"En mardröm", enligt vissa. Kan själv inte tänka mig något bättre: Björn Ranelids kärlek till sig själv kan endast mätas med Kanye Wests kärlek till Kanye West. Måste vara underbart att vakna morgon och tänka "nej, men om jag skulle käka en morot, rappa lite om min säd, och vara allmänt kär i mig själv som vanligt?".
 |
| Lovar att Björn har en sån här bild på sig själv. LOVAR. Bildkälla: http://celebritytoilet.com/ |
Satt iofs med ett gäng Ranelidhatare och tittade igår. Själv kunde jag inte låta bli att älska, den är så absurd, och eftersom alla andra i Ranelids deltävling var så jävla dåliga så straffröstade jag helt enkelt på honom. Straff mot de andra också. Och lite för att låten var så rolig att den bara måste höras igen: kände lite samma sak för Sean Banan och är fortfarande arg för att han inte gick vidare.
Att lilla Mattias blev bitter som en bittermandel (mina liknelser sviker mig idag) gjorde faktiskt inte saken sämre. "Det känns inte som att det är en seriös musiktävling längre" är nog svårslaget som årets citat. Dock har Danny varit ganska duktig på att vara bitter och besviken i tidningarna i natt (tyvärr Danny, men det är bara vi Tron-fans som fattade ditt framträdande). Är EMD en oändlig källa till bitter besvikelse? I så fall vill jag ha mer av dem! (En mening jag aldrig jag trodde att jag skulle säga.)
Gillade Loreens låt från första gången jag hörde den, och gillar framträdandet mer och mer för varje gång vi ser den. Börjar känna att vi kanske har en chans ändå? Man ska inte hoppas för mycket (lagom mycket, vi är ju svenskar för fan!), men åh. Jag tror ändå lite på det här. Mhmm!
För övrigt vill jag hjälpa till att lansera ordet "ranegul". Helt enkelt färgen som Ranelid är. Efter den senapsgula färgen som varit fett inne alldeles för länge tror jag att ranegul kommer att slå stort i sommar!
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar