Catching up, del två

Såå, ny helg, ny Oscarnominerade filmer att titta på! Here's some thoughts.

Först ut: Precious. Oh my God, den var hemsk. På allvar alltså. Alla som hört talas om den här filmen anar förstås att den skulle vara det, men jag hade missat vissa delar av ploten som gjorde den till supermisär. Men den var bra, väldigt bra, förtjänar helt klart sina nomineringar. Speciellt Mo'Nique som Precious mamma, hon var sjukt bra. Och läskig. Fast det är helt klart en film man måste se.

Det är nu det börjar bli jobbigt! För Sandra Bullock var riktigt bra i den här filmen (något som jag inte förväntade mig, då jag automatiskt tänker "miss Secret Agent" när jag ser henne), och jag kan lätt se henne vinna en Oscar för hennes insats. Men jag hejar ju på Meryl Streep! Och alla andra (utom Helen Mirren, för jag har inte sett den filmen och har egentligen inga planer på det heller) som är nominerade för best actress. Fan, vad brudarna är bra i år helt enkelt.

Hur som helst, filmen var bra och man blev glad av den, förutom att de lurar en skitmycket i början. Det är som en "nästa vecka" i en TV-serie där de vinklar allt jättekonstigt. DRYGT. Förutom det var den bra. Och nu har jag ju varnat er... ;)

Den här helgen gillar jag nog Crazy Heart bäst, och jag förstår inte hur Up in the air kan ha blivit nominerad för Bästa film, men inte den här! Istället har den här Best actor och Supporting Actress (och bästa låt). Jeff Bridges förtjänar helt klart att vinna mer än vad George Clooney gör, fast även om Maggie Gyllenhaal skulle vara en värdig vinnare så kan hon inte slå Mo'Nique (men jag skulle nog säga att hon var bättre än båda tjejerna i Up in the air).

Faktum är att jag hela filmen jämförde den med Up in the air, av någon anledning. Jag antar att de har vissa gemensamma element: gråhårig man omvärderar sitt liv pga en kvinna han inte kan få. Fast där slutar väl egentligen likheterna. I alla fall så gillade jag verkligen den här filmen, kanske för att jag inte hade några förväntningar på den.

Egentligen vill jag sammanfatta den här med: Upp var bättre, men det känns lite drygt. Jag har inte varit särskilt taggad på den här filmen, trots att Disney "går tillbaka till sina rötter", och jag är fortfarande inte särskilt imponerad. Varken av musiken eller att de "tecknat" (dvs animerat och målat över, enligt vissa källor), eller storyn över huvud taget. Men den var okej, och den slutade på typiskt, gulligt Disneyvis, så man ska väl inte klaga eller vara särskilt förvånad.

Det var det jag hann med den här helgen. I veckan ska vi se The Hurt Locker på bio, och jag har hört att den ska vara både bra och snygg, så det blir nog nice. Sen blir det resten av filmerna jag tänkt se samma helg som galan är. Å hej åhå.

True story.