Det var länge sen jag dog såhär mycket. Keep the slash-dolls alive!
That's enough of that shit.
fredag 30 mars 2007
I tried to be like Grace Kelly
Trams har skrivit en berättelse som är något av det bästa jag läst. Haha, jag känner igen mig så mycket. Den gjorde kvällen betydligt bättre!
I övrigt har jag käkat baconsnacks. Det var inte riktigt bacon i dem enligt innehållsförteckningen, så jag tycker det är lugnt. Syntet ftw eller nåt. Fast det var inte jättegott, vanliga snacks utan baconsmak är godare. Japp.
Lite upprörd över att det var "To be continued" i Stargate Atlantis och Doctor Who, så nu måste jag vänta en vecka på två superspännande upplösningar. Life's just not fair, alltså.
That's enough of that shit.
I övrigt har jag käkat baconsnacks. Det var inte riktigt bacon i dem enligt innehållsförteckningen, så jag tycker det är lugnt. Syntet ftw eller nåt. Fast det var inte jättegott, vanliga snacks utan baconsmak är godare. Japp.
Lite upprörd över att det var "To be continued" i Stargate Atlantis och Doctor Who, så nu måste jag vänta en vecka på två superspännande upplösningar. Life's just not fair, alltså.
That's enough of that shit.
torsdag 29 mars 2007
Vad jag menar är att...
Vad jag menar är att jag är så jävla trött på att förklara vad jag menar. Jag vill bara behöva säga "jag hatar det här" och få svaret "jag vet precis vad du menar". Winnerbäck har rätt, men det betyder inte att det är så det ska vara.
That's enough of that shit.
That's enough of that shit.
onsdag 28 mars 2007
Akta er Telia, här kommer Ell och hon är jävligt förbannad!
Är så trött på mitt internet just nu, om jag blir kickad från MSN en gång till så tror jag nog att jag måste ta livet av mig. Och det skulle öka mina anledningar till att göra det till otroliga 305843, vilket ju är en väldigt löjlig siffra, så det är bäst det låter bli!
Jag är lite arg på Täby Centrum också. "Hej, vi är Sveriges största köpcentrum, men vi har bara en skivbutik". Och självklart kostar Hannah Montana-soundtracket (jag vet att jag har sämst musiksmak, men jag råkar GILLA Hannah Montana!) 209 kronor. 209!? Målgruppen för den skivan lär ju vara folk som är typ 8 eller nåt, och YEAH RIGHT att de har så mycket pengar. JAG har inte ens så mycket pengar just nu! -_- Får köpa den på CDON eller nåt...
Börjar i alla fall se fram emot vår sommarträff (aka the great summerevent of the year :P), trots att MSN-problemen gav mig vissa problem med att närvara på arrmötet igårkväll så är det roligt ändå. Se folks förväntningar, komma på bra idéer och garva åt alla internskämt. Jag gillar att arrangera, faktiskt. Och jag gillar Feffo!
I övrigt har jag börjat sova sjukt dåligt, så fort jag ska somna får jag sjukt ont i huvet och så vaknar jag flera gånger i timmen hela natten. Sen när jag till sist ska gå upp har jag fortfarande ont i huvet, så jag brukar ta en Ipren och sova vidare tills det gått över, och då blir det riktig tilla. Vaknar seriöst var tionde minut och imorse hade jag helt knarkade drömmar! Det började alltid med att det var som i verkligheten, jag försökte sova bort en huvudvärk, och sen hände bara weird grejer. Hälften av tiden sprang jag runt med supertovigt hår och det visade sig hela tiden bero på att jag hade TAMPONGER intrasslade i håret! TAMPONGER!!!
Såklart var det just en sån som låg och glodde provocerande på mig när jag väl orkade gå upp och ta mig till bussen. Fuck ironi.
That's enough of that shit.
Jag är lite arg på Täby Centrum också. "Hej, vi är Sveriges största köpcentrum, men vi har bara en skivbutik". Och självklart kostar Hannah Montana-soundtracket (jag vet att jag har sämst musiksmak, men jag råkar GILLA Hannah Montana!) 209 kronor. 209!? Målgruppen för den skivan lär ju vara folk som är typ 8 eller nåt, och YEAH RIGHT att de har så mycket pengar. JAG har inte ens så mycket pengar just nu! -_- Får köpa den på CDON eller nåt...
Börjar i alla fall se fram emot vår sommarträff (aka the great summerevent of the year :P), trots att MSN-problemen gav mig vissa problem med att närvara på arrmötet igårkväll så är det roligt ändå. Se folks förväntningar, komma på bra idéer och garva åt alla internskämt. Jag gillar att arrangera, faktiskt. Och jag gillar Feffo!
I övrigt har jag börjat sova sjukt dåligt, så fort jag ska somna får jag sjukt ont i huvet och så vaknar jag flera gånger i timmen hela natten. Sen när jag till sist ska gå upp har jag fortfarande ont i huvet, så jag brukar ta en Ipren och sova vidare tills det gått över, och då blir det riktig tilla. Vaknar seriöst var tionde minut och imorse hade jag helt knarkade drömmar! Det började alltid med att det var som i verkligheten, jag försökte sova bort en huvudvärk, och sen hände bara weird grejer. Hälften av tiden sprang jag runt med supertovigt hår och det visade sig hela tiden bero på att jag hade TAMPONGER intrasslade i håret! TAMPONGER!!!
Såklart var det just en sån som låg och glodde provocerande på mig när jag väl orkade gå upp och ta mig till bussen. Fuck ironi.
That's enough of that shit.
måndag 26 mars 2007
Celebrate the light (Freedom!)
Ni som känner mig eller har läst den här bloggen vet att jag har haft vissa problem med att bestämma vilken min absoluta favoritlåt är. Efter en hel del tänkande har det blivit tre stycken som jag brukar nämna: Can you feel the love tonight (Elton John), Hear you me (Jimmy Eat World) och Man must dance (Johnossi). Och det är nog sant, de är fantastiskt bra, men jag har insett att det inte är de som är den bästa.
Det är nämligen en låt som heter Victory Celebration och är skriven av John Williams. Folk kan känna igen den som låten i slutet på den remastrade versionen av Return of the Jedi, där ewokerna firar och allt är bra. Den är nog det bästa jag hört nånsin, och om jag skulle välja en låt att lyssna på resten av livet - då skulle det bli den.
För er som inte vet vilken jag menar kan ni ladda ner den här: http://www.mediafire.com/?0hgj4jwa5wi Visst kanske det är så att jag gillar den så mycket eftersom den är med i ett av de bästa tillfällena i filmhistorien, men den är fortfarande så otroligt bra. John Williams är ett geni, och han borde typ får Nobelpriset eller nåt... eller det där priset för bästa livsverk som Ennio Morricone fick! Han är GUD.
That's enough of that shit.
Det är nämligen en låt som heter Victory Celebration och är skriven av John Williams. Folk kan känna igen den som låten i slutet på den remastrade versionen av Return of the Jedi, där ewokerna firar och allt är bra. Den är nog det bästa jag hört nånsin, och om jag skulle välja en låt att lyssna på resten av livet - då skulle det bli den.
För er som inte vet vilken jag menar kan ni ladda ner den här: http://www.mediafire.com/?0hgj4jwa5wi Visst kanske det är så att jag gillar den så mycket eftersom den är med i ett av de bästa tillfällena i filmhistorien, men den är fortfarande så otroligt bra. John Williams är ett geni, och han borde typ får Nobelpriset eller nåt... eller det där priset för bästa livsverk som Ennio Morricone fick! Han är GUD.
That's enough of that shit.
We're only in it for the gayguys
Okej, så min min Mamma som nyligen börjat läsa den här bloggen ville ha lite smaskiga detaljer om vad som hände när vi var på gaybar i fredags. Tyvärr finns det inte direkt några såna, men ni kan väl få en lite snabb update på vad som faktiskt hände:
Efter att ha tillbringat större delen av kvällen framför Disney Channel (det var just trots allt nypremiär för The Cheetah Girls!) lyckades vi så småningom ta oss in till stan, bara för att upptäcka att alla på stället vi skulle till var typ medelålders. Add to that att det var trångt och mycket folk, demofobin tog helt enkelt över och så stack vi därifrån.
När vi sedan vandrat till Skanstull från Gamla Stan (om jag fick en krona för varje gång jag gått där sen jag träffade Martin skulle jag vara miljonär nu!) i jakt på ett nattöppet café och konstaterat att något sånt inte var att finna bestämde vi oss för att dra hem till Malin i brist på annat att göra. På Östra Station träffade vi på Johan av alla människor som sällskapade med oss till Roslags Näsby. Han försökte brutalt våldta mig på tåget, men eftersom jag var en man och hade klackar spöade jag skiten ur honom. Såklart.
Hos Malin var vi ytterst mogna och snodde rom från hennes mamma, men det var inte direkt nån hit, får jag erkänna. Jag tror min "alkohol smakar skit så jag dissar det"-policy kommer hålla i sig ett tag. Till vissa människors glädje.
Till sist slutade det med att Trams och jag fick gå en fin promenad på säkert en halvtimme för att komma till nattbussen. Väl där dök det upp en väldigt obskyr man och erbjöd honom skjuts: eftersom klockan var sent, ute var kallt, och mannen såg klen ut accepterade vi. När vi sen stigit ur bilen (han körde inte bra, kan jag upplysa er om) kom han och erbjöd mig sitt telefonnummer: uppenbarligen hade han nån sorts gratis taxi-service för folk som varit på fest ändå fram till fyra på nätterna. Jag avböjde vänligt.
Så vårt tappra försök lyckades inte riktigt, och det blaimar vi redaktören på QX för eftersom det var den som tipsade oss om stället. Nästa gång får vi nog göra bättre research och hitta nåt större och med en yngre målgrupp, tror jag. Lyckligtvis avslutades helgen fint med ett Star Wars-maraton och en massa kladdkaka och chhips. Inte helt fel.
That's enough of that shit.
Dagens :D
Först spöade jag Johan på tåget med hjälp av mina klackar, och sen på lördagens arrmöte gjorde jag en favorit i repris mot Drean. Jag äger!
Efter att ha tillbringat större delen av kvällen framför Disney Channel (det var just trots allt nypremiär för The Cheetah Girls!) lyckades vi så småningom ta oss in till stan, bara för att upptäcka att alla på stället vi skulle till var typ medelålders. Add to that att det var trångt och mycket folk, demofobin tog helt enkelt över och så stack vi därifrån.
När vi sedan vandrat till Skanstull från Gamla Stan (om jag fick en krona för varje gång jag gått där sen jag träffade Martin skulle jag vara miljonär nu!) i jakt på ett nattöppet café och konstaterat att något sånt inte var att finna bestämde vi oss för att dra hem till Malin i brist på annat att göra. På Östra Station träffade vi på Johan av alla människor som sällskapade med oss till Roslags Näsby. Han försökte brutalt våldta mig på tåget, men eftersom jag var en man och hade klackar spöade jag skiten ur honom. Såklart.
Hos Malin var vi ytterst mogna och snodde rom från hennes mamma, men det var inte direkt nån hit, får jag erkänna. Jag tror min "alkohol smakar skit så jag dissar det"-policy kommer hålla i sig ett tag. Till vissa människors glädje.
Till sist slutade det med att Trams och jag fick gå en fin promenad på säkert en halvtimme för att komma till nattbussen. Väl där dök det upp en väldigt obskyr man och erbjöd honom skjuts: eftersom klockan var sent, ute var kallt, och mannen såg klen ut accepterade vi. När vi sen stigit ur bilen (han körde inte bra, kan jag upplysa er om) kom han och erbjöd mig sitt telefonnummer: uppenbarligen hade han nån sorts gratis taxi-service för folk som varit på fest ändå fram till fyra på nätterna. Jag avböjde vänligt.
Så vårt tappra försök lyckades inte riktigt, och det blaimar vi redaktören på QX för eftersom det var den som tipsade oss om stället. Nästa gång får vi nog göra bättre research och hitta nåt större och med en yngre målgrupp, tror jag. Lyckligtvis avslutades helgen fint med ett Star Wars-maraton och en massa kladdkaka och chhips. Inte helt fel.
That's enough of that shit.
Dagens :D
Först spöade jag Johan på tåget med hjälp av mina klackar, och sen på lördagens arrmöte gjorde jag en favorit i repris mot Drean. Jag äger!
fredag 23 mars 2007
Thursday never looking back, it's Friday I'm in love
Det är något speciellt med uppenbara insikter som slår en och gör att allt känns bra. Man gillar dem, och eftersom man mår så bra behöver man inte känna sig som en idiot för att man inte fattade det innan utan man är liksom glad att man kommit på det överhuvudtaget. Hah.
Igårkväll så plötsligt insåg jag att Martin bryr sig ju visst om mig. Jag har liksom haft lite ångest över det, han SMSar typ aldrig (även fast han gjorde det i tisdags, bara för att berätta att han räknat ut vad som skulle hända i Stargare, me like!), han börjar inte prata på MSN, kommenterar inte på BDB... kort sagt, man börjar känna sig ignorerad. Och visst har han sagt att det inte är personligt, han är bara inte en sån som gör sånt, men det var först igår som jag fattade vad han menade.
För om han inte brydde sig, skulle han ha loggat in på MSN och hjälpt mig med en fysikuppgift jag inte fattade, TROTS att han egentligen ville sova och att jag alltid drygar mig mot honom när han försöker hjälpa mig med sånt? Jag tror inte det faktiskt, och när jag insåg det så kändes helt plötsligt allt bra igen. Till och med när man vaknade till det här deprimerande vädret imorse och man verkligen märkte att det är någon därute som försöker få oss att ta kollektivt självmord.
"Inte bra, men helt okej", för att citera Winnerbäck. Eller så kör vi på lite Friday I'm in love, och styr upp lite fysikredovisningar. Och har man tur får man sluta tidigare idag. ^^
That's enough of that shit.
Igårkväll så plötsligt insåg jag att Martin bryr sig ju visst om mig. Jag har liksom haft lite ångest över det, han SMSar typ aldrig (även fast han gjorde det i tisdags, bara för att berätta att han räknat ut vad som skulle hända i Stargare, me like!), han börjar inte prata på MSN, kommenterar inte på BDB... kort sagt, man börjar känna sig ignorerad. Och visst har han sagt att det inte är personligt, han är bara inte en sån som gör sånt, men det var först igår som jag fattade vad han menade.
För om han inte brydde sig, skulle han ha loggat in på MSN och hjälpt mig med en fysikuppgift jag inte fattade, TROTS att han egentligen ville sova och att jag alltid drygar mig mot honom när han försöker hjälpa mig med sånt? Jag tror inte det faktiskt, och när jag insåg det så kändes helt plötsligt allt bra igen. Till och med när man vaknade till det här deprimerande vädret imorse och man verkligen märkte att det är någon därute som försöker få oss att ta kollektivt självmord.
"Inte bra, men helt okej", för att citera Winnerbäck. Eller så kör vi på lite Friday I'm in love, och styr upp lite fysikredovisningar. Och har man tur får man sluta tidigare idag. ^^
That's enough of that shit.
torsdag 22 mars 2007
Or did you never get the chance to be one?
Fikade med Svedski idag, och hon verkade inte alltför upprörd. Eller ja, självklart var hon upprörd, men eftersom hon är som hon är så var hon mer arg på sig själv eftersom hon blev arg, än vad hon var på mig för att jag faktiskt passerat vissa gränser, eftersom hennes principer sa henne att hon inte skulle ta illa upp av sånt. Det är ju bra för mig i alla fall, fast jag tycker nog att hon borde skita i principerna och gå mer på känsla (men å andra sidan vore det inte riktigt Svedski att göra så, och det är ju därför vi tycker om henne: för att hon är som hon är).
Sen pratade vi om annat också, såklart, eftersom man inte bara kan gräva ner sig i tisdagar (har jag inte alltid sagt att jag hatar tisdagar? Jo, det har jag nog), typ förhållanden och hur man ska gå vidare och sånt. Vi är rätt lika på det viset insåg jag, fast hon och Johan har ju varit ihop i tre år, vilket är betydligt längre än vad jag varit ihop med alla mina pojkvänner sammanlagt tror jag, så hon har väl kanske lite värre än jag. Eller inte, det beror på hur man ser det: det är hur som helst trevligt att ha någon i samma situation som en själv.
Jag ringde och pratade med Martin idag också, såg igenom de inspelade avsnitten av Stargate: Atlantis från förra veckan och så tog bandet slut MITT i avsnittet så jag var tvungen att ringa och fråga honom vad som hände, lix. Klara framsteg: inga jävla fjärilar någonstans när han svarade, det var bara trevligt att få prata med honom igen på samma sätt som det alltid är trevligt att bara säga "det var en jobbig människa på tåget" till Chriss när vi inte setts på ett tag. Sen tog han sig dessutom tid att logga in på MSN lite snabbt och hjälpa mig lite med vår fysikredovisning imorgon, vilket var bra för det behövde jag. Och jag försökte inte ens fråga vart han varit hela dagen, för det ska ju jag skita i. Och det gör jag faktiskt (men såklart tänkte jag på det, annars skulle jag inte nämnt det här :P).
Imorgon blir det gaybar med Trams och Musikski, och det kommer ju bli ett äventyr i sig själv. Sen att jag inte har råd/lust/whatever att bli full eller så är inte så viktigt, jag tror det kommer bli kul ändå. Fast jag orkar inte skriva någon kärleksblogg idag, för jag ska lägga mig och glo på Scrubs, plugga tyska och sova för lite om tio minuter. Oh, thursday night...
That's enough of that shit.
Sen pratade vi om annat också, såklart, eftersom man inte bara kan gräva ner sig i tisdagar (har jag inte alltid sagt att jag hatar tisdagar? Jo, det har jag nog), typ förhållanden och hur man ska gå vidare och sånt. Vi är rätt lika på det viset insåg jag, fast hon och Johan har ju varit ihop i tre år, vilket är betydligt längre än vad jag varit ihop med alla mina pojkvänner sammanlagt tror jag, så hon har väl kanske lite värre än jag. Eller inte, det beror på hur man ser det: det är hur som helst trevligt att ha någon i samma situation som en själv.
Jag ringde och pratade med Martin idag också, såg igenom de inspelade avsnitten av Stargate: Atlantis från förra veckan och så tog bandet slut MITT i avsnittet så jag var tvungen att ringa och fråga honom vad som hände, lix. Klara framsteg: inga jävla fjärilar någonstans när han svarade, det var bara trevligt att få prata med honom igen på samma sätt som det alltid är trevligt att bara säga "det var en jobbig människa på tåget" till Chriss när vi inte setts på ett tag. Sen tog han sig dessutom tid att logga in på MSN lite snabbt och hjälpa mig lite med vår fysikredovisning imorgon, vilket var bra för det behövde jag. Och jag försökte inte ens fråga vart han varit hela dagen, för det ska ju jag skita i. Och det gör jag faktiskt (men såklart tänkte jag på det, annars skulle jag inte nämnt det här :P).
Imorgon blir det gaybar med Trams och Musikski, och det kommer ju bli ett äventyr i sig själv. Sen att jag inte har råd/lust/whatever att bli full eller så är inte så viktigt, jag tror det kommer bli kul ändå. Fast jag orkar inte skriva någon kärleksblogg idag, för jag ska lägga mig och glo på Scrubs, plugga tyska och sova för lite om tio minuter. Oh, thursday night...
That's enough of that shit.
onsdag 21 mars 2007
Come back tomorrow and we do it again
Så, stärkt utav tisdagens misstag gav jag mig ut på kanske den bästa gymturen ever, bara för att inse att jag inte ätit något vilket gjorde mig lite rolig i huvudet efteråt. Sen började man fundera på om tisdagens incident verkligen är ett misstag, och plötsligt är man dränkt i källkritik och bestämmer sig för att se vad eventuella ordböcker har att säga om ordet:
Det kanske stämmer, kanske inte. Blivit fel är inte ordet, det var väl mer en medveten grej. Så okej, vi stryker ordet misstag och går vidare. Till matteboken som är öppnad men ignorerad, typ som när man får choklad av någon men är för deprimerad för att kunna äta den fast man försöker. Fast nu är jag mest för lat.
I övrigt lyssnar jag på massa Son of a Plumber-låtar, den skivan har varit lite bortglömd av någon anledning, men det finns låttitlar där som helst plötsligt passade så bra in att jag var tvungen att höra låtarna. Det är nog min mest underskattade skiva, borde tanka MP3n och lyssna någon dag.
Funderade på att shoppa, men kom på att jag borde spara pengar och att jag nog egentligen inte förtjänade att göra det. Shoppa brukar ju vara den ultimata uppmuntringen, men just idag behövde jag ju faktiskt inte muntras upp egentligen. Jag ville nog shoppa för att reda ut lite tankar, men det kändes inte som nån bra idé av nån anledning.
That's enough of that shit.
"Misstag. handling, beslut, omdöme som blivit fel."
Det kanske stämmer, kanske inte. Blivit fel är inte ordet, det var väl mer en medveten grej. Så okej, vi stryker ordet misstag och går vidare. Till matteboken som är öppnad men ignorerad, typ som när man får choklad av någon men är för deprimerad för att kunna äta den fast man försöker. Fast nu är jag mest för lat.
I övrigt lyssnar jag på massa Son of a Plumber-låtar, den skivan har varit lite bortglömd av någon anledning, men det finns låttitlar där som helst plötsligt passade så bra in att jag var tvungen att höra låtarna. Det är nog min mest underskattade skiva, borde tanka MP3n och lyssna någon dag.
Funderade på att shoppa, men kom på att jag borde spara pengar och att jag nog egentligen inte förtjänade att göra det. Shoppa brukar ju vara den ultimata uppmuntringen, men just idag behövde jag ju faktiskt inte muntras upp egentligen. Jag ville nog shoppa för att reda ut lite tankar, men det kändes inte som nån bra idé av nån anledning.
That's enough of that shit.
tisdag 20 mars 2007
So much to do and so little time
Alltså, orka mina i-landsproblem ibland, det här med TV is killing me sometimes. Ikväll vill jag se American Idol OCH reprisen på Brothers and Sisters eftersom jag missade det, OCH så måste jag banda Treshold eftersom jag inte orkar vara uppe och titta på det. Det här är galet!
