Review: Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Vi är inte sådana som i slutet får varandra by Katarina Sandberg
My rating: 2 of 5 stars

Eeeeeeeehhhhhhhhhhhhhhhhhh

Jag vet inte. Början av den här boken - om en tjej som åker till Paris, har hett sex med en främling och blir gravid - låter ärligt talat som min värsta mardröm. Paris, iew, sex med främlingar, iew, GRAVID, iew iew. Nope. Det finns inget romantiskt i det i mina ögon, speciellt inte när den stackars avkomman får namnet Cassiopeia.

Såhär är det: jag gillar den generella berättelsen i den här boken. Flicka lämnar hemmet, faller för en snubbe, snubbe är otillgänglig men är otrogen med flicka, de har en kärleksaffär som inte kan sluta lyckligt. Och så finns det en mystiska flicka från flickans förflutna. Allt bra, jag gillade det, det var rimligt och välskrivet.

Men resten? Nä, där tappar boken mig. Alltså, här är en lista över totalt jävla orimliga grejer som händer i boken:

- Flicka från småstad åker till Stockholm och blir kompis med SUPERRIKA människor. Jag kanske har fördomar, men jag ser det inte. Och de ÄR rika som fan, med föräldrar som köper dem "en liten trea på Östermalm" (HAHAHAHAHA)

- Tunnelbaneutrop som nämner att någon hoppat framför tåget. NOPE, sånt gör vi inte. De ljuger om förseningar, olyckor eller signalfel, men det skulle aldrig säga "oops någon hopade". Det händer inte.

- Flicka får två på Söder tack vare sina rika vänner. Inte en chans att hon skulle ha råd att bo där.

- Den mystiska flickan från det förflutna har bott i Stockholm sen hon var 10 och vid 19 års ålder har hon en bil SOM HON KÖR I INNERSTAND. HAHAHAHAHHA lolnope.

- Den mystiska flickan från det förflutna har ett jobb på Elle vid 19 års ålder, som hon fick genom att storma in till chefredaktören och säga åt henne att anställa den mystiska flickan från det förflutna. Helt bisarr fyrtiotalistdröm som aldrig skulle hända.

- Snubbe kastar sten på flickans lägenhetsfönster. HON BOR PÅ FJÄRDE VÅNINGEN. Är han ett jävla stenkastarproffs? Vafan.

Jag menar, efter att tag blir det bara för absurt. Historien behövde inte de här osannolika Sex and the City-inspirerade grejerna, den var bra utan dem, men ändå är de där av någon anledning. Det dyker också upp konstiga brev tre eller fyra gånger skrivna till Christer Fuglesang och de gör ingenting för ploten utan blir bara någon skum gimmick. Helt onödigt.

Jag hade för höga förhoppningar för slutet också. Jag hoppades Cassie skulle inse att anledningen till att hon aldrig blev kär var för att hon var aromantisk och asexuell och att det var okej, ELLER att hon skulle bli ihop med den mystiska flickan från det förflutna. Seriöst, en av de första grejerna den mystiska flickan från det förflutna gör är att dra med henne till en gaybar, och vi ska tro på att de bara är tjejkompisar? Nej.

Hade slutet varit bättre hade jag gett den tre stjärnor, hade det var lesbiska med hade jag gett den fem jävla stjärnor, men alla gimmicks och fortsatta bevis på att författaren varit i stan hon skriver om i typ noll minuter irriterade mig för mycket för att säga att den var mer än okej. Det är synd, för bakom allt det här fanns en bra historia som jag tyckte om att läsa.

View all my reviews

True story.