Who says you can't go back?

Nu har jag temporärt flyttat tillbaka till mina föräldrar. Well, i alla fall i typ två veckor (fast jag åker nog hem över helgen) eftersom jag ska jobba nu. Fantastiskt. Det är lite tråkigt, för jag har ingen egen dator (laptopen är på lagning), eller TV (iofs, jag lånar min brors bärbara DVD-spelare, men inte samma), och knappt ett rum att bo i (det är som en bladning mellan förråd och gästrum, men mamma hintade något om att fixa till det imorgon när jag jobbar). Jag får väl läsa massvis med Harry Potter.

Jag vet inte hur många av er som sett mitt rum som det såg ut förut, men har ni inte det kan ni ju ta en snabb titt här. Sen jag flyttade kan man ju konstatera att min syster lever gott, hon har tagit över mitt gamla rum, som totalrenoverats, gjort om det som var en gemensam klädkammare och matförråd till sin privata walk in closet, och har i stort sett badrummet på övervåningen för sig själv. Livet kunde vara jobbigare för henne.

Dessutom är hennes nya rum skitfint, även om bilderna kanske är lite dåliga.

Stört fint! Och det ser mycket större ut än vad det någonsin gjorde när jag bodde där, kan jag ju säga.

True story.

Star Wars by a n00b

Ni förstår väl varför jag älskar de filmerna?

True story.

Hair is terribly personal, a tangle of mysterious prejudices.

Det är lite mer oranget på riktigt. :S

Det är min fasta övertygelse att varje gång man tänker "jag kanske borde göra såhär med håret", så ska man göra det.

True story.

Scrubs + Kansas = awesome

Ted i Scrubs har ju ett acapellaband, som faktiskt är skådisen RIKTIGA acapellaband, och i en episk scen i en av de senare säsongerna av Scrubs sjunger de Carry on waywards son (klipp här).

Well, här hittade jag en version där de gör låten live. OCH DET ÄR BRA.

True story.

Song for America

Alltså USA har ingen bra dag idag. I alla fall inte hos mig. Jag brukar egentligen gilla USA, de ger en ju en jävla massa bra TV-serier och schysst musik och sådär, men fan, ibland alltså...

Dagen börjar med det här på Twitter:

RT @frailgesture: We can go ahead and shut down America now. Experiment's over. http://bit.ly/lnCKh2

Right, liksom. Men med tanke på att 41% av amerikanerna tror att människor och dinosaurier levde samtidigt ska man väl kanske inte förvänta sig för mycket (NEJ!! DINOSAURS WERE INVENTED BY THE CIA TO DISCOURAGE TIME TRAVEL!!). Fakta från världens bästa Wikipedia-artikel: List of common misconceptions.

Sen, via Care2 News Junkies som jag får dagligen, hittade jag den här artikeln, om "10 scariest states to be an atheist". Det är typ läskig läsning. Jag vet att USA gillar sin religion, I do, men för helvete, det här är ju inte okej någonstans. Jag tror jag är rätt nöjd här ändå.

Som en avslutning på morgonen (det var då jag hittade allt det här) såg jag den här artikeln på Aftonbladet. Det är inte heller särskilt förvånande, men vad fan, jag trodde verkligen vi kommit någonstans i världen. Det var visst för mycket att be om.

Nu har jag lite bråttom, så ni får ingen snitsig slutkläm på det här, men för helvete, USA; jag trodde ni var bättre än såhär. Ni tror ju i alla fall det om er själva.

True story.

Fuck yeah Kansas

Har sett Kansas. Hört Carry on waywards live (hahaha, och Icarus, och Miracles out of nowhere, och Cheyenne Anthem, och och och...). Kan dö lycklig nu.

True story.

HaaaaarryPotterjaaförfaaan

"Three childen have become adtults since a phone call with Jo Rowling, containing one small clue, persuaded me that there was more to Snape than an unchanging costume, and that even though only three of the books were out at that time, she held the entire massive but delicate narrative in the surest of hands.

It is an ancient need to be told stories. But the story needs a great storyteller. Thanks for all of it, Jo."
- Alan Rickman

"Childhood friends grown into enemies, this trio are united in beings outcasts from the wizarding world, all haunted by the missing fourth memeber of their little gang, James Potter, and focused - for good or ill - on his son, Harry."
- Empire

"Then Guillermo del Toro called me and told me that I was... well, I'm not going to use Guillermo's language, but he was really, really cross. He said I was arrogant, but in very strong words. He said, 'Have you read the books?' and I said, 'No,' and he said, 'Well, read the books and then call me.'"
- Alfonso Cuarón

"She [Rowling] said 'Hagrid's the sort of person who drives up to a pub on a massive great Harley-Davidson, throws the door open and everybody gets out of his way. Then he sits and talks about how the garden's growing. He's not macho at all.' I loved that."
- Robbie Coltrane

"I also have a disturbing memory of a fellow countryman asking me, in the jacuzzi of a London hotel, what I was doing, and emerging naked from the waters in a flurry of bubbles when I told him. "Brilliant!!," he roared, "I LOVE Mad-Eye Moody!!!". He was 45 if he was a day."
- Brendan Gleeson

"There were a few tears. Dan stood up and said, 'I've grown up here. I don't really know what to do now.'"
- Warwick Davis

Min poäng är: får ni chansen att läsa Empires "Harry Potter: The Ultimate Movie Celebration", så borde ni göra det. Om ni ursäktar ska jag sätta mig på balkongen och börja med Fången Från Azkaban nu. Fem veckor: fem böcker, sju filmer. I can make it.

True story.

Never quit

Bildkälla: http://www.jubileumsmarathon.se

I helgen började vi av någon anledning prata om maraton. Mamma och pappas kompis Eva hade en jobbarkompis som är typ 40 år, och som efter att aldrig tränat i sitt liv (typ) tränat ett halvår och sprungit Stockholm maraton i år, på 4 timmar och 22 minuter ("det var min skräcktid när jag sprang", fnös pappa, som sprang ett par gånger i början på nittiotalet).

Nummer 41 på min Bucket List är "springa ett maraton", och jag har sedan förra året sagt att jag ska göra det nästa år, när de kör ett jubileumsmaraton utöver det vanliga. Det är nämligen exakt 100 år sedan de sprang maraton i Stockholm under OS när det hölls här, och då ska man springa på den gamla banan som man sprang då (på den tiden var maratonlängden dock inte standardiserad till 42 195 meter som den är idag, utan bara "typ 4 mil", så vill man springa ett helt maraton - som jag - finns det en extrasträcka eftersom dåtidens maraton bara var 40 200 meter. Nu har ni lärt er något!

Poängen är i alla fall att jag är så JÄVLA TAGGAD just nu. Jag är inte alls i form, jag springer typ 3 km eller nåt nu, men knappast mer (imorgon ska jag ge mig på halvmilen, men tveksamt om jag faktiskt kan springa hela vägen), men jag är TAGGAD. Jag vill ut och springa, NU, bara för att. Pappa har gett mig en del tips, typ att jag måste kunna springa en halvmara vid nyår för att ha en chans (det fixar jag!), och att tre veckor ska man springa minst tre mil för att testa, men att man behöver de tre veckorna för att hämta sig igen. Det gör mig ännu mer motiverad till att träna än vad jag redan är. Eye of the tiger, man!

Well. Vi får se hur det blir. Jag tror nog jag klarar det, om jag bara kan träna ordentligt under vintern. Vilket jag nog kan fixa. Anyway, people, 14 juli 2012, save the date, för då förväntar jag mig att ni står och hejar på mig när jag springer!

True story.

Ride in peace, James Arness

Världens hårdaste man, James Arness, aka Zeb Macahan, dog igår 88 år gammal. Jag är i chock. Eller som pappa så fint uttryckte det: "det var som fan, jag trodde han var odödlig" (well, det trodde väl alla).

De flesta vet väl att jag gillar westerns, och Familjen Macahan var den första western jag såg, under något sommarlov på vårt landställe. Jag vet inte hur gammal jag var, typ tio eller mindre, men jag minns att jag tyckte att det var en asbra serie (det gör jag iofs fortfarande...). Och att Zeb var the man.

Nu tror jag kanske inte någon annan här bryr sig egentligen, för den allmänna inställningen bland mina kompisar verkar vara något i stil med "Familjen vad?" (det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal här. Zeb Macahan är trending topic på svenska Twitter av en anledning.), men jag kände ändå för att dedikera ett inlägg till James Arness. I resten av världen mest känd från TV-serien Gunsmoke, som gett honom ett stående rekord för att ha spelat samma karaktär under längst tid på TV (20 år, 635 avsnitt). Jag säger ju att han var hård.

Men men! Låt oss alla hedra Zeb genom att leva efter hans motto: "Nevet quit, never lie, never apologise".

True story.

Fåglar

Mitt köksfönster. Och ventilerna.

Så, den senaste tiden när jag varit i mitt kök har jag hört ett high-pitched ljud från ena väggen. Inte ett spöklikt, Supernatural-ljud, utan snarare det från en fågel. Och jag har frågat mig själv om det är så att jag har en fågel i väggen, och om den i så fall bor där eller om den ropar på hjälp.

Idag var jag på balkongen och gjorde sit-ups, och vad får jag se, om inte en blåmes som flyger upp till ventilerna bredvid köksfönstret och klättrar in. Sen såg jag den flyga ut igen, vilket bekräftar mina teorier om att den uppenbarligen gömt sina barn där. Det är lite gulligt, iofs (fågelbebis!), men det är samtidigt sjukt drygt att vistas i köket nu.

Men, men, jag antar att de blir stora och flyger iväg snart, så jag överlever nog.

True story.