Nu har jag varit sjuk i ett par dagar (typ sen i fredags), och gör det jag alltid gör när jag är sjuk: läser om att springa. Vet inte varför, men jag är jävligt duktig på att motivera mig själv rent träningsmässigt, FÖRUTSATT ATT JAG ÄR SJUK OCH INTE KAN SPRINGA. Det är verkligen en fantastisk skitdålig egenskap, kan jag upplysa er om.
Fast jag måste sluta se ner på mig själv och min träning: även om det här löpåret inte varit så bra som jag hoppats på (det är tveksamt om målet på 75 mil går att uppnå. Absolut inte omöjligt, men tveksamt) är det mitt bästa löpår på väldigt länge. Kanske någonsin. Jag är bara några veckors träning från att kunna springa en mil utan att stanna, och jag tänker klara det innan slutet av sommaren om jag så ska dö på kuppen (det lär jag inte göra, även om det kanske kommer kännas så). Det längsta jag sprungit utan att stanna tidigare är 7 eller om det kanske till och med var 8 km, men det var tre år sedan. Det längsta jag sprungit utan att stanna i år är visserligen "bara" 6 km, men jag har sprungit så långt som 8,4 km när jag kört intervaller. I'm fucking close.
Jaja, det är alltid trevligt att kunna kombinera två av ens favorithobbys: läsa och springa (skriva och springa går också utmärkt att kombinera, fast på ett helt annat sätt).
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar