Call me pathetic, för att sno ett hoggynamn, men jag är rätt stolt över mig själv idag. Martin har inte varit inne på MSN och inte svarat på mina frågor om Stargate, vilket brukar betyda att han är och umgås med nån annan och struntar i mobilen (jag har lärt mig det där :P), och jag har inte börjat skicka massa SMS och undra vad han gör. För jag har ingen anledning, jag vill inte typ desperat prata med honom (däremot har jag grejer jag vill ta upp, när han loggar in nästa gång), utan jag har liksom insett att det är såhär det kommer bli och jag får lära mig att leva med det.
Det är lite jobbigt att sluta SMSa hela tiden, jag gör det fortfarande alldeles för ofta eftersom jag kommer på grejer att säga med jämna mellanrum. Typ idag, jag insåg att det var pi-dagen och han var den enda som skulle förstå vad som var så otroligt fantastiskt med det på en gång. Så då SMSade jag om det, INTE för att jag vill SMSa Martin, utan för att jag ville säga det till någon som förstod! Och det är så jag har börjat min avvänjning, typ, genom att... trappa ner. Inte bara poff säga upp kontakten. Dessutom så är han den enda som kan förklara vad som händer i Stargate om jag inte fattar...
Att tröstshoppa har iaf hjälpt något bisarrt, allt går bra nu och jag har verkligen... gått vidare. Jag är inte över Martin, det kommer ta tid för det, för de här nio månaderna går inte bara att ignorera: men jag kan prata med honom utan att känna ångest över att han inte är kär i mig, och jag behöver inte honom för att orka igenom dagen. Det är en enorm förbättring från förra veckan då jag knappt kom upp ur sängen.
När vi gjorde vår plan om att träffas när "Vi äter oss till döds" slutat gå och ha maraton med hela serien hemma hos honom, så kändes det som att det inte skulle gå, jag skulle inte vara över honom tillräckligt mycket. Nu, bara en vecka senare, så känns det som att det är fullt möjligt. Jag ser fram emot det, och det känns bra att jag har några veckor på mig att tränga bort de värsta känslorna, så att vi "bara" (hur bara är det egentligen?) är vänner när vi ses. And I'm okay with it.
Så just nu är livet jävligt bra, faktiskt.
That's enough of that shit.
Dagens <\3
Chibi, my thoughts are with you. Och Wombat, hang in there.
Dagens ^^
Utefika med Johan i solen, fett mys! ^^
Dagens :D
Pi-dagen idag! :D
2 kommentarer:
Det är bra Ellen, jag tror på dig! ^^
Det gör jag med, faktiskt! :D
Skicka en kommentar