Nu sitter jag och gråter av lycka faktiskt. Min allra första favoritförfattare heter Michael Coleman och skriver ungdomsböcker, och hans mest kända serie är den fantastiska Internetdetektiverna-serien som jag älskade som liten och som antagligen spelade en stor roll i min önskan att ge mig ut på internet. Jag kan fortfarande läsa dem och uppskatta dem trots att jag läste dem första gången i typ tvåan, för jag har läst dem så många gånger och jag känner verkligen karaktärerna.
Så för typ ett år sen hittade jag hans hemsida och lyckades hitta en e-post-adress till honom, och bestämde mig för att skriva ett fanmail. Så jag gjorde det, jag skickade det, och that was it trodde jag. Ett tag väntade jag på svar, men till sist gav jag upp. Han är rätt gammal nu, typ 63 eller något, så jag antog att han, jag vet inte, slutat kolla mailen eller något.
MEN IDAG FICK JAG ETT SVAR. Det är snart ett år sen jag skickade det (1 februari 2008 står det på svaret), men det gör ingenting att det tog tid för det är ändå helt fantastiskt. De här böckerna var liksom vad jag drömde om när jag var liten, att träffa kompisar via internet, och jag har gjort det nu, och jag har sagt det till Coleman, och han svarat... det är så fint bara!
"Ell, let me finish by wishing you every joy in life. If you want to be a writer, go for it. I didn’t write my first book until I was 46; I was in my 50’s when the Internet Detectives were published. You have years ahead of you. And I look forward to the day when I will be writing a fan e-mail to you."
Happy happy! Imorgon ska jag gå upp på vinden och hämta ner böckerna och läsa om dem. Jag tror till och med jag har alla nu.
That's enough of that insanely awesome shit.
Så för typ ett år sen hittade jag hans hemsida och lyckades hitta en e-post-adress till honom, och bestämde mig för att skriva ett fanmail. Så jag gjorde det, jag skickade det, och that was it trodde jag. Ett tag väntade jag på svar, men till sist gav jag upp. Han är rätt gammal nu, typ 63 eller något, så jag antog att han, jag vet inte, slutat kolla mailen eller något.
MEN IDAG FICK JAG ETT SVAR. Det är snart ett år sen jag skickade det (1 februari 2008 står det på svaret), men det gör ingenting att det tog tid för det är ändå helt fantastiskt. De här böckerna var liksom vad jag drömde om när jag var liten, att träffa kompisar via internet, och jag har gjort det nu, och jag har sagt det till Coleman, och han svarat... det är så fint bara!
"Ell, let me finish by wishing you every joy in life. If you want to be a writer, go for it. I didn’t write my first book until I was 46; I was in my 50’s when the Internet Detectives were published. You have years ahead of you. And I look forward to the day when I will be writing a fan e-mail to you."
Happy happy! Imorgon ska jag gå upp på vinden och hämta ner böckerna och läsa om dem. Jag tror till och med jag har alla nu.
That's enough of that insanely awesome shit.
2 kommentarer:
Haha, vad fantastiskt! Är glad för din skull. :')
Nej men Gud vad fint skrivet av honom! Jag förstår om du gråter av lycka! :')
Skicka en kommentar