inte mer än två timmar.

Sen kom en narkossköterska och sa att jag skulle få låsa in telefon och bok innan operation. Hon gav mig påsen jag fick dropp från och ba "tar du boken, mobilen och den här så tar jag din filt". Jag ba ok lol det kommer ju gå med kryckorna, och hon var förvånad över att jag inte fick gå någonting alls utan kryckor. Fattar att det är mkt att göra på ett sjukhus och många patienter, men hallå???

Rullade iaf in på operation och där någonstans förstod jag att jag skulle bli nedsövd. Alla beskrivningar av den här operationen innan hade varit "det där fixar de med lite lokalbedövning". Fick lite panik och försökte förklara att jag inte hört någonting om nedsövning innan, att jag blev stressad eftersom jag inte vet någonting om det (som den Ravenclaw jag är hanterar jag alla jobbiga situationer genom listor, planering, och att googla), och att jag ville få veta lite mer om vad nedsövning innebar. Det misstolkades som "patienten vill mycket hellre ha lokalbedövning" och det blev lite tjafs inne på operationen, men till sist enades vi om nedsövning. Fick veta att jag skulle vakna nästan omedelbart (innan jag lämnade operationssalen) och att lokalbedövning innebar att jag skulle känna att när de skruvade i benet, eftersom man inte kan bedöva skelett. Narkossköterskan sa åt mig att tänka på något trevligt eftersom jag skulle drömma om det då så jag tänkte på Tom Hiddleston, sen somnade jag.

När jag vaknade hade jag knappt märkt att jag somnade (och jag hade definitivt inte drömt om Tom Hiddleston, FY FAN!), och hade skitont i halsen. De ba "ja, det brukar bli så, du har haft en slang där", och hade jag inte varit så trött och borta hade jag fan vrålat "DET HÄR ÄR EXAKT DEN TYPEN AV INFORMATION JAG VILLE HA INNAN JAG BLEV SÖVD FÖR HELVETE". De skjutsade tillbaka mig uppvaket där jag fick en macka och kaffe, vilket jag åt långsamt eftersom jag mindes hur mycket jag kräktes när jag åt efter den första operationen (pro tip: hetsdrick inte två liter vatten direkt efter operation när du inte druckit på över tolv timmar).

Sen ... fick jag typ gå? Fick lite information om vad jag som händer nu (ska själv boka in tid hos distriktsköterskan och sjukgymnast), sen kunde jag gå därifrån. Eller, ja, gå kunde jag ju inte, vilket gjorde mig lite besviken. Det gör fortfarande ont och jag är stel, men jag går bättre än jag gått sen i augusti och jag behöver bara en krycka nu. Det kändes ändå lite jobbigt, så när jag gått därifrån hittade jag en bänk och satte mig och grät lite. Jag vet inte ens varför det behövdes, men det kändes mycket bättre efteråt, så det var bra.

De frågade också om jag ville behålla skruven de tagit ut, och självklart ville jag det. Jag vet inte vad jag ska göra med den, men jag vill fan ha den. Har sån himla lust att använda den till att spika fast mina refuseringsbrev med. Typ fuck you, tror du en refusering är jobbig eller? Men jag får se. Kanske bara sätter upp den nånstans som en påminnelse, eller använder den i nått IKEA-hack (Fredskronks idé).

Nu lyssnar jag på kick-ass soundtrack från Fast & Furious-filmerna (THIS MOMENT, WE OWN IT) och pappa steker pannkakor (på en tisdag!). Livet är inte riktigt perfekt (har fortfarande skitont i halsen), men det går i alla fall framåt. Ska flytta hem imorgon och det ska bli asskönt, även om det gått mycket bättre att bo hos mina föräldrar än jag trodde det skulle göra när jag först kom hit. Tror ingen tänkt att det skulle bli nästan tio veckor, men är glad att de inte slängde ut mig.

Kanske skriver någonting typ "tio saker jag lärt mig av att bryta fotleden" i framtiden, men vi får se. Tyckte jag hade massa smart att säga om att ligga på sjukhus efter att jag gjort det, men nu vet jag inte ...

True story.