Ett tag trodde jag faktiskt att världsordningen förändrats, att det var min tur att få som jag vill, att min karma förbättrats, ja, ni hänger med. Enda tills det visade sig att avsnitt fem av Sex and the City som jag laddat ner var dubbat till spanska. Liksom, spanska av alla språk, jag visste inte ens att de dubbade! :O
Innan dess var allt bra, däremot, morgonen flöt på fantastiskt med att jag hann göra precis allt man måste göra på morgonen, inklusive hinna med bussen utan att springa! Mer flyt kan man väl knappast ha, om man samma morgon upptäckt att den förjävliga moussen som fräter upp sig själv och aldrig fastnar i håret ger en värdens snyggaste frisyr när man väl jäklats klart med den?
Idag var det dessutom TEG-dag vilket innebär massa konstiga aktiviteter som hela skolan tävlar i (som charader, kärring- och gubbkånk, pictionary och strutfotboll), och inga vanliga lektioner. Till och med jag, som alltid är negativ mot min klass och inte orkar med skolan, tycker att det är kul att gå såna här dagar (och då inte bara för att de alltid avslutar med ett godisregn). Det blev inte sämre av att klassen antagit min heja-ramsa som jag ironiskt skapade på svenskan dagen innan, och genom alla tävlingar kunde man höra vår klass skrika "shit vad bra, F2A - om jag inte ser er kämpa, kommer jag er förolämpa!". Den militanta falafeln, som har enorma problem med att andra människor kommer på bättre saker än hon, föreslog att det sista skulle ändras till "kommer jag er ramsa dämpa", men jag påpekade hotfullt att "om ni ska använda mina jävla alster så får ni fan inte ändra på nåt", och då blev hon tyst. ;)
Dessutom SMSade Martin mig efter halva dagen och sa att hans mamma skulle skjutsa tillbaka honom till Uppsala imorgon, så om jag ville och började lagom sent på fredag kunde jag hänga med och sova där. Så praktiskt att jag börjar 10.00 på fredagar: då kan jag ju! Och för att göra saken bättre så har jag just fått bekräftat att jag inte är den enda i det här förhållandet som vill spendera varenda sekund tillsammans när vi kan. ^^
Men nu ska jag klaga lite också, för det gör jag jämt: jag hatar att köpa BHar! Liksom, för det första ser alla BHar typ GIGANTISKA ut, och jag bara "yeah, right, att mina bröst kommer få plats där", och när man väl hittat några med a-kupa och typ 75 runt och ska prova dem, då måste man inte bara stå i världens minst smickrande ljus (Lindex provrumsljus måste vara det ondaste som finns), man måste dessutom inse att om man inte drar åt det där dumma bandet så hårt det hår, så sitter BHn inte ordentligt. It's fucking humiliating att få det spottat i ansiktet på en att man knappt kan ha a-kupa, och då har mina bröst ändå växt lite under sommaren. Fuck it (jag tror inte att det är en slump att jag bara köper BHar när jag har pojkvän).
Annars verkar dagen bli ganska skön, om jag inte får ner några fler Sex and the City-avsnitt ska jag nog och lägga mig och se på Superman II eller Vänner, eftersom det inte heller är särskilt tråkigt, något av det. Och så måste jag skicka in mitt bidrag till en fototävling, men det kan nog vänta tills på fredag om inte annat...
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Att jag för en gångs skull tyckte om min klass och faktiskt hade riktigt kul. Kanske inte passar min image, men eftersom jag var ganska bäst på det mesta vi gjorde gör det ingenting.
Dagens -_-
Det här var faktiskt första godisregnet som jag inte lyckades fånga NÅGONTING, det var värsta dåligt!
onsdag 30 augusti 2006
tisdag 29 augusti 2006
Höst på min planet
Blogspot borde bli betydligt bättre på att fixa sina buggar, en av mina bloggar fungerar fortfarande inte som den ska, och trots att jag mailat dem och bett dem fixa det, så verkar det inte som att mailet nått dem än, först ska man nämligen leta igenom deras dumma guide fjorton gånger, så att frågan inte är besvarad än. Believe me, it isn't.
Jag vet inte vad det är med tisdagar, men jag har aldrig riktigt gillat de dagarna. Av någon anledning så lyckas skolan alltid ge mig värsta tänkbara schema de dagarna, och även om det inte håller i sig i år (sovmorgon till 12.10 och bara två lektioner är sånt jag kan leva med), så blir jag alltid lite nere på tisdagar. Det är dessutom så långt kvar till helgen, och all lycka man kan tänkas haft kvar från förra helgen på måndagen är helt bortblåst. Eller så håller jag bara på att bli höstdeprimerad igen, min vana trogen. Vem vet?
Idag var jag och Zackrid och åt på Taco Bar i Täby Centrum, eftersom de givit oss ett fint erbjudande som gick ut på att om två personer åt så gick den ena gratis, och det ville vi ju utnyttja. Det var fett god mat, och vi konstaterade att hela stället där det ligger på är underskattat: det är precis vid biografen, och där har de slagit ihop Taco Bar, Dehli Burger, Thai Wok och Rooster vid en och samma jättelånga disk, och så är alla bord tillhörande alla fyra restaurangerna. Mycket mat att välja på, rätt bra läge, och så slipper man alla skitungar som hänger på McDonalds. Perfekt ju!
Annars var nog dagens roligaste när Linnea krävde att få läsa baksidestexten till boken jag läser (Girl with a one track mind), och då menar jag inte bara minerna hon gjorde när hon läste den, utan hennes ironi när jag sa att Martin blivit fett upprörd över att jag läste så oanständiga böcker. "Guud, vad hemskt, min flickvän läser en bok om sex, shit, vad ska jag göra, hon kanske börjar få massa idéer!". Med Linneas tonfall var det otroligt underhållande, och jag tror jag ska dissa Martin för det när jag får chansen.
Nu ska jag se på Sex and the City, och om jag hinner eller nåt åt det hållet så ska jag läsa boken också, som jag roade mig med att låna på biblioteket idag. Vad som än får mig att läsa är bra just nu, så om boken är dålig får det bli min ursäkt. Men jag tvivlar.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Sovmorgon till 12.10 är aldrig fel, och tid på morgonen och couscous-grejs till frukost är faktiskt inte så dåligt det heller.
Dagens -_-
Varför har Megastore aldrig det jag vill ha!? Och varför börjar inte Lost snart!?
Dagens XD
När Zs kompis (vars namn jag glömt, go me) dök upp och gav honom en krona med kommentaren "här, slit den med hälsan". Kreativt sätt att bli av med växeln.
Jag vet inte vad det är med tisdagar, men jag har aldrig riktigt gillat de dagarna. Av någon anledning så lyckas skolan alltid ge mig värsta tänkbara schema de dagarna, och även om det inte håller i sig i år (sovmorgon till 12.10 och bara två lektioner är sånt jag kan leva med), så blir jag alltid lite nere på tisdagar. Det är dessutom så långt kvar till helgen, och all lycka man kan tänkas haft kvar från förra helgen på måndagen är helt bortblåst. Eller så håller jag bara på att bli höstdeprimerad igen, min vana trogen. Vem vet?
Idag var jag och Zackrid och åt på Taco Bar i Täby Centrum, eftersom de givit oss ett fint erbjudande som gick ut på att om två personer åt så gick den ena gratis, och det ville vi ju utnyttja. Det var fett god mat, och vi konstaterade att hela stället där det ligger på är underskattat: det är precis vid biografen, och där har de slagit ihop Taco Bar, Dehli Burger, Thai Wok och Rooster vid en och samma jättelånga disk, och så är alla bord tillhörande alla fyra restaurangerna. Mycket mat att välja på, rätt bra läge, och så slipper man alla skitungar som hänger på McDonalds. Perfekt ju!
Annars var nog dagens roligaste när Linnea krävde att få läsa baksidestexten till boken jag läser (Girl with a one track mind), och då menar jag inte bara minerna hon gjorde när hon läste den, utan hennes ironi när jag sa att Martin blivit fett upprörd över att jag läste så oanständiga böcker. "Guud, vad hemskt, min flickvän läser en bok om sex, shit, vad ska jag göra, hon kanske börjar få massa idéer!". Med Linneas tonfall var det otroligt underhållande, och jag tror jag ska dissa Martin för det när jag får chansen.
Nu ska jag se på Sex and the City, och om jag hinner eller nåt åt det hållet så ska jag läsa boken också, som jag roade mig med att låna på biblioteket idag. Vad som än får mig att läsa är bra just nu, så om boken är dålig får det bli min ursäkt. Men jag tvivlar.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Sovmorgon till 12.10 är aldrig fel, och tid på morgonen och couscous-grejs till frukost är faktiskt inte så dåligt det heller.
Dagens -_-
Varför har Megastore aldrig det jag vill ha!? Och varför börjar inte Lost snart!?
Dagens XD
När Zs kompis (vars namn jag glömt, go me) dök upp och gav honom en krona med kommentaren "här, slit den med hälsan". Kreativt sätt att bli av med växeln.
måndag 28 augusti 2006
Instant karma
Universum är fortfarande emot mig. Varför? Jag har ingen aning, men idag tror jag - misstänker starkt, för att vara exakt - att jag fick en actual allergisk reaktion av världen (ja, det var visst Seth Cohen som sa det där först, va? "I'm just having an allergic reaction to the universe"). När vi kom tillbaka efter att ha fotat lite saker utanför i skoan var min arm plötsligt full med röda utslag, som visserligen försvann så fort jag kliat lite på - tur, för det var inte sexigt, men var i helvete kom de ifrån?
Och detta tills trots så kände jag mig ändå som the queen of the world imorse, håret blev perfekt trots skitdålig mousse (vad är det för stil att bara lösas upp i handen på en!?), outfiten snygg (v-ringat linne och mina boobs är en bra kombination, I swear), vädret underbart, och av någon anledning kände att inget skulle kunna stoppa mig nu: kanske var det lika bra att det var så, annars hade kanske regnet som började falla så fort jag klivit av bussen, den oätliga skolmaten (det är nästan så man saknar Brieli), allergichocken eller det faktum att Paris skiva inte går att hitta för mindre än 185 kronor (tror de jag är Paris, eller!?) fått mig på sämre humör, men just nu känns det rätt okej. För att inte nämna att datorn som spontant stängde av sig när jag satt vid den i skolan, uppenbarligen ska allt jag skriver skrivas om nu för tiden (det finns ett skäl till att detta skrivs i Word till att börja med).
Vissa dagar har man väl bara flyt, antar jag.
Igår läste jag förresten igenom tråden jag och Martin träffades genom, och det var ju både nostalgiskt och intressant – vissa saker som jag inte riktigt förstått innan blev mycket roligare nu när jag lärt känna honom, och då och då blev det ju att man skrattade rakt ut bara för att det var sååå typiskt honom att säga sånt, och att jag inte hade en aning om det då. Men jag läste inte allt, för mycket nostalgi är inte bra (vem vill bli som Puttinuttjejen, lix?), och dessutom kunde man alltid spara lite till senare.
Förresten så är det där inte sant längre, för vi har kommit på en officiell historia nu (det säger sig självt att ”vi träffades på Hoggy och bestämde oss för att dela säng en natt” inte är en fungerande story), så om någon frågar så skulle Martin döda en drake som jag fick rädda livet på, och så träffades vi. Det här var ett sätt att kompromissa eftersom jag tyckte att jag skulle rädda honom från en drake, och han ville göra tvärtom (eller en stor insekt), så för att båda skulle verka manliga fick vi skriva om det hela lite grann.
Förutom en snabb fika med Zackrid i TC så har jag tillbringat dagen med att ladda ner och se på Sex and the City, som jag upptäckt är en rätt bra serie. Så fort mitt nerladdningsprogram skärper till sig och börjar ladda ner igen ska jag sätta mig och titta på avsnitt tre, och sen får vi se vad jag hinner se mer idag. Helt klart en serie jag ska ha sett mer av innan jag ger upp.
På bussen hem träffade jag förresten på en kille från min förra klass som jag inte snackat med på typ ett år, så jag, han och Zackrid hade ett ganska trevligt samtal. Han berättade dessutom att Wombat hade dyslexi, vilket jag inte hade en aning om, men fick bekräftat när jag kom hem. Weird, men sen kom vi såklart in på vår gamla klass och jag nämnde att det var lite tråkigt att gå i min nya klass där man aldrig kunde skratta åt folk eller reta dem som vi gjort i förra klassen, och det kändes bra när han höll med mig om det. 9A var något speciellt, det är inte bara jag som tyckte det, och även om lärarna inte tyckte vi var trevliga mot varandra så hade vi ändå en ganska skön stämning, som alla ändå var med på.
Och det gjorde att jag inte kände mig lika dum som faktiskt saknar den klassen ibland.
That’s enough of that shit.
Dagens ^^
Hah, jag har saker att se på TV från klockan 20.00 till 23.00 ikväll, och det är ju aldrig fel. Sen har jag sovmorgon till 12.10 imorgon igen, och det gör ju inte saken värre precis.
Dagens -_-
Jag måste reda ut den här karma/världssamvete-grejen snart, för det börjar gå mig lite på nerverna. Och förresten, är det inte irriterande med folk som SMSar om saker som de faktiskt borde ringa om?
Dagens :)
Mitt liv är nog inte så tokigt ändå, all bad things aside.
Dagens >_<
Det är så jäkla jobbigt att ha massa lektioner i tusen ämnen när man egentligen planerar att byta linje och klass så fort man får chansen, man blir så sjukt omotiverad då.
Och detta tills trots så kände jag mig ändå som the queen of the world imorse, håret blev perfekt trots skitdålig mousse (vad är det för stil att bara lösas upp i handen på en!?), outfiten snygg (v-ringat linne och mina boobs är en bra kombination, I swear), vädret underbart, och av någon anledning kände att inget skulle kunna stoppa mig nu: kanske var det lika bra att det var så, annars hade kanske regnet som började falla så fort jag klivit av bussen, den oätliga skolmaten (det är nästan så man saknar Brieli), allergichocken eller det faktum att Paris skiva inte går att hitta för mindre än 185 kronor (tror de jag är Paris, eller!?) fått mig på sämre humör, men just nu känns det rätt okej. För att inte nämna att datorn som spontant stängde av sig när jag satt vid den i skolan, uppenbarligen ska allt jag skriver skrivas om nu för tiden (det finns ett skäl till att detta skrivs i Word till att börja med).
Vissa dagar har man väl bara flyt, antar jag.
Igår läste jag förresten igenom tråden jag och Martin träffades genom, och det var ju både nostalgiskt och intressant – vissa saker som jag inte riktigt förstått innan blev mycket roligare nu när jag lärt känna honom, och då och då blev det ju att man skrattade rakt ut bara för att det var sååå typiskt honom att säga sånt, och att jag inte hade en aning om det då. Men jag läste inte allt, för mycket nostalgi är inte bra (vem vill bli som Puttinuttjejen, lix?), och dessutom kunde man alltid spara lite till senare.
Förresten så är det där inte sant längre, för vi har kommit på en officiell historia nu (det säger sig självt att ”vi träffades på Hoggy och bestämde oss för att dela säng en natt” inte är en fungerande story), så om någon frågar så skulle Martin döda en drake som jag fick rädda livet på, och så träffades vi. Det här var ett sätt att kompromissa eftersom jag tyckte att jag skulle rädda honom från en drake, och han ville göra tvärtom (eller en stor insekt), så för att båda skulle verka manliga fick vi skriva om det hela lite grann.
Förutom en snabb fika med Zackrid i TC så har jag tillbringat dagen med att ladda ner och se på Sex and the City, som jag upptäckt är en rätt bra serie. Så fort mitt nerladdningsprogram skärper till sig och börjar ladda ner igen ska jag sätta mig och titta på avsnitt tre, och sen får vi se vad jag hinner se mer idag. Helt klart en serie jag ska ha sett mer av innan jag ger upp.
På bussen hem träffade jag förresten på en kille från min förra klass som jag inte snackat med på typ ett år, så jag, han och Zackrid hade ett ganska trevligt samtal. Han berättade dessutom att Wombat hade dyslexi, vilket jag inte hade en aning om, men fick bekräftat när jag kom hem. Weird, men sen kom vi såklart in på vår gamla klass och jag nämnde att det var lite tråkigt att gå i min nya klass där man aldrig kunde skratta åt folk eller reta dem som vi gjort i förra klassen, och det kändes bra när han höll med mig om det. 9A var något speciellt, det är inte bara jag som tyckte det, och även om lärarna inte tyckte vi var trevliga mot varandra så hade vi ändå en ganska skön stämning, som alla ändå var med på.
Och det gjorde att jag inte kände mig lika dum som faktiskt saknar den klassen ibland.
That’s enough of that shit.
Dagens ^^
Hah, jag har saker att se på TV från klockan 20.00 till 23.00 ikväll, och det är ju aldrig fel. Sen har jag sovmorgon till 12.10 imorgon igen, och det gör ju inte saken värre precis.
Dagens -_-
Jag måste reda ut den här karma/världssamvete-grejen snart, för det börjar gå mig lite på nerverna. Och förresten, är det inte irriterande med folk som SMSar om saker som de faktiskt borde ringa om?
Dagens :)
Mitt liv är nog inte så tokigt ändå, all bad things aside.
Dagens >_<
Det är så jäkla jobbigt att ha massa lektioner i tusen ämnen när man egentligen planerar att byta linje och klass så fort man får chansen, man blir så sjukt omotiverad då.
söndag 27 augusti 2006
Such a drama queen
Jag måste ha dålig karma eller nåt, för så fort jag ska skriva något så lyckas jag radera det. Eller så försvinner det av sig självt, hur som helst skiter det sig. Och det är ändå en bra sak, om man jämför med allt annat: jag tror världssamvetet försöker väga upp för något jävligt bra just nu, för det här går inte bra.
Allt började så bra, jag och Martin skulle cykla (han cyklar, jag åker bakpå) till stan (Uppsala) för att köpa förnödigheter (skart till X-Boxen, Paris Hiltons skiva) och titta på stan och sånt. Jag var lite paranoid förut när Maritn skulle skjuta mig, så när vi passerade Akademiska sjukhuset skämtade han om att vi i alla fall var precis utanför utifall att något skulle hända. Skämta aldrig om såna saker, för man vet aldrig när världens bestämmer sig för att man ska få äta upp dem. Och det är inte så jäkla gott.
Det var när vi kommit in ännu en bit i stan, kört ner för en backe, och just passerade en bro, som det riktigt sket sig. Jag vet inte riktigt vad som hände, antagligen råkade jag väl sparka in med foten eller något, men jag tror att en av ekrarna lossnade, och istället för att min fot blev bortsparkad som det brukar sluta med, fastnade den i hjulet och följde med. Eftersom det var min häl som fastnade lyckades jag därför vrida foten 180 grader, och fastnade sedan mellan ekrarna och ramen.
Jag kände faktiskt inte smärta först, jag märkte bara att min fot hamnade på mindre bra ställen, och uppenbarligen skrek jag "stanna, stanna, stanna!" samtidigt som Martin märkte att det blev svårare att cykla. Det var först när vi stannat som jag märkte att det gjorde ont – mer ont än jag någonsin haft som jag kan minnas. Att dessutom hade min fria fot på andra sidan cykeln gjorde inte ställningen lättare att stå i, och min första impuls var att försöka få över den till andra sidan något jag aggressivt försökte förklara för Martin som bara svarade ”jag vet, men det går inte”, och han hade ju rätt – det var fucking omöjligt i praktiken, och hade nog inte hjälpt heller.
I’m very proud to say, att jag grät inte. Jag kan börja gråta för minsta känslomässiga sak, men smärta klarar jag visst (well, jag har ju haft övning, Orchen - mitt ökända ex som gillade att bitas – bet mig så hårt en gång att jag fick bita mig i läppen tills det blödde för att inte skrika eller gåta), även om jag en sekund begravde ansiktet i händerna för att jag trodde att jag skulle det. När jag märkte att något sånt inte hände slängde jag mig om halsen på Martin istället, som var helt lugn och mer rationell än vad jag någonsin skulle ha varit (nu hade jag ju panik, och hade jag varit honom, hade jag nog fått det ändå). Till exempel såg han till att hålla cykeln upprätt istället för att lägga ner den på marken som jag ville, senare experiment visade att det bara gjorde mer ont.
En kille, några år äldre än mig, och en kvinna, äldre än min mamma, kom snabbt gående över gatan, och killen undrade om vi ringt räddningstjänsten. Jag hade inte tänkt en sekund på något sånt, på något vis trodde jag att vi skulle kunna klara det här själva, kanske med hjälp av andra människor, men eftersom det var omöjligt att röra foten bakåt – och få ut den – och framåt – för att få den bekvämare – var det kanske uteslutet. Han ringde i alla fall, och samtidigt kom en indisk kille fram, typ trettio, och föreslog att vi skulle försöka ta av min sko. Martin försökte dra ur skosnöret ur så många hål som möjligt, men var tvungen att hålla cykeln istället, så han slutade. Indiern tyckte att vi skulle försöka lägga cykeln ner så att jag kunde sätta mig ner på trottoaren, men när det visade sig omöjligt bad han en annan man ta över att hålla cykeln där han gjort det (precis bredvid mig, så att jag kunde använda honom som stöd), beordrade en tjej att gå och hämta vatten (men hon bara försvann, biatch) och försvann iväg för att hitta något jag kunde sitta på.
Han som tagit över för indiern fick ta nästan hela min tyngd, eftersom han dels höll uppe hela den bakre delen av cykeln där min fot satt, och dels var tvungen att stå ut med att jag hängde på hans rygg för att orka. Ett tag kände jag hur hela min kropp slappnade av och såg hur det svartnade för ögonen. ”Ja, ja, ja” tänkte jag överlyckligt, ”låt mig svimma. Låt mig komma bort från det här”, men det hjälpte inte. Istället var jag tvungen att be Mobilkillen och Indierersättaren att lossa upp så mycket de kunde på mitt skosnöre, för även om det inte gick att dra av skon, så kändes det lite, lite bättre.
Indiern återvände snart och hade med sig en pall som han ville att jag skulle sitta på, men jag var tvungen att böja benet på helt fel sätt, så det var lönlöst. Samtidigt började folk undra varför räddningstjänsten dröjde, och ställa frågor till mig, om huruvida jag hade någon känsel eller inte. Uppenbarligen var det bra (”jag har ont som fan, men om det är bra, såå…” tyckte jag, och det var enda gången jag svor, otroligt nog), men jag vart helt förvirrad, så resten av frågorna sa jag bara ”jag fattar inte” till, typ. Sen kom äntligen en brandbil körandes, med blåljus på, och strax därefter kom en ambulans. Även om jag fortfarande satt fast och hade så jäääkla ont, så kändes det ändå som att ”snart är det över, snart slipper jag det här”, och det kändes så bra.
Brandmannen som verkade ha befälet (inte Greger, och inte snygg, så nu är jag en illusion fattigare, som mamma sa) letade fram en bultsax, dissade förslaget att klippa loss ekrarna (det var en annan brandman som sa, berättade Martin) och klippte enkelt bort ramen. Sen böjde han bort den, och jag var fri, och det var så skönt. Loss, borta, jag slapp ha en cykel på foten!
Ambulanstjejen ville såklart titta till foten och så, den såg helt röd och blå ut, skitäckligt, jag fick panik och trodde att den ruttnat eller nåt, och sen fick jag testa att stödja på den, vilket inte gick alls. De trodde visserligen inte den var bruten, vilket var vad jag varit skiträdd för i början, och nästan (nästan) bett till Gud att den inte skulle vara, men jag fick i alla fall hoppa upp på en bår och åka ambulans till sjukhuset. Martin ställde undan sitt cykel och åkte med, vilket var skönt, och hela vägen satt jag och flinade, för jag var hög på endorfiner (”Tufft fick du knark och åka ambulans” tyckte Wombat). Sen kom vi fram och jag fick hoppa över till en säng samtidigt som en sjuksköterska frågade om Martin var min pojkvän. Jag kom fram till att det var en rätt skum fråga, tänk om typ Zackrid varit med eller nåt, då hade det ju blivit helt fel.
Efter det försökte jag se det hela från den ljusa sidan, typ ”sjukhus! Cute doctors! Cute doctors!”, men där fanns inga. Bara massa gamla tanter typ, så jag blev lite besviken, men eftersom Martin var där så var det helt okej ändå. Vi fick sitta där ganska länge ändå, sen var det röntgen, och så fick jag vänta på svar därifrån också. Hur som helst så hade jag inte brutit något eller så, och dessutom kom det en ganska snygg doktor in på slutet – med varma händer – och klämde lite på min fot, så jag klagade inte (tom Martin sa att han var snygg, och la till något i stil med ”att vara doktor inger respekt, han fick en att känna sig helt underlägsen och som att han var bättre än en, fast på ett bra sätt” – ibland är min pojke så gay). Visserligen missade vi alla öppettider på stan så vi fick göra allt idag (och jag vägrar för övrigt paya 185 spänn för Paris CD, så bra är den knappast!), men det blev iaf något att prata om hela dagen.
Och tja, ursäkta att jag skrivit såhär långt, men hela händelseförloppet har spelats om och om igen i mitt huvud sen igår, så jag behövde verkligen skriva ner det. Dessutom slipper jag typ dra hela grejen för alla människor, nu kan jag bara länka hit, och sen får folk läsa själva om de behagar. Och till allas glädje så har jag inte så stora problem med att gå, nu har lite ont och grejer, men enligt den snygga doktorn så kommer det ha gått över om några dagar. Ni fattar inte hur jäkla glad jag är att jag inte bröt något, jag hade fan begått sepuku eller något, det måste vara det värsta som kan hända… eller nåt.
Så fort vi kom ut från sjukhuset så ringde jag min mamma också, sköterskorna hade tagit hennes nummer så jag visste inte om de ringt eller nåt, men hon hade ingen aning om någonting. Först när jag sa att jag varit på sjukhus blev hon jätteorolig, men sen lugnade hon ner sig. Hon undrade hur det hade gått med skorna, och jag förklarade att jag ett tag funderat på om man kanske kunde klippa bort dem – jag har nog en sax i väskan – men sen kommit ihåg Dirty Harry och tänkt ”Med skor för 1000 spänn så får det göra lite ont”, jag tror det enda Mamma sa var ”Men Ellen!”, men något säger mig att fortsättningen var ”händer det här igen och du tänker så slår jag ihjäl dig, ungjävel”.
Det enda jag ångrar är att jag inte hann säga tack till Indiern. Alla andra som gjort något, Mobilkillen, han jag hängde på, och kvinnan som kom med mobilkillen (hon gjorde egentligen inget, men det kändes ändå rätt bra att hon var där och pratade med mig ibland) sa liksom hejdå så jag hann tacka dem, men Indiern stod en bit bort, så när jag vände mig om innan jag fick hoppa upp på båren så hann vi bara le lite mot varandra. Men han kanske förstod vad jag menade.
That’s enough of that shit.
Dagens ^^
Jag var lite paranoid och neurotisk förut, eftersom jag trodde Martin skulle dumpa mig eftersom saker och ting verkar upprepa sig från förra sommaren. Men det var liksom inget mer än paranoia, så jag ska sluta vara sån nu och försöka vara lycklig istället: vi pratade till och med om det, för jag var lite sur när han ville köra hem mig idag för att plugga (något som han ångrade sen, så haha!), men det går liksom inte att vara sur på honom.
Dagens -_-
Har fortfarande ont i foten (surprise surprise), men jag är en man, så jag knatar på ändå. Eller nåt åt det hållet.
Dagens :)
I fell in love with an alien, I fell in love with her eyes, jag typ lyssnar på den hela tiden nu, både originalet och covern… den är så bra! Och så just ”I fell in love with her eyes” är så… fint!
Allt började så bra, jag och Martin skulle cykla (han cyklar, jag åker bakpå) till stan (Uppsala) för att köpa förnödigheter (skart till X-Boxen, Paris Hiltons skiva) och titta på stan och sånt. Jag var lite paranoid förut när Maritn skulle skjuta mig, så när vi passerade Akademiska sjukhuset skämtade han om att vi i alla fall var precis utanför utifall att något skulle hända. Skämta aldrig om såna saker, för man vet aldrig när världens bestämmer sig för att man ska få äta upp dem. Och det är inte så jäkla gott.
Det var när vi kommit in ännu en bit i stan, kört ner för en backe, och just passerade en bro, som det riktigt sket sig. Jag vet inte riktigt vad som hände, antagligen råkade jag väl sparka in med foten eller något, men jag tror att en av ekrarna lossnade, och istället för att min fot blev bortsparkad som det brukar sluta med, fastnade den i hjulet och följde med. Eftersom det var min häl som fastnade lyckades jag därför vrida foten 180 grader, och fastnade sedan mellan ekrarna och ramen.
Jag kände faktiskt inte smärta först, jag märkte bara att min fot hamnade på mindre bra ställen, och uppenbarligen skrek jag "stanna, stanna, stanna!" samtidigt som Martin märkte att det blev svårare att cykla. Det var först när vi stannat som jag märkte att det gjorde ont – mer ont än jag någonsin haft som jag kan minnas. Att dessutom hade min fria fot på andra sidan cykeln gjorde inte ställningen lättare att stå i, och min första impuls var att försöka få över den till andra sidan något jag aggressivt försökte förklara för Martin som bara svarade ”jag vet, men det går inte”, och han hade ju rätt – det var fucking omöjligt i praktiken, och hade nog inte hjälpt heller.
I’m very proud to say, att jag grät inte. Jag kan börja gråta för minsta känslomässiga sak, men smärta klarar jag visst (well, jag har ju haft övning, Orchen - mitt ökända ex som gillade att bitas – bet mig så hårt en gång att jag fick bita mig i läppen tills det blödde för att inte skrika eller gåta), även om jag en sekund begravde ansiktet i händerna för att jag trodde att jag skulle det. När jag märkte att något sånt inte hände slängde jag mig om halsen på Martin istället, som var helt lugn och mer rationell än vad jag någonsin skulle ha varit (nu hade jag ju panik, och hade jag varit honom, hade jag nog fått det ändå). Till exempel såg han till att hålla cykeln upprätt istället för att lägga ner den på marken som jag ville, senare experiment visade att det bara gjorde mer ont.
En kille, några år äldre än mig, och en kvinna, äldre än min mamma, kom snabbt gående över gatan, och killen undrade om vi ringt räddningstjänsten. Jag hade inte tänkt en sekund på något sånt, på något vis trodde jag att vi skulle kunna klara det här själva, kanske med hjälp av andra människor, men eftersom det var omöjligt att röra foten bakåt – och få ut den – och framåt – för att få den bekvämare – var det kanske uteslutet. Han ringde i alla fall, och samtidigt kom en indisk kille fram, typ trettio, och föreslog att vi skulle försöka ta av min sko. Martin försökte dra ur skosnöret ur så många hål som möjligt, men var tvungen att hålla cykeln istället, så han slutade. Indiern tyckte att vi skulle försöka lägga cykeln ner så att jag kunde sätta mig ner på trottoaren, men när det visade sig omöjligt bad han en annan man ta över att hålla cykeln där han gjort det (precis bredvid mig, så att jag kunde använda honom som stöd), beordrade en tjej att gå och hämta vatten (men hon bara försvann, biatch) och försvann iväg för att hitta något jag kunde sitta på.
Han som tagit över för indiern fick ta nästan hela min tyngd, eftersom han dels höll uppe hela den bakre delen av cykeln där min fot satt, och dels var tvungen att stå ut med att jag hängde på hans rygg för att orka. Ett tag kände jag hur hela min kropp slappnade av och såg hur det svartnade för ögonen. ”Ja, ja, ja” tänkte jag överlyckligt, ”låt mig svimma. Låt mig komma bort från det här”, men det hjälpte inte. Istället var jag tvungen att be Mobilkillen och Indierersättaren att lossa upp så mycket de kunde på mitt skosnöre, för även om det inte gick att dra av skon, så kändes det lite, lite bättre.
Indiern återvände snart och hade med sig en pall som han ville att jag skulle sitta på, men jag var tvungen att böja benet på helt fel sätt, så det var lönlöst. Samtidigt började folk undra varför räddningstjänsten dröjde, och ställa frågor till mig, om huruvida jag hade någon känsel eller inte. Uppenbarligen var det bra (”jag har ont som fan, men om det är bra, såå…” tyckte jag, och det var enda gången jag svor, otroligt nog), men jag vart helt förvirrad, så resten av frågorna sa jag bara ”jag fattar inte” till, typ. Sen kom äntligen en brandbil körandes, med blåljus på, och strax därefter kom en ambulans. Även om jag fortfarande satt fast och hade så jäääkla ont, så kändes det ändå som att ”snart är det över, snart slipper jag det här”, och det kändes så bra.
Brandmannen som verkade ha befälet (inte Greger, och inte snygg, så nu är jag en illusion fattigare, som mamma sa) letade fram en bultsax, dissade förslaget att klippa loss ekrarna (det var en annan brandman som sa, berättade Martin) och klippte enkelt bort ramen. Sen böjde han bort den, och jag var fri, och det var så skönt. Loss, borta, jag slapp ha en cykel på foten!
Ambulanstjejen ville såklart titta till foten och så, den såg helt röd och blå ut, skitäckligt, jag fick panik och trodde att den ruttnat eller nåt, och sen fick jag testa att stödja på den, vilket inte gick alls. De trodde visserligen inte den var bruten, vilket var vad jag varit skiträdd för i början, och nästan (nästan) bett till Gud att den inte skulle vara, men jag fick i alla fall hoppa upp på en bår och åka ambulans till sjukhuset. Martin ställde undan sitt cykel och åkte med, vilket var skönt, och hela vägen satt jag och flinade, för jag var hög på endorfiner (”Tufft fick du knark och åka ambulans” tyckte Wombat). Sen kom vi fram och jag fick hoppa över till en säng samtidigt som en sjuksköterska frågade om Martin var min pojkvän. Jag kom fram till att det var en rätt skum fråga, tänk om typ Zackrid varit med eller nåt, då hade det ju blivit helt fel.
Efter det försökte jag se det hela från den ljusa sidan, typ ”sjukhus! Cute doctors! Cute doctors!”, men där fanns inga. Bara massa gamla tanter typ, så jag blev lite besviken, men eftersom Martin var där så var det helt okej ändå. Vi fick sitta där ganska länge ändå, sen var det röntgen, och så fick jag vänta på svar därifrån också. Hur som helst så hade jag inte brutit något eller så, och dessutom kom det en ganska snygg doktor in på slutet – med varma händer – och klämde lite på min fot, så jag klagade inte (tom Martin sa att han var snygg, och la till något i stil med ”att vara doktor inger respekt, han fick en att känna sig helt underlägsen och som att han var bättre än en, fast på ett bra sätt” – ibland är min pojke så gay). Visserligen missade vi alla öppettider på stan så vi fick göra allt idag (och jag vägrar för övrigt paya 185 spänn för Paris CD, så bra är den knappast!), men det blev iaf något att prata om hela dagen.
Och tja, ursäkta att jag skrivit såhär långt, men hela händelseförloppet har spelats om och om igen i mitt huvud sen igår, så jag behövde verkligen skriva ner det. Dessutom slipper jag typ dra hela grejen för alla människor, nu kan jag bara länka hit, och sen får folk läsa själva om de behagar. Och till allas glädje så har jag inte så stora problem med att gå, nu har lite ont och grejer, men enligt den snygga doktorn så kommer det ha gått över om några dagar. Ni fattar inte hur jäkla glad jag är att jag inte bröt något, jag hade fan begått sepuku eller något, det måste vara det värsta som kan hända… eller nåt.
Så fort vi kom ut från sjukhuset så ringde jag min mamma också, sköterskorna hade tagit hennes nummer så jag visste inte om de ringt eller nåt, men hon hade ingen aning om någonting. Först när jag sa att jag varit på sjukhus blev hon jätteorolig, men sen lugnade hon ner sig. Hon undrade hur det hade gått med skorna, och jag förklarade att jag ett tag funderat på om man kanske kunde klippa bort dem – jag har nog en sax i väskan – men sen kommit ihåg Dirty Harry och tänkt ”Med skor för 1000 spänn så får det göra lite ont”, jag tror det enda Mamma sa var ”Men Ellen!”, men något säger mig att fortsättningen var ”händer det här igen och du tänker så slår jag ihjäl dig, ungjävel”.
Det enda jag ångrar är att jag inte hann säga tack till Indiern. Alla andra som gjort något, Mobilkillen, han jag hängde på, och kvinnan som kom med mobilkillen (hon gjorde egentligen inget, men det kändes ändå rätt bra att hon var där och pratade med mig ibland) sa liksom hejdå så jag hann tacka dem, men Indiern stod en bit bort, så när jag vände mig om innan jag fick hoppa upp på båren så hann vi bara le lite mot varandra. Men han kanske förstod vad jag menade.
That’s enough of that shit.
Dagens ^^
Jag var lite paranoid och neurotisk förut, eftersom jag trodde Martin skulle dumpa mig eftersom saker och ting verkar upprepa sig från förra sommaren. Men det var liksom inget mer än paranoia, så jag ska sluta vara sån nu och försöka vara lycklig istället: vi pratade till och med om det, för jag var lite sur när han ville köra hem mig idag för att plugga (något som han ångrade sen, så haha!), men det går liksom inte att vara sur på honom.
Dagens -_-
Har fortfarande ont i foten (surprise surprise), men jag är en man, så jag knatar på ändå. Eller nåt åt det hållet.
Dagens :)
I fell in love with an alien, I fell in love with her eyes, jag typ lyssnar på den hela tiden nu, både originalet och covern… den är så bra! Och så just ”I fell in love with her eyes” är så… fint!
torsdag 24 augusti 2006
When it hasn't been your day, your week, your month or even your year
Okej, den här dagen har varit dålig från början till slut, möjligen med ett litet uppehåll i mitten när jag träffade Musikski. Jag visste redan från början att den skulle bli skit, borde inte det faktum att jag försvo mig en timme eftersom jag ställde väckarklockan fel ha gett mig en liten föraning? Och att jag dessutom var helt röd i ansiktet efter en allergisk reaktion till lillasyrrans antifinnemedel? (Som inte ens hjälpte, finnejävlarna är FORTFARANDE kvar, efter EN VECKA!)
Försökte dodga allt det röda (såg ut som att jag bränt mig really bad kräftstyle) med mjukgörande lotion som dessutom har en "lätt tonande effekt", men det blev bara värre, med den lilla fördelen att finnarna försvann. Tyvärr såg det helt bisarrt ut om man jämför med resten av kroppen, så jag tackade gud för min svartisperiod, letade upp lite vitt puder, och lyckades få bort (medveten om att jag missat området runt läpparna, och därför hade en mkt osexig vit rand runt dem) det värsta röda. Sen straight of to school.
Vilket inte heller var så upphestande, kom in i klassrummet en halvtimme sent, och läraren verkade inte alls imponerad av hur coolt jag gick fram och satte mig på en stol. "Sovmorgon?" undrade hon sarkastiskt, och bad mig aggressivt att komma i tid till nästa lektion. Valde mellan att säga "om jag ens kommer nästa lektion" eller att börja fila naglarna, men gjorde ingenting, utan irriterade henne bara ytterligare genom att vägra ta anteckningar på det hon skrev. Så jäkla spännande var det inte.
Rasten innan nästa lektion skyndade jag in till SYV för att se om jag kunde få byta linje, men resultatet var negativ. Utan betyg i historia och geografi a trodde hon inte att rektorn skulle gå med på något byte, men hon skulle åtminstone prata med honom och återkomma med resultatet nästa vecka. Sen började hon föreslå massa sätt som jag kunde ha mina indval på, men det visade ju bara hur lite hon fattat...
Kom sent till lektionen efteråt eftersom jag var tvungen att ringa Mamma och sitta på en trappa och deppa över mitt elände efter SYV-mötet: jag är fullkomligt labil nu, och funderade på att skolka hela dagen, men lät bli, vilket var rätt smart, för därefter blev dagen bättre. Textkommunikation a verkar vara ett roligt ämne, och jag fick säga inför hela klassen att jag gillar Paris Hilton (vi skulle rita en grej som var "oss", och jag gjorde en mkt kul rebus med Eiffeltornet och ett hotell... ni får första det roliga själva, för den militanta falafeln gjorde det inte). Nämnda Falafel hoppade för övrigt på mig om det i matsalen senare, och undrade vad Paris gjort som var så bra, och jag tror jag lyckades få fram att det är just det att hon har så mycket pengar som är grejen med henne... samt en massa bra saker som hon faktiskt gjort (vägrat boobjob, är vegetarian, var med i Rock the vote-grejen). SÅ ägd, falafeln!
Well, sen hängde jag och Musikski i TC och fikade och annat nice, och allt var bra tills jag kom hem, då alla bloggar cpade (ja, det här är andra gången jag skriver det här), och för säkerhets skull ska jag lägga mig och läsa och se på TV resten av kvällen. Antagligen blir det bättre imorgon när jag får åka till Martin och grejer, men man vet ju aldrig (shit, det slog mig just att när jag hade en riktigt dålig dag förra året blev dagen efter ännu sämre eftersom min dåvarande pojkvän dumpade mig... snälla, låt det inte bli så!).
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Jag lånade Girl with a one track mind av Musikski förut, och den verkar asbra!
Dagens -_-
Jag måste få byta linje, annars DÖR jag.
Dagens :)
Jag har en ny blogg, men den är lite hemlig just nu, eftersom den muppar och shit... i övrigt har jag varit mkt duktig när det gäller mina bloggar, och uppdaterar dem typ varje dag och allt! :)
Försökte dodga allt det röda (såg ut som att jag bränt mig really bad kräftstyle) med mjukgörande lotion som dessutom har en "lätt tonande effekt", men det blev bara värre, med den lilla fördelen att finnarna försvann. Tyvärr såg det helt bisarrt ut om man jämför med resten av kroppen, så jag tackade gud för min svartisperiod, letade upp lite vitt puder, och lyckades få bort (medveten om att jag missat området runt läpparna, och därför hade en mkt osexig vit rand runt dem) det värsta röda. Sen straight of to school.
Vilket inte heller var så upphestande, kom in i klassrummet en halvtimme sent, och läraren verkade inte alls imponerad av hur coolt jag gick fram och satte mig på en stol. "Sovmorgon?" undrade hon sarkastiskt, och bad mig aggressivt att komma i tid till nästa lektion. Valde mellan att säga "om jag ens kommer nästa lektion" eller att börja fila naglarna, men gjorde ingenting, utan irriterade henne bara ytterligare genom att vägra ta anteckningar på det hon skrev. Så jäkla spännande var det inte.
Rasten innan nästa lektion skyndade jag in till SYV för att se om jag kunde få byta linje, men resultatet var negativ. Utan betyg i historia och geografi a trodde hon inte att rektorn skulle gå med på något byte, men hon skulle åtminstone prata med honom och återkomma med resultatet nästa vecka. Sen började hon föreslå massa sätt som jag kunde ha mina indval på, men det visade ju bara hur lite hon fattat...
Kom sent till lektionen efteråt eftersom jag var tvungen att ringa Mamma och sitta på en trappa och deppa över mitt elände efter SYV-mötet: jag är fullkomligt labil nu, och funderade på att skolka hela dagen, men lät bli, vilket var rätt smart, för därefter blev dagen bättre. Textkommunikation a verkar vara ett roligt ämne, och jag fick säga inför hela klassen att jag gillar Paris Hilton (vi skulle rita en grej som var "oss", och jag gjorde en mkt kul rebus med Eiffeltornet och ett hotell... ni får första det roliga själva, för den militanta falafeln gjorde det inte). Nämnda Falafel hoppade för övrigt på mig om det i matsalen senare, och undrade vad Paris gjort som var så bra, och jag tror jag lyckades få fram att det är just det att hon har så mycket pengar som är grejen med henne... samt en massa bra saker som hon faktiskt gjort (vägrat boobjob, är vegetarian, var med i Rock the vote-grejen). SÅ ägd, falafeln!
Well, sen hängde jag och Musikski i TC och fikade och annat nice, och allt var bra tills jag kom hem, då alla bloggar cpade (ja, det här är andra gången jag skriver det här), och för säkerhets skull ska jag lägga mig och läsa och se på TV resten av kvällen. Antagligen blir det bättre imorgon när jag får åka till Martin och grejer, men man vet ju aldrig (shit, det slog mig just att när jag hade en riktigt dålig dag förra året blev dagen efter ännu sämre eftersom min dåvarande pojkvän dumpade mig... snälla, låt det inte bli så!).
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Jag lånade Girl with a one track mind av Musikski förut, och den verkar asbra!
Dagens -_-
Jag måste få byta linje, annars DÖR jag.
Dagens :)
Jag har en ny blogg, men den är lite hemlig just nu, eftersom den muppar och shit... i övrigt har jag varit mkt duktig när det gäller mina bloggar, och uppdaterar dem typ varje dag och allt! :)
onsdag 23 augusti 2006
Jag gör en bok som Ulf Lundell...
Jag snodde den här från Hanna:
En bok som förändrade ditt liv?
Haha, jag säger faktiskt två böcker här, för båda är viktiga: Harry Potter och Lord of the Rings. Lord of the Rings är och förbli min favorit, och den hjälpte mig att ta mig igenom min enda seriös depression (typ, jag var iofs bara 13, men ändå), fick mig att börja lajva, och gav mig massor av vänner på det sättet. Harry Potter fick mig att bli medlem på Hogwarts.nu vilket förändrade mitt liv på ett sätt som inget annat, jag har träffat några av mina bästa vänner där, räddats ur otaliga tråkiga perioder i mitt liv, och nu även träffat min pojkvän vilket gör att jag har mrs Rowling och Zirius att tacka för nästan allt.
En bok du läst mer än en gång?
Massor! Men Lotr och HP förstås, sen har vi Bridget Jones dagbok som jag läst en miljon gånger, och har som bibel, samt en massa andra.
En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
"Hur man överlever på en öde ö?". Nej, men av riktiga böcker blir det väl LotR, då. och kanske The Star Wars trilogy nu också, eftersom den är ett så bra substitut för filmerna.
En bok som fick dig att skratta?
Böcker får mig sällan att skratta, men den enda jag kommer på nu är det lilla stycket ur Svålhålet av Michael Niemi som jag och Z läste, det var helt hysteriskt roligt. Och Liftarens Guide till Galaxen, såklart!
En bok som fick dig att gråta?
Sagorna av Astrid Lindgren, så fort jag läser den ligger jag och storbölar. Och jag grät till slutet av Bröderna Lejonhjärta också, men jag var liten när jag läste den. Sorglig är den iaf.
En bok du önskar hade skrivits?
En bok om någon som mig, kanske? Eller en bok av mig, det hade också varit nice, annars vet jag inte...
En bok som inte borde skrivits?
Vingklippt ängel eftersom den helt misslyckats med sitt syfte och fått massor av tjejer att tycka att det är såå coolt att skära sig och knarka och prata om änglafamiljer. Iuck.
En bok du just nu läser?
Atlantis av David Gibbins som är sååå seg, och i stort sett bara är läsvärd för den coola Atlantis-teorin (och för att den fick mig att vilja bli marinarkeolog).
En bok du tänkt läsa?
The Han Solo Adventures, typ sen jag var... 9, eller nåt. Nu har jag äntligen köpt den, men jag vågar fortfarande inte läsa den, eftersom det har varit mitt mål sen jag var... löjligt liten. Men jag ska, någon gång. Snart.
Sämsta eller bästa citatet om böcker ever...
Hmm, bra fråga... jag borde ju komma på citat, eftersom jag är citatdrottning, så let's think här... "J.K Rowling har lyckats med vad miljoner lärar misslyckats med - att få barn att läsa". Jag har alltid gillat det, men jag minns inte vem som sa det...
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vänner eftersom det enda jag gjort idag är att glo på Vänner, och käka couscous (vilket är så jäkla bra, tar fem minuter att göra, och typ blir gott bara man slänger i lite grekisk yoghurt och soja eller vad som helst). Ska nog se mer Vänner snart.
Dagens -_-
Why does it raaaain, why does it huuurt? Please, God, explain, 'cause I don't understaaaand! Regnet är ju lite småmysigt, men bara när jag slipåpper gå ut i det.
Dagens <3
That (s)he loves you, and you know it can't be bad. Yeah, (s)he loves you, and you know you should be glaaad! Det är väl lite så nu.
Dagens :D
Jag kom på att jag hade en snygg tröja i min garderob som jag glömt bort, köpt i London, och "tyvärr" rätt alternativ, men den är stickad och har en sjuuukt lång luva, så det är lugnt. :P
En bok som förändrade ditt liv?
Haha, jag säger faktiskt två böcker här, för båda är viktiga: Harry Potter och Lord of the Rings. Lord of the Rings är och förbli min favorit, och den hjälpte mig att ta mig igenom min enda seriös depression (typ, jag var iofs bara 13, men ändå), fick mig att börja lajva, och gav mig massor av vänner på det sättet. Harry Potter fick mig att bli medlem på Hogwarts.nu vilket förändrade mitt liv på ett sätt som inget annat, jag har träffat några av mina bästa vänner där, räddats ur otaliga tråkiga perioder i mitt liv, och nu även träffat min pojkvän vilket gör att jag har mrs Rowling och Zirius att tacka för nästan allt.
En bok du läst mer än en gång?
Massor! Men Lotr och HP förstås, sen har vi Bridget Jones dagbok som jag läst en miljon gånger, och har som bibel, samt en massa andra.
En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
"Hur man överlever på en öde ö?". Nej, men av riktiga böcker blir det väl LotR, då. och kanske The Star Wars trilogy nu också, eftersom den är ett så bra substitut för filmerna.
En bok som fick dig att skratta?
Böcker får mig sällan att skratta, men den enda jag kommer på nu är det lilla stycket ur Svålhålet av Michael Niemi som jag och Z läste, det var helt hysteriskt roligt. Och Liftarens Guide till Galaxen, såklart!
En bok som fick dig att gråta?
Sagorna av Astrid Lindgren, så fort jag läser den ligger jag och storbölar. Och jag grät till slutet av Bröderna Lejonhjärta också, men jag var liten när jag läste den. Sorglig är den iaf.
En bok du önskar hade skrivits?
En bok om någon som mig, kanske? Eller en bok av mig, det hade också varit nice, annars vet jag inte...
En bok som inte borde skrivits?
Vingklippt ängel eftersom den helt misslyckats med sitt syfte och fått massor av tjejer att tycka att det är såå coolt att skära sig och knarka och prata om änglafamiljer. Iuck.
En bok du just nu läser?
Atlantis av David Gibbins som är sååå seg, och i stort sett bara är läsvärd för den coola Atlantis-teorin (och för att den fick mig att vilja bli marinarkeolog).
En bok du tänkt läsa?
The Han Solo Adventures, typ sen jag var... 9, eller nåt. Nu har jag äntligen köpt den, men jag vågar fortfarande inte läsa den, eftersom det har varit mitt mål sen jag var... löjligt liten. Men jag ska, någon gång. Snart.
Sämsta eller bästa citatet om böcker ever...
Hmm, bra fråga... jag borde ju komma på citat, eftersom jag är citatdrottning, så let's think här... "J.K Rowling har lyckats med vad miljoner lärar misslyckats med - att få barn att läsa". Jag har alltid gillat det, men jag minns inte vem som sa det...
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vänner eftersom det enda jag gjort idag är att glo på Vänner, och käka couscous (vilket är så jäkla bra, tar fem minuter att göra, och typ blir gott bara man slänger i lite grekisk yoghurt och soja eller vad som helst). Ska nog se mer Vänner snart.
Dagens -_-
Why does it raaaain, why does it huuurt? Please, God, explain, 'cause I don't understaaaand! Regnet är ju lite småmysigt, men bara när jag slipåpper gå ut i det.
Dagens <3
That (s)he loves you, and you know it can't be bad. Yeah, (s)he loves you, and you know you should be glaaad! Det är väl lite så nu.
Dagens :D
Jag kom på att jag hade en snygg tröja i min garderob som jag glömt bort, köpt i London, och "tyvärr" rätt alternativ, men den är stickad och har en sjuuukt lång luva, så det är lugnt. :P
tisdag 22 augusti 2006
Du gömmer dig bakom blå mascara...
Just det, blev ju utmanad att berätta om mina "oväntade stilar" eller vad det nu var, så jag får väl helt enkelt göra det... trots allt är det ju svårt att motstå utmaningar, och dessutom kanske ni vill veta sånt om mig... eller nåt.
Anyway, jag var helt normal ända fram till... sex års ålder, då jag helt plötsligt skulle klippa håret kort. I have absolutely no idea why, men jag gjorde det, och sen spendera jag säkert sex-sju år med att se ut som en kille, och jag menar det! Jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att förtydliga att jag var tjej, och när jag åkte på mitt första lajv (och då hade jag ändå sparat ut håret så mycket jag kunnat) var jag tvungne att fråga killarna jag blev kompis med om de accepterade tjejer i tältet - de hade nämligen inte fattat att jag var det.
Sen kom TSS, och då blev jag alternativ. Och precis som många andra så sög jag på det, jag hade varken musik- eller klädstil som stämde, och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Så det tog ett tag innan jag bestämde mig för att jag råkade gilla att klä mig som en svartis, men att musiken inte var något jag gillade. Det har gått upp och ner sen dess, och ett tag var jag pirat också (jag erkänner att en viss Mr Sparrow kan ha influerat mig där), men jag kom iaf fram till att min favorithårfärg var röd, och körde på den ett bra tag. Efter ett tag la jag också av med de riktigt alternativa kläderna, men faktum är att det dröjde enda till slutet av nian innan jag var helt avsvartifierad, om ens då.
Nu har jag en ganska oväntad stil, iaf om man jämför med hur jag var i nian, tyvärr vet jag inte riktigt vad för stil det är. Jag har ju ett nyupptäckt intresse för mode, så jag försöker klä mig "moderiktigt", och sparar ut håret igen (som jag "råkade" klippa av i höstas, det dummaste jag gjort, ever!), men kan liksom inte låta bli att kära ner mig i kläder på Rio ibland, eller att köpa converse... men det är sånt som kan hända den bäste, antar jag.
Och vad gäller musiken har jag fortfarande svårt att hitta någon bra stil, Gyllene Tider och Per Gessle är ju mina absoluta favoriter (jag har övergivit good old Winnerbäck just som han blivit populär, av någon anledning), men i övrigt har jag ingen genre jag gillar, och ingen lista med favoritband... det beror lite på humör och vilka jag umgås med (jag lovar att Beatles inte är något jag lyssnar på vanligtvis), typ.
Så nu är det upp till er som läser det här att bestämma om ni vill hänga på den här utmaningen, eller om ni står över.
That's enough of that shit.
Förresten, så är jag inne på att byta till Zackrids klass, nämligen Sam-Kultur på samma skola som nu, istället för att byta och välja någon naturlinje... vi får se, helt enkelt.
Anyway, jag var helt normal ända fram till... sex års ålder, då jag helt plötsligt skulle klippa håret kort. I have absolutely no idea why, men jag gjorde det, och sen spendera jag säkert sex-sju år med att se ut som en kille, och jag menar det! Jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att förtydliga att jag var tjej, och när jag åkte på mitt första lajv (och då hade jag ändå sparat ut håret så mycket jag kunnat) var jag tvungne att fråga killarna jag blev kompis med om de accepterade tjejer i tältet - de hade nämligen inte fattat att jag var det.
Sen kom TSS, och då blev jag alternativ. Och precis som många andra så sög jag på det, jag hade varken musik- eller klädstil som stämde, och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Så det tog ett tag innan jag bestämde mig för att jag råkade gilla att klä mig som en svartis, men att musiken inte var något jag gillade. Det har gått upp och ner sen dess, och ett tag var jag pirat också (jag erkänner att en viss Mr Sparrow kan ha influerat mig där), men jag kom iaf fram till att min favorithårfärg var röd, och körde på den ett bra tag. Efter ett tag la jag också av med de riktigt alternativa kläderna, men faktum är att det dröjde enda till slutet av nian innan jag var helt avsvartifierad, om ens då.
Nu har jag en ganska oväntad stil, iaf om man jämför med hur jag var i nian, tyvärr vet jag inte riktigt vad för stil det är. Jag har ju ett nyupptäckt intresse för mode, så jag försöker klä mig "moderiktigt", och sparar ut håret igen (som jag "råkade" klippa av i höstas, det dummaste jag gjort, ever!), men kan liksom inte låta bli att kära ner mig i kläder på Rio ibland, eller att köpa converse... men det är sånt som kan hända den bäste, antar jag.
Och vad gäller musiken har jag fortfarande svårt att hitta någon bra stil, Gyllene Tider och Per Gessle är ju mina absoluta favoriter (jag har övergivit good old Winnerbäck just som han blivit populär, av någon anledning), men i övrigt har jag ingen genre jag gillar, och ingen lista med favoritband... det beror lite på humör och vilka jag umgås med (jag lovar att Beatles inte är något jag lyssnar på vanligtvis), typ.
Så nu är det upp till er som läser det här att bestämma om ni vill hänga på den här utmaningen, eller om ni står över.
That's enough of that shit.
Förresten, så är jag inne på att byta till Zackrids klass, nämligen Sam-Kultur på samma skola som nu, istället för att byta och välja någon naturlinje... vi får se, helt enkelt.
And when I awoke, I was alone, this bird had flown...
Jag vaknade i Uppsala imorse. Just det tycker jag är en så viktig del av idag att jag var tvungen att inleda bloggen med att säga det: jag vaknade i Uppsala imorse. Hos Martin. Sen åt vi frukost, och så skjutsade han mig på sin cykel in till stan (från Valsätra till Döbelnsgatan, för er som kan Uppsala, för er andra så tog det en halvtimme), jag var fett grym och klarade av att SMSa samtidigt, och sen var jag ensam igen. Och såklart började det ösregna då, så jag hoppade på bussen vilket kostade 20 spänn för fyra stationer, hurra, typ.
Hann i alla fall hem en timme, och kolla bloggen och annat, och blev tipsad av Malin att köpa Elle om jag ville ha en bra tidning att läsa, så när jag passerade Statoil på väg till skolan smet jag in och gjorde det, vilket nog var dagens mest strategiska drag: jag och Chriss hade nämligen kommit fram till att om jag skulle ha min Paris Hilton-image i skolan (jag hoppas alla förstår att jag inte tror att jag är Paris eller nåt, utan bara att folk i min klass ska tro det... typ. :P) så måste jag läsa odjupa saker - Elle blev perfekt. Speciellt som jag fick sitta ensam i matsalen - med en tjock tidning framför mig gick jag från mobboffer till bitch, typ. Och försökte desperat förtränga att bara tjugo minuter senare skulle jag sitta i ett klassrum med klassen igen (btw, maten var så mycket bättre än förra året, falafel och ris är kanske inte så avancerat, men det var sjukt gott!).
När jag lämnade matsalen var det ännu lite tid kvar till lektionen, så jag gick till en nybyggd trappa och hängde lite med folk i min klass... eller snarare så lysnade jag på dem, fällde dissiga kommentarer då och då, och läste. Och det funkade! Wannabe-psykfallet (kodnamn för en kille i klassen, kan inte skriva de officiella namnen, så alla får kodnamn) sa typ att jag bara satt och läste eller vad det nu var, och Östermalmstjej 1 kommenterar med "men Ellen är i alla fall cool, hon läser ju Elle!". Klockrent, helt enkelt, så varje gång jag behövde distansiera mig och vara lite dissig, då var det bara att dra upp tidningen ur väskan och vara dryg (typ som när vi skulle diskutera en grej, och Puttinuttjejen och Puttinuttkillen frågar om jag inte ska vara med, utan att lyfta blicken så sa jag typ "jag vet redan vad jag tycker" och kände mig biatchig).
Annars var klassen sig lik, vilket jag märkte redan igår. Alla älskar fortfarande att prata om sig själva, ju mer självutlämnande och ju mer tragisk man verkar inför klassen (tragisk, men stark, man orkar ju trots allt gå till skolan, big fucking bedrift, då) desto bättre. Jag menar, klassiskt exempel var ju igår när någon frågade vad det kostade att uppgradera sitt terminskort till terminskort + och Militant Falafel svarar "550 kronor, jag kommer ihåg det, eftersom jag inte hade råd"... bohooho, stackars dig, då. Eller det gamla vanliga "mina föräldrar förstååår mig inte!" som man hör minst en gång varje lektion, hur orkar de?
Det finns dock en sak som inte är sig likt: en ny elev! Tyvärr verkar hon inte särskilt upphetsande, typisk zebraflicka med armarna fulla av ärr (därför får hon kodnamn Zebran), dock inte så färska, så jag vet inte hur hon är. Har aldrig pratat med henne, hon hänger massor med Militant Falafel (som hon lärde känna på iiinternet, så jäkla orginellt, då) och som bekant (?) kommer vi inte överdrivet bra överens. Hur som helst diskuterade jag, en Svenskläraren och Hårdrockare 1 (hårdrockare 2 slutade, visst, vilket var synd, han var en av de få som var som jag... synd att han aldrig insåg det bara) det, vi kom fram till att det fanns en viss risk att hon hamnade i skuggan av Falafeln om ingen annan pratar med henne, men jag orkar inte. Vi får väl se.
I övrigt finns inte så mycket att säga, mer dissar kommer väl eftersom, kanske. Jag ska nämligen kila in till SYVen någon dag för jag får tid och se om jag kan byta linje, för ärligt talat orkar jag inte det här: linjen var inte vad jag tänkt mig, och klassen ger mig sån seriös ångest att det är läskigt. Något med mer naturämnen känns lite lockande, men jag vet inte (Martin vill att jag ska läsa natur och sen komma till Uppsala och plugga med honom) alls vad får något... just nu känns det liksom lite meningslöst att jag hatar typ alla ämnen vi läser (liksom, vem behöver fotografisk bild!?), och lägger alla min ind-valspoäng på matte och naturkunskap... nödvändigt? Njaej, så vi får se hur jag gör.
Och för er som inte känner till det så går jag i världens trevligaste klass, alla är så trevliga mot varandra att man inte trodde det var möjligt, och hela alltet är så otroligt FALSKT att jag inte klarar av det. I min förra klass levde vi enligt principen "jag har inga fördomar - jag hatar alla lika mycket", och skrattade ut dem som sa fel, mobbade folk för saker de sagt, och förolämpade folk till höger och vänster... på lika villkor, och det är så jag vill ha det. Nu är alla emo och pretto och jag har inlett Operation: I wanna be a Hilton som ett sorts motangrepp, eller vad man ska säga...
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Att Martin sa "verkligen inte" när jag frågade om han började tröttna på mig igår, mest sättet han sa det på, för det verkade som om han menade det.
Dagens -_-
Jag orkar inte skriva, jag orkar inte läsa, jag orkar inte göra någonting. Det enda jag vill göra är typ att åka till Uppsala (skitstad), men det känns mest needy och korkat, så det blir till att läsa och se på Vänner resten av kvällen. Jag är för deprimerad.
Dagens :P
Jag berättade för min lärare att jag åkt från Uppsala, och hon frågade hur och kom på att det kanske vore bättre om hon gjorde så eftersom hon kom därifrån. Jag kunde inte låta bli att känna mig road...
Dagens :D
Queer as Folk på DVD-box på Discshop är sååå bra, så jag ska lätt boka den tills den släpps 1/9... jag behöver den serien!
Hann i alla fall hem en timme, och kolla bloggen och annat, och blev tipsad av Malin att köpa Elle om jag ville ha en bra tidning att läsa, så när jag passerade Statoil på väg till skolan smet jag in och gjorde det, vilket nog var dagens mest strategiska drag: jag och Chriss hade nämligen kommit fram till att om jag skulle ha min Paris Hilton-image i skolan (jag hoppas alla förstår att jag inte tror att jag är Paris eller nåt, utan bara att folk i min klass ska tro det... typ. :P) så måste jag läsa odjupa saker - Elle blev perfekt. Speciellt som jag fick sitta ensam i matsalen - med en tjock tidning framför mig gick jag från mobboffer till bitch, typ. Och försökte desperat förtränga att bara tjugo minuter senare skulle jag sitta i ett klassrum med klassen igen (btw, maten var så mycket bättre än förra året, falafel och ris är kanske inte så avancerat, men det var sjukt gott!).
När jag lämnade matsalen var det ännu lite tid kvar till lektionen, så jag gick till en nybyggd trappa och hängde lite med folk i min klass... eller snarare så lysnade jag på dem, fällde dissiga kommentarer då och då, och läste. Och det funkade! Wannabe-psykfallet (kodnamn för en kille i klassen, kan inte skriva de officiella namnen, så alla får kodnamn) sa typ att jag bara satt och läste eller vad det nu var, och Östermalmstjej 1 kommenterar med "men Ellen är i alla fall cool, hon läser ju Elle!". Klockrent, helt enkelt, så varje gång jag behövde distansiera mig och vara lite dissig, då var det bara att dra upp tidningen ur väskan och vara dryg (typ som när vi skulle diskutera en grej, och Puttinuttjejen och Puttinuttkillen frågar om jag inte ska vara med, utan att lyfta blicken så sa jag typ "jag vet redan vad jag tycker" och kände mig biatchig).
Annars var klassen sig lik, vilket jag märkte redan igår. Alla älskar fortfarande att prata om sig själva, ju mer självutlämnande och ju mer tragisk man verkar inför klassen (tragisk, men stark, man orkar ju trots allt gå till skolan, big fucking bedrift, då) desto bättre. Jag menar, klassiskt exempel var ju igår när någon frågade vad det kostade att uppgradera sitt terminskort till terminskort + och Militant Falafel svarar "550 kronor, jag kommer ihåg det, eftersom jag inte hade råd"... bohooho, stackars dig, då. Eller det gamla vanliga "mina föräldrar förstååår mig inte!" som man hör minst en gång varje lektion, hur orkar de?
Det finns dock en sak som inte är sig likt: en ny elev! Tyvärr verkar hon inte särskilt upphetsande, typisk zebraflicka med armarna fulla av ärr (därför får hon kodnamn Zebran), dock inte så färska, så jag vet inte hur hon är. Har aldrig pratat med henne, hon hänger massor med Militant Falafel (som hon lärde känna på iiinternet, så jäkla orginellt, då) och som bekant (?) kommer vi inte överdrivet bra överens. Hur som helst diskuterade jag, en Svenskläraren och Hårdrockare 1 (hårdrockare 2 slutade, visst, vilket var synd, han var en av de få som var som jag... synd att han aldrig insåg det bara) det, vi kom fram till att det fanns en viss risk att hon hamnade i skuggan av Falafeln om ingen annan pratar med henne, men jag orkar inte. Vi får väl se.
I övrigt finns inte så mycket att säga, mer dissar kommer väl eftersom, kanske. Jag ska nämligen kila in till SYVen någon dag för jag får tid och se om jag kan byta linje, för ärligt talat orkar jag inte det här: linjen var inte vad jag tänkt mig, och klassen ger mig sån seriös ångest att det är läskigt. Något med mer naturämnen känns lite lockande, men jag vet inte (Martin vill att jag ska läsa natur och sen komma till Uppsala och plugga med honom) alls vad får något... just nu känns det liksom lite meningslöst att jag hatar typ alla ämnen vi läser (liksom, vem behöver fotografisk bild!?), och lägger alla min ind-valspoäng på matte och naturkunskap... nödvändigt? Njaej, så vi får se hur jag gör.
Och för er som inte känner till det så går jag i världens trevligaste klass, alla är så trevliga mot varandra att man inte trodde det var möjligt, och hela alltet är så otroligt FALSKT att jag inte klarar av det. I min förra klass levde vi enligt principen "jag har inga fördomar - jag hatar alla lika mycket", och skrattade ut dem som sa fel, mobbade folk för saker de sagt, och förolämpade folk till höger och vänster... på lika villkor, och det är så jag vill ha det. Nu är alla emo och pretto och jag har inlett Operation: I wanna be a Hilton som ett sorts motangrepp, eller vad man ska säga...
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Att Martin sa "verkligen inte" när jag frågade om han började tröttna på mig igår, mest sättet han sa det på, för det verkade som om han menade det.
Dagens -_-
Jag orkar inte skriva, jag orkar inte läsa, jag orkar inte göra någonting. Det enda jag vill göra är typ att åka till Uppsala (skitstad), men det känns mest needy och korkat, så det blir till att läsa och se på Vänner resten av kvällen. Jag är för deprimerad.
Dagens :P
Jag berättade för min lärare att jag åkt från Uppsala, och hon frågade hur och kom på att det kanske vore bättre om hon gjorde så eftersom hon kom därifrån. Jag kunde inte låta bli att känna mig road...
Dagens :D
Queer as Folk på DVD-box på Discshop är sååå bra, så jag ska lätt boka den tills den släpps 1/9... jag behöver den serien!
måndag 21 augusti 2006
I think I'm gonna be sad, I think it's today
Martin har flyttat till Uppsala nu. Det känns väl... rätt trist, typ, det är rätt mycket som känns just nu. Kul för honom, typ, lite avundsjuk för rummet är så fint och jag vill flytta hemifrån (men samtidigt inte, jag skulle inte klara mig utan mina syskon, och framför allt inte lillasyrran... brorsan behöver jag inte prata med lika mycket, fast jag skulle inte klara mig utan honom heller, men Lisa måste jag typ snacka med en gång om dagen nu för tiden), ledsen för att det är så långt till Uppsala, att lovet är slut, och att jag vill vara med honom jämt, 24/7, typ.
Det känns rätt poetiskt faktiskt, första dagen på sommarlovet (3 juni, for the record) somnade jag med Martin här, hos mig, och sista dagen vaknade vi hos honom. Damn near poetic, som Sawyer sa, fast jag vet inte, det känns bara som att det är så det ska vara. Förra sommaren handlade om någon annan, och den här sommaren har handlat om Martin. Och den här hösten kommer också göra det, tror jag.
För övrigt försökte jag fixa hans hår som Wolverines i förrgår, men det gick inte så bra (han är ju en jäkla perukfjant, den här Hugh Jackman!), fast jag är ändå rätt nöjd... inte lätt att försöka fixa Martins jättelockiga hår till nåt som typ kräver rakt hår, men när jag var klar så klagade han bara. Jag blev fett sur, han hade typ inte gjort någonting, typ spanat in mina boobs (så går det om man sitter på skrivbordet framför någon), spelat dataspel och haft någon som fixat med hans hår, och sen bara dissar han det! :O Så nu tänker jag inte göra om det (annars tror jag han skulle se mkt het ut, om man lyckades göra det riktigt bra).
Imorgon börjar alltså skolan, och jag har verkligen ingen lust. Inte min lillasyster heller, hon sitter inne på mitt rum och ser på Muppet Treasure Island (och är rädd för piratmupparna, så jag måste gå in ibland och göra henne sällskap), så jag kan inte sova förrän den är slut (om typ tjugo minuter eller nåt). Så kan det gå, här hade jag egentligen inte tänkt sitta så länge, men man fastnar fan alltid vid datorn, sugigt nog.
Beställde förresten kataloger från H&M och La Redoute idag, för jag kände att jag bara vill kunna sätta mig och kolla på kläder vissa dagar. Jag och Malin snackade mycket om det när vi fikade, att vi helt plötsligt fått ett bisarrt intresse för kläder och mode, och att det helt enkelt inte gick att undvika, det är bara att göra det bästa av situationen och shoppa, typ! Inte för att jag lär köpa nåt ur katalogerna, men det är kul att titta ändå!
Lisa hjälpte mig välja outfit förut också, blir svarta jeans och en t-shirt med rockmotiv från JC. Vill liksom inte se alternativ ut eftersom hela min klass är det, utan modemedveten, men Lisa har ju snott mitt flätade skärp som jag tänkte ha (det suger, men jag kan inte säga nej till henne), så jag visste inte hur jag skulle göra... men vi kom fram till att det är skillnad mellan rockigt och alternativt ("ja, det är det, alternativt är typ 'hej, jag lyssnar på Kent och skär mig i armarna'" - Lisa dissar), så det funkar nog. Eller nåt, dessutom sa hon att hon gillar min frisyr.
Sen ska jag till Martin imorgon, och sover där över natten. Blir att åka direkt från Uppsala till skolan, men det ska väl inte vara helt omöjligt, så jag tror inte det blir några problem där... kanske att jag måste gå upp värsta tidigt (Martin börjar halv 9, jag börjar 12), men jag kan leva med det. Hellre brist på sömn än brist på Martin. :)
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Haha, jag tänker typ bara på när jag typ dissade Martin för något (antagligen hans manlighet, men han är rätt manlig egentligen), och han bara tittade på mig och sa "charming, to the last" och jag insåg varför jag tycker så mycket om honom (det där är alltså ett Star Wars-citat, om ni inte visste det).
Dagens -_-
Shit, jag hade värsta grejen här, men nu har jag glömt det. Antagligen att Martin är i Uppsala, och att Willys bara har sina skumma Eldorado-produkter. Och att det är krig mellan mig och finnarna.
Dagens (8) (låt alltså, för folk som inte har MSN)
The Beatles - She's got a ticket to ride
Dagens :D
Det känns rätt poetiskt faktiskt, första dagen på sommarlovet (3 juni, for the record) somnade jag med Martin här, hos mig, och sista dagen vaknade vi hos honom. Damn near poetic, som Sawyer sa, fast jag vet inte, det känns bara som att det är så det ska vara. Förra sommaren handlade om någon annan, och den här sommaren har handlat om Martin. Och den här hösten kommer också göra det, tror jag.
För övrigt försökte jag fixa hans hår som Wolverines i förrgår, men det gick inte så bra (han är ju en jäkla perukfjant, den här Hugh Jackman!), fast jag är ändå rätt nöjd... inte lätt att försöka fixa Martins jättelockiga hår till nåt som typ kräver rakt hår, men när jag var klar så klagade han bara. Jag blev fett sur, han hade typ inte gjort någonting, typ spanat in mina boobs (så går det om man sitter på skrivbordet framför någon), spelat dataspel och haft någon som fixat med hans hår, och sen bara dissar han det! :O Så nu tänker jag inte göra om det (annars tror jag han skulle se mkt het ut, om man lyckades göra det riktigt bra).
Imorgon börjar alltså skolan, och jag har verkligen ingen lust. Inte min lillasyster heller, hon sitter inne på mitt rum och ser på Muppet Treasure Island (och är rädd för piratmupparna, så jag måste gå in ibland och göra henne sällskap), så jag kan inte sova förrän den är slut (om typ tjugo minuter eller nåt). Så kan det gå, här hade jag egentligen inte tänkt sitta så länge, men man fastnar fan alltid vid datorn, sugigt nog.
Beställde förresten kataloger från H&M och La Redoute idag, för jag kände att jag bara vill kunna sätta mig och kolla på kläder vissa dagar. Jag och Malin snackade mycket om det när vi fikade, att vi helt plötsligt fått ett bisarrt intresse för kläder och mode, och att det helt enkelt inte gick att undvika, det är bara att göra det bästa av situationen och shoppa, typ! Inte för att jag lär köpa nåt ur katalogerna, men det är kul att titta ändå!
Lisa hjälpte mig välja outfit förut också, blir svarta jeans och en t-shirt med rockmotiv från JC. Vill liksom inte se alternativ ut eftersom hela min klass är det, utan modemedveten, men Lisa har ju snott mitt flätade skärp som jag tänkte ha (det suger, men jag kan inte säga nej till henne), så jag visste inte hur jag skulle göra... men vi kom fram till att det är skillnad mellan rockigt och alternativt ("ja, det är det, alternativt är typ 'hej, jag lyssnar på Kent och skär mig i armarna'" - Lisa dissar), så det funkar nog. Eller nåt, dessutom sa hon att hon gillar min frisyr.
Sen ska jag till Martin imorgon, och sover där över natten. Blir att åka direkt från Uppsala till skolan, men det ska väl inte vara helt omöjligt, så jag tror inte det blir några problem där... kanske att jag måste gå upp värsta tidigt (Martin börjar halv 9, jag börjar 12), men jag kan leva med det. Hellre brist på sömn än brist på Martin. :)
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Haha, jag tänker typ bara på när jag typ dissade Martin för något (antagligen hans manlighet, men han är rätt manlig egentligen), och han bara tittade på mig och sa "charming, to the last" och jag insåg varför jag tycker så mycket om honom (det där är alltså ett Star Wars-citat, om ni inte visste det).
Dagens -_-
Shit, jag hade värsta grejen här, men nu har jag glömt det. Antagligen att Martin är i Uppsala, och att Willys bara har sina skumma Eldorado-produkter. Och att det är krig mellan mig och finnarna.
Dagens (8) (låt alltså, för folk som inte har MSN)
The Beatles - She's got a ticket to ride
I think I'm gonna be sad, I think it's today
The girl (boy) that's driving me mad is going away
The girl (boy) that's driving me mad is going away
Dagens :D
Tog fin bild på M med mobilen, vilket äger, för han hatar att bli fotad. ;) (Jag ska sluta blogga om Martin only, snart, när skolan börjar, då kommer ni få läsa om min klass)
torsdag 17 augusti 2006
Sunshine in the rain, love is still the same
Så, efter att ha läst Hannas blogg om regn som hon skrev för ett par dagar sen, så återberättade jag den för Martin. Helt ärligt så hade jag nästan inga onda baktankar med det hela, men jag kunde ju inte låta bli att poängtera att just punkt 9 var ju bra. "Jaha, så nu vill du att vi ska gå ut och hångla när det regnar nästa gång?" undrade han, och jag såg såklart jätteoskyldig ut.
Anyway, dagen därpå, dvs igår så var det lite allmänt kasst väder och vi satt och tittade på film (Fullt Hus, den råkade vara på på Canal+ Film3 när jag försökt få in TV6 i typ en timme), då plötsligt parabolen lägger av. Vilket betyder att ett spöregn is coming up, och att vi inte får in bild förrän det är över.
Självklart så skämtar vi lite om att vi borde gå ut och hångla i regnet, och speciellt som det visar sig vara ett riktigt fint och extremt ösregn. Jag trodde såklart inte Martin var seriös förrän han föreslog att vi skulle gå och hyra film, eftersom "man kan inte bara gå ut och hångla när det regnar, man måste ha en anledning".
Så då gjorde vi det! Bara tog på oss skor och knallade ner till videobutiken, vilket tog åtminstone en kvart, och vi hann bli sjukt blöta. Men det var jättemysigt, vi stannade till med mkt ojämna mellanrum och hånglade lite, och allt var bara stört och underbart, typ. Jag har ändå whinat en del om att han är så oromantisk, men det där vägde liksom upp det totalt.
Väl hemma klädde vi av oss oanständigt mycket kläder (de var ju trots allt plaskvåta), kröp ner under mitt täcke och såg på film hela kvällen. Det var helt underbart, det borde regna oftare, och man borde få göra sådär oftare. Om det är så Per Gessle gör varje gång det regnar (det där är ju tom en låt! "Varje gång det regnar..."nånting nånting, äh jag minns inte!) så förstår jag varför han skrivit så många låtar om just regn.
Idag skrev jag för övrigt mitt matte b-prov, och jag räknar kallt med att få minst VG på det, kanske till och med MVG, beroende på hur bra jag faktiskt var. Om inte annat har jag några moment kvar, så jag kan se till att få MVG på dem, och då lär jag få MVG i slutbetyg. Go me!
Anyway, snart ska jag och Martin åka ut till hans landställe, eftersom han måste åka till polisen där och hämta upp sin plånbok. Men vi kommer tillbaka imorgon så det är kanske inte världens grej, men det kommer nog bli trevligt ändå. :P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Jag var stressad när jag kom hem, så jag gjorde mat bestående av couscous, quornfärs, keso och grekisk yoghurt... det var jättegott! :O
Dagens -_-
Min lillasyster snor alla mina kläder jag köper. Hon är beroende av kläder, det är skitfarligt! :O
Anyway, dagen därpå, dvs igår så var det lite allmänt kasst väder och vi satt och tittade på film (Fullt Hus, den råkade vara på på Canal+ Film3 när jag försökt få in TV6 i typ en timme), då plötsligt parabolen lägger av. Vilket betyder att ett spöregn is coming up, och att vi inte får in bild förrän det är över.
Självklart så skämtar vi lite om att vi borde gå ut och hångla i regnet, och speciellt som det visar sig vara ett riktigt fint och extremt ösregn. Jag trodde såklart inte Martin var seriös förrän han föreslog att vi skulle gå och hyra film, eftersom "man kan inte bara gå ut och hångla när det regnar, man måste ha en anledning".
Så då gjorde vi det! Bara tog på oss skor och knallade ner till videobutiken, vilket tog åtminstone en kvart, och vi hann bli sjukt blöta. Men det var jättemysigt, vi stannade till med mkt ojämna mellanrum och hånglade lite, och allt var bara stört och underbart, typ. Jag har ändå whinat en del om att han är så oromantisk, men det där vägde liksom upp det totalt.
Väl hemma klädde vi av oss oanständigt mycket kläder (de var ju trots allt plaskvåta), kröp ner under mitt täcke och såg på film hela kvällen. Det var helt underbart, det borde regna oftare, och man borde få göra sådär oftare. Om det är så Per Gessle gör varje gång det regnar (det där är ju tom en låt! "Varje gång det regnar..."nånting nånting, äh jag minns inte!) så förstår jag varför han skrivit så många låtar om just regn.
Idag skrev jag för övrigt mitt matte b-prov, och jag räknar kallt med att få minst VG på det, kanske till och med MVG, beroende på hur bra jag faktiskt var. Om inte annat har jag några moment kvar, så jag kan se till att få MVG på dem, och då lär jag få MVG i slutbetyg. Go me!
Anyway, snart ska jag och Martin åka ut till hans landställe, eftersom han måste åka till polisen där och hämta upp sin plånbok. Men vi kommer tillbaka imorgon så det är kanske inte världens grej, men det kommer nog bli trevligt ändå. :P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Jag var stressad när jag kom hem, så jag gjorde mat bestående av couscous, quornfärs, keso och grekisk yoghurt... det var jättegott! :O
Dagens -_-
Min lillasyster snor alla mina kläder jag köper. Hon är beroende av kläder, det är skitfarligt! :O
lördag 12 augusti 2006
She's so glad, she's telling all the world
Så, igår tyckte Hanna att alla bloggare skulle visa bilder på sig själva osminkade, eftersom hon var så modig och vågade göra det. Eftersom jag inte precis kan stå emot en utmaning när jag får en, så har jag nu fotat lite bilder, visserligen bara en på mig osminkad, men jag dissar ju bilddagboken så jag lägger upp sånt som ni borde vara intresserade av...
Här är alltså jag osminkad. Okej för att bilden är i fulaste laget, men inställningen på kameran var dålig, jag har verkligen hur mycket finnar som helst just nu (vi har krig nu, finnarna och jag... jag lovar, det är bara för att jag hatar Lordi!), och dessutom var jag trött... och hade just fönat håret. Aja, nog med ursäkter: så ful är jag normalt sätt.
Men nu till en snyggare bild, här är jag sminkad, fixat håret, blablabla, tagit på mig smycken, osv... jag brukar inte fixa mig såhär mycket en dag när jag bara ska sitta inne och plugga matte, men när jag ändå skulle fota mig själv och grejer så offrade jag mig. Och så kommer Martin hem ikväll. ;)
Sen kan vi leka Hanna-wannabe och slänga in dagens outfit också. :P Jag vill bara påpeka att det är ett under att jag faktiskt lyckas hitta kläder, den här sommaren har jag köpt hur mycket nya och snygga kläder som helst, vilket gör att min lillasyster envisas med att sno alla kläder hela tiden. Men jag får väl känna mig smickrad och se det som en anledning att skälla lite...
Det var mig, det, så snygg är jag, typ. Men nu tänkte jag visa lite av mitt rum också, nämligen garderoben. Det är nämligen så att jag hatar vita utrymmen och fyller dem med bilder, affischer, låttexter... you name it. Så det första man ser när man kommer in i mitt rum (typ) är numera en halv garderob, full med Harrison Ford, fint va? Jag är faktiskt rätt nöjd själv, och även om delen under inte är lika snygg, så duger den.
Jag gillar iofs den andra sidan (på ena sidan har jag tidningsartiklar, men de slipper ni se) också, där har jag texter och bilder och sånt... Så det jag ser när jag ska sova är dels det här, och självklart det här också. ;) Det är inte helt fel att ha massa snygga killar att titta på när man vaknar och somnar... jag menar, om jag inte tittar på garderoben är det första jag ser min fina Darin-vägg (som inte ska tas allt för seriöst), och - bäst av allt - en myyyycket het bild på Indy. ;)
Jag är snart klar, jag ska bara visa min sjukt snygga väska också, den som jag gjorde på Knapp.nu/andrasaker: såhär snygg är ena sidan, och såhär lite mindre snygg är den andra, inte helt färdiga sidan. Men så fort jag får tag på en bra, svart textilpenna ska jag fixa klart den sidan också...
I övrigt vill jag bara påpeka att jag gillar bilden som jag har som visningsbild här också. Den är på mig och Martin om inte det framgår, och egentligen ville jag ha den som visningsbild på Hoggy, men det fick jag inte... så jag har den här i alla fall (faktum är att en av Chriss kompisar typ blev kär i bilden, hon bara satt och sa att den var jättesnygg om och om igen när jag pratade med henne på MSN).
Nu ska jag ägna resten av dagen åt att plugga matte, äta chips och dricka drickyoghurt... eller möjligtvis coca-cola, vi får se. Och alla bloggare som läser det här - kom igen, visa bilder på er ostylade också! :P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Att Martin kommer hem, såklart.
Dagens -_-
Att min lillasyster och hennes kompisar drack sig småfulla på vodka i torsdags, hemma hos en av dem. Min syster är inte ens 14 än, jag vill inte att hon ska bli full, faktiskt, och jag tycker inte det är överbeskyddande. Hon är ändå rätt smart ibland, och hon vet att hon aldrig kan hålla saker hemliga för Mamma...
Dagens Ò_ó
Att Malin är fast i England och inte kommer hem förrän imorgon måste vara ett helvete - i alla fall med tanke på att hon inte har några pengar. Som att bli inlåst i chokladfabriken och vara kakaoallergiker, typ.
Dagens :P
Paris Hilton släpper sin skiva 23 augusti, gissa vem som ska köpa den bara för att jäklas med sin omgivning? ;P
Här är alltså jag osminkad. Okej för att bilden är i fulaste laget, men inställningen på kameran var dålig, jag har verkligen hur mycket finnar som helst just nu (vi har krig nu, finnarna och jag... jag lovar, det är bara för att jag hatar Lordi!), och dessutom var jag trött... och hade just fönat håret. Aja, nog med ursäkter: så ful är jag normalt sätt.
Men nu till en snyggare bild, här är jag sminkad, fixat håret, blablabla, tagit på mig smycken, osv... jag brukar inte fixa mig såhär mycket en dag när jag bara ska sitta inne och plugga matte, men när jag ändå skulle fota mig själv och grejer så offrade jag mig. Och så kommer Martin hem ikväll. ;)
Sen kan vi leka Hanna-wannabe och slänga in dagens outfit också. :P Jag vill bara påpeka att det är ett under att jag faktiskt lyckas hitta kläder, den här sommaren har jag köpt hur mycket nya och snygga kläder som helst, vilket gör att min lillasyster envisas med att sno alla kläder hela tiden. Men jag får väl känna mig smickrad och se det som en anledning att skälla lite...
Det var mig, det, så snygg är jag, typ. Men nu tänkte jag visa lite av mitt rum också, nämligen garderoben. Det är nämligen så att jag hatar vita utrymmen och fyller dem med bilder, affischer, låttexter... you name it. Så det första man ser när man kommer in i mitt rum (typ) är numera en halv garderob, full med Harrison Ford, fint va? Jag är faktiskt rätt nöjd själv, och även om delen under inte är lika snygg, så duger den.
Jag gillar iofs den andra sidan (på ena sidan har jag tidningsartiklar, men de slipper ni se) också, där har jag texter och bilder och sånt... Så det jag ser när jag ska sova är dels det här, och självklart det här också. ;) Det är inte helt fel att ha massa snygga killar att titta på när man vaknar och somnar... jag menar, om jag inte tittar på garderoben är det första jag ser min fina Darin-vägg (som inte ska tas allt för seriöst), och - bäst av allt - en myyyycket het bild på Indy. ;)
Jag är snart klar, jag ska bara visa min sjukt snygga väska också, den som jag gjorde på Knapp.nu/andrasaker: såhär snygg är ena sidan, och såhär lite mindre snygg är den andra, inte helt färdiga sidan. Men så fort jag får tag på en bra, svart textilpenna ska jag fixa klart den sidan också...
I övrigt vill jag bara påpeka att jag gillar bilden som jag har som visningsbild här också. Den är på mig och Martin om inte det framgår, och egentligen ville jag ha den som visningsbild på Hoggy, men det fick jag inte... så jag har den här i alla fall (faktum är att en av Chriss kompisar typ blev kär i bilden, hon bara satt och sa att den var jättesnygg om och om igen när jag pratade med henne på MSN).
Nu ska jag ägna resten av dagen åt att plugga matte, äta chips och dricka drickyoghurt... eller möjligtvis coca-cola, vi får se. Och alla bloggare som läser det här - kom igen, visa bilder på er ostylade också! :P
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Att Martin kommer hem, såklart.
Dagens -_-
Att min lillasyster och hennes kompisar drack sig småfulla på vodka i torsdags, hemma hos en av dem. Min syster är inte ens 14 än, jag vill inte att hon ska bli full, faktiskt, och jag tycker inte det är överbeskyddande. Hon är ändå rätt smart ibland, och hon vet att hon aldrig kan hålla saker hemliga för Mamma...
Dagens Ò_ó
Att Malin är fast i England och inte kommer hem förrän imorgon måste vara ett helvete - i alla fall med tanke på att hon inte har några pengar. Som att bli inlåst i chokladfabriken och vara kakaoallergiker, typ.
Dagens :P
Paris Hilton släpper sin skiva 23 augusti, gissa vem som ska köpa den bara för att jäklas med sin omgivning? ;P
torsdag 10 augusti 2006
I've been through the desert on a horse with no name
Nu ska jag tala om för er vad som händer när jag blir kär. Det brukar sällan slå fel, för att vara ärlig började jag se det här mönstret för jättelänge sen, men jag har aldrig orkat delge någon dem, för det känns lite fånigt, men visst, jag nämnde en av sakerna för Martin och han tyckte inte det var så illa, så här kommer det...
- Jag börjar prata som personen jag är kär i.
Händer alltid, jag tar efter uttryck, tonfall, betoningar och uttal, utan att jag ens märker det själv. Helt plötsligt slår det mig bara att "såhär pratar inte jag, såhär pratar han", och beroende på om jag gillar det eller inte så fortsätter jag. Och det har ingenting att göra med att jag byter dialekt lätt, som t ex Trams, för det gör jag inte. - Jag börjar lyssna på den personens musik
Slår heller aldrig fel, det blir alltid massa låtar som jag hör hos den personen som jag bara måste höra när jag kommer hem. Det finns liksom ingen anledning annars till att jag skulle sitta och lyssna på Beatles eftersom jag aldrig varit särskilt förtjust i dem. Men nu går det uppenbarligen hur bra som helst... -_- - Jag slutar äta
Ni kan testa vilken diet ni vill - men jag slutar alltid äta när jag blir kär. Ibland, när jag är väldigt väldigt nykär kan jag gå flera dagar utan att äta någonting alls, och nu är jag nästan där. Jag äter nästan inget, jag sover nästan inget, och ändå mår jag bättre än jag någonsin gjort. - Jag blir tjatig
Okej, jag vet, det är drygt med folk som tjatar om sina älskade pojk/flickvänner, men to be honest, vi gör det allihop. Varför? För att han är det enda jag tänker på just nu, och då blir det jobbigt att prata om något annat. Ni vet vad jag menar, hoppas jag. - Jag blir lycklig och galen som man bara blir när man ser Star Wars
För att formulera den punkten tog jag hjälp av min kära vän Trams, men hon har ju faktiskt en poäng. När jag blir kär, riktigt kär, blir jag helt sjukt glad, och rosa fluffig och ser inga problem med någonting. Jag är inte så pessimistiskt lagd, och när det gäller kärlek är jag överdrivet optimistisk, jag tror att det finns någon för alla, och jag tror på kärlek. Så när jag blir lycklig och kär så blir jag... lycklig och kär.
Det finns säkert fler punkter som jag borde ta upp, men just nu kommer jag inte på dem, och ska jag vara ärlig borde jag återvända till min mattebok så att jag lyckas hålla mitt fina tidsschema jag satt upp. Sen ska jag se om jag kan få in sexan på TVn, så att jag åtminstone kan låtsas att Martin inte är i Riga.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
All you need is love. Martin gillar att påpeka att den har samma intro som Frankrikes nationalsång... ;)
Dagens -_-
Jag hatar Riga, jävla skitställe. I Riga har man inte sex med prostistuerade, de våldtar en och sen måste man betala dem (kom vi fram till).
Dagens :D
Jag pratade i telefon med Chriss!
Dagens :S
Vad ska jag kolla på ikväll när Martin inte är här? Jag behöver sexan!
söndag 6 augusti 2006
Man måste ju testa i alla fall...
Idag har jag och Martin utfört några mindre vetenskapliga experiment i ett mer eller mindre desperat försök att få en DVD-skiva att fungera. Skivan - som för övrigt skulle innehålla en bränd Batman-film - var sjukt dammig, och det kunde man inte torka bort mot kläderna, och det var dessutom repor över hela. Den vägrade spelas i DVD-spelaren, så vi började fundera på vad man ska göra.
Först kom jag ihåg att när jag var liten och hängde på fritidsgården Runan så hände det ibland att PS-spelen inte fungerade (vårt favoritspel var för övrigt ett Star Wars-spel i samma anda som Tekken, det var typ grymt kul). När man klagade hos de som jobbade där så hände det att de helt enkelt diskade skivan - och sen funkade den igen. Som genom ett trollslag, nästan!
Så vi bestämde oss för att testa det. Martin ansåg att eftersom det var min idé så skulle jag diska den, dessutom "är du säkert bättre på såna saker" (jag hämnades genom att dra honom i håret). Sagt och gjort hur som helst, på med diskmedel och så fram med tvättsvamp. De flesta vet väl vad man gör sen, så vi går direkt på slutet: skivan blev mycket renare och dammet försvann, men tyvärr fungerade den inte.
Då hade Martin en teori om att man skulle använda tandkräm för att han hört någonstans att det skulle ta bort repor. Vid det laget kunde det knappast bli värre ("jo, min X-Box kan gå sönder" tyckte Martin), så vi provade det med. Av någon anledning fick jag utföra det också, så det var bara att smeta tandkräm över hela skivan, och sen torka bort det igen, och hoppas på det bästa.
Det funkade... inte. Visserligen tyckte jag det såg ut som att det var lite mindre repor på den (men det var ändå sjukt många, jag har inga skivor som ser ut så, varken CD eller DVD) än innan, men X-Boxen dissade fortfarande den, och datorn hävdade att det var en tom skiva. Vi såg ingen film, kan jag säga.
Så, nu vet ni det, ingen av de här grejerna funkar när skivor muppar, åtminstone inte om det rör sig om nåt annat än gamla fina PS-spel (jag saknar lite att spela det Star Wars-spelet nu, bara för det). Och tja, förutom det har det inte hänt så mycket djupt idag. Nu ska jag plugga matte, och sen kommer Martin hit snart och hjälper mig.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vichy Active med Hallon/Melon som smak är ju bara sååå gott. Tyvärr är jag omgiven av killar som inte förstår sig på grejen med kolsyrat vatten, men skit i dem.
Dagens -_-
Att åka igenom halva stan i kläder man haft några timmar längre än brukbart, med hår som ligger över hela huvudet och vägrar göra som det ska, och när man inte borstat tänderna på flera dagarn, då känner man sig inte riktigt så fräsch som man vill (speciellt inte i den här värmen).
Dagens <3
Martin, såklart. ;) (Och ordet hasseltrassel, som fortfarande är bäst!)
Först kom jag ihåg att när jag var liten och hängde på fritidsgården Runan så hände det ibland att PS-spelen inte fungerade (vårt favoritspel var för övrigt ett Star Wars-spel i samma anda som Tekken, det var typ grymt kul). När man klagade hos de som jobbade där så hände det att de helt enkelt diskade skivan - och sen funkade den igen. Som genom ett trollslag, nästan!
Så vi bestämde oss för att testa det. Martin ansåg att eftersom det var min idé så skulle jag diska den, dessutom "är du säkert bättre på såna saker" (jag hämnades genom att dra honom i håret). Sagt och gjort hur som helst, på med diskmedel och så fram med tvättsvamp. De flesta vet väl vad man gör sen, så vi går direkt på slutet: skivan blev mycket renare och dammet försvann, men tyvärr fungerade den inte.
