Jag hade faktiskt inte tänkt skriva något här idag, men jag gör det ändå. För jag åkte nämligen till Täby Centrum idag för att köpa strängar åt min gitarr (Min moder var vänlig och talade om för mig att gitarren har ett namn - 'Skrutten' - och det kan ju vara bra att veta om jag måste ropa på den någon gång), och få igång GPRS och grejer på min mobil.
Båda dessa saker gick väldigt lätt, nästan alldeles för lätt, åtminstone det med mobilen. Allt jag behövde göra vara att SMSa Teliago till 6644 och sen installera de nya inställningarna. Alldeles för enkelt, och jag har väntat i flera månader på att göra det! Snacka misslyckat.
Men ändå. Det var inte det jag tänkte skriva om. Nä. Det som irriterar mig är att när jag kom till Rocks för att kolla CD-skivor så kostade "The World According To Gessle" 199 kronor! Det är ju jättemycket! Dessutom är skivan flera år gammal!
Okej, det var inte alls det jag irriterade mig på. Men lite. Det mest störande var när jag skulle kolla Roxette-skivor. De fanns nämligen inte. Jag lovar, de fanns inte! Inte i Pop/Rock-hyllan i alla fall, och var skulle de annars ligga? Hårdrock? Knappast svenskt, va? De sjunger trots allt på engelska (Nu när jag tänker på det så kanske jag skulla kollat där - man vet aldrig).
Allvarligt, varför ska det vara så svårt att hitta i skivbutiker? Trots att Per Gessle och Marie Fredriksson är svenskar så är deras musik känd utanför Sverige... då kan det väl inte ligga på avdelningen svenskt? Tänk om en engelsman kom in där och ville lyssna på Roxette, den skulle väl inte nöja sig med att hitta skivor av "Roxy Music" (Som var det närmsta jag kom, vilka fan är Roxy Music?).
Sen hittade jag till DVDerna. Där försökte jag hitta "En mazarin, älskling?", men den fanns inte bland de vanliga DVDerna under 'G' som i Gessle. Inte heller under 'P' som i Per. Och jag tänkte att inte fan ligger den bland hårdrocksDVDerna. Men sen såg jag den. När jag sneglade mot hårdrocken så såg jag den längst ner, precis innan första hårdrocksbandet. På en liiiten kategori kallad 'Svenskt'. Hallå!? Ett tag trodde jag NÄSTAN att de ställt Per Gessle bland hårdrocken. Lyckligtvis var det ju inte så, men nästan.
Vad fan finns kategorin svenskt för? Vad är det för jävla genrer? Har de svenska artisterna något speciellt drag, kanske? Förutom att de är svenskar, men ändå! Ska vi inte dela in all musik efter vilket land de är gjorda efter? Då kan folk åtminstone inte gå till en skivbutik utan att vara lite pålästa. Du måste veta bandets nationalitet.
Eller jag vet, ännu bättre! De kan få stå efter politiska åsikter! Eller kanske civil status? Då får ordet "singel" helt ny innebörd! ("Jag köpte en ny singel för 199 spänn igår." "Jaha!?") Eller kanske "punk-wannabes" (Där Good Charlotte faktiskt inte ska ligga - deras kategori heter "Idioter").
Nej, det är för jävligt. Dessutom kostade DVDn 188 kronor. Det var ren självdisciplin som fick mig att inte köpa den. Helt ärligt. (Eller inte, enda anledning till att jag inte sprang till närmsta bankomat och tog ut 200 var för att jag inte visste hur mycket pengar jag hade. Plus att jag försöker ladda ner den här hemma också, men ändå.)
Så jag får nöja mig med The Ark-skivan jag lånade på biblioteket. Som också är kopieringskyddad. Död åt The Ark. Och död åt Per Gessle. Eller nej. Men vi dödar de av hans hjärnceller som tycker om kopieringsskydd.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar