En sak (av många) jag gillade i Att skriva var att Stephen King vid ett tillfälle påpekar att man oftast lär sig mer av att läsa dåliga böcker än att läsa bra. Det här är en filosofi som jag tror starkt på: att läsa bra böcker är bra för själen, men att läsa dåliga böcker är bra för ens skrivande. Förutsatt att man försöker analysera det dåliga: varför är det dåligt? Hur kunde det bli bättre? Skriver jag på det här sättet?
Det är därför jag är lite rädd nu när jag läst The Lost Symbol av Dan Brown. Jag tyckte inte den var särskilt bra, jag läste den visserligen på tre dagar men OTROLIGT oengagerat (jag skippade de två första paragraferna i typ alla kapitel, för det är alltid totalt onödig information om whatever byggnad de är i för tillfället: "The Gondor Capitol Building was famous for its many stairs, and it was said that the building had a total of 1350 steps. This was not true, Langdon knew, because several of these steps were what was known as malpaso, false steps, making the total number of steps 1337. This was a number of great importance to the ancient nerd cultures, and the reason that he and Miss Spunky Assistant was rushing through the Gondor Capitol Building, trying to reach one of them stairs before the Istari Police Force could find them), och eftersom jag gillar att dela mitt hat satte jag och mig läste och lite reviews på goodread (fast bara de som gav två stjärnor eller mindre, för hahah, that's how I roll).
Nästan alla de här recensionerna nämnde hans fruktansvärda språk. Jag hade knappt tänkt på det. Jag vill egentligen försvara mig här: de andra av hans böcker har jag inte läst på gudarna vet hur många år, jag skummade större delen av boken och fokusera på dialogen för allt annat var så tråkigt, men ... jag borde ha reagerat. Jag brukar reagera på dåligt språk. Och några gånger gjorde jag det också, en av de sämsta meningarna i boken är antagligen "he looked like someone who had seen something he wished he hadn't" (inte ett exakt citat, men det där var basically kontentan av det). Mmm, ja, DEN looken. Vet exakt vilken du menar. Skriv "he looked devastated" och låt oss gissa oss till varför, för fan.
Det gav mig iaf den där "jag skulle kunna skriva det här"-känslan. Inte den där kaxiga, "Twilight är så dåligt skriven, om den kan bli utgiven kan jag bli det för jag skriver ju bättre än så"-känslan, utan ett kallt konstaterande: det här känns som något jag skulle kunna skriva. Det känns som ett språkbruk jag skulle kunna ha. Och det är ju inte bra.
Shit.
Okej, så jag visste redan att mitt språk typ är det jag måste jobba på mest med mitt skrivande. Jag är väldigt medveten om det: jag tycker mitt manus har en rätt bra plot och är ganska roligt, men språket är inte direkt genialiskt. Det strävar jag inte heller efter att det ska vara: jag behöver inte vara Tolkien, men for the love of the gods, jag vill inte vara Dan Brown eller EL James.
Det här var inte en trevlig insikt, men jag får väl glädja mig åt att det ges ut massvis med författare som har ett mediokert språk, vars böcker ändå blir väldigt populära. Jag får väl helt enkelt bli en av dem, tills någon dag när jag lär mig att skriva på riktigt.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar