Så, jag klarade ju NaNo i fredags och har tänkt utvärdera det sedan dess. Vilket gått sådär, pga är fett lat.
Men det gick ju bra! Kanske inte så förvånande, jag vet att jag kan klara NaNo och när jag bestämmer mig för att göra någonting, tja, då gör jag det. Dock tänkte jag påminna mig själv inför nästa år att vecka två är aldrig hell week för mig, det är alltid vecka tre. Vecka ett och två skriver jag som vinden, sedan når jag 50k någonstans där och det är alltid då det börjar gå trögt. Så kom ihåg det till nästa år, idiot.
I år skrev jag inte i kapitel (fucking unheard of), utan delade in boken i dagar och varje dag i olika delar, som var mellan 1k och 2k ord långa. Dessa delar skrevs ur en av mina tre huvudpersoners perspektiv, och det byttes på samma sätt varje gång, först från karaktär A, sedan karaktär B, och så C. Det gick faktiskt skitbra, ett tag var jag rädd att jag absolut skulle bli tvungen att ändra ordningen, men nej. Det blev tom så nice att sista kapitlet skrevs ur Cs perspektiv. Visserligen har hon fått ett extra som jag skrev senare under månaden men som passar in i det som skrevs tidigare, meeen det fixar jag i redigeringen, när det blev någon. Det bästa med det här var att alla tre karaktärerna fick lika mycket screentime och hade lika mycket påverkan på ploten.
En annan grej jag är sjukt nöjd med i år är slutet, vilket är ovanligt. Jag bygger alltid upp till en fet slutstrid och sedan kan jag aldrig leverera. Det jag gillar med manuset som nu är ute hos förlagen är att den feta slutstriden är en paintballmatch, vilket gjorde att den kunde vara episk och farlig, men den var i grunden ganska löjligt. I De döda bits inte är slutstriden inte superepisk, utan bara en helt lagom avslutning på storyn, vilket gör att jag inte behövde försöka tona ner eller upp den. Universums öde hänger liksom inte på att karaktärerna lyckas, men det är fortfarande viktigt för DEM att de lyckas. Den sortens slut får jag nästan aldrig till i första utkastet, så det kändes nice att jag fick det nu.
Vi får väl se hur det känns under redigeringen, om det nu blir någon sådan. Jag får väl åtminstone läsa igenom och utvärdera texten om några månader, tänker jag.
Oh, och Run Your Wordcount-utmaningen? Den gick snorbra! Jag klarade 80 km i söndags, och är faktiskt sjukt stolt över mig själv, för jag hade ingen aning om att jag kunde springa såhär mycket när jag verkligen motiverade mig själv. Precis som NaNo, för innan jag gjorde det visste jag inte att jag kunde skriva så mycket på en månad med rätt motivation.
Med andra ord har det varit ett produktivt november för mig. ^^
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar