Those Dying Generations

Sista versen i Sailing to Byzantium, som börjar med "THAT is no country for old men" och alltså blev titeln till boken som blev filmen, är så jävla vacker. Jag har hela dikten uppklistrad på väggen hemma, och råkade läsa det nyss:

Once out of nature I shall never take
My bodily form from any natural thing,
But such a form as Grecian goldsmiths make
Of hammered gold and gold enamelling
To keep a drowsy Emperor awake;
Or set upon a golden bough to sing
To lords and ladies of Byzantium
Of what is past, or passing, or to come.

Väldigt fint indeed. Jag skriver inte så mycket för jag jobbar verkligen jämt, man har liksom inget liv med det här jobbet. Nu har jag en frist på 25 minuter för jag var snabb imorse, men annars är det full action. Kul.

That's enough of that shit.