lördag 16 april 2016

Review: Den Äldste

Den Äldste

My rating: 1 of 5 stars

Önskar typ att jag gett Eragon två stjärnor, BARA för att kunna ge den här ett sämre betyg, för den är SERIÖST sämre än ettan. HUR!? Om vi ska ursäkta att Paolini är dålig i den första på grund av hans låga ålder, vad har vi för ursäkt den här gången? Okej, han var bara 22 när den här kom ut, vilket inte är så gammalt tbh, men ändå ... hela ungt pojkgeni-grejen är bakom honom.

Den här boken var Rymdimperiet slår tillbaka och jag såg det fan inte komma. Jag visste att första boken var Star Wars, men jag visst inte att den skulle fortsätta med det. Men nej, större delen av boken spenderar Luke Eragon med att träna tillsammans med Yoda en vis alvsnubbe, men han måste avsluta sin träning lite för tidigt när han får en vision av att hans vänner är i fara, så han sticker iväg för att rädda dem och hamnar i en fight med en överlägsen fiende som berättar att hans pappa egentligen är Darth Vader Morzan och sen slutar det med att han lovar Leia Roran att de ska rädda hans sanna kärlek Han Solo Katrina som blivit kidnappad av ondingar.

Det som borde gjort den här boken bättre är att den har tre huvudpersoner, istället för bara Eragon, men tyvärr hjälper det inte för två av tre är ärligt talat bara dåliga människor. Eragon och Roran dödar folk utan att känna skuld för att uppnå sina mål och jag kanske har fel men jag tror att berättelsen är på deras sida, och menar att de gör rätt i det. Det är fucked up. Kanske kommer det ha en annan slutsats senare, men jag vet inte.

Not gonna lie, vid det här laget hejar jag mest på Galbatorix. Eller jag skulle, om inte hans namn var så fjantigt. Jag antar att den jag egentligen hejar på är Murtagh, vars namn bara är marginellt mindre fånigt. Men han är en tortured bad boy med en drake och antagligen massa angst, och vem gillar inte sånt? Jag kan förändra honom, det vet jag. Eller så kan jag joina honom och döda Eragon och Saphira, det vore nästan ännu mer tillfredsställande.

Och utöver allt annat så är alverna fucking furries. FURRIES. ALVER. Jag kan inte fatta den jävla skiten, varför tvingar du mig att läsa något sådant med mina egna ögon, Paolini? Varför? VARFÖR??? Bara för det ska jag inkludera den här skitfula bilden på dig i min recension:


Ta på dig den outfiten, gå och sätt dig i ett hörn OCH TÄNK PÅ VAD DU GJORT.

Tänker jag läsa resten av böckerna? Ja. Men först ska jag ta en paus och läsa om Mount Everest igen.


True story.

Inga kommentarer: