Indiana Ell and the Kingdom of the Bläckfiskfossil

Jag är en cool bloggare, jag får kommentarer.

Dagens enda bild är en från bloggen. Känns lite meta. Eller fjantigt, beror på hur man ser det!

Ett kamelandskap, som uttaljas käjm, alltså på engelska, är ett fett buckligt landskap. Det är typ backar och sänkor överallt (alltså om min lärare såg mig beskriva det sådär skulle han svimma...) om man ska fatta sig kort. De består av isälvssediment, och inte morän, och man vet inte riktigt hur de uppkommit, mer än att det var i samband med isavsmältningen. Man tror det kan ha med dödis att göra, men som sagt så är man inte helt säker. Det var sjukt fint iaf, så om ni har chansen kan ni åka och titta på ett sådant! Säg aldrig kamel-landskap till en riktig geovetare dock, då blir de arga...

Idag har varit förhållandevis tråkigt, för vi har mest tittat på saker vi redan sett. Fast på morgonen hade vi en ganska rolig mätövning där vi fick göra en profil över ett landskap och försöka dra slutsatser om hur det uppkommit, vilket var kul, för det känns som att det inte varit så mycket praktiskt arbete när vi var här. Nice.

Fast alltså... jag gillar inte riktigt hur utvecklingen gått här. Jag börjar bli en sån där. Ni vet. Som bara "jaha, trampade jag just i älgbajs? Whatever", och trampar på som ingenting. Och bara "är det kallt? Då tar man på sig ett lager till!" (seriöst min klädsel igår: t-shirt, tjocktröja, fleecetröja, regnjacka... och ovanpå det min dunväst. Då frös man fan inte). Det här är så inte jag. När jag kommer hem ska jag fan dra på mig jeanskjol, högklackade stövlar, och köpa någon form av smaksatt latte i take-awaymugg för att rädda min inre Stockholmare. Såhär får man fan inte hålla på (fast okej, Erika har typ samlat på sig - seriöst - tio stenar att ta med hem, inklusive fossilen som jag nämner i titeln, så SÅ långt har det inte gått).

I och för sig så tror jag Malin och Erika tog priset när de seriöst roade sig med att kasta älgbajs på Matilda tidigare idag. Det var väl en grej när allt vi pratade om var bajs, men där kände både jag och Matilda att någon form av gräns hade nåtts och att det inte var okej...

Två sekunder senare pratade vi om hur vår film "Gräset är grönare på andra sidan" (en episk film om kalven George (voicad av George Clooney ("det är ju som att Charlie Sheen heter Charlie i Two and a half men" - Matilda)) som vill ta sig från den ena hagen till den andra för att gräset är grönare där. Den ska spelas in med riktiga kor som skådespelare och bara ha voiceover från skådisarna) borde få en uppföljare vid namn "Gräset är rödare på andra planeter" som handlar om hur George får åka ut i rymden (vi har även planerat filmerna "1000 sorkar", om sorkar på jakt efter en älv, och "Den magiska bussen", om en tidsresande buss. Vi förväntar oss ett samtal från Spielberg när som helst nu).

Om någon läste hit får ni en kaka. Snart ska vi åka och lyssna på ett föredrag av någon Mark D Johnson som grävt massor i jorden här omkring och säkert kan lära oss en hel del. Haha, och vi ser typ delvis fram emot det här? Upprepa efter mig nu, Ell: "café au lait, café au lait...".

Dagens fakta: ("Att man är trött efter några dagar i fält!" - Erika, "Att Erika älskar sten" - Matilda, "Och att det är kul att kasta bajs!" - Erika igen, så jäkla hjälpsamma!) Man har stött på 270 fågelarter vid Hornborgasjön.

Dagens citat: "Det finns en liten risk att den kan bli lite töntig." - Matilda om "Gräset är rödare på andra planeter.

Dagens lastbilschaufför: Inte en enda! Skan-fucking-dal. Imorgon blir det förhoppningsvis mycket motorväg, och då hoppas vi på att få se en hel del!

True story.