Då hade Martin en teori om att man skulle använda tandkräm för att han hört någonstans att det skulle ta bort repor. Vid det laget kunde det knappast bli värre ("jo, min X-Box kan gå sönder" tyckte Martin), så vi provade det med. Av någon anledning fick jag utföra det också, så det var bara att smeta tandkräm över hela skivan, och sen torka bort det igen, och hoppas på det bästa.
Det funkade... inte. Visserligen tyckte jag det såg ut som att det var lite mindre repor på den (men det var ändå sjukt många, jag har inga skivor som ser ut så, varken CD eller DVD) än innan, men X-Boxen dissade fortfarande den, och datorn hävdade att det var en tom skiva. Vi såg ingen film, kan jag säga.
Så, nu vet ni det, ingen av de här grejerna funkar när skivor muppar, åtminstone inte om det rör sig om nåt annat än gamla fina PS-spel (jag saknar lite att spela det Star Wars-spelet nu, bara för det). Och tja, förutom det har det inte hänt så mycket djupt idag. Nu ska jag plugga matte, och sen kommer Martin hit snart och hjälper mig.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vichy Active med Hallon/Melon som smak är ju bara sååå gott. Tyvärr är jag omgiven av killar som inte förstår sig på grejen med kolsyrat vatten, men skit i dem.
Dagens -_-
Att åka igenom halva stan i kläder man haft några timmar längre än brukbart, med hår som ligger över hela huvudet och vägrar göra som det ska, och när man inte borstat tänderna på flera dagarn, då känner man sig inte riktigt så fräsch som man vill (speciellt inte i den här värmen).
Dagens <3
Martin, såklart. ;) (Och ordet hasseltrassel, som fortfarande är bäst!)
onsdag 2 augusti 2006
För jag har storstadskontroll
Gissa vem som är hemma från Holland och Tyskland? Rätt, moi! Och jag är vid liv och utan några bestående men känns det som, något som är ett smärre under med tanke på hur min familj kan vara. Jag menar, har ni någon gång vaknat av att er lillasyster försöker sno ert täcke, och hävdar att det är hennes, när ni är säkra på att det är ert? (Vilket det såklart var också, eftersom Lillasystern i fråga låg på sitt täcke) Eller har ni hållits uppe i flera timmar för att er lillasyster måste sova i samma säng som du, och lillebrorsan i sängen bredvid envisas med att skrämma livet ur henne varje gång rummet släcks? Eller har ni kanske varit på väg att få ett sammanbrott för att er bror högt och tydligt sjunger "jag dampar aldrig nykter, inte en chans, att jag dampar nykter!" när det är väääldigt uppenbart att det är det han gör?
Well, om det aldrig hänt er, då har ni inte varit på semester med min familj. Och ni har definitivt inte delat rum med mina syskon: fatta hur lycklig jag blev när jag fick veta att jag skulle få ett eget rum i Holland. Tyvärr var vi bara där två nätter, så det fick jag inte ut alltför mycket av, så resten av tiden fick dela med syskonen. Men jag tror ärligt talat att bilresorna var värst, i alla fall de gånger då alla bara bråkade och grejer. Utan tvekan var samtalet som vi hade sista biten innan vi kom hem på riktigt det som gjorde slutet på semestern helt värdelöst, pappa höll värsta familjekonferensen alá seriöst samtal om att vi är bortskämda och måste hjälpa till mer hemma, och typ "det är inte så lätt att bli författare, så det kommer du aldrig bli, det ska du ha klart för dig" (kommer från någon som aldrig läst mina berättelser, alltså). Taktiskt att ha i bilen, fanns ju verkligen ingenstans att fly heller. Yay. -_-
Men, men, bortsett från vissa saker, typ familjen, så var det en ganska trevligt semester. Jag menar, jag gillar storstäder, så det var inte helt fel att få se några till, även om jag inte kan bestämma mig för vilken jag gillar bäst. De hade båda sina för- och nackdelar så att säga...
Amsterdam var fint med kanaler överallt, men kändes inte särskilt stort (jag var ju inte runt så mycket i staden, det blev bara en dag), och ändå ganska likt Stockholm (vilket visserligen inte är något dåligt). Folk var sjukt trevliga där också, en snubbe kom spontant fram och frågade om vi var vilse (det var vi inte), och när jag och min bror började fundera över "xxx" som stod över precis HELA staden och jag gick in i en bokhandel för att fråga om det, så svarade hon som jobbade där först att det var stadens symbol, och sen tog hon med mig till butiken bredvid för att leta rätt på betydelsen på dem. Där inne började hon och ägaren till den butiken prata om betydelsen, och helt plötsligt dyker det upp ett gäng kunder och börjar prata med dem, för att försöka komma ihåg betydelsen. Tyvärr kunde de bara två av dem, och hon som jag pratade med kunde inte översätta dem till engelska, men ändå. Trevliga holländare, trevlig stad, och ett språk som var löjligt enkelt att läsa.
Berlin var inte lika fint, ärligt talat är det en sjukt ful stad. Alla hus är jättefula, och om det någon gång dyker upp något som är snyggt är omgivningen så ful att det inte spelar någon roll, det är ser fult ut ändå. Undantaget är Sonycenter som är sjukt coolt, och där det dessutom finns ett filmmuseum (yes, jag tvingade min familj att gå dit, mer om det i TV-bloggen) i en fantastisk glasbyggnad (och en glashiss! :O). Problemet är att nästan ingen pratar engelska, och att seriöst allting är dubbat. Jag menar, vi har alla hört ryktena om att tyskar dubbar allt, men jag förstod seriöst inte innebörden av "allt" förrän jag varit där. Det är hemskt, och ännu värre blir det när man måste göra sig förstådd på svyska, eftersom ingen i familjen kan särskilt bra tyska (förutom min mor, men hon har inte pratat det på 20 år). Men Berlin är ändå stort, det är mycket folk, och har allt det där som man vill att en storstad ska ha, så jag kan verkligen inte låta bli att gilla den (jag ska åka tillbaka dit någon gång, utan familj, med mycket pengar, och ha kul).
Därför tänker jag faktiskt inte säga vilken av dem som var bäst, men Berlin får väl pris som mest intressanta, antar jag. Båda har dock en stor nackdel, det finns nämligen inte ett enda 7-eleven där, alls (faktum är att det verkar som att det bara är Sverige, Danmark och Norge som har 7-eleven i hela Europa), vilket gör mitt liv betydligt svårare. Jag behöver 7-eleven, lyckligtvis kan jag nog ta det lugnt när jag flyttar till USA - där lär det finnas nästan för mycket.
Apropå USA så träffade jag på ett gäng amerikanska baseballspelare på hotellet i Amsterdam också, som var väldigt roliga att snacka med (är mkt stolt över att jag gjorde mig förstådd så bra, det var tom en engelsk tjej som sa "that explains why you speak such good english!" när jag sa att jag var från Sverige ^^). Lisa kom och sa saker som "glöm inte bort Martin nu, bara" med jämna mellanrum, men eftersom hon sa det på svenska förstod de ändå inte. ;) Men det var ganska kul, de typ frågade om vi hade god choklad i Sverige (de måste ha syftat på Marabou), och så höll de på och gjorde massa konstiga saker i poolen (en av dem kunde typ härma en delfin, det såg askul ut!). Å andra sidan var alla typ yngre än mig, så... :P
Nu har jag nog andra saker jag ska göra, typ plugga matte och sånt skoj (ja, ja, Martin kommer hit och hjälper mig sen, så det är väl inte så synd om mig, egentligen). Borde egentligen lägga över massa musik på min MP3 så att jag kan lyssna, men orkar inte. Får väl dra igång en GT-konstert på PS2an eller nåt...
That's enough of that shit.
Dagens ^^
"I’m a believer, I couldn’t leave her if I tried!", gjorde mig glad. :)
Dagens -_-
Alltså, på ett sätt vill jag ha lite kallare väder så att jag kan ha andra kläder, men samtidigt vill jag bli ännu brunare innan skolan börjar. Mitt liv är så svårt.
Dagens <3
Jag har beställt shoppingkassar från Knapp.nu/andrasaker som borde dyka upp om en vecka. En svart utan tryck, och en vit med Clintan på som jag ska skriva och trycka lite själv på. Bilder kommer när jag fixat klart dem. ;)
Dagens >_<
Jag vill inte plugga matte. Jag vill ha provet gjort.
Dagens :)
Jimmy Eat World och Counting Crows är faktiskt mkt bra band.
Well, om det aldrig hänt er, då har ni inte varit på semester med min familj. Och ni har definitivt inte delat rum med mina syskon: fatta hur lycklig jag blev när jag fick veta att jag skulle få ett eget rum i Holland. Tyvärr var vi bara där två nätter, så det fick jag inte ut alltför mycket av, så resten av tiden fick dela med syskonen. Men jag tror ärligt talat att bilresorna var värst, i alla fall de gånger då alla bara bråkade och grejer. Utan tvekan var samtalet som vi hade sista biten innan vi kom hem på riktigt det som gjorde slutet på semestern helt värdelöst, pappa höll värsta familjekonferensen alá seriöst samtal om att vi är bortskämda och måste hjälpa till mer hemma, och typ "det är inte så lätt att bli författare, så det kommer du aldrig bli, det ska du ha klart för dig" (kommer från någon som aldrig läst mina berättelser, alltså). Taktiskt att ha i bilen, fanns ju verkligen ingenstans att fly heller. Yay. -_-
Men, men, bortsett från vissa saker, typ familjen, så var det en ganska trevligt semester. Jag menar, jag gillar storstäder, så det var inte helt fel att få se några till, även om jag inte kan bestämma mig för vilken jag gillar bäst. De hade båda sina för- och nackdelar så att säga...
Amsterdam var fint med kanaler överallt, men kändes inte särskilt stort (jag var ju inte runt så mycket i staden, det blev bara en dag), och ändå ganska likt Stockholm (vilket visserligen inte är något dåligt). Folk var sjukt trevliga där också, en snubbe kom spontant fram och frågade om vi var vilse (det var vi inte), och när jag och min bror började fundera över "xxx" som stod över precis HELA staden och jag gick in i en bokhandel för att fråga om det, så svarade hon som jobbade där först att det var stadens symbol, och sen tog hon med mig till butiken bredvid för att leta rätt på betydelsen på dem. Där inne började hon och ägaren till den butiken prata om betydelsen, och helt plötsligt dyker det upp ett gäng kunder och börjar prata med dem, för att försöka komma ihåg betydelsen. Tyvärr kunde de bara två av dem, och hon som jag pratade med kunde inte översätta dem till engelska, men ändå. Trevliga holländare, trevlig stad, och ett språk som var löjligt enkelt att läsa.
Berlin var inte lika fint, ärligt talat är det en sjukt ful stad. Alla hus är jättefula, och om det någon gång dyker upp något som är snyggt är omgivningen så ful att det inte spelar någon roll, det är ser fult ut ändå. Undantaget är Sonycenter som är sjukt coolt, och där det dessutom finns ett filmmuseum (yes, jag tvingade min familj att gå dit, mer om det i TV-bloggen) i en fantastisk glasbyggnad (och en glashiss! :O). Problemet är att nästan ingen pratar engelska, och att seriöst allting är dubbat. Jag menar, vi har alla hört ryktena om att tyskar dubbar allt, men jag förstod seriöst inte innebörden av "allt" förrän jag varit där. Det är hemskt, och ännu värre blir det när man måste göra sig förstådd på svyska, eftersom ingen i familjen kan särskilt bra tyska (förutom min mor, men hon har inte pratat det på 20 år). Men Berlin är ändå stort, det är mycket folk, och har allt det där som man vill att en storstad ska ha, så jag kan verkligen inte låta bli att gilla den (jag ska åka tillbaka dit någon gång, utan familj, med mycket pengar, och ha kul).
Därför tänker jag faktiskt inte säga vilken av dem som var bäst, men Berlin får väl pris som mest intressanta, antar jag. Båda har dock en stor nackdel, det finns nämligen inte ett enda 7-eleven där, alls (faktum är att det verkar som att det bara är Sverige, Danmark och Norge som har 7-eleven i hela Europa), vilket gör mitt liv betydligt svårare. Jag behöver 7-eleven, lyckligtvis kan jag nog ta det lugnt när jag flyttar till USA - där lär det finnas nästan för mycket.
Apropå USA så träffade jag på ett gäng amerikanska baseballspelare på hotellet i Amsterdam också, som var väldigt roliga att snacka med (är mkt stolt över att jag gjorde mig förstådd så bra, det var tom en engelsk tjej som sa "that explains why you speak such good english!" när jag sa att jag var från Sverige ^^). Lisa kom och sa saker som "glöm inte bort Martin nu, bara" med jämna mellanrum, men eftersom hon sa det på svenska förstod de ändå inte. ;) Men det var ganska kul, de typ frågade om vi hade god choklad i Sverige (de måste ha syftat på Marabou), och så höll de på och gjorde massa konstiga saker i poolen (en av dem kunde typ härma en delfin, det såg askul ut!). Å andra sidan var alla typ yngre än mig, så... :P
Nu har jag nog andra saker jag ska göra, typ plugga matte och sånt skoj (ja, ja, Martin kommer hit och hjälper mig sen, så det är väl inte så synd om mig, egentligen). Borde egentligen lägga över massa musik på min MP3 så att jag kan lyssna, men orkar inte. Får väl dra igång en GT-konstert på PS2an eller nåt...
That's enough of that shit.
Dagens ^^
"I’m a believer, I couldn’t leave her if I tried!", gjorde mig glad. :)
Dagens -_-
Alltså, på ett sätt vill jag ha lite kallare väder så att jag kan ha andra kläder, men samtidigt vill jag bli ännu brunare innan skolan börjar. Mitt liv är så svårt.
Dagens <3
Jag har beställt shoppingkassar från Knapp.nu/andrasaker som borde dyka upp om en vecka. En svart utan tryck, och en vit med Clintan på som jag ska skriva och trycka lite själv på. Bilder kommer när jag fixat klart dem. ;)
Dagens >_<
Jag vill inte plugga matte. Jag vill ha provet gjort.
Dagens :)
Jimmy Eat World och Counting Crows är faktiskt mkt bra band.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)