Fortsätter min slow descent mot att bli en bokblogg genom att joina The Broke and the Bookish's Top Ten Tuesday, som jag hittade via Chriss blogg. Tur att jag har rateat alla böcker jag läst i år på goodreads, det borde göra det mkt lätt att välja tio favoriter. ^^ (Nog för att jag planerar fler inlägg i den här stilen när året väl är slut: jag har spenderat de senaste två dagarna med att göra grafer i Excel över hur mycket jag läst i år. Men jag vet hur min läshög ser ut, och jag är skeptisk till om något jag läser de kommande två veckorna kommer att vara så amazing att den här listan måste skrivas om.)
Ordningen får helt enkelt bli ordningen jag läste dem i, för övrig rangordning blir för jobbigt:
Ja, jag läser den här/de här böckerna varje år, och ja, de är mina favoriter VARJE GÅNG. Efter att ha sett The Hobbit är jag så galet sugen på att få ge mig i kast med böcker som utspelar sig i Midgård igen, men jag måste tvinga mig själv att låta dem vara tills det är nytt år. Men jag är så taggad och jag tröttnar seriöst aldrig.
Dessutom är jag i gott sällskap, för jag har hört att Christopher Lee läser böckerna en gång om året han också. Duger för Christopher Lee, så duger det åt mig.
2. Temeraire series av Naomi Novik
Okej, I'll admit, alla böcker i serien har inte fått fem stjärnor av mig. Tongues of Serpents, bok sex, fick bara tre stjärnor, men fear not: de två böckerna efter det var amazing igen och värdiga fem stjärnor. Sexan hade sina fina delar, men var inte riktigt lika bra som resten av serien, dock förstår man varför den måste vara som den var. Hur som helst är det här utan tvekan min favoritdrakserie.
3. Kampen om järntronen, Kungars krig och Svärdets makt av George RR Martin
Jag vägrar ju konsekvent att läsa längre än vad som visats i TV-serien. En del personer lackar ut när man säger detta, men för att citera Martin: "om du läser böckerna först kommer du att tycka TV-serien är sämre, och det är mycket lättare att hitta en bra bok än en bra TV-serie". Martin är ovanligt vis för att vara en hufflepuffare, och han hade helt rätt. Jag älskar serien, och jag har älskat böckerna. Om ni tänker ge er på att läsa de här tre (dvs de som visats i serien) föreslår jag att ni skippar sista kapitlet i Svärdets makt, för det innehåller en FET spoiler för den kommande säsongen. Jag hatar seriöst att känna till den, men jag ser fram emot allas reaktioner när det händer ...
4. Abhorsen series av Garth Nix
Okej, så jag har fortfarande inte läst fjärde boken i serien (Clariel, som är en prequel), men den kom ut i höstas och jag läste serien i våras ... dessutom har jag inte lyckats köpa de här skitsnygga omslagen ännu, så tills jag kan göra det avstår jag. Det är i alla fall en av mina absoluta favoriter från det här året, och jag skulle lätta kunna tänka mig att läsa om hela serien redan nu. Första boken (Sabriel) är nog bäst, men de andra två var sjukt bra de med. Det är seriöst mitt biggest regret att jag inte fick chansen att läsa de här böckerna som tonåring, speciellt Lirael som handlar om en tjej som känner sig superutanför under hela sin uppväxt men finner tröst i ett magiskt bibliotek och trollar fram en hund som sin enda vän.
5. Fly By Night & Fly Trap av Frances Hardinge
Jag plockade upp första boken enbart för att en av mina favoritlåtar heter Fly by night den med. Det var ett bra beslut, för även om den har en något yngre målgrupp än resten av böckerna på listan är den fucking amazing. Det är nästan-fantasy, en bok som utspelar sig i en parallellvärld till vår egen fast utan några egentliga magiska element eller magiska varelser. Mosca Mye är en något missanpassade ung hjältinna som råkar hamna mitt i massa politiska intriger, och ofta hamnar i trubbel på grund av sin sjukt mordiska gås. Den har en av de bästa fiktiva religionerna jag träffat på, vilken utforskas extra mycket i uppföljaren Fly Trap, som är så bra att jag inte kan välja vilken av böckerna jag gillar mest.
Joanne Harris är författaren till Chocolate (ni vet, Johnny Depp-filmen...), vilket jag inte hade en aning om när jag plockade upp den här boken. Den handlar om nordisk mytologi och den klassiska storylinen om hur gudarna försöker få tillbaka sina krafter/makt igen. Jag tyckte den var amazing, men uppföljaren var inte riktigt lika nice och fick bara fyra av fem stjärnor. Därmed såklart inte sagt att den var dålig, men den hade en del konstiga subplots som jag verkligen inte gillade, till skillnad från första boken som var amazing rakt igenom.
Dock är omslaget av biblioteksboken inte det snyggaste, men den versionen jag köpte har Tors hammare på framsidan och är mycket snyggare.
7. Cirkeln, Eld och Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Yttersta beviset på att svensk fantasy, svensk ungdomsfantasy till och med, kan vara riktigt grymt. Författarna säger sig vara inspirerade av Twin Peaks, Supernatural och Buffy, och nu har jag visserligen inte sett Twin Peaks, men de har verkligen lyckats ta de andra två serierna och sätta dem i en svensk högskolekontext. Innan jag började läsa var jag helt säker på att de var överhypeade, och jag är glad att jag blev motbevisad. Jag fick bokstavligen springa till biblioteket för att få tag på bok två och tre när jag läst ut den första. Och ja, jag är supertaggad på filmen!
8. En man som heter Ove & Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Det enda negativa jag kan säga om de här böckerna är att i Min mormor hälsar... så matar de en hund med choklad, vilket såklart är dåligt. DET ÄR DET ENDA NEGATIVA. Jag läste En man som heter Ove på en dag och typ grät de sista trettio sidorna, vilket var SÅ inte vad jag hade räknat med. Fy fan, om ni inte läst Fredrik Backmans böcker har ni seriöst gått miste om något.
Jag har läst massor av Jack Werners bloggar och andra åtaganden där han pratar om fenomen på internet, så jag var inte så förvånad över att jag älskade den här boken. Jag gillar creepypastor, men jag är alldeles för rädd för att våga läsa dem särskilt ofta, så självklart skrämde boken skiten ur mig. Jag upprepar detta: jag har läst fem Stephen King-böcker i år, men det här är boken som fick mig att ligga sömnlös en hel natt för att jag var livrädd för Slenderman och andra otäcka varelser. Om inte det kan få er att vilja läsa boken, då vet jag inte hur jag ska pitcha den ...
Jag väntar fortfarande på att någon ska komma och skälla ut mig för att jag vågar påstå att Doctor Sleep var bättre än The Shining, men jag tycker verkligen det. Jag tror det har mycket att göra med att The Shining skrevs av en alkoholist in denial, och Doctor Sleep skrevs av en nykter alkoholist. Även om Danny och Jack Torrance var olika karaktärer är det en ganska nice och viktig skillnad mellan böckerna.
Definitivt en av de bästa uppföljarna jag läst, och en av få fristående uppföljare som lyckas med konststycket att vara bättre än originalet.
Jag vet att det här är långt mer än tio böcker, SO SUE ME.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar