Cliffhangers

Låt oss prata om cliffhangers.

Mmmm, that's what I'm talking about

På en annan del av internet blir jag vittne till följande konversation:

"I vilket fall, VARFÖR EN CLIFFHANGER? Det är som när det kommer reklam på TV när det mest spännande delen i en film är :-("

"Men det är kul med cliffhangers eftersom att det får läsarna att stanna kvar, vill inte förlora er liksom :/ "

Men alltså... nej!? Nu kommer jag fortsätta hata lite på Dan Brown här, men jag är så trött på onödiga cliffhangers. Varenda jävla kapitel (och det var ca hundratrettio stycken i The Lost Symbol, I shit you not) slutar mer eller mindre med en cliffhanger. En karaktär förstår plötsligt hur allting hänger ihop, GASP, och så visade det sig att det inte betydde någonting så fort nästa kapitel börjar.

Dan Brown är dock inte the worst offender jag läst i år när det gäller det här. Jag minns inte om det var i Abhorsen eller The Copper Promise (men det kan tamigfan varit båda) som ett kapitel slutar med att hjältinnan återförenas med sin vän, MEN VÄNNEN SKJUTER MOT HENNE OH MY GODS WHAT'S GOING ON!? *end of chapter*

Hur börjar nästa kapitel? Med att vi får veta att vännen sköt mot ett monster *bakom* henne. For real. Jag vill säga att det var The Copper Promise, men ju mer jag tänker på det desto mer tror jag det var Abhorsen, vilket är A DAMN SHAME för jag älskade den och behövde inga töntiga cliffhangers för att fortsätta läsa.

Allvarligt, man måste väl ha lite faith i det man skriver? Är det en bra story behöver man inte emotionellt utpressa sina läsare för att tvinga dem att läsa vidare, de kommer göra det ändå. Och ska man göra en cliffhanger så får man fan göra det ordentligt: kasta ut hjälten för ett stup och stanna där, och börja nästa kapitel med att hjältinnan rusar fram och ser att han hänger utom räckhåll ovanför en vik full med blodtörstiga hajar eller nåt. (Hjältinnan löser situationen genom att göra en Legolas: hon uppfinner snabbt en surfbräda av en närliggande stock, glider ner längsmed stupet, fångar upp hjälten på vägen och hoppar sedan över hajarna mot säkerhet .... eller?). Låt inte hjältinnan upptäcka att det inte var ett riktigt stup utan bara ett dike som låtsades.

När det kommer till mitt eget skrivande ... så hoppas jag inte att jag använder för mycket cliffhangers. Jag tycker personligen att när jag avslutar mina kapitel är det oftast på en logisk plats: även om spänningen i den ena scenen kanske följer med till nästa kapitel så är det inte detsamma som att kapitlet tar slut mitt i enbart för att tvinga läsaren att fortsätta. Det är åtminstone det jag strävar efter.

True story.