And when I awoke, I was alone, this bird had flown...

Jag vaknade i Uppsala imorse. Just det tycker jag är en så viktig del av idag att jag var tvungen att inleda bloggen med att säga det: jag vaknade i Uppsala imorse. Hos Martin. Sen åt vi frukost, och så skjutsade han mig på sin cykel in till stan (från Valsätra till Döbelnsgatan, för er som kan Uppsala, för er andra så tog det en halvtimme), jag var fett grym och klarade av att SMSa samtidigt, och sen var jag ensam igen. Och såklart började det ösregna då, så jag hoppade på bussen vilket kostade 20 spänn för fyra stationer, hurra, typ.

Hann i alla fall hem en timme, och kolla bloggen och annat, och blev tipsad av Malin att köpa Elle om jag ville ha en bra tidning att läsa, så när jag passerade Statoil på väg till skolan smet jag in och gjorde det, vilket nog var dagens mest strategiska drag: jag och Chriss hade nämligen kommit fram till att om jag skulle ha min Paris Hilton-image i skolan (jag hoppas alla förstår att jag inte tror att jag är Paris eller nåt, utan bara att folk i min klass ska tro det... typ. :P) så måste jag läsa odjupa saker - Elle blev perfekt. Speciellt som jag fick sitta ensam i matsalen - med en tjock tidning framför mig gick jag från mobboffer till bitch, typ. Och försökte desperat förtränga att bara tjugo minuter senare skulle jag sitta i ett klassrum med klassen igen (btw, maten var så mycket bättre än förra året, falafel och ris är kanske inte så avancerat, men det var sjukt gott!).

När jag lämnade matsalen var det ännu lite tid kvar till lektionen, så jag gick till en nybyggd trappa och hängde lite med folk i min klass... eller snarare så lysnade jag på dem, fällde dissiga kommentarer då och då, och läste. Och det funkade! Wannabe-psykfallet (kodnamn för en kille i klassen, kan inte skriva de officiella namnen, så alla får kodnamn) sa typ att jag bara satt och läste eller vad det nu var, och Östermalmstjej 1 kommenterar med "men Ellen är i alla fall cool, hon läser ju Elle!". Klockrent, helt enkelt, så varje gång jag behövde distansiera mig och vara lite dissig, då var det bara att dra upp tidningen ur väskan och vara dryg (typ som när vi skulle diskutera en grej, och Puttinuttjejen och Puttinuttkillen frågar om jag inte ska vara med, utan att lyfta blicken så sa jag typ "jag vet redan vad jag tycker" och kände mig biatchig).

Annars var klassen sig lik, vilket jag märkte redan igår. Alla älskar fortfarande att prata om sig själva, ju mer självutlämnande och ju mer tragisk man verkar inför klassen (tragisk, men stark, man orkar ju trots allt gå till skolan, big fucking bedrift, då) desto bättre. Jag menar, klassiskt exempel var ju igår när någon frågade vad det kostade att uppgradera sitt terminskort till terminskort + och Militant Falafel svarar "550 kronor, jag kommer ihåg det, eftersom jag inte hade råd"... bohooho, stackars dig, då. Eller det gamla vanliga "mina föräldrar förstååår mig inte!" som man hör minst en gång varje lektion, hur orkar de?

Det finns dock en sak som inte är sig likt: en ny elev! Tyvärr verkar hon inte särskilt upphetsande, typisk zebraflicka med armarna fulla av ärr (därför får hon kodnamn Zebran), dock inte så färska, så jag vet inte hur hon är. Har aldrig pratat med henne, hon hänger massor med Militant Falafel (som hon lärde känna på iiinternet, så jäkla orginellt, då) och som bekant (?) kommer vi inte överdrivet bra överens. Hur som helst diskuterade jag, en Svenskläraren och Hårdrockare 1 (hårdrockare 2 slutade, visst, vilket var synd, han var en av de få som var som jag... synd att han aldrig insåg det bara) det, vi kom fram till att det fanns en viss risk att hon hamnade i skuggan av Falafeln om ingen annan pratar med henne, men jag orkar inte. Vi får väl se.

I övrigt finns inte så mycket att säga, mer dissar kommer väl eftersom, kanske. Jag ska nämligen kila in till SYVen någon dag för jag får tid och se om jag kan byta linje, för ärligt talat orkar jag inte det här: linjen var inte vad jag tänkt mig, och klassen ger mig sån seriös ångest att det är läskigt. Något med mer naturämnen känns lite lockande, men jag vet inte (Martin vill att jag ska läsa natur och sen komma till Uppsala och plugga med honom) alls vad får något... just nu känns det liksom lite meningslöst att jag hatar typ alla ämnen vi läser (liksom, vem behöver fotografisk bild!?), och lägger alla min ind-valspoäng på matte och naturkunskap... nödvändigt? Njaej, så vi får se hur jag gör.

Och för er som inte känner till det så går jag i världens trevligaste klass, alla är så trevliga mot varandra att man inte trodde det var möjligt, och hela alltet är så otroligt FALSKT att jag inte klarar av det. I min förra klass levde vi enligt principen "jag har inga fördomar - jag hatar alla lika mycket", och skrattade ut dem som sa fel, mobbade folk för saker de sagt, och förolämpade folk till höger och vänster... på lika villkor, och det är så jag vill ha det. Nu är alla emo och pretto och jag har inlett Operation: I wanna be a Hilton som ett sorts motangrepp, eller vad man ska säga...

That's enough of that shit.

Dagens ^^
Att Martin sa "verkligen inte" när jag frågade om han började tröttna på mig igår, mest sättet han sa det på, för det verkade som om han menade det.

Dagens -_-
Jag orkar inte skriva, jag orkar inte läsa, jag orkar inte göra någonting. Det enda jag vill göra är typ att åka till Uppsala (skitstad), men det känns mest needy och korkat, så det blir till att läsa och se på Vänner resten av kvällen. Jag är för deprimerad.

Dagens :P
Jag berättade för min lärare att jag åkt från Uppsala, och hon frågade hur och kom på att det kanske vore bättre om hon gjorde så eftersom hon kom därifrån. Jag kunde inte låta bli att känna mig road...

Dagens :D
Queer as Folk på DVD-box på Discshop är sååå bra, så jag ska lätt boka den tills den släpps 1/9... jag behöver den serien!