TVn har en tendens att bli det som keeps me going när saker håller på att gå över styr. Jag kommer hem, chillar med dåliga komediserier och Disney Channel fram till sex, äter snabbt och glor på Stargate, och sen brukar det vara en timme eller två till nästa program jag följer - som varierar lite från dag till dag, sen blir det nån timme till med plugg (för tillfället) och sen sova. Strikt schema som inte får brytas, så egentligen orsakar det bara mer stress i längden eftersom jag får så lite tid på mig att göra det som jag måste göra... men om jag struntar i att chilla med TVn så orkar jag inte göra det jag måste, och ja, you get the point.
I fredags när jag var med Wombat så kände jag lite att han nog är det som påminner mig om varför jag går upp på morgonen, tänk er när man han en riktigt besatthet liksom, man ägnar sig åt den ett par timmar om dagen (eller ännu mer om det är extremt), och sen kommer man ihåg alla de här andra sakerna man borde göra. Wombat är liksom sån, när jag träffas eller pratar med honom så får jag alltid lust att göra mer saker, och det är rätt bra ändå. Synd bara att det inte händer särskilt ofta nuförtiden. Det var fan lättare i högstadiet...
Förutom att tvåan dödar mig och att jag stannade hemma idag för att inte gå in i väggen (först tänkte jag bara sova lite och skippa tyskan, men sen bestämde jag mig för att stanna hemma hela dagen och styra upp lite grejer), är nog den intressantaste frågan varför bra Science Fiction måste vara så okreativ när det gäller namn: Star Trek, Star Wars, och nu Stargate, liksom, hallå orginalitet. Jag antar att åtta bokstäver och börjar på Star är the key tll en sucessful sci fi-serie: iaf en sån som utspelar sig i rymden (ja, vi behöver väl kanske inte gå in på tillägg som The Next Generation och SG-1, eller typ helt andra serier som Special Unit 2, för den utspelar sig faktiskt inte i rymden, de har bara coola vapen där). Jag måste nog undersöka det där mer.
För övrigt är O'Neill (spelad av ingen mindre än MacGyver! :D) i SG-1 så skön, han är typ som House fast lite mänskligare. Jag är lite småkär i honom, tror jag, men jag har bara sett två avsnitt, typ, så jag får vänta med att uttala mig för mycket (eller inte).
That's enough of that shit.
2 kommentarer:
Jag kommer inte på något kreativare att säga än att jag avskyr att gå i tvåan. Jag börjar förstå varför alla säger att tvåan är värst. Iof har jag ingen aning om hur trean är, men det kan fan inte bli värre än så här.
Och Sf serierna kanske är som i stort sett alla deckare som heter något med mord eller blod.
Tvåan suger verkligen! Jag fattar inte varför det måste vara så mycket att göra HELA tiden!?
Det måste fan vara så... Helt galet.
Skicka en kommentar