Blanket fort

Igår tänkte jag att jag skulle sätta mig och läsa klart The Hobbit och dricka te, vilket är en helt vanlig kvällsaktivitet för mig. Sedan mindes jag plötsligt att en av grejerna på min Winter Bucket List var att göra ett blanket fort, och eftersom snön just försvunnit och tagit med sig mina chanser att klara av några andra grejer på listan tyckte jag det var lika bra att ta tag i det.

Sagt och gjort! Jag styrde upp ett enkelt blanket fort med det jag hade tillgängligt.

Mycket tjusigt, if I may say so myself. Jag hade kunnat ställa en till stol och ha en filt till med, men då hade jag inte haft teet så lättillgängligt så det valde jag bort.

Dock var det mörkt som fan där inne, jag fick hämta the LED-light of Eärendil, dvs min fina flaska som jag tryckt ner en ljusslinga i för att få lite ljus. Det funkade jättebra!

Sedan chillade jag i mitt blanket fort och läste ut boken. 10/10 would recommend.

Vad heter blanket fort på svenska förresten? Jag är nästan säker på att jag haft en term för det som barn, men det har helt försvunnit. Kuddfort? Filtkoja? Inget känns riktigt rätt.

True story.

Review: The Hobbit, or There and Back Again

The Hobbit, or There and Back Again by J.R.R. Tolkien
My rating: 5 of 5 stars

Som vanligt tänker jag inte skriva en seriös recension av en bok jag läser om varje år. Men, det jag gillar med att läsa någonting om och om igen är att jag alltid hittar någonting nytt som jag glömt bort.

Det bästa jag hittade som jag glömt den här gången var följande:

"I will answer the second question first", he said, "-but bless me! this is a splendid place for smoke rings!" Indeed for a long time they could get nothing more out of him, he was so busy sending smoke-rings dodging round the pillars of the hall, changing them into all sorts of different shapes and colours, and setting them at last chasing one another out of the hole in the roof.

Gandalf är så jävla jobbig ibland och det är därför han är en av mina favoritkaraktärer, ever.

View all my reviews

True story.

What a time to be alive

För er som inte vet är jag en bakåtsträvande teknofob ... nej, okej, egentligen inte. Förutom i en enda aspekt: jag har jättesvårt för touch-screens (iaf att skriva på dem) och när det gäller surfplattor och telefoner MÅSTE jag ha ett fysiskt tangentbord också. Ett qwertee-tangentbord också (inte ens jag kan deala med T9 in the year of our lord 2016). Det är non-negotiable och ger mig som ni kanske förstår extremt få möjligheter när det gäller vad jag vill ha för telefon.

Just nu har jag en Blackberry, vilket får ca alla nördsnubbar att reagera med "WTF!?!!?!?". No joke. Jag visade en SMS-biljett på ett tåg en gång och konduktören ba "men alltså, VEM har ens en Blackberry?". Folk frågar var jag står i iphone vs android-debatten och jag skrattar dem i ansiktet (fast obv är jag android, jag har ju en sån surfplatta).

Den största nackdelen är att ca noll appar finns tillgängliga, så det här med häftiga mobilspel är kört för mig. Visst, jag har dem på surfplattan, men det gör en ju inte särskilt flexibel. Neko Atsume är nice, men när man bara kan kolla sin bakgård två-tre gånger om dagen? Not so much.

Så igår SMSade min bror (som också har en Blackberry) och ba "jag har hittat ett sätt att få appar till telefonen. Du behöver bara hittas akp-filen för appen så kan du installera". Jag ba "whaaaat, kan man ha Spotify?" och han svarar "det kan ju bara ladda ner från Amazon Apps" (den andra app-marketen på Blackberryn, förut BB World eller vad det heter).

WHAT THE!? Har jag kunnat ha fucking Spotify i mobilen all this time!? Vet ni ens hur trött jag är på musiken på min telefon? SÅ. TRÖTT. Varje gång jag går hemifrån efter att ha lyssnat på en chill spellista och måste välja mellan de fem skivor jag hört en miljard gånger på telefonen vill jag typ gråta. OCH SÅ VISAR DET SIG ATT JAG KUNNAT HA DET HELA TIDEN!?

Helt sjukt. Men nice. Lyssnade på vägen till jobbet idag och det funkade skitbra. Det enda jag lyssnar på som inte finns på Spotify är Taylor Swift (vars 1989 finns på telefonen redan), så om jag nånsin får ett sug efter det är jag set. Fantastiskt.

Älskar fan teknik. Har varit skeptisk mot Spotify länge men nu tycker jag det är aschill, till och med med reklam. Eftersom jag har Netflix och Viaplay (nån som har HBO Nordic och vill dela med sig? ;) har jag slutat ladda ner film för ORKA. Ja, den där serien är säkert jättebra, men det är ju så jobbigt att gå in på en hemsida och fixa när jag bara kan starta Netflix och titta på något annat istället. Samma sak med musik. Okej, några artister finns inte på Spotify, men då skiter jag väl i dem då. Så bra är inte deras musik ...

Hade jag läst det här inlägget för några år sen hade jag nog fnyst lite högdraget, men med ålder kommer visdom. Eller snarare lathet, om jag ska vara helt ärlig ...

True story.

Review: Han Solo and the Lost Legacy

Han Solo and the Lost Legacy by Brian Daley
My rating: 3 of 5 stars

Inte fantastisk. Jag var väldigt irriterad på att det var en snygg rödhårig tjej som basically sa till Han att han måste skaffa lite mänskliga vänner för Chewie räknas inte ... för han är en wookie? Är det typ rasism i Star Wars-universumet? Jfc.

Det bästa var en två sidor lång diskussion mellan Bollux och Blue Max om huruvida krigsrobotar faktiskt kan beskyllas för vad de gör eftersom de är robotar, de gör bara vad de programmerats till, och förtjänar de verkligen att dö för det? Jag vet inte, den var nice.

En stor del av slutet kändes som om det passat bättre på en filmduk, i en actionfilm, men så har det typ varit i alla tre böckerna.

View all my reviews

True story.

Review: Han Solo's Revenge

Han Solo's Revenge by Brian Daley
My rating: 3 of 5 stars

Det är lite pinsamt att det tog mig fyra dagar att läsa den här. Ooops.

Jag vet inte vad jag ska säga om den? Den är som första boken. Bättre än Lando Calrissian Adventures, men inte den bästa bok som nånsin skrivit. Ploten vandrar på i en lagom takt, utan att sacka efter eller hoppa fram för snabbt.

Mest gillar jag hur ploten är strukturerad så att Han är på den "goda sidan" utan att hans karaktärsutveckling i filmerna blir onödig. Vi kan inte ha en Han som är på den goda sidan bara för att, men i första boken joinar han den för att rädda Chewie - vilket jag är 100% säker på att han skulle göra. I den här är han emot slaveri, och tja, du måste inte vara på den goda sidan för att vara det heller. Han har fortfarande en bit att gå, vilket är hur det måste vara.

View all my reviews

True story.

Review: Han Solo at Stars' End

Han Solo at Stars' End by Brian Daley
My rating: 3 of 5 stars

Faktiskt mycket bättre än vad jag trodde efter att jag läst Lando Calrissian adventurs, men jag skulle inte gå så långt som att säga att den var riktigt bra eller något. Han Solo var inte aggressivt out of character, men inte helt in character heller. Inte riktigt.

Ploten var myyyyyycket bättre än i LCA dock, den var rak och enkel att hänga med i utan att de tkom massa konstiga droginspirerade drömsevenser. Det närmast vi kom till konstigt var den där "låtsas att vi är en cirkus"-delen, men jag är för allt som innebär att Han Solo har på sig en svart, tight kroppsstrumpa sååattehh, det var nice.

Det kändes som att den var lite stressig mot slutet och jag fattar verkligen inte varför Han skulle "få tjejen" i slutet för det kom från ingenstans och kände helt fel, men whatever. Jag förväntade mig inget litterärt mästerverk.

View all my reviews

True story.

The Perks of Breaking an Ankle

Det är lite töntigt att vara sådär "every cloud has a silver lining", "inget ont som inte har något gott med sig" och "det måste komma något bra ur allt"-ig, men ... jag är ändå sån. Jag tror inte att det alltid är sant heller, det finns massa saker som säkert bara är bajsdåliga, men oftast tycker jag om att tänka att allt händer av en anledning. Kanske bröt jag fotleden för att jag nästa dag inte skulle vara på ett ställe där jag blev påkörd av en bil och dog. Troligtvis inte, men vem vet?

Anyway, flum aside, så är det ändå några saker som förändrats till det bättre sedan hela ... grejen. Wait, jag vet vad det heter nu! En trimalleolär fotledsfraktur! Så, några saker har blivit bättre sedan den trimalleolära fotledsfrakturen.

Jag har bättre sovvanor än innan. Inte lika bra som när jag bodde hos mamma och pappa och oftast vaknade av mig själv innan åtta och var pigg, men bättre än nånsin innan. Jag vaknar runt nio av mig själv och lägger mig innan midnatt, vilket jag aldrig riktigt lyckas med innan i längre perioder. Jag menar, i våras hade jag ett alarm som gick igång nio varje måndag och ändå somnade jag oftast om efteråt ...

Okej, det där kanske har mer att göra med att jag bodde hos mina föräldrar som lägger sig klockan tio varje kväll, men ändå. En fördel!

En annan grej är min motivation till löpning. Jag har aldrig varit såhär motiverad innan? Igår gick jag på riktigt ut och sprang klockan nio på kvällen efter att ha jobbat hela dagen när det var typ tjugo minusgrader ... och det var asnice??? What!? Alltså jag älskar löpning men inte ens jag kan låtsas som att det alltid är kul eller motiverande.

