Shit, vad trött jag är på alla snobbiga fittor som dissar NaNo just nu. Alltså allvarligt talat. Jag vet inte varför jag missat det innan, men det handlar inte bara om folk som inte vill vara med, utan folk är liksom aktivt emot det. Vad i helvete?
Och deras argument är så jävla fuckade. "Ingen riktig roman skrivs på 30 dagar" eller "ingen riktig roman är 50,000 ord". NÄHÄ? För jag hade ingen aning om det. Personligen tror jag, och alla andra hundratusen personer som skriver, att om 30 dagar kommer jag sitta med en klar bok som kommer publiceras på en gång och så blir jag nästa Rowling. Absolut. Den kommer inte att behöva redigeras, jag kommer inte att behöva lägga till någonting. Nope. Skrivet och klart, pengar på kontot nästa månad, livet leker, fuck yeah.
Eller nej, så var det inte, va? Jag tror Stephen King har sagt att när man redigerar en roman så tar man bort 20% och lägger dit 40% (jag hittar ingen källa på det dock), och det innebär att om man gör det hamnar man på närmare 70k ord - och då börjar vi närma oss en riktig roman.
Fast det spelar ingen roll. För det är faktiskt bara riktiga författare som får skriva. Eller som någon mupp som utsett november till "National Not Writing a Novel Month" för professionella författare som kan skriva resten av året. Seriöst, fuckface, good for you! Jag önskar att jag kunde sitta i elva månader och skriva jag med, men det går inte för jag har skola, jobb, och massa annat skit jag måste deala med. Men det är sant, du har nog fått en bok utgiven, och det gör ju att du är lite bättre än mig, right?
För uppenbarligen får man inte skriva om man inte är bra på det. Det finns massvis med personer som skulle skriva under på det. "Skit i NaNo, världen behöver inte mer crap", menar de. Klockren logik, tycker jag. Jag menar, om jag inte spelar landslaget - inte fan ska jag tro att jag ska få spela fotboll. Eller vilken sport som helst för den delen. Jag tycker att vi ska ta det här ett steg längre: om man inte har gått någon utbildning om litteratur, då tycker jag inte att man ska få läsa böcker alls. Är man inte bra på någonting, då ska man ge fan i det.
Poängen är i alla fall att man inte får skriva bara för att man älskar att skriva. Eller för att man bara gillar det för den delen, eller vill testa på det. Man får inte. Det är några få personer prilivigerat att sätta sig ner med ett tomt Word-dokument, och några veckor senare ha 100 sidor fulla av en historia som kommer ifrån ditt huvud, som DU skapat själv. Med karaktärer som DU gjort till dem de är. Det spelar ingen roll om du inte tänkt låta någon annan läsa det - är du inte bra får du inte skriva. Glöm det.
De har en poäng. Det ges ut jävligt mycket böcker, och det är NaNos fel. Eller, i och för sig har väldigt få böcker getts ut som skrivits under NaNo, men alltså det finns dåliga böcker där ute. Utan NaNo hade vi fortfarande haft Twilight, Eragon, Kim Harrison-böcker och massa annat skit. ...vänta vad var mitt argument nu igen? NaNo finns, och dåliga böcker ges ut. Just det! Så var det. De måste faktiskt hänga ihop. Eller?
Fast alltså helt ärligt. Vet ni vad den viktigaste anledningen till att jag gör NaNo är? Förutom att jag kan gå runt hela december och säga "jag har just skrivit 50,000 ord på en månad - vad har DU gjort i år?" och förutom att det är det enda som ser till att jag faktiskt får något skrivet varje år.
Den viktigaste anledningen är fucking jävla november. Skitmånad nummer ett. I dare you - I double-dare you, motherfucker - att hitta en enda person i Sverige som gillar november. Det är en månads mörker i väntan på väntan på julafton. Om jag istället kan koncentrera mig på att skriva en hel berättelse istället för den begynnande höstdepressionen - då skiter jag i om några stackars publicister får in ett par dåliga romaner fler än de brukar.
True story.
