In Lórien the fair

Jag fick lite av en Tolkien-orgasm nyss, måste jag erkänna. Av anledningar jag inte ens minns skule jag kolla upp Lothlórien på Wikipedia, och fick läsa översättningen av ordet: The Dreamflower.

Smaka på det. The Dreamflower. Det låter så otroligt vackert, och det är en av anledningarna till att jag älskar Tolkien så mycket. Jag avgudar hans språk bara. Sen kombinerar man det med lite Alan Lee-målningar, och det kan inte bli annat än fantastiskt.

Det fick mig dock att bli ännu mer taggad på att läsa om Lord of the Rings än jag var innan. Jag ska göra det snart, för det är något år sen sist, men frågan är... ja, eller det är såhär: när jag blir tjugo kan jag äntligen se om filmerna igen, som det var sa när jag var sexton att jag inte skulle se på fyra år för att jag hade sett för mycket, så vi ska självklart ha ett maraton när jag fyller nästa månad... frågan är om filmerna inte blir bättre om jag inte läser böckerna först? Och då kommer jag antagligen vara sjukt taggad och inte göra annat än läsa. Det blir nog så.

Men Tolkien alltså. Åhåhåhåhåå, som vi säger i Kultursektorn. Och han var ju lite av en Åhtåtå-man.

That's enough of that shit.

Nu är jag arbetslös på riktigt

Jag gick upp ett idag. Det är nog det senaste jag vaknat i år, faktiskt. Jag klädde på mig strax innan tre, och det enda jag gjort förutom att äta frukost är att se ett avsnitt Kim Possible och diskat.

Idag är jag verkligen arbetslös, I'm telling you. Hittills har jag uppehållit mig genom körlektioner nästan varje dag, eller genom att träffa kompisar, men nu kör jag bara en gång i veckan, och mina kompisar jobbar eller går i skolan (och anyway så har jag inga pengar att fika för i alla fall), så nu är det slut.

Vad ska jag göra åt det här? Till att börja med ska jag läsa klart körkortsteorin: sen se mer Kim Possible. Sen göra distanstestet på det jag just läst: och se mer Kim Possible. Efter det ska jag söka jobb, och belöna mig med ett avsnitt (jag tror ni kan gissa!) Kim Possible.

Utan TV-serier skulle man nog vara oändligt mycket mer produktiv.

That's enough of that shit.

"Lägg på en isbjörn så blir det MVG."

Vad jag borde gjort idag:
- Sökt massa jobb
- Läst massa körkortsteori

Vad jag har gjort idag:
- Sökt ett jobb
- Läst lite teori
- Övningskört
- Gymmat
- Varit på biblioteket och slösat pengar jag inte har på ett nytt kort
- Blivit isbjörns- fadder hos WWF (de pengarna har jag DEFINITVT inte)

Det var inte en så dålig dag ändå.

That's enough of that shit.

Ingenting kan stoppa Ellsie-Pellsie

Rubriken stal jag från Njalla, för hon kommenterade min bilddagbok så en gång. Det är alltså från kim Possible-introt. Och anledningen till detta är denna fina beskrivning av mig som Karro just skrivit ihop:

"Jag har inte träffat Ellen på ungefär hundra år, så det här baseras på gamla minnen och bloggläsning samt ren spekulation - Ellen vill ju bli författare och gör fanfics om sitt eget liv (bloggen http://somenspegelboll.blogspot.com är en bra utgångspunkt om man vill ha mer information), så det är helt rätt av mig att följa samma linje. Hon har samlat på roliga repliker ur verkligheten i flera år och har satt ihop detta till en vida berömd citatlista som är känd i nästan halva Täby - http://www.somenspegelboll.com/ under rubriken ”Citaten”.

Förr i tiden, vi snackar typ i femtonårsåldern, hängde Ellen på samma fritidsgård för nördar som jag. En dag hörde jag Malin, Linda och Ellen sitta och diskutera jämställdhet, och jag blev intresserad och la mig i, och där började vår bekantskap.

Nuförtiden är Ellen för cool för lajv. Jag föreställer mig hennes liv lite grann som en sitcom. Vinjetten är ett montage av europeiska storstäder med myllrande folkliv och dramatiska cityscapes och glimrande neon, och så går det fortare och fortare tills det blir alldeles suddigt av uteserveringar och skyltfönster och avenyer, och så sveper kameran dramatiskt ner mot en gata med en stillastående gestalt mitt bland alla som rusar förbi som myror och svänger runt personen som har den ojämförligt mest stylade frisyren, nästa veckas mode och en mobiltelefon som ser ut att komma från yttre rymden och knycker till och zoomar upp mot hennes ansikte och fryser bilden och pang, ”ELLEN saves the day”, står det stämplat rakt över hennes ansikte som spanar ut i fjärran - och sen drar vinjetten igång igen, fast nu är montagen av olika öknar, savanner och tropiska stränder där Ellen hjältemodigt räddar världen i varje scen. Musiken tonar ut, förtexterna rullar klart, bilderna fejdar över i interiören till ett rum (kanske ett vardagsrum, ett café eller ett högkvarter) och man hör en energisk röst. Från vänster kommer Ellen och nån viktig person in och Ellen går just igenom nåt viktigt när det studsar in en bohemisk knasboll från höger, som stannar upp och slår ut med händerna i en löjlig gest och brister ut i en flippad ordvits. Det är Ellens kompis. Den viktiga personen (en chef, ett ragg, vad som helst) tappar hakan och stirrar på Ellen. Burkskratt och pinsam tystnad.

Sitcomen skulle alltså handla om att Ellen egentligen är en tuff och cool hjälte med superkrafterna vänstermoral och action, men alla hennes sidekicks är hopplösa men ack så charmiga töntar, vilket ständigt gör bort henne framför alla hon tänkte hjälta sig inför eller bara vara normal tillsammans med. Men de sista tio minuterna av varje avsnitt (jag tänker mig halvtimmeslånga) så visar det sig att Ellen hade rätt hela tiden och hon släpper allt hon har för händer (utom sin trogna laptop och ett par solglasögon) och jagar ut i världen och räddar lejonen/jorden/regnskogen med några riktigt coola scener och en bra oneliner som avrundning, och så visar det sig att den där snygga solbrända killen från de första fem minuterna (han som såg när hon spillde latte över hela sig och hörde när hon råkade luras till Star Wars-skämt av sina nördiga polare) av en slump gick förbi och just svängde runt hörnet/busken/lejonet precis när hon gjorde de häftigaste sakerna och han är så imponerad att han knappt kan andas. Yeah! Musiken river igång igen och eftertexterna börjar rulla över en bild av Ellen, killen och en ny fika med latte som dricks elegant utan att spillas över nån. Slutet gott allting gott.

Jag tror jag ska sälja det här till MTV."

Jag låter typ som världens mest awesome människa. Kim Possible fast bättre. Damn it, I would watch that show!

That's enough of that shit.

RE: A fanmail that should have been written years ago‏

Nu sitter jag och gråter av lycka faktiskt. Min allra första favoritförfattare heter Michael Coleman och skriver ungdomsböcker, och hans mest kända serie är den fantastiska Internetdetektiverna-serien som jag älskade som liten och som antagligen spelade en stor roll i min önskan att ge mig ut på internet. Jag kan fortfarande läsa dem och uppskatta dem trots att jag läste dem första gången i typ tvåan, för jag har läst dem så många gånger och jag känner verkligen karaktärerna.

Så för typ ett år sen hittade jag hans hemsida och lyckades hitta en e-post-adress till honom, och bestämde mig för att skriva ett fanmail. Så jag gjorde det, jag skickade det, och that was it trodde jag. Ett tag väntade jag på svar, men till sist gav jag upp. Han är rätt gammal nu, typ 63 eller något, så jag antog att han, jag vet inte, slutat kolla mailen eller något.

MEN IDAG FICK JAG ETT SVAR. Det är snart ett år sen jag skickade det (1 februari 2008 står det på svaret), men det gör ingenting att det tog tid för det är ändå helt fantastiskt. De här böckerna var liksom vad jag drömde om när jag var liten, att träffa kompisar via internet, och jag har gjort det nu, och jag har sagt det till Coleman, och han svarat... det är så fint bara!

"Ell, let me finish by wishing you every joy in life. If you want to be a writer, go for it. I didn’t write my first book until I was 46; I was in my 50’s when the Internet Detectives were published. You have years ahead of you. And I look forward to the day when I will be writing a fan e-mail to you."

Happy happy! Imorgon ska jag gå upp på vinden och hämta ner böckerna och läsa om dem. Jag tror till och med jag har alla nu.

That's enough of that insanely awesome shit.

Not at all Born in the USA

Det är väl inte direkt en nyhet att jag och min bror gillar Vänner, och i denna fantastiska serie finns ett avsnitt där Ross ska komma ihåg alla USAs delstater, och inte riktigt lyckas för det är skitsvårt. Då och då får Acksäll och jag för oss att vi ska göra det också, vilket inte brukar gå så bra. Vi hittar på stater, bland annat.

Anyway, nu är vi lite värre än vanligt och börjar lära oss dem även om vi ibland får hjälpa varandra lite. Så när vi väl kan de till hundra procent är det då logiskt att ta leken vidare: den geografiska positionen, och självklart huvudstaden i varje delstat.

Vi kommer vara grymma på USAs geografi snart. Och det här är då från samma person som tillsammans med Trams inte kunde rabbla upp alla de tjugofem svenska landskapen.

That's enough of that shit.

"Yeah, I am Batman!"

Hahaha, Kramer är så jävla bra.

That's enough of that shit.

Oh, by the way... så har jag uppkörning 25 februari. Wish me luck!

"We're simply passing through history. This is history."

Ah, bild från när Obama svor in sig på Lincolns bibel tillsammans med ett Indy-citat, blir det bättre?

Jag och Hanna satt och tittade på insvurningen och talet, och det var så fint, och jag är så stolt över världen känner jag. Även om många är skeptiska och inte tror att han kan förändra något så bryr jag mig inte, det är ändå så stort att USA äntligen har en svart president, och man kommer ingenstans om man inte siktar högt.

Shoot for the moon, if you fall you might catch a star. Eller något sånt.

That's enough of that shit.

And I won't tell 'em your name

Mitt namnbyte gick igenom idag! Så nu heter jag officiellt Ellen Angelina, det är fett awesome ju! Jag är så nöjd, och nu kan jag äntligen skaffa nya ID-handlingar så att jag kan handla med kort överallt. Har känt mig såå handikappad de senaste månaderna ibland.

In other news så har jag fruktansvärt ont i ryggen, så jag ska värma Chandler och lägga mig och titta på Seinfeld resten av kvällen. Jobbar mig igenom den serien nu. Seinfeld har den bästa dialogen av alla sitcoms jag någonsin sett, så det är helt underbart.

That's enough of that shit.

"Nu blir jag riktigt upprörd, Jim-Ture. Nu blir jag förbannad!"

Så kommer man hem efter att ha sett en rätt nice film (dock inte så bra som jag hoppats, men den var inte dålig! Skulle nog säga att den var en sjua, faktiskt), inser att brorsan har sin flickvän över så jag kan inte sitta på hans rum och se på Disney Channel hela kvällen.

Går upp på mitt rum för att ligga i soffan och drälla och se på TV, och vad ser jag?

JO, ATT MIN BROR OCH HANS FLICKVÄN HAR SNOTT SOFFAN FÖR ATT SOVA I EFTERSOM HANS SÄNG ÄR FÖR NÄRA TAKET!? VAD I HELVETE!?

Hur de fick ut den från mitt rum är en jävligt bra fråga för det är fan inte enkelt. Jävla idiot. Nu ska jag se Seinfeld och känna mig patetisk istället.

That's enough of that shit.

Man down

Det här är första gången på väldigt många månader som jag inte sitter vid Harvey och skriver, för han är skadad! Jag vet inte ens vad som hänt, plötsligt hade en skruv bara hoppat ur och nu knakar han obehagligt varje gång jag öppnar honom om halva innehållet syns. Så imorgon ska jag ta honom till Expert och se om de kan laga honom.

Idag ska jag försöka föra över mina viktiga filer på honom till R2 (min stationära), men bara för att jävlas har mitt USB-minne såklart dött! Det funkade fint runt sju igår, men när jag kom hem igen vid tolv, då hade det begått självmord. Fy fan vad lack jag blir.

Ikväll ska jag se The Curious Case of Benjamin Button med mamma och lillasyster, så det ska bli nice i alla fall, trots att den verkar vara helt sjukt lång. Fram tills dess ska jag plugga körkortsteori vilket är hysteeeriskt roligt. Jag har 20 distanstest jag kan göra, och tjugo lektioner, vilket innebär att jag ska ta ett test per lektion. Kul jul? Det blir bättre: varje test har 70 frågor, och jag har glömt all teori jag läste förra året, så alla frågor måste jag läsa i boken efter svaret på. Jag kommer antagligen vara grymt bra på trafikregler när jag är klar, men shit pommes vad tråkigt det kommer vara tills dess.

That's enough of that shit.

"I live in heels, give me a pair of flip-flops and I'll trip all over myself."

Brenda Song (rubriken) och jag har ju mycket gemensamt. Hon skriver uppenbarligen dagbok också hela tiden, vilket ni kanske inte alls vet att jag gjort sen jag var typ sju. Jag har en hel låda med gamla dagböcker nu.

Men, nu handlade det här inte om det, utan höga klackar. De två senaste dagarna har jag varit helt humörsvänging, vilket var väldigt jobbigt eftersom det var ungefär ett halvår eller mer sen jag hade det sist. Hurra. Sen blev det kanske inte bättre av att jag hade en körlektion i måndags som inte gick jättebra

Ikväll är det dock lugnt, och körandet har gått bra. Och vet ni varför? Självklart är det för att jag hade högklackat på mig, jag är van att köra med det, och jag känner mig mycket bättre då. Vilket såklart gör det lättare att köra. Så, jag kör vidare på det (haha).

I'm gonna put on my old high heels
I'm gonna walk outta here on to the streets

That's enough of that shit.

En mazarin till, älskling?

Idag fyller världens bästa Per Gessle 50 år, så jag firar det såklart genom att lyssna på hans senaste skiva och, som Hanna så smart tänkte till, genom att äta mazariner.

Per Gessle är nog min absoluta favoritartist faktiskt, eftersom han har gjort så mycket olika projekt så det är svårt att vara otaggad på all hans musik samtidigt.

Mmm, Per. Jag tycker verkligen om honom. Och bilden är så fin. Och så fick jag SMS av Saga också, det är nog över ett år sen jag hörde av henne. Vi ses bara vid Gessle-relaterade tillfällen nämligen!

That's enough of that shit.

Hur man ratear film

Igår uppfann jag och Trams ett system för att ratea film i fortsättningen, så nu ska ni få ta del av det och börja använda det. Det är ett poängsystem från ett till tio, och vi har helt enkelt satt en standard på vad allt betyder:

Tio, "se den NU" (som när Trams såg Die Hard 4.0 tjugo minuter efter mig för att jag sa att hon var tvungen att sen den nu och den råkade helt praktiskt gå på bio tjugo minuter senare)

Nio, "genial, men kanske inte din film"

Åtta, "sjukt bra"

Sju, "bra, men mest sevärd pga snygg kille"

Sex, "spara till en regnig dag"

Fem, "tacka inte nej om du får chansen att se den"

Fyra, "om du har tråkigt och den går på TV"

Tre, "om det absolut inte går något annat"

Två, "inte sevärd"

Ett, "ta med spypåse"

There you go. Ut och använd det nu!

That's enough of that shit.

Suit up!

Så awesome bild, hahahah.

But, not at all the point. För de som har missat det har jag sett en himla massa på How I met your mother på senaste tiden, och snart har jag tagit mig igenom alla hittills visade avsnitt, vilket alltid är en bittersweet känsla såhär när man hittat en så bra serie.

För den är bra. Genial, nästan. Den har en helt uppfuckad kronologisk ordning, vilket är så nice. Och geniala karaktärer, jag menar, Barney (bilden) kan, för att citera Marcus, "vara den bästa karaktären i TV-historien" (eller det var iaf vad han menade). Lägg till ett onödigt användande av ordet 'awesome', och ni förstår vad jag menar.

Men det tar inte slut där!!! Vet ni vilken huvudpersonen Ted Mosbys absoluta favoritfilm ever är? Som han älskar så mycket att han ser den på julafton? Star Wars! Och då är han dessutom söt och rolig och allt annat det där man vill ha i en kille. Min bror sa till och med att vi skulle bli ett bra par.

Dock är det inte detta som är problemet, nej nej, jag har för länge sedan försonat mig med tanken på att aldrig kunna hitta riktiga killar som lever upp till mina krav: nej, problemet är Trams.

Japp, ni läste rätt: Trams. Denna påstått fantastiska person som älskar Star Wars precis lika mycket som jag gör, är ett fan av samma sitcom-serier som jag, och som i mångt och mycket har samma smak när det kommer till killar. Hennes reaktion när jag berättar om denna fantastiska serie och varför hon måste se den är något som jag enbart kan beskriva med bokstavskombinationen "pjaehh". Hon planerar att se den... ja, gud vet när.

WHAT!? Efter min fantastiskt awesome beskrivning här, är det någon som inte vill se den? Nej, exakt. Men Trams "Pjaehh" Nenzen kanske ska se den snart. Eventuellt. HMPF. Så min stora fråga är då om jag ska tjata ihjäl henne, eller vägra prata med henne tills hon ser den? Eller låta det vara (yeah, like THAT'S ever going to happen)...

That's enough of that shit.

En oerhört produktiv dag

Jag har haft en löjligt produktiv dag. Jag vågar mig helt klart på att säga mest produktiv i år, och det säger en del för jag har ju redan flyttat en gång i år. Nej, jag skojade bara, men det var länge sen jag fick såhär mycket gjort.

Först, arbetsförmedlingen. Jag ville egentligen inte gå dit, men om ni inte omedelbart förstår den känslan kan jag nog inte förklara den. Jag träffade Marcus för ett par dagar sen, och när jag sa att jag skulle dit var hans reaktion "åh, nej, hemskt, mitt mål i livet är att aldrig behöva gå dit". Sen gillar jag inte tanken på att få pengar därifrån om tre månader om jag inte har ett jobb. För det första finns det nog folk som behöver dem bättre, för det andra så måste jag ha ett jobb då, och för det tredje så gillar jag verkligen inte tanken på att få pengar utan att göra något. Jag är knappt tjugo, jag vill inte vara en sån människ än.

Efter det gick jag till bilskolan, och det smidiga är att de har två kontor: ett nära mitt gymnasium, och ett nära arbetsförmedlingen. Så jag bytte, köpte tjugo lektioner, och bokade upp alla i januari. Jag satsar såå på att ha körkort innan jag fyllt tjugo. GO ME!

Och sen, när jag kom hem, skrev jag ut en blankett från skatteverket för att byta namn. Yes, ni läste rätt. Men inget avancerat, jag ska bara gå från Ingrid Ellen till Ellen Angelina eftersom jag är sååå trött på att heta Ingrid hos massa dryga myndigheter. Så jag hoppas det går igenom, annars nöjer jag mig med att bara vara Ellen. Och för er som undrar: första gången är gratis så länge man behåller ett originalnamn.

That's enough of that shit.

Störande

- Det har gjort en uppföljarserie till Zack & Cody, men min favoritkaraktär Maddie är inte med.

- Något pucko har bytt ut rösten till Wade i Kim Possible till någon skitmesig.

- Jag vet inte om det är kaffe i min mugg, eller bara slagg från rengöringen utspätt med för mycket mjölk.

- Arbetsförmedlingen. Nuff said (eller kanske inte, i så fall återkommer jag).

- En film med Jeremy Irons som jag vill se går på TV4 Film, men bara mitt i natten.

- Det är för kallt för att gå ut och springa - fortfarande.

That's enough of that shit.

Chatten is the place to be

Har jag nämnt att jag har störda kompisar? Äh, stryk det där, hela Fefo är faktiskt stört. Vi har chattmaraton, det vill säga man ska sitta upp i tjugofyra timmar och vara inne i chatten, från 20.00 igår, till 20.00 idag. Idioter.

Jag har campat hos Martin och klarade att vara vaken till sju. Då hade vi sett Back to the Future II och III, och Pip (mitt nya namn på Dreaner) hade kommit över runt fem-sex någon gång. Efter det gick jag och la mig i några timmar (rykten säger att medan jag sov i soffan tittade de på Svampbob-filmen: jag känner mig smutsig), men Martin, Dreaner, Huvudvärk och Hejvillduhamincykel ' har faktiskt varit uppe hela natten. Galningar. Inte för att det var tråkigt, vi hade väldigt roliga diskussioner ett tag, och så lekte vi "Jag har aldrig", men... det är fortfarande sju timmar kvar. Herregud.

Min plan är i alla fall att åka hem när vi måste lämna lägenheten till visning om någon timme, så jag har aldrig varit särskilt engagerad i det här.

That's enough of that shit.

Gott nytt år

Oj, det var ett tag sen, så jag tror jag ska, kronologiskt, sammanfatta det som hänt och som är värt att nämnas om de senaste dagarna.

Det nya året började fantastiskt genom att jag bara några timmar innan brutit en av mina principer och köpt en ljudbok. I know. Men det var Brideshead Revisited inläst av Jeremy Irons, och jag skulle nog bryta rätt många andra principer för det. Det är som sex OCH choklad (Jeremy är sexet, och boken chokladen).

Nyår var förstås nice, men bilderna jag tog blev inte så fantstiskt bra som fyrverkerierna faktiskt var. WOW. Så värt att stå och frysa i fyra timmar för. Men vi träffade tre trevliga killar som vi pratade med, så allt var niiice.

Vad mer... tja, jag är hemma nu, DET är nice om något. Vi blev utslängda lite för tidigt ur vårt rum, men det var väl okej i alla fall. Hur som helst, hemma, mitt rum, mina grejer. Love it. Trots att mitt rum inte ser ut som det brukar (inte en enda affisch på väggarna), så känns det precis som det ska. Jag är förvånad, jag har alltid trott att affischerna och bilderna var the soul and essence of my room, men uppenbarligen är det något annat.

Nu har jag börjat titta på How I met your mother, vilket är en vääldigt bra serie. Varför har jag inte sett den tidigare? (Okej, jag vet, jag har inte riiiktigt haft chansen, men what the frell) Som vanligt, lite kär i söta, töntiga huvudpersonen, men det låter ju som jag, så no shocker there.

Och så nyårslöftena såklart, höll på att glömma dem. Förutom det vanliga (träna, knulla, och ta körkort) så är mitt nya ganska bra, jag ska försöka utveckla mitt skrivande genom att varje dag skriva 300 ord, eller tillbringa en halvtimme med typ karaktärsutveckling, plot planning, samla bakgrundsinfo, och så vidare. Hittills har det fungerat bra, vi får se hur länge jag klarar det.

Btw, så är skylten som satt i en bokaffär på nyårsafton genial. Mitt motto, typ.

That's enough of that shit.