Men nu ... alltså jag antar att jag fortfarande är hög på det faktum att jag får gå, men det känns verkligen aldrig jobbit när jag ger mig ut. Det är inte ens så att jag hela tiden måste tänka "sluta gnäll tänk på tiden då du inte ens kunde gå" utan det bara ... går ändå.

Till sist har jag konstigt nog fått mindre behov av alone time? Jag jobbar mycket och träffar folk mycket av olika anledningar och normalt sett skulle jag aldrig klara av det utan ett behöva minst en dag eller två i veckan där jag inte pratade med någon. Jag räknade ut att förut gick jag EN MÅNAD utan en enda sån dag? WHAAAT!?!?!?! Uppenbarligen sånt som händer när man ligger på sina föräldrars soffa utan något att göra i tio veckor.

Såååå ... inget ont som inte har något gott med sig, då? Kanske. Men jag skulle nog inte rekommendera det som en lösning på de här problemen om någon annan har dem. Det finns nog hälsosammare sätt att ta hand om sina problem.

True story.

Review: Lando Calrissian and the Starcave of ThonBoka

Lando Calrissian and the Starcave of ThonBoka by L. Neil Smith
My rating: 3 of 5 stars

Den här får en stjärna mer än de första två böckerna. Allt jag störde mig på i dem är fortfarande här, men antingen har jag vant mig vid det, eller så hade den här någonting som de andra saknade.

Faktum är att den hade det. Många små plots och delar från de första två böckerna utforskades och förklarades i den här, vilket gjorde att den knöt ihop allting väldigt fint. Det enda som jag kände mig snuvad på var att få se Lando som en riktigt svindlare, istället för att bara få höra att han är en. Det hade kunnat förbättra alla tre böckerna.

Jaja. Vidare mot Han Solo adventures!

View all my reviews

True story.

Review: Lando Calrissian and the Flamewind of Oseon

Lando Calrissian and the Flamewind of Oseon by L. Neil Smith
My rating: 2 of 5 stars

Nä, den här var inte särskilt bra heller. Ploten var enklare än i den förra, men när vi fick veta vem som "låg bakom allt" förlorade jag all respekt jag haft för antagonisten. Hans plan var för komplicerad, hans hämnd för genomtänkt, och hans "tortyr genom wahtever" (att tvinga offret att återuppleva minnen som slutade väl fast nu gör de inte det) var inte en särskilt bra tortyrmetod.

En annan plot löstes på typ en sida i boken, om den löstes över huvud taget? Jag tror det kanske skulle hinta lite mot handlingen i nästa bok, men jag är inte säker.

View all my reviews

True story.

Review: Lando Calrissian and the Mindharp of Sharu

Lando Calrissian and the Mindharp of Sharu by L. Neil Smith
My rating: 2 of 5 stars

Naaaah.

Den försöker så himla mycket att vara typ "Indiana Joens in rymden" (komplett med ansiktenssmältning efter att en hett eftertraktade artefakt hittats), men det funkar inte. Det är för konstigt, speciellt emot slutet.

Den är inte heller särskilt välskriven och ploten är lite för komplicerad. Lando är ... jag vet inte. Jag fattar att han är mycket yngre än i filmen, men det känns ändå inte riktgt som han. Det bästa i boken var hans droidkompis, som var rolig när han inte var irriterande.

Jag tycker boken borde varit mer om hur Lando svindlar sig igenom rymden snarare än det här.

View all my reviews

True story.

December i bilder

Okej, vi är ganska långt in i januari, men det är aldrig för sent att sammanfatta en månad så here goes:

Naturhistoriska såg lite creepy ut när jag kom ut från jobbet en kväll.

Jag var sjuk så jag drack varm choklad och såg på julkalendern.

Och såg juliga filmer!

I ett desperat försök att bli frisk gjorde jag smoothies med linfrön och ingefära. Det fungerade, tror jag.

Köpte en tjusig t-shirt från Qwertee.

Det var dags för den årliga julfilmkvällen hemma hos min bror. Jag chillade med Sylvester.

Mimmi hade gjort frozen cheesecake med pepparkaka!!

Jag bakade lussebullar som blev rikigt bra. :D

Jag var TAGGAAD på nya Star Wars!

Butiken rensade ut sitt krosslager. Det här är en liten del av allt jag snodde åt mig ...

Tog båten till Djurgården för att gå på Skansen julmarknad med mamma och pappa. Det var mysigt.

Tillsammans med resten av Multicrew arrade jag Tomtarnas nördnatt. Det kom väldigt dåligt med publik men själva spelningen var jättebra. :D

Hade sovmorgon så jag och Bofur tog selfies innan jag orkat upp ur sängen.

Blev brutalt inkallad att jobba i butiken den sista dagen innan vi stängde för jul. Många som kom in och köpte sista minuten-klappar. Jag ritade en fin och julig BB-8 i kalendern.

Julafton bjöd inte på snö, men på en fantastiskt fin soluppgång.

