Jag är faktiskt inte dum i huvet

Fick reda på resultatet från senaste tentan idag: klarade mig! Fick ett D, så jag är fortfarande ingen over-achiever ("man ska aldrig överanstränga sig", som jag brukar säga), men det här gör att jag klarat mina fyra senaste tentor vilket börjar kännas jävligt.. bra. Jag kan, liksom. Jag är inte helt dum i huvet.

Well, inte för att folk som inte klarar tentor är dumma i huvet, förstås, det säger jag definitivt inte. Men när man inte klarat tillräckligt många tentor så blir det ju jävligt lätt så att man känner sig det. Dum i huvet alltså. Eller osmart, snarare, dum i huvet är väl mer... jag vet inte. Om jag svamlar skyller jag på att jag fortfarande är sjuk (kan jag få ett HELL YEAH, för att jag ändå gjort allt jag skulle i skolan den här veckan? Jag och Joachim satt fan kvar på uni till åtta igår kväll, men vi gjorde en jäkligt bra redovisning idag).

Right, min poäng var: jag kan!!! Och om ni läst mina senaste inlägg (vilka ni? Vem läser min blogg numera?) så vet ni ju vad det innebär: INGA MER TENTOR PÅ TYP ETT HALVÅR. Ja, förutom de där floristiktentorna jag har kvar, men de fixar jag ju lätt nu. Nu kan jag ju skilja på upp och ner på en blomma, och att jag inte klarade mosstentan sist var bara otur. Så: nu jävlar.

True story.

P.S. Funderar på att skriva ett inlägg om mens för det ska visst vara spännande och provocerande och sånt där som blogginlägg ska vara. Med en biologitwist såklart. Frågan är om någon av mina icke-existerande läsare är intresserad? D.S.

I love älgar

Bild snodd av Linda.

Inser när jag ser på den bilden varför Linda började prata om att ha fluffigt kort hår direkt efter att hon tog den. Mitt hår är all over the place. Fast det börjar bli lite långt nu, hade ju egentligen tänkt klippa mig i helgen, men pga sjukdom har det inte blivit av...

Sjukdomen hindrade mig dock inte från att ta mig till Skansen idag för älgspaning! Dagens uppgift gick ut på att kolla på älgarna, och anteckna vad de gjorde med 15 sekunders mellanrum. I tre timmar (1,5 på morgonen, 1,5 på eftermiddagen). För er som undrar så kan jag upplysa er om att älgar gör inte särskilt mycket när de vet att de blir studerade Jag lovar. När vi kom dit var det fullt liv på dem: de badade i sitt lilla vattenhål, de jagade påfåglar, och sprang runt i allmänhet. "Nice!" tänkte vi och såg fram emot en actionfylld förmiddag, meen så blev det inte. Så fort vi satte igång att ta tid gick de in i en liten inhägnad och la sig. "Jag tror de gör det där med flit", suckade Matilda.

Linda klappar vår observationsälg, "Mozart".

Dessutom var det kallt vid den lilla inhägnaden! Jag hade, pga feberyrsel och hårkriser, tagit på mig en tunn tjocktröja och min fakeläderjacka, och det var det. HAH! Sånt hade inte hänt om vi varit ute på mer exkursioner det senaste halvåret, men i alla fall: jag frös så fort jag kom utanför huset typ, men hann inte vända. Väl framme vid älgarna lånade Sofia ut en fleecetröja till mig, men jag gick ändå runt och frös, så Linda kom som en räddande ängel med en tjocktröja åt mig. Hade det inte varit för att jag förlorade förmågan att andas genom näsan hade jag haft en väldigt angenäm dag.

You gotta fight for your rigt to partyyyy.

Fast det var en nice dag för det! Vi var klara med våra observationer runt tre, och då kunde vi gå runt och titta på alla andra djuren (fast alltså älgarna är iofs de bästa djuren). Det verkade som att de som observerat björnarna haft lite mer party, för de sprang runt och slogs typ hela tiden. Inte mot några påfåglar, men ändå.

Nu är jag dock helt död, så när jag avslutat ett mycket viktigt MSN-möte med Chriss och Trams tänker jag gå och lägga mig. Live hard, die young, som jag brukar säga. Ärligt talat tror jag att jag kände mig bättre av att vara ute i friska luften hela dagen än jag gjort hemma på soffan, fast man kan ju fråga sig hur frisk det kommer göra mig i det långa loppet.

True story.

Fuck you, sjukdom

Nu ska vi se om bilden syns, eller om blogger inte är smart nog för det. Not that it matters, kan ju bara fixa till det på datorn som står två meter bort, meeen det är ju alltid mer nice när man slipper resa sig - speciellt när man är sjuk.

Har för tillfällt gömt mig i ett "Mount Doom av filtar" för att citera Zackrid, i hopp om att kunna förgöra Härskarsjukan i dess eldar. Okej, så sjuk är jag inte, men vadfaaan jag skulle ju inte bli sjuk i år! Tre månader är iofs ovanligt bra för att vara jag, men ändå. Skitimmunförsvar.

Har för övrigt haft ihjäl min ampellilja (seriöst, jag övergödde den!? Efter alla år utan näring så ger den upp när det ska bli bra igen). Fulaste av mina växter, men den har varit med mig i tre år så det är sorgligt. Vet inte om jag har någon chans att rädda den, eller om jag ska skaffa en ny (eller SMSa Martin och be om en ny, han brukade iaf ge dem till alla som stod still länge nog). Tur att palmen och kottepalmen frodas iaf (och svampen som bor i palmens kruka. Vet inte vad jag ska göra åt den).

You can call me crazy plant lady, om jag inte redan sagt det.

True story.

Now we have suffrage!

Ni vet hur man ibland hittar något på internet som är så episkt att man bara måste dela det med alla andra? Mmm, jag hittade just en sån video på Epbot (en av mina absoluta favoritbloggar btw, en dag kanske jag berättar varför).

Jag vet hur svårt det är att få folk att kolla på YouTube-videor, men I swear ni kommer inte kunna spendera fem minuter bättre än att titta på den här videon. Visst är det gamla klassiska Bad Romance av Lady Gaga, och ni har säkert hört folk göra om texten på den förut: men ni har inte hört någon sjunga om kvinnlig rösträtt till den innan, och ni har garanterat inte sett en såhär välgjord video.

Nu har jag gjort dagens goda gärning genom att tipsa er om den.

True story.

"Du är som en tysk!"

För er som inte vet det så ser listan över mina favoritdjur ut såhär:

1. Giraff
2. Älg
3. Ko
4. Kaninpungsgrävling
5. Okapi

På måndag ska jag åka till Skansen och spendera hela dagen med att titta på älgar och notera deras beteende. Pluggar jag helt rätt grej, eller vadå?

True story.

Stil-Gudrun can't help you now

Visst, fine, ibland (ofta) är det ett helvete att hitta en outfit som matchar på morgonen när man är trött, men vet ni vad som är ännu svårare? Att få fucking vädret att matcha ens humör. Det vägrar ju tamigfan vara bra väder nu när jag vill ha toknice vår. Inte okej.

Tittade just ut genom fönstret för att se vädret och insåg att det var mörkt. Hah. Hanna länkade det här till mig, vilket kastade mig in på den här sidan och alla dess sidobloggar. Jag blev så insugen i allt (och, I'll admit, lite freaked out) att jag helt missade att solen gick ner. Eller att klockan blev över sju. Ibland alltså, då älskar jag verkligen internet.

Vad jag egentligen skulle blogga om, innan internet sög upp YTTERLIGARE en timme, var att jag spenderade lunchen med att lyssna på hur en tjej som började biogeo året innan oss (som Matilda känner) berättade om våra framtida exkursioner. Framför allt om Tjärnö-resan vi ska till efter fjällvandringen (fast hon gick snabbt igenom fjällen också: lät awesome), när vi ska dit i tre fucking veckor. Med tanke på hur kul vi hade sist vi var där har nog alla känt att tre veckor där är det sista man vill spendera: men det lät som att de hade haft askul där, och att den kursen var betydligt bättre än den "välorganiserade" resan i höstas. Så, åh, ytterligare en rolig kurs i framtiden alltså!

Om bara det jävla vädret ville göra sitt också skulle allt var asbra. Det ska visst bli dåligt väder när vi är på Skansen på måndag, men det är ju allmänt känt att när vi är på endagsexkursioner är vädret skit, så det känns inte mer än rätt...

True story.

Mars

Jag tänkte ju att nu när allt skulle bli awesome så skulle ju vädret dress to match, men icke. Snö!? Sjukt oprovocerat.

Men vadfan, vad är livet utan lite svårigheter?

True story.

Good things come to those who wait

Bildkälla: http://punkindrublic.com

Alla vet ju att jag hatade min höst, right? Sen kom en 6 poängs kurs i Växtfysiologi i början av terminen som var fett chill och rolig, trots att den innebar saker som att väga löv i tre timmar. HAH. Det är ingenting om man jämför med allt vi fått göra i den 9 poäng långa Zoofysiologin som följde: dissekera råtta, testa en död grodas hjärta (video), testa en död grodas lårmuskel, testa en död grodas nervtrådar, analysera kiss, och då går vi inte ens in på det här med att vi gick i skolan typ 9-16/17 varenda dag, med en och en halv inläsningsdag innan tentan (som dessutom började 14.30). Kort sagt, en skitkurs.

Men nu? Åh, nu. 15 poäng ekologi. EKOLOGI. Ska bli så jävla askul att plugga det! Och då börjar vi med 3 poäng ETOLOGI, aka läran om djurs beteende - något som inkluderar en exkursion på Skansen. Man hör redan här att det kommer bli två askul veckor: det gör inget att alla föreläsningar är obligatoriska, för de låter jättespännande! För att inte tala om att det hela INTE avslutas med en tenta.

Efter det följer visst en vecka mikrobiologi, men vi låtsas inte om det. Det är bara fyra dagar, I can deal.

SEN. Den riktiga ekologin! Föreläsningar? Visst, men bara några i veckan, och inte långa värdelösa eftermiddagar varenda dag. Man kommer liksom HA TID att fucking plugga. Hur ofta händer det? Tja, er kanske det händer ofta, men inte oss. Som sagt, en och en halv inläsningsdag och det ska man visst vara glad för...

Dessutom: åtta dagar fältkurs till Tovetorp. Tovetorp! Fältkurs! I maj! Åh, det kommer bli helt fantastiskt, och återigen: INGEN TENTA. Vi har haft tenta i ALLA kurser vi läst so far, så att bara ha inlämningsuppgifter är fan rena himmelriket. Är så överlycklig.

Följt av en kurs som bara är en enda fältkurs (fortfarande inte bestämt mig om jag ska skita i den eller ej: den krockar liksom med Sweden Rock, men just nu är det där Future-Ells problem), och även om den låter lite seg ("Miljöproblem i Brackvatten"), så, äsch, fältkurs i juni måste vara nice helt enkelt.

Sedan sex veckor sommarlov innan vi ska fjällvandra. GEOVETENSKAP IGEN. ÅÅHHH, jag har saknat dig!! Alla har saknat geovetenskapen: ville vi bara läsa biologi skulle vi ha valt den linjen. För att inte tala om att fjällvandring låter så jävla kul (känns som att en stor del av klassen kämpar sig igenom alla skitkurser nu bara för att få vara med om den).

Jag vet inte vad som händer efter den, men det är i augusti - nästan ett halvår dit alltså - och bara det faktum att det kommande halvåret kommer att vara såhär awesome känns så jävla bra. Det kanske har varit värt all jävla skit nu äntligen. :D

True story.

Encephalon

Bildkälla: http://www.youschi.se/Artiklar/Vad_Vi_Ater/Vad_Vi_Ater.htm

Det här är min hjärna just nu (alltså moset, inte fågeln. Fast lite som mos som blir uppätet av en fågel). Baaah. Fattar inte hur man kan bli så fysiskt slut av att plugga.

Imorgon har jag tenta 14.30. SJUKT PROVOCERANDE FUCKING TID. Inte ens glad för att man hinner plugga lite innan. Tur att jag alltid går fort, räknar liksom inte med att vara där längre än till 15.00 (och då bara för att man måste vänta en halvtimme med att gå, typ...).

True story.

Cycas revoluta

Någon gång i september satt jag med mitt schema framför mig och kikade lite på vad vi skulle ha föreläsningar om de kommande veckorna. Ett namn stod ut bland alla de andra "Cycadophyta - Kottepalmer". Obildad som jag var fick jag genast en vision av en kottelik palm, och kunde inte låta bli att se fram emot föreläsningen då jag äntligen skulle få veta exakt vad en kottepalm var.

Döm om min förvåning när jag insåg att de var exakt som jag föreställt mig dem: palmblad som sticker upp från en kottelik stam. Nästan genast insåg jag att en kottepalm, det måste väl ändå vara det coolaste man kunde ha? Det dröjde dock ytterligare en månad innan jag var på IKEA, och plötsligt stod face to face med en kottepalm igen (tidigare hade jag bara sett dem på labb och i växthusen). Jag bestämde mig för att om jag kunde hålla min serdangpalm vid liv till jul då skulle jag nog klara av en kottepalm.

Min mor - som varit mycket supportive i min kottepalmsbesatthet - höll med om att en kottepalm skulle vara en väldigt bra julklapp, och glatt berättade jag för typ hela klassen att jag skulle få en i julklapp. Erika och Matilda framför allt fick lyssna på mitt konstanta prat om dessa fantastiska växter och hur mycket jag ville ha en. Pga diverse missförstånd slutade det dock med att jag inte fick någon i julklapp: förkrossande. Mamma och jag kom fram till att det bästa vore nog att vänta tills Chriss åkt hem och köpa en då, eftersom de ändå är rätt stora.

Igår åkte vi till IKEA i syftet att äntligen införskaffa min kottepalm, bara för att upptäcka att de inte hade några? Varken i Kungens Kurva eller Barkarby fanns de, och varenda Plantagen låg plötsligt mil bort. Efter att ha lidit ytterligare en enorm besvikelse bestämdes det att vi skulle köpa en på Plantagen Frescati idag istället. I alla fall tills mamma SMSade: hon hade ringt två Plantagen samt ett Blomsterlandet, och INGEN hade kottepalmer på lagret! Trots skepsis ringde hon Plantagen i Mörby, som sa att "ja, men vi har just fått in ett gäng kottepalmer!" och vi kunde äntligen åka och köpa en. :D :D :D

Spenderade tio minuter imorse med att försöka ta en perfekt bild...

Betydligt mindre än de jag såg på IKEA (kottepalmer kan bli rätt stora), men det gör ingenting för då får jag ju se den växa upp och ha sig. Ska ta hand om den som en bebis... eller ja, nästan i alla fall. Den är fin som fan i vilket fall som helst, och jag är så lycklig för att jag ÄNTLIGEN fått min älskade kottepalm!!!

Om ni har tur skriver jag inte ett långt inlägg om kottepalmer i allmänhet, men det vet man aldrig. Beror lite på hur lat jag är de kommande dagarna...

True story.

Waking up every morning feeling like Björn Ranelid

"En mardröm", enligt vissa. Kan själv inte tänka mig något bättre: Björn Ranelids kärlek till sig själv kan endast mätas med Kanye Wests kärlek till Kanye West. Måste vara underbart att vakna morgon och tänka "nej, men om jag skulle käka en morot, rappa lite om min säd, och vara allmänt kär i mig själv som vanligt?".

Lovar att Björn har en sån här bild på sig själv. LOVAR.
Bildkälla: http://celebritytoilet.com/

Satt iofs med ett gäng Ranelidhatare och tittade igår. Själv kunde jag inte låta bli att älska, den är så absurd, och eftersom alla andra i Ranelids deltävling var så jävla dåliga så straffröstade jag helt enkelt på honom. Straff mot de andra också. Och lite för att låten var så rolig att den bara måste höras igen: kände lite samma sak för Sean Banan och är fortfarande arg för att han inte gick vidare.

Att lilla Mattias blev bitter som en bittermandel (mina liknelser sviker mig idag) gjorde faktiskt inte saken sämre. "Det känns inte som att det är en seriös musiktävling längre" är nog svårslaget som årets citat. Dock har Danny varit ganska duktig på att vara bitter och besviken i tidningarna i natt (tyvärr Danny, men det är bara vi Tron-fans som fattade ditt framträdande). Är EMD en oändlig källa till bitter besvikelse? I så fall vill jag ha mer av dem! (En mening jag aldrig jag trodde att jag skulle säga.)

Gillade Loreens låt från första gången jag hörde den, och gillar framträdandet mer och mer för varje gång vi ser den. Börjar känna att vi kanske har en chans ändå? Man ska inte hoppas för mycket (lagom mycket, vi är ju svenskar för fan!), men åh. Jag tror ändå lite på det här. Mhmm!

För övrigt vill jag hjälpa till att lansera ordet "ranegul". Helt enkelt färgen som Ranelid är. Efter den senapsgula färgen som varit fett inne alldeles för länge tror jag att ranegul kommer att slå stort i sommar!

True story.

Provocerande

Blir så oerhört jävla provocerad av att det finns någonting som heter tallkottkörteln. Alltså vad i helvete!!! Det är nästan värre än den jävla sågen som drar igång varenda morgon halv åtta när jag försöker ta lite sovmorgon (tar tallkottkörteln hänsyn till sågar? Hell no).

Har hört oklara rykten om att det finns ett liv utanför skolan? Misstänker starkt att det är en myt skapad och spridd av Jan Björklund.

True story.

"Jag tror inte på mys som en framgångsfaktor."

Idag fick vi sätta upp ett grodhjärta i en attrapp och titta på det när det slog. Labben kallades för "Pulp Fiction" eftersom vi vid ett tillfälle fick tillsätta adrenalin (noradrenalin actually), som de gör i Pulp Fiction... fast vi gjorde det inte genom att stabba grodan med en nål. Tråkigt nog.

Visst ville ni se det där?

Eftermiddagen spenderades med att skicka stötar genom en lårmuskel på grodan, men det fick jag tyvärr ingen video eller bild från. Ibland är livet allt bra sorgligt.

True story.