Så, nu sitter jag här på mitt rum med min bärbara dator. Jag skriver det här i Word, men jag tänkte lägga ut det på bloggen så fort jag får internet till datorn. Igår kunde jag inte göra det eftersom jag inte fått de inställningar som behövdes för att kunna komma åt internet hemifrån. Idag har jag fått dem, men nu funkar varken internet eller telefon hemma. :/
Idag har över huvud taget varit en dålig dag™, och det menar jag verkligen! Igår kväll kunde jag nämligen inte sova, så jag låg uppe längre än vad jag planerat. Var tvungen att gå upp klockan halv sju för att hinna med en buss som jag måste gå till en timme senare. Det är så jävla drygt att börja 18.05.
Lisa vill direkt ha duschen, men jag var där först, så jag tyckte att hon fick vänta. Då tyckte hon att jag skulle ha dörren öppen så att hon kunde komma in, och jag antog att hon ville det för att hon skulle sminka sig. Därför blev jag inte glad när hon kom in lite senare och satte sig och sket!
Jag blev förstås skitsur och gick ner och klagade lite hos mamma och pappa. Mamma försvann snabbt som fan, men pappa sa att då var det antagligen som en hämnd för något jag gjort. Varpå jag menade att det enda jag gjort var att duscha innan henne, och då skäller han ut mig och tycker att jag är självisk för att jag aldrig kan göra något för någon i den här familjen. Så han skäller ut mig när det är uppenbart att det är Lisa som gör fel. Bra start på dagen, liksom.
När jag gick till skolan kom jag dessutom fram till att jag glömt mobilen hemma, men jag hade inte tid att gå tillbaka, så den fick ligga kvar. Vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert beslut. Jag kom också fram till att jag glömt pengarna som jag skulle köpa miniräknare för, så det får jag göra imorgon. Dessutom hade jag mina nya skor på mig, och jag har inte precis gått in dem än, så de gör ont. :S
Väl framme verkade dagen bli lite bättre. Webbdesign är ett kul ämne, även om det som vi gick igenom idag var så basic. Jag satt och bloggade samtidigt, ett jättelångt inlägg där jag skröt en massa och annat bra.
Men i slutet av lektionen skulle jag spara, men då muppade allt och det försvann. Vilket inte gjorde mig skitglad, precis, men jag orkade inte tjura över det. Sen verkade det mesta gå bra, teaterkunskap var t ex ett skitroligt ämne, vi kom iofs lite sent till engelskan pga kort lunch, men det var en rolig lektion (det var improvisation med, och det är ju bra!). Idrotten hade jag ”glömt” kläder på, eftersom jag bestämt mig för att kolla in läraren och ämnet innan jag gick på någon lektion.
Fast det verkade okej. Vi har fri tillgång till gymmet där när vi känner för det, så jag ska försöka få något gjort där någon gång. Läraren heter Ulf Mård, och så finns det någon annan där som heter Kent Kotte. Värsta djungeln av svenska skogsgrejer.
Matten verkade också bra, jag visste mer än läraren om Gauss (tysk matematiker, typ känd som matematikernas kung). Dessutom pratade jag med henne efteråt, och om jag vill får jag tenta av matte a om det skulle vara för lätt (för jag tyckte det vi gick igenom på tavlan var LÖJLIGT enkelt).
Sen skulle man ju vidare till skåpet, och då passade jag på att smita in hos data-Johan och fråga om han kunde fixa internet till min dator. Det kunde han inte, för han skulle vara hos parallellklassen och fixa just det med deras datorer, och han var redan sen. Jag stötte på honom vid skåpen också, och då sa han att han skulle fixa det imorgon.
Jag satte mig lite snabbt och kollade upp när tågen gick, eftersom jag skulle behöva ta Roslagsbanan hem, för jag hade ett kort ärende i Täby Centrum. Sen skyndade jag vidare, men hann inte särskilt långt förrän jag insåg att jag inte kunde gå. Jag hade så jävla ont i fötterna efter mina skor att jag grät av smärta när jag gick.
Så jag gick tillbaka till skolan för att fixa en telefon. Fick jag en kunde jag ringa till pappa och be honom hämta mig, för jag skulle aldrig klara av att gå från busshållplatsen och hem. Och jag hade ju som sagt glömt min mobil hemma.
När jag kom till skåpen dök data-Johan upp från tomma intet (eller inte, han kom ut från klassrummet F1b fått sina datorer fixade). Han tittade på mig och frågade:
- Är du fortfarande kvar?
När jag svarade jag sträckte han fram handen, och jag lämnade över datorn till honom. Tio minuter senare hade han fixat det åt mig (jag tror det tog tid, för hans mobil ringde), och under tiden hade jag raggat upp en telefon så att jag ringt pappa. Han var på Coop, så han kunde komma och hämta mig en halvtimme senare.
Då trodde man ju att allt skulle vara bra, att den dåliga dagen™ skulle vara över. Det var den också – till viss del. Det är nämligen så att varken internet eller telefon fungerar här hemma, det är helt dött. Därför har jag inte kunnat kolla mailen (väntar på ett mail om åldersgränser från Mosebacke), Helgon (har en ny bild som jag vill ladda upp!), eller svara på eventuella intressanta inlägg på Hoggy. Lite frustrerande.
Vad bättre är: jag har skrivit klart ’Du har vingar, älskling!’ nu, så jag ska bara lägga ut epilogen, och sen slipper jag tänka på den på ett par år. När den mognat/ruttnat så läser jag den igen och skriver om den. Det är planen i alla fall, sen får v se hur det blir med det.
MH har slutat telefonterrorisera mig i mina drömmar också, det är ganska bra. I två nätter i rad har jag drömt att MH har ringt mig av olika anledningar, men det gjorde jag alltså inte natten till idag. Vilket är skönt på ett sätt, det var rätt deprimerande att vakna efter de drömmarna, men lite synd också. :P
Apropå MH så tror jag att jag kommer att få se honom på Mosebacke den trettonde september, och det är så bra som det kan bli. Har som sagt mailat dem och frågat om eventuella åldersgränser, och om det finns några såna ska jag komma på ett sätt att undvika dem. Det går nog bra.
Nu är det här inlägget tre sidor i word, det känns ganska långt. Men ärligt talat behövde jag skriva av mig, för den här dagen var verkligen kass. Visst, när jag var i skolan var det helt okej, för då muppade saker och ting inte så mycket (på idrotten gick jag och Karolina runt och snackade om pengar och grejer, det var kul, för Karolina är så sjukt kul!), men på det hela taget var den rätt dålig. Dessutom är det här andra dagen i rad som jag tillbringar framför datorn, imorgon måste jag faktiskt träffa någon.
Aja, ska nog sluta skriva skit här och göra något annat. Skriva på året julkalender kanske, den har jag just börjat med. ’Julkalendern Angelina aldrig skrev’ heter den, och det finns skäl till att den har det namnet. Fett fyndigt är det i alla fall. Annars kan jag läsa ’The Lord of the Rings’ så att jag kan äga min kära fader och dessutom tjäna tusen spänn. Eller så kan jag läsa Shonen Jump som kom idag. Möjligheterna är oändliga.
Over and out.
tisdag 30 augusti 2005
torsdag 25 augusti 2005
Timmar av iver
Nu sitter jag här i skolan och har egentligen ingen anledning att skriva, men knappar glatt på tangenterna ändå. Jag borde egentligen läsa Artemis Fowl så att jag någon gång läser ut den, men istället sitter jag här.
Har redan fått in en rutin på vilka sidor som ska besökas när man loggar in i skolan. Helgon funkar inte, så det blir Hoggy, MatsHedlund.nu, Jauvet.net (även om den aldrig funkar), Jauvet.blogg.se (som har uppdaterats två gånger på två dagar!), Puttes blogg (vettefan varför, egentligen...) och efter det Svedski och sen hamnar jag antingen här eller loggar ut. Vilket som.
Jag blir så avundsjuk när jag läser låttexter (främst Mats, eftersom det är mycket av hans jag läser nu), jag vill också kunna skriva så bra! Få det att låta bra ihop, inte skriva jobbga formuleringar som aldrig funkar. Jag kan seriöst inte skriva dikter. Historier funkar väl någorlunda, men dikter är åt helvete. Jag kan inte.
Mina formuleringar blir oftast halvtaskiga, jag måste ändra ordföljd och grejer. De har sällan en vettig handling, slutar oftast bara i massa uppmaningar. Det blir inte bra, jag hatar det, och blir alltid kär i andras formuleringar och önskar att jag kunde skriva lika bra. Att det var jag som hade kommit på den frasen. Som t ex den med Loke jag ahde i slutet på förra, eller Lars Winnerbäcks "vad ska vi göra med vårt hopp, vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?". Jag har haft det på hjärnan hela dagen, och det stannar där. Eller "i en stad som får en att bli större en man är..." som också är Winnerbäcks, från samma låt t o m.
Det är så bra, det låter så fint, jag vill kunna skriva så! Det snyggaste jag lyckats skriva är de två första verserna på Dödens sång, de är jag rätt så nöjd med, och en dikt som jag skrev i början av sommaren som heter typ "Timmar av iver". Och i dem finns det massvis som jag inte gillar, som jag tycker att jag kunde formulerat bättre och så.
Timmar av iver förresten. Den handlar om att varje dag så längtar jag bort härifrån och på nätterna kommer jag tillbaka, typ, för då inser jag att jag faktiskt tycker om Täby. Men faktum är att jag inte gör det. Jag låg och rpatade med Jojje i tisdags, och så nämnde han något om början av högstadiet och så började jag tänka massa på det, och hur det var att gå ettan till sjuan ungefär och sen fick jag värsta känslan av att "jag måste bort härifrån".
Jag kan inte bli kvar i Täby, jag hatar Täby, jag måste bort. Täby är ett jävla skitställe, jag måste härifrån så fort som möjligt, innan jag blir skadad för livet. Jag måste fly från Sverige för här finns inga städer som är stora nog. Jag kan inte bo i Stockholm, det är alldeles för hemma, jag måste till något nytt ställe och där kan jag inte stanna. Jag måste till London och bli hemmastadd där, jag måste fly till New York, jag måste leta mig till San Francisco, jag måste tillbringa tid i Tokyo, jag måste bort härifrån.
Sandra i min klass kommer att få en lägenhet här i Täby snart. Tillsammans med hennes syster och systerns kompis. De kommer bo här, de har alltid viljat jobba i Stockholm och de tycker Täby är jättemysigt. Det är skitbra för dem. Och om de kan göra så nu, då kan jag fanimig fly senare. När jag går ut gymnasiet drar jag, om jag kan. För här kan man tamigfan inte stanna.
Over and out.
Har redan fått in en rutin på vilka sidor som ska besökas när man loggar in i skolan. Helgon funkar inte, så det blir Hoggy, MatsHedlund.nu, Jauvet.net (även om den aldrig funkar), Jauvet.blogg.se (som har uppdaterats två gånger på två dagar!), Puttes blogg (vettefan varför, egentligen...) och efter det Svedski och sen hamnar jag antingen här eller loggar ut. Vilket som.
Jag blir så avundsjuk när jag läser låttexter (främst Mats, eftersom det är mycket av hans jag läser nu), jag vill också kunna skriva så bra! Få det att låta bra ihop, inte skriva jobbga formuleringar som aldrig funkar. Jag kan seriöst inte skriva dikter. Historier funkar väl någorlunda, men dikter är åt helvete. Jag kan inte.
Mina formuleringar blir oftast halvtaskiga, jag måste ändra ordföljd och grejer. De har sällan en vettig handling, slutar oftast bara i massa uppmaningar. Det blir inte bra, jag hatar det, och blir alltid kär i andras formuleringar och önskar att jag kunde skriva lika bra. Att det var jag som hade kommit på den frasen. Som t ex den med Loke jag ahde i slutet på förra, eller Lars Winnerbäcks "vad ska vi göra med vårt hopp, vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?". Jag har haft det på hjärnan hela dagen, och det stannar där. Eller "i en stad som får en att bli större en man är..." som också är Winnerbäcks, från samma låt t o m.
Det är så bra, det låter så fint, jag vill kunna skriva så! Det snyggaste jag lyckats skriva är de två första verserna på Dödens sång, de är jag rätt så nöjd med, och en dikt som jag skrev i början av sommaren som heter typ "Timmar av iver". Och i dem finns det massvis som jag inte gillar, som jag tycker att jag kunde formulerat bättre och så.
Timmar av iver förresten. Den handlar om att varje dag så längtar jag bort härifrån och på nätterna kommer jag tillbaka, typ, för då inser jag att jag faktiskt tycker om Täby. Men faktum är att jag inte gör det. Jag låg och rpatade med Jojje i tisdags, och så nämnde han något om början av högstadiet och så började jag tänka massa på det, och hur det var att gå ettan till sjuan ungefär och sen fick jag värsta känslan av att "jag måste bort härifrån".
Jag kan inte bli kvar i Täby, jag hatar Täby, jag måste bort. Täby är ett jävla skitställe, jag måste härifrån så fort som möjligt, innan jag blir skadad för livet. Jag måste fly från Sverige för här finns inga städer som är stora nog. Jag kan inte bo i Stockholm, det är alldeles för hemma, jag måste till något nytt ställe och där kan jag inte stanna. Jag måste till London och bli hemmastadd där, jag måste fly till New York, jag måste leta mig till San Francisco, jag måste tillbringa tid i Tokyo, jag måste bort härifrån.
Sandra i min klass kommer att få en lägenhet här i Täby snart. Tillsammans med hennes syster och systerns kompis. De kommer bo här, de har alltid viljat jobba i Stockholm och de tycker Täby är jättemysigt. Det är skitbra för dem. Och om de kan göra så nu, då kan jag fanimig fly senare. När jag går ut gymnasiet drar jag, om jag kan. För här kan man tamigfan inte stanna.
Over and out.
onsdag 24 augusti 2005
NDU
Vår klass är verkligen uppskattad. Det har gått drygt en vecka sen vi började, och vi har redan tappat två personer. Linn bytte klass, och Mathilda bestämde sig för att hon inte orkade bo så långt hemifrån (eller snarare, så långt ifrån sin pojkvän...), så hon slutade idag. Vi tog en avskedsglass i Täby Centrum för henne, och imorgon åker hon tillbaka till Borås. Så nu har man väl sett henne för sista gången. :/
Just det, jag skulle ju skriva något djupt. Alltså, det är inte särskilt djupt egentligen, jag bara orkade inte skriva det och råkade säga att det är djupt, så jag antar att jag får stå mitt kast ("har man sagt a får man säga b") och säga det:
Okej, jag har en teori. Ni vet att man brukar säga att när man tror att man är galen så är man det inte? Om jag t ex ser en person i mitt rum (vi tar min farfar som exempel, han har varit död i tre år), som jag vet inte kan vara där, och säger till någon att "jag måste vara galen" - då är jag det inte. För då kan jag fortfarande förstå att det är något som är fel, och det betyder att jag på något vis är frisk.
Skulle jag däremot tro på allvar att det vore min farfar jag hade sett, då skulle det innebära att jag är knäpp på något sätt. Min djupa tanke är, att man kan tillämpa den här idén på ganska många saker. Säger jag att "jag är seriöst konstig", då är man inte konstig. Då är man rätt normal, för man kan fortfarande komma fram till att det man just gjorde inte var särskilt "normalt".
Skulle jag däremot säga att "vadå? Det är väl helt normalt att plocka ur alla smarties ur paketet, sortera dem efter färg och hoppa runt med dem?", då är man faktiskt konstig. Om man helt enkelt inte fattar att det man gör är konstigt, då är man faktiskt konstig. Typ.
Jaja, skit i det. Idag fick jag se frukten av vår älskade yttrandefrihet när jag såg lite NDU (normalt sett skulle jag gjort en länk av namnet, men de behöver ingen länk för de suger)-affischer uppklistrade på en betongvägg . Så, som varje god medborgare skulle gjort, jag stannade för att ta bort dem. Tiriq dök upp lite spontant när jag stod där, så hon hjälpte mig.
Jag trodde först att hon var en NationalDemokratisk Ungdom som kommit för att spöa skiten ur mig, för jag såg bara något som kom gående som verkade mörkt och hotfullt. Sen såg jag vem det var, och då kände jag mig lite lugnare. Tiriq är absolut inte NDUare, och skulle hon försöka spöa mig skulle nog jag vinna. ;)
NDU borde seriöst göra något vettigt istället för att propagera för sitt skitparti. De säger att de är "emot det svenskfientliga våldet", men att döma av deras forna affischer (som jag sett) är de snarare för det ickesvenskfientliga våldet. Jag blir galen på dem. Vi utrotar massvis med regnskog varje dag och gör papper av, och vad gör de? Jo, de trycker upp affischer som folk ändå bara slänger eller river ner.
Hade jag haft en kamera hade jag seriöst fotat allting (de nerrivna affischerna och skräpet på varken, vill säga), skrivit "NDU skräpar ner på våra gator!" och spridit antipropaganda över hela internet. Tyvärr hade jag ingen kamera. Jag hade inte heller en sprayflaska så att jag kunde spraya över deras meddelanden. Men jag funderar seriöst på att skaffa en till imorgon, för jag lär ju träffa på fler affischer som de satt upp.
Idioter borde förbjudas, tycker ni inte?
En som däremot inte är en idiot längre är Mats. ^^ Han har slutat tjocka sig, och nu har jag skciakt min beställning till honom - via SMS. Heh, jag har SMSat med Mats i Jauvet, jävlar alltså, vilket groupie jag är. :P Han sa i alla fall att skivan skulle skickas omgående, så jag hoppas att jag får den snart. ^^
Imorgon ska jag träffa Zajje. Det kan bli intressant, jag har inte träffat henne på typ två år. Vi har typ sett varandra i skolan, eller gjort sällskap hem, men jag tror inte att vi har umgåtts på fritiden på två år. Det är sjukt länge nu när man tänker på saken. Får väl berätta om hur det gick imorgon. :P
Just det, jag skulle ju skriva något djupt. Alltså, det är inte särskilt djupt egentligen, jag bara orkade inte skriva det och råkade säga att det är djupt, så jag antar att jag får stå mitt kast ("har man sagt a får man säga b") och säga det:
Okej, jag har en teori. Ni vet att man brukar säga att när man tror att man är galen så är man det inte? Om jag t ex ser en person i mitt rum (vi tar min farfar som exempel, han har varit död i tre år), som jag vet inte kan vara där, och säger till någon att "jag måste vara galen" - då är jag det inte. För då kan jag fortfarande förstå att det är något som är fel, och det betyder att jag på något vis är frisk.
Skulle jag däremot tro på allvar att det vore min farfar jag hade sett, då skulle det innebära att jag är knäpp på något sätt. Min djupa tanke är, att man kan tillämpa den här idén på ganska många saker. Säger jag att "jag är seriöst konstig", då är man inte konstig. Då är man rätt normal, för man kan fortfarande komma fram till att det man just gjorde inte var särskilt "normalt".
Skulle jag däremot säga att "vadå? Det är väl helt normalt att plocka ur alla smarties ur paketet, sortera dem efter färg och hoppa runt med dem?", då är man faktiskt konstig. Om man helt enkelt inte fattar att det man gör är konstigt, då är man faktiskt konstig. Typ.
Jaja, skit i det. Idag fick jag se frukten av vår älskade yttrandefrihet när jag såg lite NDU (normalt sett skulle jag gjort en länk av namnet, men de behöver ingen länk för de suger)-affischer uppklistrade på en betongvägg . Så, som varje god medborgare skulle gjort, jag stannade för att ta bort dem. Tiriq dök upp lite spontant när jag stod där, så hon hjälpte mig.
Jag trodde först att hon var en NationalDemokratisk Ungdom som kommit för att spöa skiten ur mig, för jag såg bara något som kom gående som verkade mörkt och hotfullt. Sen såg jag vem det var, och då kände jag mig lite lugnare. Tiriq är absolut inte NDUare, och skulle hon försöka spöa mig skulle nog jag vinna. ;)
NDU borde seriöst göra något vettigt istället för att propagera för sitt skitparti. De säger att de är "emot det svenskfientliga våldet", men att döma av deras forna affischer (som jag sett) är de snarare för det ickesvenskfientliga våldet. Jag blir galen på dem. Vi utrotar massvis med regnskog varje dag och gör papper av, och vad gör de? Jo, de trycker upp affischer som folk ändå bara slänger eller river ner.
Hade jag haft en kamera hade jag seriöst fotat allting (de nerrivna affischerna och skräpet på varken, vill säga), skrivit "NDU skräpar ner på våra gator!" och spridit antipropaganda över hela internet. Tyvärr hade jag ingen kamera. Jag hade inte heller en sprayflaska så att jag kunde spraya över deras meddelanden. Men jag funderar seriöst på att skaffa en till imorgon, för jag lär ju träffa på fler affischer som de satt upp.
Idioter borde förbjudas, tycker ni inte?
En som däremot inte är en idiot längre är Mats. ^^ Han har slutat tjocka sig, och nu har jag skciakt min beställning till honom - via SMS. Heh, jag har SMSat med Mats i Jauvet, jävlar alltså, vilket groupie jag är. :P Han sa i alla fall att skivan skulle skickas omgående, så jag hoppas att jag får den snart. ^^
Imorgon ska jag träffa Zajje. Det kan bli intressant, jag har inte träffat henne på typ två år. Vi har typ sett varandra i skolan, eller gjort sällskap hem, men jag tror inte att vi har umgåtts på fritiden på två år. Det är sjukt länge nu när man tänker på saken. Får väl berätta om hur det gick imorgon. :P
Hon sa idag är vi bannlysta, vår existens förbjuden,
men jag vet att du är en av oss och därför är du bjuden...
Over and out.
måndag 22 augusti 2005
Helgen
Inte ett ord på fyra dagar, erkänn att ni saknat mig? Eller så har ni inte det, skulle inte förvåna mig. Har inte funnits så mycket att rapportera egentligen, helgen flöt på utan några problem alls och allt är allmänt bra. Mitt liv äger just nu. ^^
Fredagen spenderade jag hemma hos Svedski tillsammans med henne, hennes pojke (har jag nämnt honom innan? Johan, heter han), och Jojje. Det var fett med kul, typ, även om Johan vägrar tala om vem det var som gav mig en komplimang under Dödens ö (personen hade antytt att man kanske kunde satsa på mig och undrade om jag var singel). Dessutom raggade han massa på Jojje, men det var mest gulligt, för Jojje blev så upprörd. Sött. ^^
Lördagen var jag också hos Svedski, för vi skulle baka klart våra vaniljpraliner. Det gjorde vi, och så badade jag för första gången i hennes pool. Lite skumt egentligen, jag har kännt henne i kanske tre år, men det här var första gången som jag badar i den. Det var roligt i alla fall, även om pooldammsugaren var skitläskig, ser ut som värsta monstret. Fast Svedski hävdar att den är helt ofarlig, men det tror jag inte ett skit på!
Mina planer för den kvällen var att träffa Jojje, men det blev inte av. Så då impulsdrog jag med Svedski in till stan där vi gick på Party Spectrum. Det var kul, första gången jag var på något som överhuvudtaget kan liknas vid en fest på hur länge som helst. Jag vill gå på mer fest, för nu har jag seriös lust till det (senaste festen missade jag, för jag gjorde ju min "tjejgrej" med mamma och Lillasyster). Mer fest, folket!
Över huvud taget vill jag göra fler saker och inte bara sitta hemma hela dagarna. Datorn tröttar ut mig, och den senaste tiden har jag ändå bara suttit vid den någon timme på kvällen. Det är då det är intressant, så det spelar ingen roll egentligen.
Jag tycker faktiskt att jag lyckats rätt bra med den idén hittills. Jag har något att göra nästan varje dag den här veckan (iofs inte på fredag och söndag, men det blir nog något), och på lördag har jag tom hittat något kul som HÄNDER. Det vill säga Rix FM festival som jag drar med Musikski och Tiriq på. Heja mig, fortsätt så. ^^
Zajje, min bästis för flera år sen, ville dessutom träffa mig någon gång i veckan. Så vi ska nog ses på torsdag, om saker går som jag tänkt mig. Blev väldigt förvånad över att hon föreslog det, men väldigt glad också. Trodde inte hon ville umgås alls med mig längre, men ack, så fel jag verkade ha. Få se hur det går. ^^
Nu har jag egentligen inget mer att skriva, eller jo, jag hade värsta djupa grejen som jag tänkte ta upp, men jag orkar inte just nu, så jag gör det imorgon istället. Det var inte så intressant egentligen, så jag tror att ni överlever.
Mats Hedlund borde för övrigt tömma sin inkorg, för jag börjar bli fett irriterade på att jag inte kan skicka min skivbeställning till honom. Det är nämligen så att jag har satt in pengar, men jag tror inte han fått själva beställningen. Det är fett tjockt. Men, men.
Over and out.
Fredagen spenderade jag hemma hos Svedski tillsammans med henne, hennes pojke (har jag nämnt honom innan? Johan, heter han), och Jojje. Det var fett med kul, typ, även om Johan vägrar tala om vem det var som gav mig en komplimang under Dödens ö (personen hade antytt att man kanske kunde satsa på mig och undrade om jag var singel). Dessutom raggade han massa på Jojje, men det var mest gulligt, för Jojje blev så upprörd. Sött. ^^
Lördagen var jag också hos Svedski, för vi skulle baka klart våra vaniljpraliner. Det gjorde vi, och så badade jag för första gången i hennes pool. Lite skumt egentligen, jag har kännt henne i kanske tre år, men det här var första gången som jag badar i den. Det var roligt i alla fall, även om pooldammsugaren var skitläskig, ser ut som värsta monstret. Fast Svedski hävdar att den är helt ofarlig, men det tror jag inte ett skit på!
Mina planer för den kvällen var att träffa Jojje, men det blev inte av. Så då impulsdrog jag med Svedski in till stan där vi gick på Party Spectrum. Det var kul, första gången jag var på något som överhuvudtaget kan liknas vid en fest på hur länge som helst. Jag vill gå på mer fest, för nu har jag seriös lust till det (senaste festen missade jag, för jag gjorde ju min "tjejgrej" med mamma och Lillasyster). Mer fest, folket!
Över huvud taget vill jag göra fler saker och inte bara sitta hemma hela dagarna. Datorn tröttar ut mig, och den senaste tiden har jag ändå bara suttit vid den någon timme på kvällen. Det är då det är intressant, så det spelar ingen roll egentligen.
Jag tycker faktiskt att jag lyckats rätt bra med den idén hittills. Jag har något att göra nästan varje dag den här veckan (iofs inte på fredag och söndag, men det blir nog något), och på lördag har jag tom hittat något kul som HÄNDER. Det vill säga Rix FM festival som jag drar med Musikski och Tiriq på. Heja mig, fortsätt så. ^^
Zajje, min bästis för flera år sen, ville dessutom träffa mig någon gång i veckan. Så vi ska nog ses på torsdag, om saker går som jag tänkt mig. Blev väldigt förvånad över att hon föreslog det, men väldigt glad också. Trodde inte hon ville umgås alls med mig längre, men ack, så fel jag verkade ha. Få se hur det går. ^^
Nu har jag egentligen inget mer att skriva, eller jo, jag hade värsta djupa grejen som jag tänkte ta upp, men jag orkar inte just nu, så jag gör det imorgon istället. Det var inte så intressant egentligen, så jag tror att ni överlever.
Mats Hedlund borde för övrigt tömma sin inkorg, för jag börjar bli fett irriterade på att jag inte kan skicka min skivbeställning till honom. Det är nämligen så att jag har satt in pengar, men jag tror inte han fått själva beställningen. Det är fett tjockt. Men, men.
Over and out.
torsdag 18 augusti 2005
Nytt från Bondeland
Det här inlägget skulle jag egentligen har skrivit igår, men då försvann allting, så jag skriver om det nu.
Igår var en dag av positiva överraskningar.
Till att börja med så fick jag svar från Putte som förklarade varför Jauvets hemsida inte funkar. Det var typ att de som sköter sidan tyckte att det gick in för mycket folk där, fast deras deal sa att hur många som helst får göra det. Han sa att de hade stämt webhotellet (eller nej, det sa han inte, han sa att de hade stämt 'dem'), så vi får väl se vad som händer. Om han nu var allvarlig.
Skolan var helt okej, vi gjorde inte så mycket. Natalie mobbade mig lite för det där med Kalle, vilket iofs var kul ("Jag gillar choklad och just nu är jag frälst på en gycklargrupp som heter Jauvet." "Japp, min syssling är med där! Så du är typ kär i min släkting!"). Det gjorde hon idag också när jag frågade om hon visste hur gammal han var (i brist på annat att göra, och i brist på fungerande hemsida så försöker jag kolla upp hur gamla de är på egen hand. Det går halvbra), men jag tycker det är ganska kul, så det spelar väl ingen roll. :P
När jag var på väg hem från skolan fick jag en oväntad kram av Mange också, och det var trevligt. ^^ Jag höll på att missa honom när vi gick förbi varandra på vägen, men han stannade till så där "aha, dig känner igen!"-aktigt, och då tog jag en extra titt och såg vem det var. Så vi snackade lite innan vi båda drog vidare (t ex så drog han igenom alla städer han skulle besöka från måndag och framåt... det var MÅNGA!).
Hemma hände inte så mycket, jag åkte iväg och handlade med min mamma, och sen kom Jojje på kvällen. Det var såklart jättetrevligt, men det roligaste var nog att hans mobil spontant ringde - och det var Wombat! Han hade äntligen hittat sin mobilladdare efter två veckor, så då tänkte han ringa och snacka lite. Så jag tog över telefonen och snackade i typ fyrtio minuter eller något med honom. Askul. ^^
Han tyckte att jag skulle komma och hälsa på honom någon gång, och så sa han typ "ta med Jojje i handbagaget... och Scharabben ser så liten ut, så han kan åka billigare som barn". Så nu hade jag tänkt hitta någon helg och åka och hälsa på honom, eftersom jag tyvärr (tyvärr och tyvärr...) inte kan på höstlovet. Fast ni behöver inte sörja, för jag ska ju åka och hälsa på Trams tillsammans med Chriss, och det lär bli fett kul. ^^
Så igår var alltså en dag av trevliga överraskningar. Idag ska jag träna med Svedski, och sen ska jag typ hem och se förra veckans avsnitt av Tru Calling innan de sänder kvällens avsnitt. Jag har nämligen inte haft tid att se det innan, men nu börjar jag bli otålig. :P
Just det, jag insåg att jag saknat Wombat ganska mycket när jag väl hörde av honom. Jag förklarade t ex hela grejen med Kalle för honom, och han hängde direkt på och skämtade om det. Han tyckte bl a att jag skulle dumpa Jojje, låsa in honom i en garderob, ta fram honom vid behov och bli ihop med Kalle istället. :P Fast han vet inte hur han ser ut (och Jojje vägrar sluta hävda att han ser ut som en blandning mellan Conny och Bror), så jag lovade att skicka bilder till honom så fort han får igång sitt internet.
Over and out.
Igår var en dag av positiva överraskningar.
Till att börja med så fick jag svar från Putte som förklarade varför Jauvets hemsida inte funkar. Det var typ att de som sköter sidan tyckte att det gick in för mycket folk där, fast deras deal sa att hur många som helst får göra det. Han sa att de hade stämt webhotellet (eller nej, det sa han inte, han sa att de hade stämt 'dem'), så vi får väl se vad som händer. Om han nu var allvarlig.
Skolan var helt okej, vi gjorde inte så mycket. Natalie mobbade mig lite för det där med Kalle, vilket iofs var kul ("Jag gillar choklad och just nu är jag frälst på en gycklargrupp som heter Jauvet." "Japp, min syssling är med där! Så du är typ kär i min släkting!"). Det gjorde hon idag också när jag frågade om hon visste hur gammal han var (i brist på annat att göra, och i brist på fungerande hemsida så försöker jag kolla upp hur gamla de är på egen hand. Det går halvbra), men jag tycker det är ganska kul, så det spelar väl ingen roll. :P
När jag var på väg hem från skolan fick jag en oväntad kram av Mange också, och det var trevligt. ^^ Jag höll på att missa honom när vi gick förbi varandra på vägen, men han stannade till så där "aha, dig känner igen!"-aktigt, och då tog jag en extra titt och såg vem det var. Så vi snackade lite innan vi båda drog vidare (t ex så drog han igenom alla städer han skulle besöka från måndag och framåt... det var MÅNGA!).
Hemma hände inte så mycket, jag åkte iväg och handlade med min mamma, och sen kom Jojje på kvällen. Det var såklart jättetrevligt, men det roligaste var nog att hans mobil spontant ringde - och det var Wombat! Han hade äntligen hittat sin mobilladdare efter två veckor, så då tänkte han ringa och snacka lite. Så jag tog över telefonen och snackade i typ fyrtio minuter eller något med honom. Askul. ^^
Han tyckte att jag skulle komma och hälsa på honom någon gång, och så sa han typ "ta med Jojje i handbagaget... och Scharabben ser så liten ut, så han kan åka billigare som barn". Så nu hade jag tänkt hitta någon helg och åka och hälsa på honom, eftersom jag tyvärr (tyvärr och tyvärr...) inte kan på höstlovet. Fast ni behöver inte sörja, för jag ska ju åka och hälsa på Trams tillsammans med Chriss, och det lär bli fett kul. ^^
Så igår var alltså en dag av trevliga överraskningar. Idag ska jag träna med Svedski, och sen ska jag typ hem och se förra veckans avsnitt av Tru Calling innan de sänder kvällens avsnitt. Jag har nämligen inte haft tid att se det innan, men nu börjar jag bli otålig. :P
Just det, jag insåg att jag saknat Wombat ganska mycket när jag väl hörde av honom. Jag förklarade t ex hela grejen med Kalle för honom, och han hängde direkt på och skämtade om det. Han tyckte bl a att jag skulle dumpa Jojje, låsa in honom i en garderob, ta fram honom vid behov och bli ihop med Kalle istället. :P Fast han vet inte hur han ser ut (och Jojje vägrar sluta hävda att han ser ut som en blandning mellan Conny och Bror), så jag lovade att skicka bilder till honom så fort han får igång sitt internet.
Over and out.
tisdag 16 augusti 2005
Klass F1A
Så, nu har jag gått min första dag i gymnasiet. Det känns helt okej, min klass verkar vara ganska bra. En tjej som heter Nova tycker att vi ska skapa god sammanhållning och håller på och jobbar med det, det är rätt kul. ^^ Hon typ frågade alla om de skulle ta Roslagsbanan hem och såg till att de satt tillsammans och snackade, som jag förstod det. :P
En annan fett häftig grej är att en av tjejerna - Nathalie - är Kalles (i Jauvet!) syssling! Hon sa det när vi snackade sommarlov och jag nämnde Gotland, typ "Ja, jag såg att du hade en Jauvet-tröja. Min syssling är med där!". Så jag blev förstås intresserad av vem, och hon bara "Fredrik Granberg".
Men vänta lite, tänkte jag. Det finns ingen Fredrik i Jauvet! Fast det är lögn, för det första jag tänkte var faktiskt "Kalle heter Granberg i efternamn!", men det känns så löjligt att erkänna, så jag låtsas inte om det. Så jag hintade lite diskret att hon kanske sagt fel, och hon rättade sig direkt "Nej, vad dum jag är, det är ju Kalle som är med!". Jag tror att min reaktion var "Fan, vad coolt, honom är jag typ kär i!", och sen ville jag säga typ "Jag är typ besatt av dem", men det lät ännu löjligare, så jag ändrade mig till "Jag är typ galen i dem".
Hon tyckte i alla fall också att de var skitroliga. Vi har inte snackat så mycket mer om dem, men jag lovar er, jag kommer se till att det blir mer. Hon var förresten väldigt intresserad av teater också, plus att hon lajvade (vi är tre lajvare i klassen, en av dem går på TSS, han heter Micke), så henne ska det väl inte vara så svårt att bli kompis med? :P Hon var väldigt rolig och snäll också, så gå inte och inbilla er att det bara är för att jag är Jauvet-kåt.
Det börjar seriöst gå över gränsen nu! Jag satt och tittade ut genom fönstret när vi hade typ någon genomgång av något slag, och bara slötittade på massa grejer. Så helt plötsligt hör jag mig själv tänka "den där var ju ganska lik Mats" (alltså, Mats i Jauvet). Nästa tanke var en väldigt aggressiv sådan som sa "Men nu får den fan ta och skärpa dig Ellen, det var är en jävla bil!". Då insåg jag att det kanske var lite väl skumt det här...
Fast den var faktiskt lik honom! Jag kollade igen lite senare för säkerhets skull, och den fick mig seriöst att tänka på honom varenda gång! Det kan inte ha varit jag som är knäpp (nåja, inte bara...), de måste haft vissa likheter! Jag tänker i alla fall inbilla mig det, annars kommer jag att känna mig alldeles för tragisk.
Det var dessutom ganska många vegetarianer i klassen. Vid borde som jag satt vid åt fyra av sex vegetarisk mat, och en av de som inte gjorde det sa att hon fuskade och åt fisk. Det är ju fett nice! Jag hoppas iaf att de var vegetarianer, så att det inte är så att de bara åt vegetariskt för att det var godare än fisk, typ.
Aja, nu borde jag gå och lägga mig. Ska upp kvart över sju imorgon. Vad man än säger så är det fett deprimerande, för skolan är liksom inte hur kul som helst. Även om gymnasiet och ny klass är lite spännande.
Over and out.
En annan fett häftig grej är att en av tjejerna - Nathalie - är Kalles (i Jauvet!) syssling! Hon sa det när vi snackade sommarlov och jag nämnde Gotland, typ "Ja, jag såg att du hade en Jauvet-tröja. Min syssling är med där!". Så jag blev förstås intresserad av vem, och hon bara "Fredrik Granberg".
Men vänta lite, tänkte jag. Det finns ingen Fredrik i Jauvet! Fast det är lögn, för det första jag tänkte var faktiskt "Kalle heter Granberg i efternamn!", men det känns så löjligt att erkänna, så jag låtsas inte om det. Så jag hintade lite diskret att hon kanske sagt fel, och hon rättade sig direkt "Nej, vad dum jag är, det är ju Kalle som är med!". Jag tror att min reaktion var "Fan, vad coolt, honom är jag typ kär i!", och sen ville jag säga typ "Jag är typ besatt av dem", men det lät ännu löjligare, så jag ändrade mig till "Jag är typ galen i dem".
Hon tyckte i alla fall också att de var skitroliga. Vi har inte snackat så mycket mer om dem, men jag lovar er, jag kommer se till att det blir mer. Hon var förresten väldigt intresserad av teater också, plus att hon lajvade (vi är tre lajvare i klassen, en av dem går på TSS, han heter Micke), så henne ska det väl inte vara så svårt att bli kompis med? :P Hon var väldigt rolig och snäll också, så gå inte och inbilla er att det bara är för att jag är Jauvet-kåt.
Det börjar seriöst gå över gränsen nu! Jag satt och tittade ut genom fönstret när vi hade typ någon genomgång av något slag, och bara slötittade på massa grejer. Så helt plötsligt hör jag mig själv tänka "den där var ju ganska lik Mats" (alltså, Mats i Jauvet). Nästa tanke var en väldigt aggressiv sådan som sa "Men nu får den fan ta och skärpa dig Ellen, det var är en jävla bil!". Då insåg jag att det kanske var lite väl skumt det här...
Fast den var faktiskt lik honom! Jag kollade igen lite senare för säkerhets skull, och den fick mig seriöst att tänka på honom varenda gång! Det kan inte ha varit jag som är knäpp (nåja, inte bara...), de måste haft vissa likheter! Jag tänker i alla fall inbilla mig det, annars kommer jag att känna mig alldeles för tragisk.
Det var dessutom ganska många vegetarianer i klassen. Vid borde som jag satt vid åt fyra av sex vegetarisk mat, och en av de som inte gjorde det sa att hon fuskade och åt fisk. Det är ju fett nice! Jag hoppas iaf att de var vegetarianer, så att det inte är så att de bara åt vegetariskt för att det var godare än fisk, typ.
Aja, nu borde jag gå och lägga mig. Ska upp kvart över sju imorgon. Vad man än säger så är det fett deprimerande, för skolan är liksom inte hur kul som helst. Även om gymnasiet och ny klass är lite spännande.
Over and out.
Skola imorgon
Idag såg jag en gul cab när jag var på väg till Musikski. Den hade det absolut klockrenaste registreringsnumret jag någonsin sett, nämligen "BITCH". Det var så klockrent att jag var tvungen att slå ihop händerna, göra tummen upp med båda händerna och sedan klicka med munnen. Det är en gest jag tagit för vana att göra på senaste tiden.
Imorgon börjar jag skolan. Jag. Vill. Inte. Eftersom Helgon inte funkar sitter jag och googlar på Jauvet. Jag hittade lite bilder på när de var på Rix FM-festival (VARFÖR var de inte i Krstad!?), och då började jag såklart sakna Chriss, eftersom vi var där! (Iofs med Richard, men det var trevligt, så det spelar ingen roll) Vad jag än gör blir jag påminnd om mitt lov! Vad ska jag göra, egentligen?
Så, sommarlovets sista timmar, och vad gör jag? Jag sitter framför datorn och lyssnar på Jauvet, och om jag tröttnar på att skriva här så googlar jag lite på nämnda grupp. Jag har inget liv, jag vet, men eftersom jag inte kan komma in på deras hemsida och jag dessutom inte har något att göra, så kan jag lika gärna försöka se om det finns någon annan rolig sida om dem. Det gör det inte.
Jag tror faktiskt att jag ska ta och maila dem och fråga varför sidan inte funkar. Så, nu har jag gjort det, får hoppas att jag får svar snart. Får också hoppas att deras mail inte har något med hemsidans server att göra, för isåfall kommer de inte kunna läsa mitt mail så länge sidan är nere, och när de väl kan det kommer det vara rätt onödigt att svara.
Blä, jag vill inte börja skolan. Massa tänk om-frågor som bara dyker upp, fett störande. "Tänk om jag hamnar i en skitdålig klass", "Tänk om alla hatar mig", "Tänk om det verkligen är skittråkigt", "Tänk om det här inte är min grej", "Tänk OM jag kunde sluta whina". Det finns ju inget sätt att lugna sig på, bara att vänta tills imorgon och se.
Mina syskon sover borta i natt. Acksäll tältar och Lillasyster... jag vet inte vad hon gör, hon är nog hos Maxine eller nåt. Det är orättvist, jag vill också! De börjar inte skolan förrän nästa vecka! En vecka är hur mycket lov som helst, Medeltidsveckan är typ bara en vecka! Jag skulle verkligen vilja åka tillbaka dit, för jag vill se Jauvet igen!
Är jag besatt, eller är jag besatt? Jag tror vi alla vet svaret vid det här laget. Det kanske lägger sig. Det gör det nog. Men inte än på några dagar. Kanske inte på flera veckor, det kanske tom går så långt att det dröjer månader. Fast det tror jag inte. Så roligt kan det inte vara. Fast vem vet? Det är faktiskt kul att vara besatt, har man inte varit det på ett tag börjar man lätt att sakna det. Men nu senaste tiden har jag alltid varit besatt av något. :P
Jojje är förresten avundsjuk, för jag pratar bara om Kalle i Jauvet hela tiden. För han är så söt. ^^ Men då blir Jojje avundsjuk, för han tycker att jag bara ska tänka på honom. :P Jag tänker faktiskt på Jojje också, nästan jämt. Men jag har pratat så myckt om honom innan, så jag gör inte det jättemycket.
Ska nog ta och sova nu. Måste ju faktiskt upp imorgon. :/
Over and out.
Imorgon börjar jag skolan. Jag. Vill. Inte. Eftersom Helgon inte funkar sitter jag och googlar på Jauvet. Jag hittade lite bilder på när de var på Rix FM-festival (VARFÖR var de inte i Krstad!?), och då började jag såklart sakna Chriss, eftersom vi var där! (Iofs med Richard, men det var trevligt, så det spelar ingen roll) Vad jag än gör blir jag påminnd om mitt lov! Vad ska jag göra, egentligen?
Så, sommarlovets sista timmar, och vad gör jag? Jag sitter framför datorn och lyssnar på Jauvet, och om jag tröttnar på att skriva här så googlar jag lite på nämnda grupp. Jag har inget liv, jag vet, men eftersom jag inte kan komma in på deras hemsida och jag dessutom inte har något att göra, så kan jag lika gärna försöka se om det finns någon annan rolig sida om dem. Det gör det inte.
Jag tror faktiskt att jag ska ta och maila dem och fråga varför sidan inte funkar. Så, nu har jag gjort det, får hoppas att jag får svar snart. Får också hoppas att deras mail inte har något med hemsidans server att göra, för isåfall kommer de inte kunna läsa mitt mail så länge sidan är nere, och när de väl kan det kommer det vara rätt onödigt att svara.
Blä, jag vill inte börja skolan. Massa tänk om-frågor som bara dyker upp, fett störande. "Tänk om jag hamnar i en skitdålig klass", "Tänk om alla hatar mig", "Tänk om det verkligen är skittråkigt", "Tänk om det här inte är min grej", "Tänk OM jag kunde sluta whina". Det finns ju inget sätt att lugna sig på, bara att vänta tills imorgon och se.
Mina syskon sover borta i natt. Acksäll tältar och Lillasyster... jag vet inte vad hon gör, hon är nog hos Maxine eller nåt. Det är orättvist, jag vill också! De börjar inte skolan förrän nästa vecka! En vecka är hur mycket lov som helst, Medeltidsveckan är typ bara en vecka! Jag skulle verkligen vilja åka tillbaka dit, för jag vill se Jauvet igen!
Är jag besatt, eller är jag besatt? Jag tror vi alla vet svaret vid det här laget. Det kanske lägger sig. Det gör det nog. Men inte än på några dagar. Kanske inte på flera veckor, det kanske tom går så långt att det dröjer månader. Fast det tror jag inte. Så roligt kan det inte vara. Fast vem vet? Det är faktiskt kul att vara besatt, har man inte varit det på ett tag börjar man lätt att sakna det. Men nu senaste tiden har jag alltid varit besatt av något. :P
Jojje är förresten avundsjuk, för jag pratar bara om Kalle i Jauvet hela tiden. För han är så söt. ^^ Men då blir Jojje avundsjuk, för han tycker att jag bara ska tänka på honom. :P Jag tänker faktiskt på Jojje också, nästan jämt. Men jag har pratat så myckt om honom innan, så jag gör inte det jättemycket.
Ska nog ta och sova nu. Måste ju faktiskt upp imorgon. :/
Over and out.
söndag 14 augusti 2005
Medeltidsveckan
Så, nu är jag tillbaka från Medeltidsveckan, var hemma ungefär sex i morse. Sen sov jag till klockan halv fem, vilket fortfarande gör mig chockerad. Jag hade planerat att vakna runt två-tre för att få till en någorlunda dygnsrytm nu de sista lovdagarna (jag återkommer till det längre ner), men nej, det sket sig visst. Istället studsade min syster glatt in och sjöng "God morgon, god morgon!", och jag sa typ "Men allvarligt, fuck off", för jag trodde klockan var typ nio eller något. Lite förvånanade att finna att den var halv fem helt plötsligt.
Men nu är jag vaken och ombytt och grejer, och Jojje ska snart komma hit. Jag är typ dödstrött också, men det är bara bra för jag måste kunnda somna ikväll. För säg att jag vaknar halv fem imorgon också, då kommer jag få en chock när jag måste gå upp typ halv nio på tisdag. Japp, ni läste rätt: halv nio. Vet ni varför?
Jo, för jag börjar skolan. Det trodde ni inte, va? Jag börjar skolan en vecka tidigare än alla andra i hela Täby. Och det är inte så att det är min skola som börjar en vecka tidigare, utan just speciellt ettorna. Typ för att vi ska kunna lära känna varandra, eller nåt sånt dumt. Okej, det är väl inte så dumt egentligen, dessutom blir det väl inte så seriöst skolgång, men ändå.
Fast jag tror det är bra. Jag tror det är bra att mitt lov dör bara sådär, för om jag fick en vecka till nu skulle jag nog bara gå och deppa. Deppa för att lovet är slut, för att det är så längt till nästa gång jag träffar Chriss (då träffar jag Trams också!), för att det är långt till nästa sommarlov, för att Medelåldersveckan är över, liksom.
Nu bara försvinner allt - poff! - utan att min riktigt hinner deppa. Det jag saknar mest från Visby är ju faktiskt Jauvet, och då tänkte jag att man kanske kunde se dem någon gång när det inte är Medelstidsveckan för om jag vet att jag ska göra det, då blir det nog inga problem. Men sen tänkte jag att "tänk om det bara är en Visby-grej, tänk om hela magin förstörs då!". Lyckligtvis blev det inte så, för jag upptäckte en rätt kul grej:
Första gången jag såg Jauvet var för två år sen. ^^ Jag såg dem inte alls första gången under Meddeltidsveckan 2004, utan under Riddardagar i Mariefred 2003. Jag och min familj var där bara över en dag (det var där min gammelmormor bodde, det ligger inte alls långt från vårt landställe!), och då såg vi ett tornspel (mitt livs enda :P). Där var det iaf en gycklargrupp som var pausunderhållning, och de spelade en omgång av "60 meter gyckel". En grej som jag läste att Jauvet brukar köra (jag försöker komma på ett sätt att äntra deras hemsida!).
Så jag har sett dem innan. Det tror jag att jag misstänkte redan förra året (för jag har bara hört Jauvet säga att man ska slänga hundarna i koppel när man jublar, och jag kände igen det förra året), men nu har jag konstaterat att det var faktiskt så. Heja, heja. Det gör iaf att Jauvet inte bara är en Visby-grej, och har egentligen aldrig varit. Skitbra för mig, typ.
Loke saknar jag lite också, förstås, för han är så klockren. Han dissar folk så jävla bra, och han gör det ordentligt också. Plus att han har så grymt mycket självironi, och ovanpå det skriver han bra musik. Heja, heja, på det också. ^^ Det är dessutom häftigt att han kan få en så stor publik utan att ens stå med i programmet, men då får han i alla fall RÄTT folk. :D
Nu kommer Jojje snart hit, så jag tror jag ska sluta. Jag har inte riktigt fattat att klockan är åtta redan, men så är det. Jag vill förresten att Helgon ska gå att logga in på, och att Jauvets sida ska börjar funka, annars blir jag grinig och tjurig. Sådetså!
Over and out.
Men nu är jag vaken och ombytt och grejer, och Jojje ska snart komma hit. Jag är typ dödstrött också, men det är bara bra för jag måste kunnda somna ikväll. För säg att jag vaknar halv fem imorgon också, då kommer jag få en chock när jag måste gå upp typ halv nio på tisdag. Japp, ni läste rätt: halv nio. Vet ni varför?
Jo, för jag börjar skolan. Det trodde ni inte, va? Jag börjar skolan en vecka tidigare än alla andra i hela Täby. Och det är inte så att det är min skola som börjar en vecka tidigare, utan just speciellt ettorna. Typ för att vi ska kunna lära känna varandra, eller nåt sånt dumt. Okej, det är väl inte så dumt egentligen, dessutom blir det väl inte så seriöst skolgång, men ändå.
Fast jag tror det är bra. Jag tror det är bra att mitt lov dör bara sådär, för om jag fick en vecka till nu skulle jag nog bara gå och deppa. Deppa för att lovet är slut, för att det är så längt till nästa gång jag träffar Chriss (då träffar jag Trams också!), för att det är långt till nästa sommarlov, för att Medelåldersveckan är över, liksom.
Nu bara försvinner allt - poff! - utan att min riktigt hinner deppa. Det jag saknar mest från Visby är ju faktiskt Jauvet, och då tänkte jag att man kanske kunde se dem någon gång när det inte är Medelstidsveckan för om jag vet att jag ska göra det, då blir det nog inga problem. Men sen tänkte jag att "tänk om det bara är en Visby-grej, tänk om hela magin förstörs då!". Lyckligtvis blev det inte så, för jag upptäckte en rätt kul grej:
Första gången jag såg Jauvet var för två år sen. ^^ Jag såg dem inte alls första gången under Meddeltidsveckan 2004, utan under Riddardagar i Mariefred 2003. Jag och min familj var där bara över en dag (det var där min gammelmormor bodde, det ligger inte alls långt från vårt landställe!), och då såg vi ett tornspel (mitt livs enda :P). Där var det iaf en gycklargrupp som var pausunderhållning, och de spelade en omgång av "60 meter gyckel". En grej som jag läste att Jauvet brukar köra (jag försöker komma på ett sätt att äntra deras hemsida!).
Så jag har sett dem innan. Det tror jag att jag misstänkte redan förra året (för jag har bara hört Jauvet säga att man ska slänga hundarna i koppel när man jublar, och jag kände igen det förra året), men nu har jag konstaterat att det var faktiskt så. Heja, heja. Det gör iaf att Jauvet inte bara är en Visby-grej, och har egentligen aldrig varit. Skitbra för mig, typ.
Loke saknar jag lite också, förstås, för han är så klockren. Han dissar folk så jävla bra, och han gör det ordentligt också. Plus att han har så grymt mycket självironi, och ovanpå det skriver han bra musik. Heja, heja, på det också. ^^ Det är dessutom häftigt att han kan få en så stor publik utan att ens stå med i programmet, men då får han i alla fall RÄTT folk. :D
Nu kommer Jojje snart hit, så jag tror jag ska sluta. Jag har inte riktigt fattat att klockan är åtta redan, men så är det. Jag vill förresten att Helgon ska gå att logga in på, och att Jauvets sida ska börjar funka, annars blir jag grinig och tjurig. Sådetså!
Over and out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)