I mellandagarna djurvaktade jag åt min bror och Mimmi. Sylvester är galet kelsjuk medan Messi håller sig lite på avstånd.

Det kom äntligen snö och någon hade byggt en snögubbe på vägen till jobbet. Tyvärr stod den på en parkering och blev överkörd någon dag senare.

Jag jobbade hårt i bokningen. Jättehårt. Verkligen.

Vi avslutade som vanligt året med ett filmmaraton, och 2015 var det dags för det ultimata Hobbit-maratonet! Det var ett väldigt bra avslut på året, måste jag säga.

True story.

Review: Star Wars, Episode VI: Return of the Jedi

Star Wars, Episode VI: Return of the Jedi by James Kahn
My rating: 5 of 5 stars

Den här boken är mycket bättre skriven än de andra! Det gör mig glad, för Jedins återkomst är min favoritfilm, så det är bra att den också är min favoritbok. James Kahn verkar ha bättre koll på karaktärerna, och ger dem egna röster: Luke är filosofisk och sentimental, Lando tänker i spelmetaforer, Han är lite mer vcuasl och så vidare. Det funkar.

Dessutom är den rolig, och jag log ofta när jag läste och skrattade till och med några gånger. Med det sagt, låt oss diskutera lite citat igen!

"I was killing your kind when being a Jedi meant something."

Jag önskar att vi sett mer av Jabba som gjorde det i prequelsen snarare än, ehh, vad han nu gjorde arr podracingen. (Notera: jag var tio när ep I kom ut. Jag ÄLSKADE podracingen)

Luke wanted to burn the villain. [...] Of course, his primary objective was to free his friends, whom he loved dearly; it was this concern that guided him now, abolve all else. but in the process, to free the universe of this ganster slug - this was a prospect that tinted Luke's purpose with an ever-so-slightly dark satisfaction.

Lukes flirtande med den mörka sidan är så välgjort i boken. Man ser liksom varför han frestas och man kan nästan se hur han skulle kunna gå över genom att gå lite för långt vid några tillfällen. Det är riktigt nära ibland, tycker jag.

[Leia is captured by Jabba.] But there were worse things, and in any case, this wouldn't last.

The worse things she knew well. Her standard of comparison was the night she'd been tortured by Darth Vader. She's been almost broken.

Jag älskar hur hon jämför att bli tillfångatagen av Jabba med att bli torterad av Vader. Hon ba "jag har varit med om värre saker, som typ den värsta natten i hela mitt liv som jag aldrig vill prata om igen" och inte typ "jaha, det var kul jag fick ha en schysst guldbikini på mig". Den där bikinin kommer aldrig definiera henne och det borde den aldrig göra heller.

Yet Leia's hold was not merely physical. She closed her eyes, closed out the pain in her hands, focused all of her life-force - and all it was able to channel - into squeezing the breath from the horried creature.

Leia använder Kraften för att döda Jabba. Dra åt helvete med din "vi vet inte om Leia har Kraften eller inte"-skit.

Yoda stood still smiling inside, his small green hand clutching his walking stick for support.

Yoda är grön nu, inte blå. Det är mer kontuinitet i Sweet Valley.

Ben continued his narrative. "When your father left, he didn't know your mother was pregnant. Your mother and I knew he would find out eventually, but we wanted to keep you both as safe as possible, for as long as possible. So I took you to live with my brother Owen, on Tatooine ... and your mother took Leia to live as the daughter of Senator Organa, on Alderaan."

!!! VÄNTA VA!? ÄR UNCLE OWEN OBI-WANS BROR????? ÄR HANS NAMN OWEN KENOBI???? HUR FATTADE LUKE ALDRIG HUR DET HÄNGE IHOP NÄR HAN VÄXTE UPP!?

Oh my gods, det här är liksom 5005050350050 gånger bättre än prequelsen, VARFÖÖÖÖR var inte det här storyn? Jag är så arg.

"Leia!" Luke and Han shouted together.

"Rahrhah!"

"Boo dEEdwee!"

"Your Highness!"

Av någon anledning är alla alienspråk utskrivna i den här, så här ser ni hur man säger Leia på wookiee och binärt droidspråk. Om ni undrade.

Jag orkar inte citera det, men när Han hittade Leia precis efter att Luke stuckit så har scenen ändrats på alla fel sätt. I filmen säger Leia typ "lämna mig ifred, jag vill inte prata om det" och Han ba "BUT YOU COULD TELL LUKE, IS THAT WHO YOU COULD TELL?" och sen går han för Leia sa just det, men han ändrar sig liksom och ber om ursäkt varpå Leia säger "Hold me" och så gör Han det. I boken blir Han skitsur när hon inte vill säga något och börjar skaka henne?!!?!?!?!?!?!??! Jag vet inte, hon kramar visserligen honom, men jag gillar det så mycket mer när Han är någon som lyssnar på henne och inte nån som blir jättearg och skakar henne? The fuck?!

[Paploo the ewok steals a bike from the stormtroopers to draw them off.] He was going farily low velocity for what the bike could do - but in Ewok-time, Paploo was absolutely dizzy with speed and extiement. It was terrifying; but he loved it. He would talk about this ride until the end of his life, and then his children would tell their children, and it would get faster with each generation.

Ewoks är bäst. Dra åt helvete om du inte håller med.

With a last, heartfelt smile, he whspiered, "I love you."

"I know," she answered simply.

Det funkar inte lika bra när Han aldrig sa det i boken innan, men det är ändå en amazing replik. Jag är glad att den är med.

Nu när jag är klar med Star Wars tror jag det är dags för The Lando Calrissian Adventures. :D De har jag aldrig läst, så det blir nog kul.

View all my reviews

True story.

Review: Star Wars, Episode V: The Empire Strikes Back

Star Wars, Episode V: The Empire Strikes Back by Donald F. Glut
My rating: 5 of 5 stars

Okej, låt oss vara ärliga, jag skulle inte ge den här boken fem stjärnor om det inte var Star Wars. Den är inte direkt välskriven. All tell, no show. Den ger inte direkt något djup till karaktärerna heller. Men hallå, det är Star Wars, så jag älskar den. Låt oss diskutera några citat!

"She began to laugh harder now. "I'd just as soon kiss a Wookiee."

"I can arrange that." He moved closer to her, and she looked radiant even in the cold light of the ice chamber. "Believe me, you could use a good kiss. You've been so busy giving orders, you've forgotten how to be a woman. If you'd have let go for a moment, I could have helped you. But it's too late now, sweetheart. Your big opportunity is flying out of here."

[...]

"You're as cold as this planet!"

"And you think you're the one to apply some heat?"

"Sure, if I were interested. But I don't think it'd be much fun."

Alltså oh my fucking gods, är inte det här det bästa exemplet på less is more som ni nånsin sett? Varför var de där sista replikerna nödvändiga? Det förstör en av de bästa scenerna i filmhistorien med lite casual sexism. Förlåt, men det här är så inte Han!? Han skriker "you could use a good kiss" och springer iväg för att han är skitsuuur över att Leia inte vill kyssa hono, inte för att hon inte är kvinnlig nog wtf???? Jag vet inte, jag har aldrig fått intrycket av att Han ser sig själv som gods gift to women (det är så fanon) och att Leia borde vara tacksam över att få honom. Som mest skämtar han om att han är snygg, men jag tvivlar på att han nånsin kom över den där "a princess and a guy like me"-grejer. Dra åt helvete med det här.

(Ja, Leia/Han-scener störde mig som fan i den här boken. Vänj er vid att jag klagar.)

[Leia falls into Hans arm while aboard the Millenium Falcon.]

"Why, Princess," he said, pleasantly surprised, "this is so sudden."

At that, she began to pull back. "Let go," she insisted, trying to move out of his arms. "I'm getting angry."

"Han saw the old familiar expression of arrogance beginning to return to her face. "You don't look angry," he lied.

"How do I look?"

"Beautiful," he answered truthfully, with an emotion that surprised him.

Leia felt suddenly, unexpectedly shy. Her cheeks flushed pink and, when she realized she was blushing, she averted her eyes. But she still did not really try to get free.

Han somehow couldn't let the tender moment last. "And excited," he had to add.

Leia became infuriated. once again the angry princess and haughty senator, she quickly moved away from him and drew herself up to her most regal bearing. "Sorry, Captain," she said, her cheeks now reddened in anger, "being held by you isn't enough to get me excited."

"Well, I hope you don't expect more," he grunted, angrier at himself than at her stinging words."

Återigen, UGH. Här är bra meta om den här scenen som den är i filmen, och efter att ha läst den stör den här biten mig ännu mer. SPECIELLT som Han säger "I hope you didn't expect more" i boken snarare än den fantastiska "sorry, sweetheart, I don't got time for anything else". Och varför skulle han förstöra allt med den där "and excited"-repliken? Alltså det är så uppenbart att han vill krama Leia och kyssa henne och allt är så romantiskt och så förstör han det utan anledning? Nej, jag köper det inte.

Long white hair was parted down the middle and hung down on either side of the blue-skinned head.

YODA ÄR FUCKING BLÅ.

[Leia and Han have their "dialogue before their first kiss, v similar to the movie except Han doesn't use Leia hurting herself as an excuse to take her hand, he just does it]

"Before she could finish, Han Solo drew her to him and felt her body tremble as he pressed his lips to hers."

Okej, jag klagar på detaljer, men jag gillar inte att han drar henne till sig. Jag gillar det bättre i filmen när de kysser varandra snarare än att jag får "this time she didn't resist" påpekat till mig. Och de avbröts inte av 3PO här vilket gör att de var tvungna att sluta kyssas själva och det blir konstigt. Jag gillar det inte.

Out of the darkness a light appeared - the blue flame of a just-ignited laser sword. In its illumination Luke saw the looming figure of Darth Vader raise his lighted weapon to attack, and then lunge.

Darth Vader har ett blått ljussvärd!!! Jag tror det är första gången i böckerna som färgen beskrivs på något ljussvärd, och det låter som att alla är blå. Var det planen från början?

"I love you," she said softly. "I couldn't tell you before, but it's true."

He smiled his familiar cocky smile. "Just remember that, because I'll be back."

Jag har hört att repliken var så här från början men jag har också hört - tror jag - att han skulle säga "I love you too". Jag vet historien bakom ändringen och jag kan inte föreställa mig att det var en lika känd replik om den varit som den tänkts från början. Det är gulligt, på sitt sätt, men inte lika episkt som "I know".

"No," Vader replied calmly. "I am your father."

Men vissa saker är exakt som i filmen och det är de bästa delarna. Hittills.

View all my reviews

True story.

Review: Star Wars, Episode IV: A New Hope

Star Wars, Episode IV: A New Hope by George Lucas
My rating: 5 of 5 stars

Okej, jag tänker inte skriva en seriös recension och diskutera de literära aspekterna av den här boken. Jag menar, det är Star Wars, vilket gör att den är fantastisk, och den är uppebarligen skriven av George Lucas, vilket gör att språket är ... inte fantastiskt men det fungerar (kom igen, det är skillnad på böcker och filmmanus, det är allt jag säger).

Jag tänkte bara diskutera några citat jag tyckte var intressanta av olika anledningar.

"[...] Still, even a duck has to be taught to swim."

"What's a duck?" Luke asked curiously.

Jag önskar verkligen att det här varit med i filmen och att det hade varit citatet Luke är så känd för (istället för Tosche-repliken). Det är så gulligt!! Det är så logiskt ockås, såklart har Luke aldrig sett en anka - han bor på en ökenplanet. Jag vill bara ha en scen där han umgås med en anka och tänker på gamle Ben.

"Your father's lightsaber," Kenobi told him. "At one time they were widely used. Still are, in certain galactic quarters."

Är det här en grej? Jag kan väldigt lite om Star Wars Extended Universe (förutom de här böckerna och en Young Jedi Knight-bok har jag inte läst några Star Wars-böcker), men jag trodde att bara jedis använder ljussvärd och jag trodde de mer eller mindre dött ut vid det här laget. Det är inte en replik från filmen, så ... jag vet inte vad jag ska tro. Jag antar att boken skrivits efter filmen, så Lucas måste verkligen velat att det här skulle vara sant.

"Fast ship? You mean you've never heard of the Millenium Falcon?"

Kenobi appeared amused. "Should I?"

"It's the ship that made the Kessel run in less than twelve standard timeparts!"

Hah! Det här har retconnats to hell and back, men uppenbarligen var det inte meningen att det skulle handla om en längd, utan om ett tidmått. Ändå är det så omständligt formulerat, "twelce standard timeparts!" och det är ännu konstigare när man tänker på att minuter, timmar, veckor och dagar nämns i resten av boken. Jag förutsätter att det finns NÅN sorts standardiserad tidmätning i galaxen (hur skulle annars veta när han skulle vänta sig att Han kom tillbaka - tre veckor kan betyda vad som helst i rymden), men den där repliken är ännu mer oförståelig utan parsecs ...

Oddly, Luke was thinking of a dog he had once owned [...].

Hundan är canon!!! Det gör mig så glad. Jag vet inte vad Luke skulle haft en hund för. Droider verkar lite som husdjur i Star Wars och det är ju inte som att de vallar får eller något på Tattooine, så vad ska de med en hund till. Jag tvivlar på att uncle Owen lät honom ha en bara för att det är kul?

"THX-1138, why aren't you at your post? THX-1138, do you copy?"

Jag älskar att den här repliken är exakt som i filmen ... förutom att numret på stormtroopern ändrats. We see what you did there, Lucas. We all do.

"Are you both safe?"

"For the moment, though I'm not sanguine at my old age. We're in the man hangar, across from the ship."

[...] He clicked off, smiling suddenly at Threepio's reference to his "old age". Sometimes the tall 'droid was more human than people.

3PO är så jävla jobbig ibland, men såna här saker gör det svårt att inte gilla honom. Han är så knäpp. Och ja, lägg märke till att det står 'droid och inte droid. Det står också 'puter på många ställen, vilket är ännu värre.

"I met your father once when I was just a boy, Luke. He was a great pilot. You'll do all right out there. If you've got half of your father's skill, you'll do a damn sight better than all right."

Det här sägs av en gammal pilot precis innan de ger sig av mot Dödsstjärnan. Så det verkar som att det är allmänt känt vem Anakin Skywalker var och vem hans son är. Men ingen vet att Anakin är Vader? Och hur passar Leia in i det hä r- vet folk vem pappan är men inte mamman? I ep 6 säger Leia att hon minns sin mamma så det verkar som att hon uppfostrat av henne åtminstone ett tag innan hon adopterades - hur kan det ha varit hemligt när Lukes släktskap inte är det? Eller är "Skywalker" ett så ovanligt namn att folk bara antar att Luke är Anakins son efter att ha hört namnet?

Jag tvivlar på att de frågorna kommer besvara, nånsin, men det är ändå intressant att se såna saker i boken. Som jag sa antar jag att boken skrevs efter filmen, så de förändringar som finns med måste ha varit sånt som Lucas verkligen trodde skulle vara viktigt senare, och han påstår ju att han planerat alla sex filmerna från början  ... något som jag alltid tvivlat på och alltid kommer göra.

View all my reviews

True story.

Äta mer veganskt

Jag har två nyårslöften som kanske är lite otydliga som jag kände att jag behövde förklara lite närmare. Det ena är "skaffa snygga naglar" vilket bara går ut på att behöver bli bättre på att ha nagellack. Jag tycker egentligen det är snyggt men det flagar ju efter fem sekunder när jag sätter på det, så nu ska jag försöka räkna ut hur man gör för att få det att sitta bättre. Och kanske vara lite mer kreativ med hur jag målar på det.

Det andra är "ät mer veganskt". Jag har alltid tänkt att det där med veganism är inte för mig, jag är vegetarian och jag är nöjd med det, och sen tänker jag fan inte mer på det. Eller ja, lakto-ovo-vegetarian då, men gränsen mellan full vegetarian och vegan är väl hårfin (en del säger att vegan är mer av en livsstil, vilket kanske stämmer ... i så fall är det väl mer vegetariskt jag ska äta men det låter ju superflummigt när jag varit vegetarian i över tio år).

Sen kom jävla Martin tillbaka till Stockholm nu i december och ba "jag är vegan" och jag ba WTF sist vi sågs åt du ju kött vad ÄR det här för skit!? Men nehej, uppenbarligen har han konverterat och även om han kunde dricka mjölk och så nu när så få visste hur det låg till blir jag ändå bitter över att han plötsligt blivit en mer moralisk människa än mig. "Men du har ju varit vegetarian mycket längre än mig, du har ju ett jättelångt försprång" sa Martin men det lyssnar ju inte jag på.

Grejen är att om man är vegetarian finns det egentligen inga bra anledningar till att inte vara vegan. Alla argument för att inte äta kött gäller ju typ för att inte äta ägg också, och mina egna argument är sånt jag hatar att höra från köttätare. Varför är "jag skulle aldrig kunna överleva utan ost" vettigt medan "jag skulle aldrig kunna överleva utan bacon" så töntigt att jag dör? Varför är det rimligt med "jag äter mjölk och ägg för det blir så jobbigt annars" en rimlig nivå av lathet men "jag äter fisk för det är så jobbigt annars" hyckleri? Det håller liksom inte i längden.

Jag hade kunnat lova att jag bli vegan den första januari och säkert hållit det också, men det hade blivit jobbigt. Det hade inte varit en fin grej som jag lovade för att göra världen bättre, utan det hade blivit något jag hatat, alldeles för mycket på en gång för någon som lever för mjölkprodukter. Typ. Så "ät mer veganskt" blir mitt löfte istället.

Jag tänker att jag ska testa mig fram för att se hur mycket av det jag äter idag som kan bli veganskt. Typ grädde jag använder i matlagning - varför skulle inte den kunna vara vegansk? Blir det godare med havremjölk i smoothies? Visst, det finns inte vegansk filmjölk och veganost är dyrt så de grejerna blir svårare att byta ut, men tanken i år är att jag ska TESTA. Vad är enkelt att byta ut, vad är svårt att byta ut, och vad visade sig vara lättare att ändra trots att det är svår? Och så vidare in absurdum.

Faktum är att studier visar att folk är mycket mer benägna att ta till sig budskapet "ska du inte äta mindre kött?" än "ska du inte bli vegan?" och jag är väl själv inget undantag. Vi får se om jag blivit vegan när året är över eller om jag bara minskat min mjölkkonsumtion något, men fan, kan mina föräldrar byta ut mjölken då ska väl jag klara det? Eller?

Om ni inte har några nyårslöften föreslår jag två stycken right here, right now: att gå mer på museum i och med att det är fri entré på alla statliga museum, samt att försöka äta mindre kött. Det tror jag de flesta av oss skulle må bra av.

True story.

Review: Bag of Bones

Bag of Bones by Stephen King
My rating: 3 of 5 stars

Inte en av Kings bästa. Den är vääääldigt ojämnt, vilket är störande, för det betyder att när den är bra så är den riktigt riktigt bra, men när den inte är den så är den ... bla, liksom. Den gjorde liksom inget för mig under de delarna.

Den början riktigt segt. Fråga mig inte ens vad som händer de första 100 sidorna, för jag vet inte, förutom att vi fick lite bakgrund till hur frun dog, resten var så fullt av drömsekvenser och sån skit och jag hatar verkligen drömsekvenser. Jag skumläser dem, vilket gör att jag hade svårt för att hänga med, för de var ganska viktiga.

Men ändå, jag fattade liksom aldrig vart ploten var på väg, vilket jag gillade. Jag satt hela tiden och ba "men det är ju jättemånga sidor kvar, vad ska hända?", även lyckades boken pågå i 520 sidor utan att den kändes för lång (förutom drömsekvenserna, förstås).

Jag gillade att slutet inte var jättekonstigt eller dåligt heller, som det ibland är i Kings böcker. Det levererade vad boken byggt upp till under hela romanen, istället för att det skulle komma någon konstig twist som bara inte passade in.

Fast de sista sidorna var lite konstiga: om hur huvudpersonen kände för alla brutala dödsfall han skrivit om i sina böcker, efter att han nu stött på våldsamma dödsfall i verkliga livet. Jag vet inte (spoilers nu!), men det kändes konstigt att klaga på hur hemskt det är att skriva detaljerade och grafiska dödsscener efter att vi just fått en lång och detaljerad beskrivning av våldtäkten och mordet på en svart kvinna där texten var full av slurs. Jag förstår att karaktären kanske inte är en reflektion av författaren, men å andra sidan ...

View all my reviews

True story.

2015/2016

Läsåret 2015 var inte riktigt lika bra som det 2014, men det var ändå bättre än många andra år. Det var roligt att läsa, men jag älskade det kanske inte fullt lika mycket som jag gjorde 2014. Mest under andra halvan av året tror jag, vilket kanske hade en del med den brutna fotleden att göra. Jag skyller allt drygt från 2015 på den tror jag nog.

Jag läste i alla fall 113 böcker, tio mindre än förra året, och nu tänker jag att vi kan titta lite på hur jag läste.

Här kan vi se de mest lästa författarna för mig! Inte särskilt förvånande toppas listan av Stephen King. Ska vi snacka antalet lästa sidor skulle han ligga långt före konkurrenterna, speciellt Alexander McCall Smith med sina mkt korta böcker. Annars var jag visst inte så inne på långa serie det här året, utan mest trilogier eller liknande.

Och som vanligt är det mest young adult och fantasy jag läser. Förra året var det mer fantasy och betydligt mindre YA, men i år har nästan all fantasy jag läst också varit YA, och dessutom har jag haft svårt att hitta fantasyböcker som verkat intressanta. Finished-in-a-day var 19 i år, jämfört med 2014s 25.

Precis som förra året är det mest böcker som fått fyra stjärnor. Ärligt talat verkar kvalitén på böckerna från i år och förra året har legat på ungefär samma nivå.

Den längsta boken jag läste i år var Stephen Kings It, med sina 1100 sidor.

Här har det dock ändrats en del! Jag har läst betydligt mer av kvinnor än av män, vilket måste vara första året nånsin. Hurra! Det var inte ens medvetet, utan bara en logisk konsekvens av böckerna jag läst. Trots att jag läste tio böcker färre i år så har jag läste FLER nya böcker, 103 mot förra årets 99. Däremot har jag läst färre nya författare än förra året, och färre böcker på engelska. Ändå tycker jag att jag ligger på en ganska bra nivå om man jämför engelska och svenska, så det gör inte så mkt att det blev mindre.

Det gick  dåligt som fan med årets nyårslöften. Jag sprang inte så mycket som planerat (PGA FOTLEDEN), glömde helt bort att jag lovat att läsa HOME-böckerna (för tjugotusende gången) och kom mig aldrig riktigt för att läsa en bok på tyska. Den borde jag iofs klarat, men jag var för lat där på slutet av året.

Däremot gick det bra med skrivandet! Jag skrev över tio noveller och avslutade ett längre skrivprojekt, förutom NaNo. Sen blev det mycket redigerande också, även om det ibland är svårt att veta när man är "klar" med det. Det enda projekt jag egentligen övergav var det jag skrev under Camp NaNo i april: tanken var att fortsätta i juli, men projektet var ärligt talat jättetråkigt så det kändes inte värt att fortsätta med skiten.

I år blir det såklart lite nya nyårslöften. Jag har läst att det inte ska vara löften som man kommer på för att man *måste* på tolvslaget, utan det ska vara typ saker man tänkt igenom en längre tid. Jag har ett sånt som riktigt kvalificerar in där, och jag tänkte skriva något längre inlägg om det senare.

Årets löften är alltså:

• Läsa 100 böcker
• Läsa en bok på tyska
• Springa 50 mil
• Springa milen utan att stanna
• Skriva en novell i månaden (förutom i november)
• Ägna mig åt något skrivprojekt varje dag
• Skicka De Döda Bits Inte till förlag
• Äta mer veganskt
• Skaffa snygga naglar
• Klara något på The Bucket List

Det kommer säkert gå åt helvete som vanligt, men det är roligt att försöka utmana sig iaf, tycker jag.

True story.