söndag 12 oktober 2014

I tell you, I'm not a patient (wo)man

Alltså okej, jag hatar fan att vänta. Well, let's be real, vem fan gör inte det? Finns det någon som ba "näe, lite plågsam väntan tycker jag om, det är bra för själen". Det enda som är nice att vänta på är julafton, för när man blir äldre är ens förväntningar på julafton fan så mycket bättre än själva grejen. Men det är ett undantag. Och besides the point.

Sen jag skickade in mitt manus till fem förlag för fem månader sedan har det fan varit en konstant plågsam väntan. Mer eller mindre: det blev värre när, efter ungefär en månad, jag började få svar från några förlag, och fick ett varannan vecka under en period. Varje refusering påminde en bara om hur mycket man ville få ett positivt besked, och varje påminnelse gjorde att jag inte kunde sluta tänka på det. Jag jobbade dessutom med att måla hela sommaren, utan sällskap - jag hade väldigt mycket tid att tänka.

Sen efter de första tre beskeden har jag inte hört något. Ett förlag har jag förstått tenderar att inte höra av sig om de menar nej, vilket ju är tråkigt. Det andra kan dröja långt över att halvår innan de svarar, och enligt rykten jag hörde through the grapewine har de nyligen flyttat och ligger långt efter i manushanteringen. Well, de kan vänta ett år med att svara så länge jag får ett ja i slutändan, meeeen det vore kanske dumt att hänga upp sig på det.

Så ikväll hade jag tänkt skicka ut manuset till några fler förlag.

Förra gången såg jag verkligen fram emot det. Jag skulle skicka ut ett fysiskt manus först, hade spikat dagen då det skulle skrivas ut någon vecka i förväg, och dagarna innan när manuset kändes klart kunde jag inte bärga mig tills jag fick skicka iväg det. Så är det inte nu. De senaste månaderna har jag inte obsessat över mitt utskickade manus varenda vaken timme, och det har ärligt talat varit rätt skönt. Tänkt att det kommer ett svar när det kommer liksom. Nu ska här skickas ut igen och det kan ju bara innebära en sak: den plågsamma väntan återkommer.

Oh well. Som man brukar säga:


Allt jag kan säga som svar är: bring it.

True story.

Inga kommentarer: