Jag tänkte att jag skulle prata lite om hur jag insåg att jag var bisexuell. Hade ni frågat mig för några år sedan hade jag ställt mig extremt skeptisk till idéen att upptäcka sin sexualitet så långt in i tjugoårsåldern, men jag har lärt mig mycket sedan dess. Om inte annat att sexualitet är flytande, även om jag inte riktigt är säker på hur flytande den ändå varit i mitt fall.
Som många andra skyller jag på tumblr. Säga vad man vill om sidan, men den är rätt duktig på att få tjejer att gilla andra tjejer (både rent sexuellt och genom att ta död på "jag är inte som andra tjejer"-mentaliteten). Jag har spenderat mycket tid med att dreggla över snygga skådespelare, men tumblr var nog första stället som jag såg precis samma sak med skådespelerskor. Någonstans har det ändå hjälpt.
Så för typ ett och ett halvt år sedan visste jag i alla fall att jag inte var hundra procent straight. Heteroflexible finns förstås, det finns alltid undantag liksom, men efter ett tag började jag inse att mina "jag är straight förutom för ..."-undantag började bli lite orimligt många för att jag skulle kunna påstå att jag faktiskt var straight. Efter det var frågan mest om jag var pan eller bi eller kanske någonting annat, men definitionen av bi är nog den jag tycker passar bäst in på mig: attraktion till det egna och andra kön. (Pan brukar definieras som attraktion oberoende av kön, och gränsen är väl hårfin egentligen)
Officiellt kom jag väl ut första gången på twitter kan jag tänka mig, men när vet jag inte: långt innan jag gjorde det på bloggy iaf. Min mamma kom jag ut för i december, men det får nog bli ett helt eget inlägg. vid det laget var jag iaf nöjd med tanken på min sexualitet förändrats och att det inte var något konstigt med det.
Frågan är dock: hade den det? Ju mer jag tänker på det, ju mer kan jag minnas att jag varit attraherad av tjejer långt innan jag förstod att jag var det. Jag var för fan kär i en tjej för typ fem år sedan (vi gick basåret ihop, hon var jättesnygg och cool, hon hade pojkvän), men jag var så jävla säker på att jag var straight att jag ba "neee" och ignorerade helt alla fantasier jag hade om att springa på henne random någonstans och att hon skulle kyssa mig till min förvåning och lycka. Eftersom hon hade pojkvän besparade jag mig iofs lite olycka genom att döda den crushen så snabbt som möjligt, men det är samtidigt så jävla stört hur heteronormativ man är när man bara "näe, jag kan inte vara kär i den här personen trots att jag uppenbart är det, jag är ju straight".
Så clearly har jag varit bi längre än jag trott.
Men jag vet inte om jag alltid varit det? I tonåren funderade jag faktiskt på det där med bisexualitet, om det var någonting jag var, och då konstaterade jag iaf att jag inte var det. Någon gång vet jag att sa att jag ändå "skulle kunna tänka mig att ligga med en tjej" och min vän Malin påpekade att då kunde jag ju vara bisexuell men heteroemotionell. Vilket inte är omöjligt, men jag övergav den definitionen väldigt snabbt och såg mig själv som straight.
Kanske var jag det. Skulle jag gissa tror jag nog det var i sena tonåren som jag faktiskt började bli bi på riktigt, även om det dröjde länge innan jag fattade det. Men jag har ärligt talat ingen aning. Det kanske inte spelar någon roll heller, eftersom jag är nöjd med vad jag definierar mig som nu, men ibland kan jag ändå undra hur jag någonsin kunde tro att jag var straight när jag minns någon random tjej jag var jätteattraherad av långt tidigare (Ruslana från ESC t ex).
Det var i alla fall, typ, såhär det var för mig.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar