I love älgar

Bild snodd av Linda.

Inser när jag ser på den bilden varför Linda började prata om att ha fluffigt kort hår direkt efter att hon tog den. Mitt hår är all over the place. Fast det börjar bli lite långt nu, hade ju egentligen tänkt klippa mig i helgen, men pga sjukdom har det inte blivit av...

Sjukdomen hindrade mig dock inte från att ta mig till Skansen idag för älgspaning! Dagens uppgift gick ut på att kolla på älgarna, och anteckna vad de gjorde med 15 sekunders mellanrum. I tre timmar (1,5 på morgonen, 1,5 på eftermiddagen). För er som undrar så kan jag upplysa er om att älgar gör inte särskilt mycket när de vet att de blir studerade Jag lovar. När vi kom dit var det fullt liv på dem: de badade i sitt lilla vattenhål, de jagade påfåglar, och sprang runt i allmänhet. "Nice!" tänkte vi och såg fram emot en actionfylld förmiddag, meen så blev det inte. Så fort vi satte igång att ta tid gick de in i en liten inhägnad och la sig. "Jag tror de gör det där med flit", suckade Matilda.

Linda klappar vår observationsälg, "Mozart".

Dessutom var det kallt vid den lilla inhägnaden! Jag hade, pga feberyrsel och hårkriser, tagit på mig en tunn tjocktröja och min fakeläderjacka, och det var det. HAH! Sånt hade inte hänt om vi varit ute på mer exkursioner det senaste halvåret, men i alla fall: jag frös så fort jag kom utanför huset typ, men hann inte vända. Väl framme vid älgarna lånade Sofia ut en fleecetröja till mig, men jag gick ändå runt och frös, så Linda kom som en räddande ängel med en tjocktröja åt mig. Hade det inte varit för att jag förlorade förmågan att andas genom näsan hade jag haft en väldigt angenäm dag.

You gotta fight for your rigt to partyyyy.

Fast det var en nice dag för det! Vi var klara med våra observationer runt tre, och då kunde vi gå runt och titta på alla andra djuren (fast alltså älgarna är iofs de bästa djuren). Det verkade som att de som observerat björnarna haft lite mer party, för de sprang runt och slogs typ hela tiden. Inte mot några påfåglar, men ändå.

Nu är jag dock helt död, så när jag avslutat ett mycket viktigt MSN-möte med Chriss och Trams tänker jag gå och lägga mig. Live hard, die young, som jag brukar säga. Ärligt talat tror jag att jag kände mig bättre av att vara ute i friska luften hela dagen än jag gjort hemma på soffan, fast man kan ju fråga sig hur frisk det kommer göra mig i det långa loppet.

True story.