måndag 30 november 2009

Vuxenpoäng - the game

Jag och Trams sa åt oss själva igår kväll att idag var det dags att bli vuxna och mogna personer. Det gick inte så bra, så det slutade med att vi insåg att det bästa sättet vore ju att börja räkna vuxenpoäng. Den som har mest vuxenpoäng i slutet av veckan vinner, och den som vunnit flest veckor när vi ses nästa gång får Ben & Jerry's. Vi har inga planer på att bli vuxna om vi inte får en belöning, liksom.

Vad ger vuxenpoäng då? undrar ni. Det var det jag hade tänkt skriva ner här, samt lite regler och sånt.

Poäng
  • Bra sovvanor: 3 poäng¹

  • Gå på föreläsning: 1 poäng

  • Äta tre mål mat om dagen: 1 poäng²

  • Göra skolarbete: 1 poäng

  • Stanna en hel dag i sängen: -1 poäng³

  • Sista minuten-plugg: -2 poäng*

  • Pengar kvar i slutet av månaden: 2 poäng
¹ Räknas som att gå och lägga sig i tid och få ordentligt med sömn minst tre nätter i rad
² Varje måltid som man själv tillagat ger en poäng här
³ Definieras som en dag då inga riktiga kläder varit närvarande, och man inte lämnat huset/lägenheten. Gör man något av dem gills det inte.
* Att välja att inte plugga för att slippa två minuspoäng resulterar dock i 5 minuspoäng.

Well, vi vill egentligen ha lite fler grejer, så om ni har några bra saker man kan få vuxenpoäng för - hojta till!

True story.

lördag 28 november 2009

Jag skulle ju lika gärna kunna se Star Wars, förstås

Nu ser jag Eragon. Jag har fortfarande inte läst de böckerna, så jag kanske ska tanka dem på e-bok och ta tag i dem. Ja, jag minns den gamla goda tiden när Eragon var den sämsta skit man kunde tänka sig i bokväg. Det är fan Nobelprisvärdig litteratur om man jämför med Twilight.

Fast filmen har ju Jeremy Irons, och den snygga killen som spelar Han Solo. Och jag menar inte riktiga Han Solo, jag menar Eragons version av Han Solo (för att citera en recent: "there is no need in saying it's a rip-off of Star Wars. It's like saying it's in color"). Dessutom är jag in the mood för lite high fantasy med drakar, så det här är ju perfekt.

LOL, de har till och med en Biggs som lallar runt här. Det är så mycket Star Wars att ibland tror jag att det var jag som skrev Eragon, och sen glömde bort det. Fast jag vet ju att det inte var så. Men ändå.

Förut idag såg jag The Truman Show (eftersom jag såg slutet på Edtv igår)... mkt bra film förstås. Genom Wikipedia-artikeln om Truman Show hittade jag en ännu mer spännande artikel om Joe Schmo Show. Sjukt kul!!! Så jag tänkte att jag skulle titta på den på YouTube (säsong två finns upplagt, förutom större delen av första avsnittet).

Det finns en viss chans att jag får panik på "om ni undrar så presenteras filmen av Lidl"-typerna som man måste stå ut med när man ser på film på TV4. Jag sitter seriöst beredd med fjärren när det börjar närma sig reklampaus, för jag klarar inte av att höra de där bajsnödiga rösterna. De är så vidriga att det nästan inte är värt att se film på fyran liksom.

OCH DET ÄR TAMIGFAN JOHN MALKOVICH SOM ÄR THE BAD GUY. Jag tyckte väl mig känna igen hans karaktäriskt skitdåliga skådespelande. Vad är the deal med honom egentligen? Ska han vara bra eller nåt? För jag ser inte det (jag tolerar honom bara för att han råkar vara med i en av mina favoritfilmer - också starring Jeremy Irons).

Jaja, draken är i alla fall söt. :D

True story.

fredag 27 november 2009

Wiiiiiiiiiiiii

Jag vill ha en sån här sooo bad just nu. Jag har velat ha en Wii aslänge, och sen fick jag ett mail från Discshop tror jag det var som upplyste mig om att det finns en limited black edition, och på det viset är jag ju lite som Batman ("does it come in black?"), så jag måste ha en. Jag försöker övertala min bror om att splitta den med mig, jag har ju pengarna jag la undan till Buffy-boxen som jag lika gärna kan använda till den. Och så kan Acksäll och jag skita i att köpa julklappar till varandra och ha den där istället.

Annars är jag i slutspurten på NaNo. Om 900 ord har jag nått 50k, och sen får vi se om jag lyckas avsluta hela berättelsen ikväll eller om jag ska göra det imorgon. Jag skulle säkert kunna nå 60k om jag verkligen ville, men jag har inte story nog för det och jag pallar inte riktigt komma på ett litet men värdelöst sidequest när jag redan haft så många såna. Så det får bli 60k nästa år istället.

Nu ser jag Idol och hatar Peter Jihde som vanligt. Det sitter några muppar längst fram med en banner som det står hans namn på, det tycker jag är sjukt upprörande. De grabbarna måste tagga ner lite. Och nu såg jag att Erik har en tröja som det står Joker på, så nu ligger väl Hanna och dör av fangirlighet i en soffa någonstans...

True story.

onsdag 25 november 2009

Sjuk

Nu har jag varit sjuk sen i söndags. Det suger. Jag fick ge upp min dröm om att skriva 60k till NaNo och är nere på de vanliga 50k. Det värsta med det är att jag har sparat de bästa storylinesen till de sista 20k jag skulle skriva, och nu kommer det bli skitdåligt för jag ska bajsa in allt det på 10k. Blää.

Och så har jag lagt ut hemsidan till årets julkalender. Yaay me!

True story.

fredag 20 november 2009

Håll käften, Peter Jihde

"Grattis SVT, ni är med i Sveriges största musiktävling."

1. Jag hatar Peter Jihde, han är så jävla löjlig. Stackars Erik som behövde rädda sig där.

2. Jag tror SVT klarat sig ändå med tanke på att de har Sveriges bästa musiktävling Melodifestivalen. Det säger väl en del att man kan gå från Idol till Mello, men jag tvivlar på att någon skulle gå från Mello till Idol.

3. Actually har det där stört mig så länge att jag var tvungen att kolla upp det. Doobidoo och Här är ditt liv (samt en fotbollsmatch) slog Idol i tittarsiffror förra månaden. Och finalen i Melodifestivalen hade betydligt mer tittarsiffror än vad Idol-finalen förra året hade, så NÄR ska Peter Jihde sluta tjafsa om "Sveriges största musiktävling" och acceptera att det inte är så. Doobidoo slår er för helvete! Står de och säger att de är Sveriges största musiktävling, eller? Nej, för de vet att det inte är sant.

4. Gud, jag borde sluta titta på TV4.

True story.

onsdag 18 november 2009

Vad är grejen med TV-reklam?

Vad är grejen...

...med Judith och Judith? "En genomsnittlig fil väger idag mer än vad den gjorde för fem år sen". Ska den reklamen vara ironisk eller nåt och jag missar det eller? För hon svarar ju inte direkt på frågan, och vad fan är en genomsnittlig fil!?!??!? Om något så blir väl filerna mindre och mindre ju mer avancerad tekniken blir? Jag stör mig.

...med hårvårdsproduktsreklam? "Som modell måste du gå till jobbet även när du har en dålig hårdag." Näää??? Fy fan vad hårt. Själv slipper jag alltid lämna huset när mitt hår är som ett kråkbo, precis som alla andra normala människor. De där modellerna har det inte lätt!

...med hårvårdsproduktsreklam del två? "Jag har utvecklat ett tre stegsprogram. Tvätta håret med schampoo och balsam, mousse, och sen hårspray." WOW! Vad revolutionernade! Seriöst, ska man tvätta håret och sen ha i mousse och hårspray? Måste de göra en fucking reklamfilm om något så obvious som tvätta håret, sen styla!?

...med reklam som får mig att vilja dricka alkohol? Captain Morgan-reklamerna är så bra så jag vill dricka det, även om det smakar skit. Min syster var på en fotbollsmatch nyligen, och när en av spelarna gjorde mål så ställde han sig i den posen. Det är klockrent.

True story.

tisdag 17 november 2009

You cast the spell so break it!

Idag vandrade jag omkring och tänkte på Harry Potter samtidigt som Rainbows fantastiska låt "Since you've been gone" ploppade upp i min MP3 (låten från den där asbra Lotto-reklamen, ni vet!), varpå det slog mig att jag vill att Deathly Hallows-filmerna ska ha premiär enbart för att kunna göra en Humlesnurr/Grindelwald-video till den låten. Det vore så klockrent! Could I be wrong, but since you've been gone, you cast the spell so break it. Perfekt.

Sen fortsatte jag tänka på Humlesnurr (vilket är helt normalt för mig, han är en tänkvärd karaktär) och framför allt debatten Richard Harris/Michael Gambon. Jag har aldrig gillat Richard Harris som Humlesnurr, jag tycker att han var waaay too seg för att vara honom. Inte ens back in the day när han dog hade jag en sån där "RIP Richard Harris, the man who was our Dumbledore"-text på mitt info på Hoggy, för han var aldrig min Dumbledore. Michael Gambon är bättre, speciellt i senaste filmen.

Men jag läste på Wikipedia att sir Ian McKellen blev erbjuden rollen (like, DUH!), men att han inte tyckte det var rätt att han tagit över eftersom Richard Harris vid ett tillfälle kallat McKellen för en "dreadful" skådespelare. !!??!?!?!?!? Richard Harris din jävla fitta, inser du vad du gjort!? Det är ditt fel att vi inte fick Ian McKellen som Dumbledore - vilket är typ definitionen av awesome!!! Spela roll att han redan spelat en episk trollkarl, det är inget fel med att fortsätta göra det man är bra på!

Usch, det här gör mig verkligen upprörd. Bob, how dare you!? liksom. Alla som ogillar Michael Gambon borde vara minst lika upprörda med tanke på att de kunde sluppit honom om det inte vore för ett helt befängt uttalande från the man who was some peoples Dumbledore. Ischlo-pischlo, som Kenny skulle säga!

True story.

måndag 16 november 2009

Lite vuxen idag

Idag tog jag ett vuxet beslut och ringde och sänkte mina autogiron. Det var vuxet eftersom jag kände mig tvungen att sluta leva i förnekelse och inse att jag inte har råd att ge så mycket pengar. Hittills har jag skänkt 375 kronor i månaden till fem olika organisationer, men nu ger jag bara 175 eller 150 (beroende på om jag kan sänka till 25 kronor i månaden hos Cooperation utan gränser, de har inte hört av sig). Det känns som att den summan kan jag faktiskt avvara utan att det blir jobbigt som det varit hittills. Och krisar det kan jag sänka ännu mer för jag behöll ändå Greenpeace och WWF till 50 kronor i månaden (för jag gillar dem mest!).

Annars har jag inte varit jättevuxen idag. Jag spederade typ hela dagen med att plugga matte och fysik och när jag var klar med det la jag mig och dog och såg på första avsnittet av Glee. Det var jättedåligt, men nästan så dåligt att det blev bra, så jag ska nog fortsätta titta. Nu när Lyxfällan inte går längre måste jag ju ersätta min torsdagsunderhållning med någonting.

Dagens problem är när jag ska ha tid att färga håret igen. Det ser inte så bra ut nu, utväxten är lite för lång liksom, så jag borde verkligen färga om det nu. Om jag inte gör det kommer jag göra det i början av december om då kommer det vara halvfult över jul och nyår, och jag vill ju vara snygg då. Ja, hej i-landsproblem! Varför finns det inte blondspray fast för svart hår? Blondspray är ju det bästa som finns nästan.

Nu måste jag fokusera på min NaNo. Eftersom jag chillat hela dagen så låter jag mina karaktärer göra det också. De förtjänar det, deras senaste dygn blev de jagade av tigrar och var tvungna att slåss mot zombies. Och en av dem fick agera mänsklig murbräcka. De har det inte lätt!

True story.

fredag 13 november 2009

Hatprojekt

Jag har börjat tänka att jag borde skaffa mig ett hatprojekt. Jag hatar ju ganska mycket, eller i alla fall så slänger jag mig med det ordet ganska ofta, så jag känner att det vore passande. Dessutom gillar jag att inbilla mig att jag är rolig, och hat och humor är väl de två viktigaste grejerna för ett hatprojekt.

Ett hatprojekt är för de som inte vet motsatsen till ett, eh, vanligt projekt kan man säga. I stället för att t ex skriva en berättelse för att man älskar idén man har så gör man det för att man tycker den är så fantastiskt dålig att den bara måste göras bättre, eller drivas med.

Till exempel filmen Starship Troopers är ett hatprojekt, skaparna av den tyckte att boken den är baserad på var så fantastiskt dålig att de var tvungna att göra en bra film av det. Andra exempel på hatprojekt är Milows version av låten Ayo technology (som han gjorde för att visa hur bisarrt dåligt originalet var) och Twilight-filmen (som jag hört av folk som sett den antagligen gjorts av folk som hatar boken).

Jag vet inte vad jag ska ha för hatprojekt dock. Det måste vara något bra, och antagligen något som innebär att jag får skriva annars blir det ju inte av. Och bra som sagt, för annars kommer det bara sluta med att jag skriver Twilight-fanfiction och det vore så himla jobbigt.

True story.

torsdag 12 november 2009

En zombiefilm om Obama vore nice

Igår läste jag äntligen ut Min far hade en dröm. Den är asbra för er som undrar, inte bara för att det är Obama utan för att det är en bra bok. Så jag rekommenderar den starkt. Men jag tänker inte ljuga för er. Den blir otroligt mycket mer underhållande när man sitter där med facit i hand och vet att han faktiskt blev president sen. Alla neggon som tycker att han ska ge upp och acceptera fakta blir sååå mycket roligare då, speciellt när Obama själv knappast kan ha anat hur det skulle gå (den skrev 95 eller 94 liksom). Sjukt underhållande.

Något annat som var sjukt underhållande fast på ett helt annat sätt är ju Zombieland som jag, Matilda och Elin såg idag. Den var precis lika rolig som man trodde. Och sjukt äcklig förstås. Men det vägdes upp av sånt där underbart övervåld på slutet. Jag gillar filmvåld där man hatar de som dör så mycket (funkar bäst på nazis och zombier och dylikt) att när det väl blir en masslakt sitter man bara där medan adrenalinet pumpar och man vill ha mer, mer, mer. Filmvåld är bra helt enkelt.

För övrigt kan jag inte bestämma mig om 2012... å ena sidan specialeffektsbaserad katastroffilm... å andra sidan mayaindianer och Danny Glover som USAs president!!!! Katastrofal awesomness eller nåt...

Det var nog det jag hade att säga idag. Jag har börjat på The Shakespeare Secret också som jag velat läsa aslänge, och det var inte förrän tjugo sidor in som jag insåg att den var skriven av en brud. Detta hade inte stört mig om det inte vore för det faktum att det står "J.L" på framsidan, på samma sätt som Rowling var tvungen att kalla sig "J.K" för att folk inte skulle veta att det var en kvinna som skrev och bli otaggad på den. DET ÄR 2000-TALET PEOPLE! Jag tror vi har varit medveten om ganska så länge att den litterära genen inte sitter på den smått värdelösa y-kromosomen, så varför måste folk dölja att de är kvinnor för att bli lästa? Fan vad trött jag blir alltså.

True story.

onsdag 11 november 2009

Dolph

Nu har jag varit duktig och anmält mig till de två tentor jag har som kräver anmälning. Känns helt sjukt konstigt att behöva anmäla sig till prov, efter att man gjort allt för att övertala lärarna att få slippa dem under flera år. Över huvud taget skrämmer mängden proven mig nu, med tanke på att vi knappt hade prov alls under trean i gymnasiet. Det sista var minns var det muntliga vi hade på Kreta som gick skitdåligt, och ändå på något vänster resulterade i MVG. Good times.

I övrigt har jag varit mkt lycklig över årets val till programledare för Mello hela dagen idag. Förutom Christina Meltzer förstås (fast hon sa en del roliga grejer i tidningen så om hon håller sig till stand-upiga skämt och inte spelar olika roller kanske hon är kul). Men Måns, är ju såklart nice, och Dolph Lundgren är ASNIIIICE. Dolph Lundgren kombinerar de två bästa egenskaperna hos en man: muskler och intelligens (mamma hade idag fått försvara honom mot en på sitt jobb som trodde att han var en vanlig Hollywood-bimbo. Vanliga Hollywood-bimbos har inte gått på KTH och har en masters degree i chemical engineering.). Det gör mig förstås överlycklig.

Nu upptäckte jag att han och hans fru gifte sig på min födelsedag. Eller snarare min femte födelsedag. Gud, nu ser jag fram emot The Expandables ännu mer. Det kommer bli nästa års film typ. Och jag ger mig fan på att den inte kommer gå på bio på Sverige...

Jag gissar att ingen förutom jag och min mamma kommer läsa det här inlägget, men det skiter jag i. :D Happy happy fangirl!

True story.

måndag 9 november 2009

Trött nu igen

Mitt schema för fysiken är godsmackingly glourious. Måndagar och tisdagar har jag föreläsning 8.15 - 10.00, och sen räknestuga till tolv (och jag som känner mig själv vet att jag inte kommer gå på den särskilt ofta). Fredagar däremot har jag föreläsning 13.15 - 15.00, bara för att det är sååå roligt med tidiga måndagar och sena fredagar. Underbart liksom.

Idag när jag kom hem efter en hård dag i skolan och ett ganska misslyckat gympass (eller åtminstone inte asbra pass) var jag hur pigg som helst. Jag lallade omkring och städade undan grejerna som låg på hela mitt golv, diskade, fixade mat med världens energi, men sen så fort jag satte mig för att göra läxorna blev jag dödstrött och det har hållit i sig sen dess. Underbart.

Nu glömde jag helt bort att jag höll på att skriva här. NaNo-skrivandet går inte bra alls, jag har bara skrivit 500 ord idag och det var de jag egentligen skulle ha skrivit igår. Men jag ska skärpa till mig nu, kom ju på värsta bra ploten förut.

True story.

måndag 2 november 2009

I will miss the train ride in (eller nästan iaf)

Okej, jag kan erkänna på en gång: jag borde förstås vetat bättre. Det var en risk jag tog, men just då var jag övertygad om att det var värt. Det var värt det. Det finns ingenting ovärt med att åka till Chriss, någonsin, så den delen hade jag förstås helt rätt om.

Det var den andra delen av planen som failade. Självklart kan det skyllas på att jag, när jag bokade biljetterna, inte gått på universitetet tillräckligt länge för att veta hur jobbigt två prov på en vecka skulle visa sig vara (det fixade man ju lätt på gymnasiet, eller hur?). Dessutom trodde jag att jag skulle ha fyra dagar mellan prov ett och prov två, och jag hade ingen aning om att jag skulle skippa fullt så många föreläsningar som jag gjorde.

Det hindrar dock inte det faktum att jag borde vetat bättre än att boka ett tåg som skulle ha mig i Stockholm 23.44 dagen innan jag skulle ha ett prov. Men hur skulle jag kunnat veta att tåget skulle vara en och en halv timme sent när det väl kom till Hässlehåla? It's not like I plan these things. Och gud vet vad klockan kommer vara när jag väl kommer hem.

Nu är ett sånt där tillfälle där en mycket ovanlig del av min obotliga optimism visar sig. Jag menar, jag är arg på SJ och deras förmåga att fucka upp de mest simpla ting, men jag har redan made peace med det faktum att jag inte kommer orka göra något prov imorgon så jag kan inte annat än garva åt hela situationen. Eller hånle lite, man framstår som lite galen om man sitter och garvar högt på ett tåg sådär.

True story.