Nu trillade den sista refuseringen från första utskicksomgången ner i brevlådan (eftersom ett av förlagen har rykte om sig att aldrig svara, så jag tolkar tystnaden som nej). Bokstavligt talat! De skickade nämligen ut det via snigelpost och inte epost. Okej att de ville ha manuset på papper, men jag är ändå förvånad över att de skickar fysisk post till en. Och så var det underskrivet, vilket var en nice touch.
Dessutom behövde jag inte skriva ut det utan kunde sätta upp det på min refuseringsspik på en gång, mycket smidigt!
Jaja, jag har ju redan skickat ut till ett gäng nya förlag så det är inte mycket att göra åt saken. Jag börjar bli mer och mer skeptiskt inställd till att någon kommer ge ut mitt manus (oh my gods, varför har jag lagt in sci-fi-element och dinosaurier i en urban fantasy-berättelse? Är jag dum i huvet?), men samtidigt är jag inte den ger upp heller, såattehh, det är bara att fortsätta ett tag till, tills tillräckligt många har tackat nej och man kan gå vidare.
Wow, nu lät det som att den här refuseringen gjort mig bitter. It has not. Jag tycker ändå det är fett kul att hålla på och skicka ut manuset, att refuseringarna är ett hårt bevis på att jag paid my dues, och att man alltid lär sig någonting av det man gör. Jag börjar bara bli lite skeptisk, kanske mest för att inte bli så besviken om manuset aldrig blir antaget.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar