 |
| Gummistövlar, vandringskängor och converse är vår grej. |
Igår morse vaknade vi och insåg att någon lustig människa knytit ihop allas skor. Bittert, för några av oss, eftersom vi insåg att vi borde ha kunnat komma på det själva (Jag: "Men det var jag som gjorde det." Simon: "Näe, du är inte smart nog för att komma på nåt sant." BAAH!). Eftersom vi velat vara lite busigare än vanligt i år började vi planera hur vi skulle göra ett mer episkt prank än så.
Har jag berättat om Gunilla? Det är en tjej i min grupp vars kännetecken är att hon har hängpattar, är otrevlig och alltid gråter. Hon har inte synts till sen vi kom hit, eventuellt för att hon inte finns. Från början var tanken att lura i vår assistent att hon faktiskt fanns, men var lite utmobbad och mest gömde sig på rummet. Sedan dess har hon blivit lite av ett internskämt, och det är allmänt accepterat att Gunilla är den där utmobbade personen i klassen som ingen egentligen gillar.
Igår lämnade Chanette sin mobil obevakad, så vi passade på att SMSa Sofia (som delar rum med C och Erika) från den: "Hjälp! Gunilla har mig! Rädda mig innan det är försent! Ta med kexchoklad!". Sedan fick vi en av de som läser kursen fristående att SMSa Sofia: "Ta med kexchoklad om du vill se din kompis. P.S. Det var jag som släppte ut hjortarna. //Gunilla". Vi trodde att Chanette var med Sofia när det här skedde: men icke. Sofia took precautions och låste dörren till rummet så Chanette inte kom in. Success!
Vi tog även cp-bilder med Chanettes kamera, typ på öron och fötter, och på Joachims armhåla som vi fyndigt tog en närbild på så att det såg ut som en rumpa. Jag tänker inte gå in på exakt hur vi förbättrade det, men det innefattade choklad, och Chanette väl dyker upp igen har Joachim armbågen full av choklad: eftersom vi inte vill avslöja något lägger han casually sin andra hand över armbågen, medan vi andra dör av skratt. Chanette anade dock ingenting eftersom skrattattacker är rätt normalt här. SUCCESS.
Fast ingenting av det här var egentligen bättre än att knyta ihop skorna: och vi började alla känna av vår heder stod på spel. Efter mycket brainstormande kom vi dock äntligen fram till det: vi skulle bygga en man. Ett par vadarbyxor och någon jacka borde fan kunna bli läskigt nog, och så ställer man bara upp den i korridoren för att skrämma folk. Sjuuukt kul.
Så när alla gått och lagt sig - vilket fan tog ett tag - smög vi ner i källaren för att bygga. Bara att ta sig dit var svårt nog för korridoren var full av folk som borstade tänderna, men efter att ha gömt oss på en toalett tills kusten var klar kunde vi ta oss hela vägen. Där satte vi igång att bygga.
Resultatet?
 |
| Alla är överens om att han liknar Jesper. Antagligen pga jackan. |
Rätt creepy ändå. Vi tänkte att framför allt om man gick upp mitt i natten skulle man bli livrädd, men av vad jag fått veta under morgonen verkar det inte som att det hänt. Folk som såg den på morgonen verkar ha blivit lite småchockade, eller bara antagit att det stod någon där och inte reflekterat över det förrän de gick förbi andra gången. Folk var imponerande, men det var liksom inte bra nog för oss.
Så vi (eller ja, Joachim) flyttade honom.
 |
| Han heter för övrigt Eugene. |
Allvarligt: när jag kom upp i korridoren och insåg att han inte stod kvar så förstod jag på en gång vart Joachim hade flyttat honom. Great minds think alike, och så hade vi pratat om det tidigare. Det spelade ingen roll: att öppna dörren till en släckt toalett och se honom stå där inne (för han är fan lång!) var skitläskigt.
Det tyckte de som oförberett öppnade dörren också. Jag vet åtminstone tre personer som blivit livrädda för honom, men det är säkert fler som inte erkänt än. Med andra ord: SUCCESS för tredje gången.
Vad som händer med Eugene i slutändan vet vi inte ännu, men vi har en hel del bra idéer. Ett bus vi har planerat är att smyga ut till vår assistents stuga och tejpa upp bilder på flodhästar över hela hennes fönster, för att bevisa att det visst finns flodhästar här. Det är harmlöst, men erkänn att ni skulle garva om ni drog upp rullgardinen på morgonen och möttes av ett gäng fult ritade flodhästar?
Och prank där alla garvar är väl ändå de bästa?
True story.
