söndag 4 mars 2007

To be on the edge of breaking down

(Kopierar det här från Feffo :P)

Alltså, åh, jag vill typ klaga hos min mamma, men jag vågar inte för jag vill inte höra massa "men gud, du måste ju ÄTA". No shit!? Liksom, det är inte medvetet eller nåt sånt, jag är bara väldigt, väldigt deppig och orkar typ inte äta något... jag menar, jag tvingar i mig nåt varje dag för det msåte jag ju, men jag är för trött för att vara seriös och kunna käka liksom en hel måltid.

Anyway, jag vill klaga om det här, men det går ju inte utan att låta helt emo eller självömkande eller "look at me! Look at me!". Så är det inte! Jag behöver bara höra någon säga att det är lugnt eller går över eller vad som helst. Jag menar, jag vet att det kommer gå över, men just nu känns det som att jag kanske vill veta hur lång tid man kan gå runt såhär. Ibland när jag är extremt nykär slutar jag äta ett par dagar, men då är det inget problem eftersom jag har så mycket extranergi så att jag klarar mig. Nu är jag ju superdepp och det är därför jag inte äter, så nu har jag varken energi eller matlust. Lite jobbigt. :/

Men problemet är alltså att jag trodde att det skulle gå över typ i fredags eftersom den värsta deppdagen egentligen var i torsdags, men så blev det inte, och nu börjar jag bli arg på mig själv. Det känns som att jag kan glömma att gå på idrotten imorgon (jag orkar varken psykiskt eller fysiskt) för att anstränga sig massa är kanske inte det bästa just nu. Och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva på min sjukanmälan där heller. Kanske huvudvärk, det brukar jag ha.

Så, eh, frågan är egentligen om någon annan också blir såhär überdeppig och slutar äta ibland och hur länge man kan hålla på så och klara sig på typ en drickyoghurt och en pizzabit en hel dag (poängen är alltså att så fort jag försöker äta så blir jag spyfärdig, även om jag var vrålhungrig innan) utan att det bli ohälsosamt?

Och tro mig, the minute jag börjar bli seriöst hungrig igen börjar jag äta, så det kommer inte hjälpa att säga åt mig själv. Jag måste ta det som det kommer.

That's enough of that shit.

2 kommentarer:

Chriss sa...

Jag brukar inte bli sån när jag är nykär/deppig, men jag tycker det är bra att du äter trots att du inte har nån matlust. Men jag hoppas att det går över snart, jag blir ju orolig när du säger att du typ inte äter nåt! :/

M sa...

*kramar* (Mina e-kramar har blivit så frekventa på senasta tiden, mest Williams fel).

Får jag förmana dig att äta om jag säger "Om man är manlig så äter man JÄTTEMYCKET mat! Hela tiden! Till och med i sömnen!" ?

Jag prövar, om jag inte får, så tar jag tillbaks det, tummis =p

Om man är manlig så äter man JÄTTEMYCKET mat! Hela tiden! Till och med i sömnen!

Men annars så vet du att du är bäst och vi vill love-bomba och peppa dig jättemycket tills du säger "Håll käft, du suger" igen =D