Och för att göra saken MYCKET värre så går in Doctor Who på webb-TVn på SVT, vilket gör mig pissed off för jag hann ju inte titta eller banda i torsdags! Så nu måste jag typ be nån (gissa vem?) berätta vad som hände och maila SVT och be dem på mina bara knän att lägga ut det. Galet.
I vilket fall som helst gick körlektionen typ bra, att köra bil var jätteroligt, och jag hade inte ihjäl en enda person och bilen var helt när den var över. Go me! Sen blev det ännu bättre när jag gick och shoppade leggings och shit jag behövde och sen upptäckte att jag hade 200 kronor mer på kontot än jag trott. Så jag impulsshoppade en skitsnygg väska. :D
Sen vill jag väl mest ha kommentarer på den nya layouten, och att ni ska uppmärksamma min nya blogg: Dr Ell! :D
Thatäs enough of that shit.
Och för att göra saken MYCKET värre så går in Doctor Who på webb-TVn på SVT, vilket gör mig pissed off för jag hann ju inte titta eller banda i torsdags! Så nu måste jag typ be nån (gissa vem?) berätta vad som hände och maila SVT och be dem på mina bara knän att lägga ut det. Galet.
I vilket fall som helst gick körlektionen typ bra, att köra bil var jätteroligt, och jag hade inte ihjäl en enda person och bilen var helt när den var över. Go me! Sen blev det ännu bättre när jag gick och shoppade leggings och shit jag behövde och sen upptäckte att jag hade 200 kronor mer på kontot än jag trott. Så jag impulsshoppade en skitsnygg väska. :D
Sen vill jag väl mest ha kommentarer på den nya layouten, och att ni ska uppmärksamma min nya blogg: Dr Ell! :D
Thatäs enough of that shit.
måndag 19 mars 2007
Ibland när jag känner mig ensam ger jag mig ut i natten och kör allt jag kan
Enda sen blogger gjorde om sig och slog ihop sig med Google har de blivit otroligt dåliga på att låta en fortsätta vara inloggad har jag märkt, och det stör mig lite. Jag har inget emot Google, men när de köper upp bra hemsidor borde de låta dem vara som de var och inte göra dem typ sämre!
Om typ en timme ska jag ha min första körlektion ever, och det börjar bli lite nervöst nu. Innan var det bara "so what, vem är bra första gången?" lix, men man blir ju ändå lite nervös första gången man gör något, ju. Jag är ju dessutom sämst på såna där saker, jag kan inte köra radiobilarna på Gröna Lund, och enda gången som jag har åkt moppe slutade det med att jag precis missade en lyktstolpe (att det det ett staket precis bakom lyktstolpen som var lite svårare att undvika hör INTE hit!).
Kort sagt: det finns utrymme för misstag här - stora misstag! Men enligt Martin (som jag pratade om det här med igår) så gör man inte så mycket avancerat första lektionen, typ lär sig att starta bilen och sånt, och det tror jag nog att jag kommer kunna klara av utan att orsaka några större olyckor. Fast man vet ju aldrig.
Hey ho, let's äta frukost som man säger på engelska. Återkommer väl kanske senare ikväll och berättar hur fantastiskt bra det gick. ;P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Har varit hos Moltie hela helgen! ^^
Dagens :D
Och när jag kommer hem i eftermiddag blir det hårinpackning och grejer hela dagen, tills på kvällen då det blir Indy-maraton med Kultursektorn!
Om typ en timme ska jag ha min första körlektion ever, och det börjar bli lite nervöst nu. Innan var det bara "so what, vem är bra första gången?" lix, men man blir ju ändå lite nervös första gången man gör något, ju. Jag är ju dessutom sämst på såna där saker, jag kan inte köra radiobilarna på Gröna Lund, och enda gången som jag har åkt moppe slutade det med att jag precis missade en lyktstolpe (att det det ett staket precis bakom lyktstolpen som var lite svårare att undvika hör INTE hit!).
Kort sagt: det finns utrymme för misstag här - stora misstag! Men enligt Martin (som jag pratade om det här med igår) så gör man inte så mycket avancerat första lektionen, typ lär sig att starta bilen och sånt, och det tror jag nog att jag kommer kunna klara av utan att orsaka några större olyckor. Fast man vet ju aldrig.
Hey ho, let's äta frukost som man säger på engelska. Återkommer väl kanske senare ikväll och berättar hur fantastiskt bra det gick. ;P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Har varit hos Moltie hela helgen! ^^
Dagens :D
Och när jag kommer hem i eftermiddag blir det hårinpackning och grejer hela dagen, tills på kvällen då det blir Indy-maraton med Kultursektorn!
onsdag 14 mars 2007
Om man är positiv som fan så går allting bra
Call me pathetic, för att sno ett hoggynamn, men jag är rätt stolt över mig själv idag. Martin har inte varit inne på MSN och inte svarat på mina frågor om Stargate, vilket brukar betyda att han är och umgås med nån annan och struntar i mobilen (jag har lärt mig det där :P), och jag har inte börjat skicka massa SMS och undra vad han gör. För jag har ingen anledning, jag vill inte typ desperat prata med honom (däremot har jag grejer jag vill ta upp, när han loggar in nästa gång), utan jag har liksom insett att det är såhär det kommer bli och jag får lära mig att leva med det.
Det är lite jobbigt att sluta SMSa hela tiden, jag gör det fortfarande alldeles för ofta eftersom jag kommer på grejer att säga med jämna mellanrum. Typ idag, jag insåg att det var pi-dagen och han var den enda som skulle förstå vad som var så otroligt fantastiskt med det på en gång. Så då SMSade jag om det, INTE för att jag vill SMSa Martin, utan för att jag ville säga det till någon som förstod! Och det är så jag har börjat min avvänjning, typ, genom att... trappa ner. Inte bara poff säga upp kontakten. Dessutom så är han den enda som kan förklara vad som händer i Stargate om jag inte fattar...
Att tröstshoppa har iaf hjälpt något bisarrt, allt går bra nu och jag har verkligen... gått vidare. Jag är inte över Martin, det kommer ta tid för det, för de här nio månaderna går inte bara att ignorera: men jag kan prata med honom utan att känna ångest över att han inte är kär i mig, och jag behöver inte honom för att orka igenom dagen. Det är en enorm förbättring från förra veckan då jag knappt kom upp ur sängen.
När vi gjorde vår plan om att träffas när "Vi äter oss till döds" slutat gå och ha maraton med hela serien hemma hos honom, så kändes det som att det inte skulle gå, jag skulle inte vara över honom tillräckligt mycket. Nu, bara en vecka senare, så känns det som att det är fullt möjligt. Jag ser fram emot det, och det känns bra att jag har några veckor på mig att tränga bort de värsta känslorna, så att vi "bara" (hur bara är det egentligen?) är vänner när vi ses. And I'm okay with it.
Så just nu är livet jävligt bra, faktiskt.
That's enough of that shit.
Dagens <\3
Chibi, my thoughts are with you. Och Wombat, hang in there.
Dagens ^^
Utefika med Johan i solen, fett mys! ^^
Dagens :D
Pi-dagen idag! :D
Det är lite jobbigt att sluta SMSa hela tiden, jag gör det fortfarande alldeles för ofta eftersom jag kommer på grejer att säga med jämna mellanrum. Typ idag, jag insåg att det var pi-dagen och han var den enda som skulle förstå vad som var så otroligt fantastiskt med det på en gång. Så då SMSade jag om det, INTE för att jag vill SMSa Martin, utan för att jag ville säga det till någon som förstod! Och det är så jag har börjat min avvänjning, typ, genom att... trappa ner. Inte bara poff säga upp kontakten. Dessutom så är han den enda som kan förklara vad som händer i Stargate om jag inte fattar...
Att tröstshoppa har iaf hjälpt något bisarrt, allt går bra nu och jag har verkligen... gått vidare. Jag är inte över Martin, det kommer ta tid för det, för de här nio månaderna går inte bara att ignorera: men jag kan prata med honom utan att känna ångest över att han inte är kär i mig, och jag behöver inte honom för att orka igenom dagen. Det är en enorm förbättring från förra veckan då jag knappt kom upp ur sängen.
När vi gjorde vår plan om att träffas när "Vi äter oss till döds" slutat gå och ha maraton med hela serien hemma hos honom, så kändes det som att det inte skulle gå, jag skulle inte vara över honom tillräckligt mycket. Nu, bara en vecka senare, så känns det som att det är fullt möjligt. Jag ser fram emot det, och det känns bra att jag har några veckor på mig att tränga bort de värsta känslorna, så att vi "bara" (hur bara är det egentligen?) är vänner när vi ses. And I'm okay with it.
Så just nu är livet jävligt bra, faktiskt.
That's enough of that shit.
Dagens <\3
Chibi, my thoughts are with you. Och Wombat, hang in there.
Dagens ^^
Utefika med Johan i solen, fett mys! ^^
Dagens :D
Pi-dagen idag! :D
söndag 11 mars 2007
'Cause we are living in a material world, and I am a material girl
(Också kopierat från Feffo ;P)
Haha, åh, värsta glad jag är nu! :D Trodde idag skulle bli lagomt tråkigt, jag menar, det är söndag och mina enda planer för dagen var att plugga och gymma, men sen kom min lillasyster och undrade om jag vill hänga med och kolla på skor sen, eftersom de hade "tag 3 betala för 2"-rea på... nånstans, nu minns jag inte vad de heter bara för det. :P
Så jag hängde med för jag tänkte att jag kanske kunde hitta ett par skor och så kunde syrran köpa två, men Mamma (som betalar skor :D) tyckte att det var lika bra att köra hårt, så vi fick tre par skor var, och jag var lyckliga än jag varit på hela veckan. Jag blir glad bara jag köper ett par skor, och nu var jag typ i extas!
Dessutom har jag och min lillasyster i stort sett samma storlek i kläder och skor (vi lånar jämt av varandra... eller hon lånar av mig!), så hennes tre par (som inte var fula de heller!), har jag ju dessutom tillgång till om jag skulle börja känna mig tråkig i de jag har. Så bra! Och vi köpte en klänning tillsammans också (syster kallar det tröja, men njaa) från Lindex, så imorgon kommer jag ju orka upp ur sängen bara för att kunna gå till skolan och vara SKITSNYGG. :D
Varför har jag inte tänkt på det här förut i veckan när jag var deppig? Eller jo, jag har väl haft tröstshopping som ett litet alternativ i bakhuvet för att muntra upp mig, men jag insåg inte hur otroligt mycket gladare jag skulle bli av det. Sen vi kom iväg för några timmar sen har jag inte känt mig det minsta deppig, och det känns inte som att det kommer släppa heller, trots att det är söndagkväll och jag är ensam!
Jag älskar skor. Jag älskar kläder. Jag förstår plötsligt tjejerna i SatC ännu mer än vad jag redan gör. ;P
That's enough of that shit.
Haha, åh, värsta glad jag är nu! :D Trodde idag skulle bli lagomt tråkigt, jag menar, det är söndag och mina enda planer för dagen var att plugga och gymma, men sen kom min lillasyster och undrade om jag vill hänga med och kolla på skor sen, eftersom de hade "tag 3 betala för 2"-rea på... nånstans, nu minns jag inte vad de heter bara för det. :P
Så jag hängde med för jag tänkte att jag kanske kunde hitta ett par skor och så kunde syrran köpa två, men Mamma (som betalar skor :D) tyckte att det var lika bra att köra hårt, så vi fick tre par skor var, och jag var lyckliga än jag varit på hela veckan. Jag blir glad bara jag köper ett par skor, och nu var jag typ i extas!
Dessutom har jag och min lillasyster i stort sett samma storlek i kläder och skor (vi lånar jämt av varandra... eller hon lånar av mig!), så hennes tre par (som inte var fula de heller!), har jag ju dessutom tillgång till om jag skulle börja känna mig tråkig i de jag har. Så bra! Och vi köpte en klänning tillsammans också (syster kallar det tröja, men njaa) från Lindex, så imorgon kommer jag ju orka upp ur sängen bara för att kunna gå till skolan och vara SKITSNYGG. :D
Varför har jag inte tänkt på det här förut i veckan när jag var deppig? Eller jo, jag har väl haft tröstshopping som ett litet alternativ i bakhuvet för att muntra upp mig, men jag insåg inte hur otroligt mycket gladare jag skulle bli av det. Sen vi kom iväg för några timmar sen har jag inte känt mig det minsta deppig, och det känns inte som att det kommer släppa heller, trots att det är söndagkväll och jag är ensam!
Jag älskar skor. Jag älskar kläder. Jag förstår plötsligt tjejerna i SatC ännu mer än vad jag redan gör. ;P
That's enough of that shit.
'Cause, baby, I'm the worrying kind
Okej, så jag mår bra nu. Eller bra och bra, vafan, det är klart som fan jag inte mår bra, men det skiter jag i just nu. Vill ni ha the whole story, läs och kommentera här. Och jag skiter i om ni fattar ett skit, kommentera ändå! (Mina metaforer äger dig!)
Anyway, vad jag har insett nu är att det är inte svårt att komma på anledningar till att ta livet av sig. Ungefär lika svårt som att hitta på ursäkter för att stanna hemma från skolan. Och det är inte särskilt svårt att hitta argument mot det där också, alltid finns det någon jäkel som skulle sakna en om man försvann. Det svåra är att bestämma sig för vad man faktiskt ska göra.
Sen skulle jag iofs aldrig ta livet av mig. En permanent lösning på ett tillfälligt problem, det är inte riktigt min grej. Då färgar jag hellre håret, för där kan man ju alltid ångra sig om det blir fel. Fast visst, jag har väl haft vissa problem med att ta mig ur sängen ändå. Det blir ju så, det är så mycket lättare där.
Men nej, inte längre. Det löser inga problem att stanna i sängen resten av livet, och är man så snygg som jag är det bara slöseri med bra gener dessutom. Och visst, jag bryr mig inte i om mina frånvarotimmar rasar i höjden eller om jag kanske missar någon viktig deadline med något, jag har ändå andra anledningar till att börja gå upp. För folk tror att jag ska klara det, och vem är jag att göra dem besvikna? Jag tänker inte krossa några illusioner som alla feffar har om mig, bara för att jag själv känner mig lite låg just nu, det gör jag bara inte. Och det om något får en att orka.
Dessutom vet jag att jag behövs där ute, för alla nördars skull. De har inte en isbits chans i helvetet om jag inte kommer och förför dem snart.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
THE ARK VANN MELLO! ^^ ^^ ^^
Veckans :)
Jag äter igen. :)
Anyway, vad jag har insett nu är att det är inte svårt att komma på anledningar till att ta livet av sig. Ungefär lika svårt som att hitta på ursäkter för att stanna hemma från skolan. Och det är inte särskilt svårt att hitta argument mot det där också, alltid finns det någon jäkel som skulle sakna en om man försvann. Det svåra är att bestämma sig för vad man faktiskt ska göra.
Sen skulle jag iofs aldrig ta livet av mig. En permanent lösning på ett tillfälligt problem, det är inte riktigt min grej. Då färgar jag hellre håret, för där kan man ju alltid ångra sig om det blir fel. Fast visst, jag har väl haft vissa problem med att ta mig ur sängen ändå. Det blir ju så, det är så mycket lättare där.
Men nej, inte längre. Det löser inga problem att stanna i sängen resten av livet, och är man så snygg som jag är det bara slöseri med bra gener dessutom. Och visst, jag bryr mig inte i om mina frånvarotimmar rasar i höjden eller om jag kanske missar någon viktig deadline med något, jag har ändå andra anledningar till att börja gå upp. För folk tror att jag ska klara det, och vem är jag att göra dem besvikna? Jag tänker inte krossa några illusioner som alla feffar har om mig, bara för att jag själv känner mig lite låg just nu, det gör jag bara inte. Och det om något får en att orka.
Dessutom vet jag att jag behövs där ute, för alla nördars skull. De har inte en isbits chans i helvetet om jag inte kommer och förför dem snart.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
THE ARK VANN MELLO! ^^ ^^ ^^
Veckans :)
Jag äter igen. :)
söndag 4 mars 2007
To be on the edge of breaking down
(Kopierar det här från Feffo :P)
Alltså, åh, jag vill typ klaga hos min mamma, men jag vågar inte för jag vill inte höra massa "men gud, du måste ju ÄTA". No shit!? Liksom, det är inte medvetet eller nåt sånt, jag är bara väldigt, väldigt deppig och orkar typ inte äta något... jag menar, jag tvingar i mig nåt varje dag för det msåte jag ju, men jag är för trött för att vara seriös och kunna käka liksom en hel måltid.
