Det här inlägget kommer nog bli lite personligt, så om ni bara är här för Charlie Sheen-videos och Mean Girls-citat kan ni skippa det.
Jag vet inte om någon missat videon med Casey, den femtonåriga mobbade killen som plötsligt får nog och slår ner sin mobbare, och sen dess hyllats över hela världen? Go, Casey, liksom. Men nu imorse läste jag en debattartikel från någon mupp som kallar sig Ketchupmamman, som kommer fram till tre saker:
- Det är synd om mobbaren.
- Mobboffer ska aldrig slå tillbaka, de måste bara ta det, jämt.
- Alla mobboffer är potentiella massmördare.
"Ok."
Om man bara ser slutet på den här videon, där Casey drämmer ner Fuckface i marken, då kanske man tycker att det är hemskt: ser man hela videon, där Fuckface upprepande gånger slår Casey i ansiktet - något som uppenbarligen pågått i år - då förstår inte jag hur man kan tycka synd om det lilla äcklet som blir nerdrämd i marken.
Well, det är rätt uppenbart att Ketchupmamman aldrig blivit mobbad, för i så fall skulle hon knappast sitta där och vara ironisk över att Casey slår tillbaka. Ja, han är dubbelt så stor som Fuckface, men och? Det betyder att han i flera år bara tagit emot fast han vet att han kunde ge Fuckface vad han förtjänar: det är inte som att han helt oprovocerat slagit ner någon för att det var kul.
Ketchupmamman försöker låtsas som att hon ser på saken objektivt, där alla är lika värda, men det märks rätt tydligt att hon faktiskt tycker att det är mest synd om den lilla ungen.
Själv tycker jag att videon är hemsk. En liten kille hoppar runt en större kille och riktar slag mot honom. Sedan får den större killen nog, lyfter upp pojken, och drämmer ner honom i stenläggningen. Min första tanke var knappast ”äntligen”, snarare ”herregud, bröt ungen ryggen nu? Är han död?"
Jo, det är ju exakt vad som hände, Fuckface "riktade slag" mot Casey. Han slog honom inte i ansiktet eller någonting, nej, han riktade lekfullt lite slag mot honom, och Casey är ju så mesig att han såklart ryckte till varje gång. Alltså, vilken tönt. Och som alla töntar kan han inte ha en civiliserad konversation med Fuckface, utan vänder sig till våld: typiskt töntar.
Att våld inte löser några problem kanske är sant om man lever i Smurfbyn, men det gör vi inte, och framför allt inte alla som måste gå till skolan varje dag och blir slagna eller får höra att de är värdelösa. Inte fan kan man sätta sig och prata med folk som ställer sig och skriver "WITCH NR 1" på ens skåp, medan man själv ser på och försöker få dem att sluta (och inte ens gör det när man drämmer skåpdörren i huvudet på dem). De kommer inte lyssna.
Sen är jag så jävla trött på att det alltid är synd om mobbare som har såna problem hemma. Okej, WHATEVER!? Alla mobbare har det inte så, en dels enda problem är att de lite osäkra och vill verka balla inför sig kompisar, någonting som varenda jävla människa haft problem med vid ett tillfälle eller annat. Skillnaden är att alla människor inte bestämmer sig för att ta ut det på andra som de stackars mobbarna gör.
Jag tycker det Casey gjorde var skitbra, och jag hoppas att Fuckface lämnar honom ifred nu. Ketchupmamman hintar lite fint om att Casey borde ha två riktiga vänner istället för 2 miljoner tummen upp på YouTube: jag vet ingenting om Caseys privatliv, men det finns faktiskt jävligt många som inte har några vänner som kan ställa upp för dem i skolan, och för dem kan 2 miljoner tummen upp på YouTube faktiskt vara någonting. Man får väl hoppas att det gör att flera kanske vågar slå tillbaka också.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar