Här sitter jag vid en Sidewalk Express-dator och har tråkigt. Trams kommer om två timmar och tjugo minuter och jag har ingenting att göra tills dess. Typ köpa mat och sätta mig och läsa Arn låter ju som en kul idé. Eller det minst tråkiga med min budget i alla fall.
Jag och en kille som heter Timothy, som jag självklart jobbar med, är alltid så charmiga mot varandra, har jag märkt. Våra konversationer börjar oftast med att han kallar mig dryg och jag säger att "ja, jag är dryg" och han påstår att han vet det, sen går det några minuter och då är han dryg varpå jag frågar "vem är det som är dryg nu?" och så håller vi på hela tiden. Det är bra, jag har känt honom en vecka eller två, och han har redan uppfattat denna ytterst charmerande del av min personlighet.
Det värsta är att jag lyckats dölja att jag är världens största nörd för de flesta på jobbet, men det börjar skina igenom mer och mer, märker jag. Folk frågar vad jag ska göra i sommar och jag svarar lite undvikande att jag ska arrangera konvent, och sen vill de såklart veta vad för något, och, tja, då kommer det fram. Idag var jag till och med tvungen att fråga rent ut om jag var den enda nörden där eftersom Timothy erkände att han aldrig spelat Zelda. Herregud! Vem har inte spelat Zelda, liksom?
Hmm, jag ska nog försöka komma på ett sätt att försöka att framstå som den coola nörd jag är, och inte bara vilken randomtönt som helst. Även om det är precis vad jag är. Jaja, det behöver ju inte de veta...
That's enough of that shit.
Jag och en kille som heter Timothy, som jag självklart jobbar med, är alltid så charmiga mot varandra, har jag märkt. Våra konversationer börjar oftast med att han kallar mig dryg och jag säger att "ja, jag är dryg" och han påstår att han vet det, sen går det några minuter och då är han dryg varpå jag frågar "vem är det som är dryg nu?" och så håller vi på hela tiden. Det är bra, jag har känt honom en vecka eller två, och han har redan uppfattat denna ytterst charmerande del av min personlighet.
Det värsta är att jag lyckats dölja att jag är världens största nörd för de flesta på jobbet, men det börjar skina igenom mer och mer, märker jag. Folk frågar vad jag ska göra i sommar och jag svarar lite undvikande att jag ska arrangera konvent, och sen vill de såklart veta vad för något, och, tja, då kommer det fram. Idag var jag till och med tvungen att fråga rent ut om jag var den enda nörden där eftersom Timothy erkände att han aldrig spelat Zelda. Herregud! Vem har inte spelat Zelda, liksom?
Hmm, jag ska nog försöka komma på ett sätt att försöka att framstå som den coola nörd jag är, och inte bara vilken randomtönt som helst. Även om det är precis vad jag är. Jaja, det behöver ju inte de veta...
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar