Det är något speciellt med uppenbara insikter som slår en och gör att allt känns bra. Man gillar dem, och eftersom man mår så bra behöver man inte känna sig som en idiot för att man inte fattade det innan utan man är liksom glad att man kommit på det överhuvudtaget. Hah.
Igårkväll så plötsligt insåg jag att Martin bryr sig ju visst om mig. Jag har liksom haft lite ångest över det, han SMSar typ aldrig (även fast han gjorde det i tisdags, bara för att berätta att han räknat ut vad som skulle hända i Stargare, me like!), han börjar inte prata på MSN, kommenterar inte på BDB... kort sagt, man börjar känna sig ignorerad. Och visst har han sagt att det inte är personligt, han är bara inte en sån som gör sånt, men det var först igår som jag fattade vad han menade.
För om han inte brydde sig, skulle han ha loggat in på MSN och hjälpt mig med en fysikuppgift jag inte fattade, TROTS att han egentligen ville sova och att jag alltid drygar mig mot honom när han försöker hjälpa mig med sånt? Jag tror inte det faktiskt, och när jag insåg det så kändes helt plötsligt allt bra igen. Till och med när man vaknade till det här deprimerande vädret imorse och man verkligen märkte att det är någon därute som försöker få oss att ta kollektivt självmord.
"Inte bra, men helt okej", för att citera Winnerbäck. Eller så kör vi på lite Friday I'm in love, och styr upp lite fysikredovisningar. Och har man tur får man sluta tidigare idag. ^^
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar