tisdag 20 oktober 2015

Review: Det oändliga havet

Det oändliga havet

My rating: 2 of 5 stars

Jag har försökt komma på vilken ålder de här böckerna riktar sig till, för en del av mig tänker att de kanske är riktade mot en yngre publik och att jag dömer dem för hårt, men ... de är ganska brutala, huvudpersonerna är unga vuxna och de har till och med sex i den här, så jag antar att det är YA trots allt. Det känns inte så.

Jag är kluven mellan en och två stjärnor, för jag gillade den första boken mer, på ett sätt, men den är inte lika illa som en del böcker som jag gett en stjärna. Det här ratingsystemet är knepigt.

Ingenting händer i den här boken. Jag hade hopp om den, jag gillade hur vi genast fick Ringers pespektiv (jag gillar henne såååå mycket mer än Cassie), och jag trodde vi skulle få en RIKTIGT intressant unreliable narrator-grej med Cassie ... men nej. Unreliable narrator-grejen verkade bara vara ett sätt för författaren att skriva samma scen två gånger. Allvarligt talat, skrevs den här under NaNoWriMo? INGENTING HÄNDER, men det är så många ord. De första 200 sidorna är fan 90% Cassie som ältar samma sak OM OCH OM IGEN. Jag fattar, du är kluven, dina känslor för Evan är komplicerade, bla bla. Jag skumläste hennes tankar efter ett tag.

Tidslinjen är också all over the place. De första 200 sidorna händer under bara några dagar, de sista 100 under ett par veckor, men det är PARALLELLA historier, så vi har ingen aning om vad de andra karaktärerna gör de där veckorna. Jag antar att det är till bok tre? Oavsett känns det som att de två delarna knappt hänger ihop.

Speciellt som, i slutet av boken, karaktärerna i stort sett är tillbaka där de var i slutet av förra boken. Den enda person som går igenom någon typ av förändring är Ringer, men till och med hennes story var mycket längre och komplicerad än den behövde vara. Aliens påstår att de har någon sorts master plan, men jag ser inte vad det skulle kunna vara, och det kommer behövas en jävligt bra förklaring i slutet av bok tre för att jag ska köpa det.

Plus att boken fortsätter skifta mellan första och tredje person. Ännu konstigare än så, Cassies perspektiv är plötsligt i dåtid, men Ringers är i nutid. I förra boken har jag för mig att allting var i nutid, så varför den här ändringen? Experimenterar författaren med olika perspektiv och tempus? Jag fattar inte, jag gör verkligen inte det.

Kommer jag läsa bok tre? Kanske. Om jag inte glömt bort hela serien när den väl kommer ut.


True story.

Inga kommentarer: