Mitt liv är inte lika mycket en Ben Stiller-film som ni kanske tror

(Det här inlägget har legat som draft i över en vecka, men jag kör det nu när det är lite bloggtorka här. Numera jobbar jag ju inte pga bruten fotled.)

Jaa, jag skulle skriva någonting om hur jag smög runt på hemliga delar av museet. De är kanske inte superhemliga, eftersom jag kom åt dem med mitt passerkort och det är ju inte som att de passerkorten fungerar på de häftigaste platserna, tyyyyyp, jag vet inte, i Naturhistoriskas spritsamling eller benrummet. Benrummet har jag iofs sett, och det var coolt, men det var ju genom ett studiebesök med skolan.

För den som inte vet vad spritsamling är så är det alltså museets enorma samling med djur som ligger i tankar fulla med högexplosiv sprit. Fördelen med att lägga djuren i högexplosiv sprit är att man kan bevara dem i hundratals år utan att de ruttnar, nackdelen är att eftersom samlingen omfattar typ 177,000 liter är det basically en katastrof waiting to happen. For real, på grund av det här kommer brandkåren körande till museet på två sekunder om ett brandlarm går, även om det bara är för att någon mikrar en chokladkaka i matsäcksrummet (något som har hänt).

Det kan ni tänka på nästa gång ni är i närheten av Naturhistoriska. Vi är bara en eldsvåda ifrån att utplåna halva Djurgården.

ANYWAY, nu går vi snabbt vidare till roliga ämnen som hemliga utrymmen OVANFÖR museet, snarare än under det. Vi hade lite tråkigt på jobbet innan det var dags för första insläpp till Cosmonova, så Samuel visade mig några ställen som jag inte ens visste att vi hade tillgång till.

Vi tog hissen upp till sjunde våningen (jag visste inte ens att det FANNS en sjunde våning. Trodde sex var det högsta ...). I ett vindsutrymme hittade vi en jättestor byst och en stol. Ingen vet vem som har ställt dem där, men antar att det är Linnés spöke som gillar att ta sin morgonfika där eller nåt.

En helvetes creepy trappa. Rummet som trappan befinner sig i är ASMÖRKT, man kommer liksom upp med en hiss till ett rum som är så litet att bara man själv och en rullstol får plats där, sedan öppnar man till stort men mörkt rum och längst in där hittar man den här trånga trappan.

Följer man trappan upp hamnar man dock ... ovan på kupolen som är över museets entré! Där var väldigt ljust och fint, och som ni ser fanns det även en över våning. Där kunde man gå ut på taket, men vi hade inte nyckeln till det.

Dock fanns det fyra dörrar runt kupolen som alla ledde in till pyttesmå rum med massa random djupa hål i sig. Sjukt oklart vad de har för syfte: jag får känslan av att museet prompt skulle ha en viss form vilket gjorde att det blev massa random plats över som ingen riktigt orkade designa. Jag tvivlar på att de har ett riktigt syfte.

True story.