Anyway, jag vill klaga om det här, men det går ju inte utan att låta helt emo eller självömkande eller "look at me! Look at me!". Så är det inte! Jag behöver bara höra någon säga att det är lugnt eller går över eller vad som helst. Jag menar, jag vet att det kommer gå över, men just nu känns det som att jag kanske vill veta hur lång tid man kan gå runt såhär. Ibland när jag är extremt nykär slutar jag äta ett par dagar, men då är det inget problem eftersom jag har så mycket extranergi så att jag klarar mig. Nu är jag ju superdepp och det är därför jag inte äter, så nu har jag varken energi eller matlust. Lite jobbigt. :/
Men problemet är alltså att jag trodde att det skulle gå över typ i fredags eftersom den värsta deppdagen egentligen var i torsdags, men så blev det inte, och nu börjar jag bli arg på mig själv. Det känns som att jag kan glömma att gå på idrotten imorgon (jag orkar varken psykiskt eller fysiskt) för att anstränga sig massa är kanske inte det bästa just nu. Och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva på min sjukanmälan där heller. Kanske huvudvärk, det brukar jag ha.
Så, eh, frågan är egentligen om någon annan också blir såhär überdeppig och slutar äta ibland och hur länge man kan hålla på så och klara sig på typ en drickyoghurt och en pizzabit en hel dag (poängen är alltså att så fort jag försöker äta så blir jag spyfärdig, även om jag var vrålhungrig innan) utan att det bli ohälsosamt?
Och tro mig, the minute jag börjar bli seriöst hungrig igen börjar jag äta, så det kommer inte hjälpa att säga åt mig själv. Jag måste ta det som det kommer.
That's enough of that shit.
Alltså, åh, jag vill typ klaga hos min mamma, men jag vågar inte för jag vill inte höra massa "men gud, du måste ju ÄTA". No shit!? Liksom, det är inte medvetet eller nåt sånt, jag är bara väldigt, väldigt deppig och orkar typ inte äta något... jag menar, jag tvingar i mig nåt varje dag för det msåte jag ju, men jag är för trött för att vara seriös och kunna käka liksom en hel måltid.
Anyway, jag vill klaga om det här, men det går ju inte utan att låta helt emo eller självömkande eller "look at me! Look at me!". Så är det inte! Jag behöver bara höra någon säga att det är lugnt eller går över eller vad som helst. Jag menar, jag vet att det kommer gå över, men just nu känns det som att jag kanske vill veta hur lång tid man kan gå runt såhär. Ibland när jag är extremt nykär slutar jag äta ett par dagar, men då är det inget problem eftersom jag har så mycket extranergi så att jag klarar mig. Nu är jag ju superdepp och det är därför jag inte äter, så nu har jag varken energi eller matlust. Lite jobbigt. :/
Men problemet är alltså att jag trodde att det skulle gå över typ i fredags eftersom den värsta deppdagen egentligen var i torsdags, men så blev det inte, och nu börjar jag bli arg på mig själv. Det känns som att jag kan glömma att gå på idrotten imorgon (jag orkar varken psykiskt eller fysiskt) för att anstränga sig massa är kanske inte det bästa just nu. Och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva på min sjukanmälan där heller. Kanske huvudvärk, det brukar jag ha.
Så, eh, frågan är egentligen om någon annan också blir såhär überdeppig och slutar äta ibland och hur länge man kan hålla på så och klara sig på typ en drickyoghurt och en pizzabit en hel dag (poängen är alltså att så fort jag försöker äta så blir jag spyfärdig, även om jag var vrålhungrig innan) utan att det bli ohälsosamt?
Och tro mig, the minute jag börjar bli seriöst hungrig igen börjar jag äta, så det kommer inte hjälpa att säga åt mig själv. Jag måste ta det som det kommer.
That's enough of that shit.
You have been the one for me
(Det är slut. Slut, slut, slut, slut, slut, slut. Slut. Så, nu vet ni.)
Det är som är så jävla jobbigt med att gå vidare är ju att man måste tala om för sig själv att man faktiskt vill göra det. Jag vill inte. Jag vill ligga hemma, titta på The Little Engine That Could och gråta ihjäl mig, typ. Istället har jag försökt gå vidare till nästa steg, det där där man tror att man måste förändra allt, bli en ny människa, osv, osv, men ärligt talat är jag nog inte där än. Godsmackingly glourius, typ.
Precis som när jag är nykär har jag visst slutat äta också, vilket inte alls är bra nu. Liksom, när man är nykär behöver man inte äta för man är så full av eneri och allmänt happy happy att allt fungerar ändå. Så är det inte nu, snarare tvärtom: jag äter typ nada, får jättedåligt med energi, blir trött, gråter mer, blir tröttare, osv, osv. Det sitter nog någon sadistisk liten jävel någonstans och känner sig jävligt nöjd med vad den har tänkt ut.
Men tills vidare tänker jag ligga här och låtsas att allt är bra och hoppas att allt ska bli som det var. Sen får vi se när jag orkar börja gymma igen.
That's enough of that shit.
Det är som är så jävla jobbigt med att gå vidare är ju att man måste tala om för sig själv att man faktiskt vill göra det. Jag vill inte. Jag vill ligga hemma, titta på The Little Engine That Could och gråta ihjäl mig, typ. Istället har jag försökt gå vidare till nästa steg, det där där man tror att man måste förändra allt, bli en ny människa, osv, osv, men ärligt talat är jag nog inte där än. Godsmackingly glourius, typ.
Precis som när jag är nykär har jag visst slutat äta också, vilket inte alls är bra nu. Liksom, när man är nykär behöver man inte äta för man är så full av eneri och allmänt happy happy att allt fungerar ändå. Så är det inte nu, snarare tvärtom: jag äter typ nada, får jättedåligt med energi, blir trött, gråter mer, blir tröttare, osv, osv. Det sitter nog någon sadistisk liten jävel någonstans och känner sig jävligt nöjd med vad den har tänkt ut.
Men tills vidare tänker jag ligga här och låtsas att allt är bra och hoppas att allt ska bli som det var. Sen får vi se när jag orkar börja gymma igen.
That's enough of that shit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)