Well, this is great. Ibland undrar man ju om det kanske är så att världen bara jävlas villkorslöst med en så fort den får chansen. Ni vet, Murphy's lag? Lagen som säger att så fort en sak skiter sig så ska allt gå åt helvete? Någon har tillämpat skiten ur den på mitt liv just nu.
Let's review: jag får sparken. Varför? För att jag säger upp mig, för att ingen gillar mig i teamet (YEAH RIGHT, låt mig presentera bevismaterial a, your honour: En Viss Person), och jag säljer dåligt. WOHO. Good thing är att en tjej på jobbet plötsligt ställer upp för mig, men det är bara ett ljus i den jävligt långa tunneln.
Som om det inte är illa nog börjar min charmerande chef jävlas med mig, ställer mig på dåliga ytor och ändrar mina arbetstider och så vidare. Vilket är varför jag stack direkt från morgonmötet till en söt kille och såg Surf's up istället för att... just ja, jag hade inget att göra. Jag blev kickad från location.
För att göra det ännu värre så har jag dessutom blivit sjuk igen. Gissa vad? Återfall på de vita prickarna i halsen. Eller, jag är tror det är det. Halsont, feber, och det är en antydan till något äckligt där nere. Det känns som att det här var början på slutet av en fantastuiskt dålig vecka. Älskar ni mitt liv? Bra, för då gör någon det.
Well, vad ska man säga? Allting kommer lösas och bli bättre igen, för att citera en populär låt. Och jag har pengar på fickan och ett ess i min ärm, LONDON BABY. Just nu känns det som att flytta och börja om är precis vad jag behöver, synd bara att det är över en månad kvar. Hur klarar sig folk? Jag kan jobba med pappa i två veckor nästan, och sen kommer jag ha nästan två veckors ledigt. Två veckor!? Jag hoppas jag är så upptagen med flyttande då att jag inte blir sådär galet rastlös som jag är rädd för att bli. Jag lider verkligen med alla som inte haft något att göra i somras.
That's enough of that shit.
Let's review: jag får sparken. Varför? För att jag säger upp mig, för att ingen gillar mig i teamet (YEAH RIGHT, låt mig presentera bevismaterial a, your honour: En Viss Person), och jag säljer dåligt. WOHO. Good thing är att en tjej på jobbet plötsligt ställer upp för mig, men det är bara ett ljus i den jävligt långa tunneln.
Som om det inte är illa nog börjar min charmerande chef jävlas med mig, ställer mig på dåliga ytor och ändrar mina arbetstider och så vidare. Vilket är varför jag stack direkt från morgonmötet till en söt kille och såg Surf's up istället för att... just ja, jag hade inget att göra. Jag blev kickad från location.
För att göra det ännu värre så har jag dessutom blivit sjuk igen. Gissa vad? Återfall på de vita prickarna i halsen. Eller, jag är tror det är det. Halsont, feber, och det är en antydan till något äckligt där nere. Det känns som att det här var början på slutet av en fantastuiskt dålig vecka. Älskar ni mitt liv? Bra, för då gör någon det.
Well, vad ska man säga? Allting kommer lösas och bli bättre igen, för att citera en populär låt. Och jag har pengar på fickan och ett ess i min ärm, LONDON BABY. Just nu känns det som att flytta och börja om är precis vad jag behöver, synd bara att det är över en månad kvar. Hur klarar sig folk? Jag kan jobba med pappa i två veckor nästan, och sen kommer jag ha nästan två veckors ledigt. Två veckor!? Jag hoppas jag är så upptagen med flyttande då att jag inte blir sådär galet rastlös som jag är rädd för att bli. Jag lider verkligen med alla som inte haft något att göra i somras.
That's enough of that shit.
1 kommentar:
Om du vill ha något att göra (och om det inte känns för loseraktigt) kan du ju komma och hänga med mig och Fredrik på universitetet. Vi kommer ha 75 härliga procent pluggtid tillsammans terminen ut.
Och, utifall du missat det;
http://youdontmesswiththejohan.blogspot.com/
Skicka en kommentar