Fy fan vilken kväll. Dagen var hur nice som helst, jag satt i den lätt bästa delen av vår trädgård större delen av dagen och läste Silmarillion och Harry Potter 4, och, åh, vad det kändes bra bara. Det kändes som äkta sommar liksom, och jag älskar det faktum att det är kul att läsa igen. Silmarillion är sjukt bra också, jag tar tillbaka allt dåligt jag någonsin sagt om den.
Sen brände jag mig lite, och det var väl inte så bra, men det svider inte (jag tror det är tack vare mitt body butter, men jag vet inte) så det är okej. Det var när jag kom till jobbet som det blev drygt. Vi började med en ny undersökning idag, om folks livsåskådning, beställd av Uppsala Universitet, vilket är skitintressant och alla har sett fram emot den aslänge. Men fick jag göra den? Neeej, eftersom jag gjorde så bra ifrån mig på den gamla fick jag göra ett ryck där eftersom det saknades 30 intervjuer där. Visst är det kul att de tycker jag är bra, men jag vill verkligen börja på den andra undersökningen!
Men jag härdade ut och tänkte att det är åtminstone Hell's Kitchen ikväll. Hoppade ner i tunnelbanan och någonting är konstigt där. Den går egentligen fem över nio, vilket är perfekt för då har man sex minuter att ta sig från tunnelbanan till tåget när man är framme. Nu var tåget dock fyra minuter sent. Två minuter mellan tunnelbanan och tåget!? No way.
Och så dör MP3-jäveln. Inte nog med att man ska behöva vänta en halvtimme extra, det ska ske utan musik också? OH HELL NO. Det är vid sådana här tillfällen jag förvandlar mig till
Super-Ell, och på något mirakulöst vis tog jag tunnelbanan-tåget-sträckan på mindre än en minut. Jag trodde inte det var fysiskt möjligt alltså, men det gick.
Så nu sitter jag och njuter av mitt hjältemål bestående av en skål flingor och tittar på Gordon som verkligen måste sätta igång med skrikandet snart. Han är skyldig mig det efter att jag sprang så fort. Wooooohooo!
That's enough of that shit.
Sen brände jag mig lite, och det var väl inte så bra, men det svider inte (jag tror det är tack vare mitt body butter, men jag vet inte) så det är okej. Det var när jag kom till jobbet som det blev drygt. Vi började med en ny undersökning idag, om folks livsåskådning, beställd av Uppsala Universitet, vilket är skitintressant och alla har sett fram emot den aslänge. Men fick jag göra den? Neeej, eftersom jag gjorde så bra ifrån mig på den gamla fick jag göra ett ryck där eftersom det saknades 30 intervjuer där. Visst är det kul att de tycker jag är bra, men jag vill verkligen börja på den andra undersökningen!
Men jag härdade ut och tänkte att det är åtminstone Hell's Kitchen ikväll. Hoppade ner i tunnelbanan och någonting är konstigt där. Den går egentligen fem över nio, vilket är perfekt för då har man sex minuter att ta sig från tunnelbanan till tåget när man är framme. Nu var tåget dock fyra minuter sent. Två minuter mellan tunnelbanan och tåget!? No way.
Och så dör MP3-jäveln. Inte nog med att man ska behöva vänta en halvtimme extra, det ska ske utan musik också? OH HELL NO. Det är vid sådana här tillfällen jag förvandlar mig till
Super-Ell, och på något mirakulöst vis tog jag tunnelbanan-tåget-sträckan på mindre än en minut. Jag trodde inte det var fysiskt möjligt alltså, men det gick.
Så nu sitter jag och njuter av mitt hjältemål bestående av en skål flingor och tittar på Gordon som verkligen måste sätta igång med skrikandet snart. Han är skyldig mig det efter att jag sprang så fort. Wooooohooo!
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar