#justTEGthings

Sitter och lyssnar på en playlist jag just skapade med hits från 2007 och 2008. Det inkluderar allt ifrån James Blunt och Jason Mraz till Kobojsarnas Sång om ingenting. För jag hade verkligen amazing musiksmak för några års en. Varför lyssnar jag på sånt skit? Well ...

För att idag var jag på reunion på TEG, min gamla gymnasieskola. Det var ... en resa. Alltså, det är ju sju år sen man gick, och det har hänt en del sen sist. Typ. Ibland känns det inte som att man kommit nån vart alls och att man fortfarande är typ arton, men sen läser man lite vad folk i den åldern skriver på Twitter/Mugglis och inser att ... jo. Det har hänt en del. Jag är så jävla vuxen jämfört med hur det var då. Och det är nice.

Här är jag typ en vecka eller två innan vi gick ut TEG, och, eh, här är jag tidigare idag:

Vet inte om det är meningen att man ska typ få en andra emoperiod när man blir äldre, men vafan. Trots att jag är jättesnygg i första bilden är det ändå en improvement, kan jag tycka. Hade betydligt fulare dagar på gymnasiet också, som det nog är bäst att inte låtsas om.

Här är jag och Zackrid på morgonen när vi slutade skolan, där vi åt frukost på Zanders, SOM ALLTID, och här är vi idag när vi passade på att käka middag på samma ställe innan återträffen:

Efter att ha hatat runt i Täby Centrum ett tag begav vi oss bort mot TEG, som i alla fall på utsidan såg ut exakt som det alltid gjort:

Insidan var en annan femma, HERREGUD vad de gjort om de senaste sju åren. Väggar har slagits ner, klassrum flyttats, och de har byggt en helt ny våning under skolan där eleverna har VÄRLDENS jävla lounge full av soffor ("vilken lyx, när vi gick här fick man ju slåss om en plats i de två soffor som fanns" - en fd klasskamrat), och - I SHIT YOU NOT - en jävla biograf:

Kristus i kakan. Vi hittade inte en enda datorsal och det enda vi kunde komma fram till var att de måste ge laptops till alla elever när de börjar, för allt annat high-tech och dyrt fanns där. Eftersom det var alumniträff var nästan alla utrymmen upplåsta, vilket var snällt för då kunde man verkligen gå runt över allt.

Det var inte så många från vår gamla klass där, men det är å andra sidan så sjukt in character för vår klass så ingen var det minsta förvånad. Dock var alla upprörda över att vår gamla klassföreståndare inte var där, så vi lämnade en arg lapp där vi uttryckte vår besvikelse på henne. Hennes nya kontor heter för övrigt "Platon", vilket ju var en stor grej för Kultursektorn åtminstone i början av vår karriär. Undras om det är en slump...?

Till vår stora glädje var kopparna kvar! Kopparna som var ett genomgående tema under åtminstone trean, som man kan se typ här eller här. Det andra inlägget läste jag och Zackrid högt när vi åt middag och jag grät fan av skratt, för det var verkligen ESSENSEN av Kultursektorn. Det var lite tråkigt att Mannen himself inte var på reunionen, men å andra sidan var det också extremt in character så ingen var förvånad.

Med tanke på mängden spegelselfies (fast tja, på den tiden kallade vi dem egobilder och inte selfies, eftersom ordet inte var uppfunnet ännu) jag tog när jag gick där var jag SJÄLVKLART tvungen att ta en helt ny innan vi stack därifrån:

Skönt att vissa saker inte förändras för mycket i alla fall.

True story.